De ungas faror och uppgifter

Riktat till två unga män.
Förra december blev jag visad ungdomars faror och frestelser. Fader O´s två yngsta söner behöver bli omvända. De behöver dö bort ifrån jaget varje dag. Paulus, den trogne aposteln, hade dagligen en ny erfarenhet. Han säger: ”Jag dör varje dag.” Detta är just den erfarenhet som dessa unga män behöver. De löper risk att förbise nuvarande plikter och att försumma den utbildning som är nödvändig för verkliga livet. De betraktar boklig utbildning som det enda viktiga att ägna sig åt för att få framgång i livet.

Dessa unga män har plikter i hemmet som de inte lägger märke till. De har inte fått lära sig att ta itu med sina sysslor och ta ansvar i hemmet, som det är deras plikt att göra. De har en trofast och praktisk mor som har burit många bördor som hennes barn inte borde ha låtit henne slita med dem. I detta avseende har de inte hedrat sin mor. De har inte delat sin fars bördor, som det var deras plikt att göra, och de har inte hedrat honom som de borde. De gör det de har lust till istället för (222) att utföra sina plikter. De har följt en självisk bana i sina liv genom att undvika bördor och slit och på det sättet har de undgått att skaffa sig värdefull erfarenhet, en träning som de inte har råd att vara utan om de vill lyckas i livet. De har inte förstått vikten av att vara trofasta i de små tingen och de har inte heller känt sina förpliktelser gentemot föräldrarna att vara sanna, grundliga och trofasta i livets små, enkla plikter, som ligger precis framför deras fötter. De bortser från den vardagskunskap, som är så oerhört viktig i det praktiska livet.

Om dessa unga män skulle vara till välsignelse någonstans, borde det vara hemma. Om de ger efter för sina böjelser istället för att ledas av väl övervägda och förnuftiga beslut, gott omdöme och ett känsligt samvete, kan de varken vara till välsignelse i samhället eller i sin fars familj. Deras framtidsutsikter kan var i fara både i denna världen och i den tillkommande. Många unga får intrycket att deras tidiga år inte är till för att bära omsorger utan kan slösas bort på onyttig sport, på skämt och gyckel och på dumma infall. Medan de är upptagna av tokigheter och sinnliga nöjen, tänker somliga inte på något annat än stundens tillfredsställelse. Deras längtan efter nöjen, deras längtan efter kompisar, för prat och skratt, växer allteftersom de ger efter för sina böjelser. De förlorar all smak för livets allvar och hemmets plikter verkar ointressanta. De tycker inte att det är tillräcklig omväxling och de blir rastlösa, retliga och irriterade. Dessa unga män borde se det som sin plikt att göra hemmet lyckligt och glatt. De borde ge solljus till hemmet istället för en skugga av onödig klagan och missnöje.

Dessa unga män borde tänka på att de kommer att bedömas i förhållande till alla förmåner som de haft glädje av, att de är ansvariga för hur de utnyttnat sin tid och noga måste redovisa hur de utvecklat sina förmågor. De kanske frågar: Ska vi inte ha något roligt eller några fritidssysselsättningar? Ska vi arbeta, arbeta, arbeta, utan omväxling? Alla nöjen som de kan ta del av och som de uppriktigt kan be Gud (223) välsigna, kommer inte att vara skadliga. Men varje förströelse som minskar förmågan till enskild bön, från andakt hemma eller från att ta del i bönemöten är inte säker utan farlig. Omväxling från mycket ansträngande fysiskt arbete kan vara nödvändigt ett tag, för att de sedan ska kunna arbeta igen och lyckas ännu bättre i sina ansträngningar. Men fullständig vila behöver inte vara nödvändig, eller ens ge det bästa resultatet vad det gäller deras fysiska styrka. De behöver inte, även om de är trötta av en typ av arbete, slösa bort sin dyrbara tid. De kan då försöka göra något som inte är lika tröttande men som är till välsignelse för deras mor och deras systrar. När de minskar deras bekymmer genom att själva ta på sig de tyngsta bördorna kan de hitta förströelser i enlighet med de rätta grundsatserna, som ger dem verklig glädje och deras tid kommer inte att slösas bort med ytligheter eller självisk njutning. Deras tid kan alltid utnyttjas väl och de kan ständigt bli uppiggade av variation trots att de förvaltar tiden så att varje stund blir till nytta för någon

Ni har trott att det allra viktigaste var att få en vetenskaplig utbildning. Det ligger ingen dygd i okunnighet och kunskap kommer inte nödvändigtvis att hämma den kristna tillväxten. Om ni söker den på rätta grunder, har det rätta syftet och känner ert ansvar inför Gud att använda era förmågor för att göra gott mot andra och ära honom, då kommer kunskaper att hjälpa er att nå detta mål. De kommer att hjälpa er att bruka de krafter Gud har gett er och att använda dem i hans tjänst.

Men, unga män, om ni får hur mycket kunskap som helst, men den inte kommer till praktisk användning, då har ni missat målet. Om ni, när ni skaffar er en utbildning, blir så uppslukade av era studier att ni försummar bön och religiösa förmåner, blir likgiltiga och ointresserade av era själars välfärd, om ni slutar lära i Kristi skola, då säljer ni er förstfödslorätt för en skål linssoppa. Ni bör inte förlora målet (224) ur sikte för ett ögonblick, orsaken till att ni utbildar er. Syftet bör vara att utveckla och inrikta era förmågor så att ni kan vara till mesta möjliga välsignelse för andra. Om er utbildning ökar egenkärleken och er benägenhet att urskulda er själva från att ta ansvar, då är det bättre för er att inte ha någon utbildning. Om ni älskar och avgudar böcker och låter dem komma emellan er och era plikter, så att ni inte vill lämna era studier och läsandet för att utföra viktigt arbete som någon måste göra, då borde ni lägga band på er studielust och utveckla en önskan att göra det som ni inte har något intresse av nu. Den som är trogen i det lilla kommer också att vara trogen i det som är större.

Ni behöver utveckla kärlek och tillgivenhet till era föräldrar, bröder och systrar. ”Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.” Unga män, ni har inte råd att offra era eviga intressen för er skolutbildning. Era lärare kanske uppmuntrar er genom beröm och ni kan bli lurade av satans spetsfundigheter. Ni kan bli förledda, steg för steg, att försöka briljera och få era lärares gillande, men era kunskaper om det andliga livet, i praktisk religion, kommer att bli mindre och mindre. Era registrerade namn kommer att framstå i dålig dager inför heliga, upphöjda änglar, inför universums Skapare och Kristus, himlens majestät. Invid era namn kommer det att finnas noteringar om synder, misstag, misslyckanden, försummelser och bristande andliga kunskaper som gör att Fadern och hans Son, Jesus vår försvarare och de tjänande änglarna kommer att skämmas över att ha er som Guds barn.

När ni är i skolan kommer ni att utsättas för en mängd frestelser som ni inte skulle möta hemma i er fars hus, under uppsikt av gudfruktiga föräldrar. Om ni bad i enrum hemma, två eller tre gånger om (225) dagen, att ni skulle undgå det fördärv som finns i världen genom lusta, då behöver ni be desto ivrigare och hela tiden när ni är i skolan eftersom ni är utsatta för de frestelser och dåligt inflytande som härskar i skolor i denna fördärvade tid, och er omgivning är ogynnsam för att utveckla en kristen karaktär.

Dessa unga män har inte tillräckligt starka kristna karaktärer, särskilt inte A.O. Han är inte fast rotad och grundad i sanningen. Hans grepp om Gud har varit så svagt att han inte har fått styrka och ljus från ovan utan har dragit mörker över sin egen själ. Han har hört så mycket uttalat tvivel och har visat så litet verkligt intresse för sanningen att han inte är beredd att motivera sitt hopp. Han är lika vacklande som ett rö för vinden. Han har ett gott hjärta men älskar att ha roligt, sysslolöshet och att umgås med sina unga kompisar. Han har följt sina böjelser och offrat sina andliga intressen. Det är viktigt, min broder, att du undviker att umgås för mycket med otroende ungdomar. För att kunna utvekla ditt sinne och hjärta, och för livets praktiska plikter, krävs att en stor del av din tid tillbringas i sällskap med människor vars konversation och tro kan öka din tro och kärlek för sanningen.

Ni har försökt frigöra er från de begränsningar som tron på sanningen medför, men ni har inte vågat vara riktigt fräcka i er otro. Ni har alltför ofta valt världens sorglöshet och att umgås med dem som inte bryr sig om någon självrannsakan eller religion. Ni har faktiskt räknats till den grupp som drar skam över sanningen. Ni har inte tillräckligt stark tro eller tillräckligt fasta föresatser för att vistas i sådant sällskap. För att fördriva tiden har ni ägnat er åt ytligt skämtande, vilket verkligen har skadat er genom att döva samvetet. Ni älskar att få uppskattning. Om ni vinner uppskattning på ett hedervärt sätt är det inte så syndigt, men ni löper risk att bedra både er själva och andra. Ni behöver vara uppmärksamma på detta och se till att ni förtjänar all den uppskattning som (226) ni får. Om ni uppskattas på grund av era goda principer och moraliska styrka är ni värda det. Men om ni blir daltade med, uppvaktade och smickrade för att ni kan tala väl och komma med träffande kommentarer, för att ni är gladlynta, pigga och vitsiga och inte på grund av intellektuell eller moralisk styrka, då kommer ni att betraktas med medlidande snarare än avund av vettiga, gudfruktiga män och kvinnor. Ni bör vara på er vakt mot smicker. Den som är dum nog att smickra er kan inte vara er verkliga vän. Era verkliga vänner kommer att tillrättavisa, uppmana, varna er och förebrå er för era fel.

Ni har öppnat era sinnen för mörk otro. Stäng dem, i gudsfruktan. Sök efter bevis, grundsatser för er tro, och håll ett fast grepp om dem. Ni behöver denna tillförsikt till den närvarande sanningen för den kommer att visa sig vara ett ankare för er. Den kommer att ge energi, effektivitet och upphöjd värdighet åt era karaktärer, något som kommer att inge respekt. Uppmuntra produktiva vanor. Ni brister verkligen i detta. Både du och din bror har lysande visioner om framgång, men kom ihåg att ert enda hopp finns hos Gud. Ibland kan ni tycka att era framtidsutsikter verkar smickrande, men förväntningar som upphöjer er över vanliga, enkla vardagsplikter och över religiösa plikter, kommer att visa sig vara misstag. Ni, mina kära unga vänner, måste ödmjuka era hjärtan inför Gud och få en rik och värdefull erfarenhet i det kristna livet genom att fortsätta lära känna Herren och vara till välsignelse för andra genom fläckfria dagliga liv, genom nobel integritet och grundlighet när det gäller kristna plikter och vardagslivets uppgifter. Ni har uppgifter att utföra hemma, ni har ansvar att bära som ni inte har tagit på er ännu.

Det som ni sår kommer ni också att få skörda. Dessa unga män håller nu på att så. Varje handling i deras liv, varje ord som uttalas är ett gott eller ont frö. Så som fröet är, så kommer skörden att bli. Om de hänger sig åt häftiga, vällustiga och förvända lidelser eller ger efter för aptiten eller deras ohelgade hjärtans böjelser, om de utvecklar stolthet och felaktiga principer och ägnar sig åt trolösa och utsvävande vanor, kommer (227) de att få bärga en riklig skörd av ånger, skam och förtvivlan.

Guds änglar försöker leda dessa unga män att ropa uppriktigt till Herren: ”Var min ungdoms vän.” Änglar kallar dem och försöker dra dem från satans snaror. Himlen kan bli deras om de försöker vinna den. En oförgänglig krona kan bli deras om de vill ge allt för himlen.