Den 3 januari 1875 blev jag visad att ingen av oss inser de faror som omger oss vid varje steg. Vi har en vaken fiende. Trots detta är inte vi vaksamma och menar inte allvar i våra ansträngningar att stå emot Satans frestelser och när det gäller att övervinna hans bedrägerier.
Gud har låtit hälsoreformens ljus lysa över oss i dessa sista dagar, så att vi genom att vandra i ljuset kan undvika många faror som vi kommer att utsättas för. De frestelser Satan utsätter mänskligheten för är kraftiga. Han vill att de skall följa aptiten, tillfredsställa sina begär och leva ett liv i sorglös dårskap. Han kommer med lockelser till ett liv med personlig njutning och försöker tillfredsställa den djuriska instinkten. Tygellöshet råder i alarmerande hög omfattning och fördärvar organismen för livet. Omåttliga njutningar minskar livskraften både till kropp och sinne. De placerar den som har besegrats på fiendens grund, där Satan kan fresta, plåga och till sist styra viljan så som han vill.
De, som har övervunnits när det gäller aptiten och använder tobak ohämmat, minskar sina mentala krafter och leder dem in i ett djuriskt slaveri. När någon ger efter för begäret efter alkoholhaltiga drycker, placerar den personen frivilligt vid sina läppar den dryck, sänker honom som var skapad till Guds avbild under djurens nivå. Förståndet lamslås, intellektet försvagas, de djuriska lidelserna blir upphetsade och sedan följer brottslighet av värsta slag. Om människor ville vara måttliga i allting, om de inte ville röra det, smaka det och inte ha med alkoholhaltiga drycker och narkotika att göra, skulle förnuftet kontrollera deras händer och styra den djuriska aptiten och lidelserna. Ju mindre upphetsande maten är i denna lättsinniga tid, desto bättre är det. Den enda trygga vägen är att vara avhållsam i allt och beslutsamt förneka sin aptit.
Satan kommer till människan på samma sätt som han kom till Kristus, nämligen med sina överväldigande frestelser till att ge efter för aptiten. Han är helt medveten om sin makt att besegra människan på denna punkt. Det var på aptitens område, som han övervann Adam och Eva i Eden. På grund av detta förlorade de sitt lyckliga hem. Hur mycket elände och hur många förbrytelser har det inte blivit i världen till följd av Adams fall! Hela städer har utraderats från jordens yta på grund av dessa förnedrande förbrytelser och avskyvärda synder, som gjorde dem till en skamfläck i universum. Eftergivenhet för aptiten var grunden till alla (562) deras synder. Med hjälp av aptiten behärskade Satan kropp och sinne. Tusentals, som kunde ha varit i livet i dag, har gått ned i en för tidig grav som fysiska, själsliga och andliga vrak. De hade goda förmågor och krafter, men de offrade allt för att följa aptiten, vilket fick dem till att låta begären ta överhand. Vår värld är ett stort sjukhus. Omoralen ökar.
Det är obehagligt, för att inte säga farligt, att uppehålla sig i en järnvägskupé eller i ett stängt rum som inte är ordentligt vädrade, där atmosfären är mättad av en mängd brännvin och tobak. De som befinner sig där i lokalen bevisar genom sin andedräkt och genom utsöndringen från sina kroppar, att organismen är fylld med alkoholens och tobakens gift. Bruket av tobak påverkar ofta nervsystemet starkare än bruket av alkohol. Den binder offret till ett djupare slaveri än den berusande bägaren och vanan är svårare att övervinna. I många fall blir kropp och sinne mer förgiftade av att använda tobak än av att inta alkoholhaltiga drycker, för tobak är ett mer smygande gift.
Omåttlighet ökar överallt, trots de allvarliga ansträngningar som har gjorts under loppet av det senaste året för att stå emot detta. [Detta Vittnesbörd publicerades första gången 1875.] Jag blev visad att omåttlighetens väldiga krafter inte kommer att låta sig kontrolleras genom de ansträngningar som har gjorts. Fostran till återhållsamhet måste börja i våra familjer och vid våra bord. Mödrarna har ett viktigt arbete att utföra. Genom korrekt disciplin och undervisning kommer barnen att kunna klara nästan vilken position som helst och även kunna hedra och glädja sig åt hemmets uppgifter.
Moderns arbete är mycket viktigt och heligt. Hon skulle redan från vaggan lära sina barn självförnekelse och självkontroll. Om hon ägnar det mesta av sin tid åt denna degenererade tids modenycker, kläder och sällskapsliv, får hennes barn inte den utbildning som är nödvändig för att de skall kunna forma en riktig karaktär. En kristen (563) moders bekymmer skulle inte endast röra sig om de yttre tingen, utan i första hand gälla att hennes barn blir fysiskt och moraliskt välutvecklade.
Många mödrar som begråter den omåttlighet som existerar överallt ser inte djupt nog för att finna grundorsaken. De tillreder dagligen en mängd maträtter som kryddas starkt, vilka frestar aptiten och uppmuntrar till att äta för mycket. Det amerikanska folkets matbord dukas i regel med rätter som är tillredda på ett sådant sätt att de lägger grunden till omåttlighet. Aptiten är den förhärskande faktorn hos den större delen av folket. Den som ger efter för aptiten och äter för ofta av dessutom ohälsosam mat, försvagar sin förmåga att motstå begär och böjelser även i andra avseenden, i samma proportion som han stärker sina böjelser till oriktiga matvanor. Hos alla mödrar borde inpräntas deras ansvar inför Gud och människor att ge samhället barn med väl utvecklad karaktär. Människor som kommer in på händelsernas scen med fasta principer, har förberetts för att kunna stå obefläckade mitt i denna vår fördärvade tids moraliska orenhet. Det är mödrarnas plikt att utnyttja sina gyllene tillfällen till att uppfostra sina barn till nytta och plikt. Deras tid tillhör på ett särskilt sätt barnen. Denna dyrbara tid bör inte ägnas åt att lägga ned onyttigt arbete på flotta kläder, utan bör användas till att lära barnen tålamod och till att med omsorg undervisa sina barn om nödvändigheten av självförnekelse och självkontroll.
Många kvinnor, som är bekännande kristna, dukar dagligen fram bord med rätter som irriterar magen och skapar ett sjukligt tillstånd i matsmältningsapparaten. Hos en del familjer består huvudrätten som regel av kött och de äter tills blodet är fullt av cancerogena och tuberkulösa vätskor. Deras kroppar består av vad de äter. Men när sjukdom och lidande drabbar dem, utgår de från att det är Försynen som har gett dem detta lidande.
Jag upprepar: Det råder brist på måttlighet vid våra bord. Aptiten tillfredsställs tills dess tillfredsställelse blir en andra natur. Genom att använda kaffe och te får man lust att använda tobak och den väcker i sin tur smaken för starka drycker.
Många föräldrar försummar sin plikt att uppfostra barnen till självförnekande vanor och har inte tålamod att lära dem att använda Guds gåvor på ett förnuftigt sätt. De låter barnen få äta och dricka som de har lust. Men aptiten och lusten att njuta kommer att öka när barnen växer, om de inte lär sig att kontrollera sina begär. När dessa barn växer upp och skall inta en plats inom samfundet, har de inte kraft att stå emot frestelser. Moralisk orenhet, synd och last omger dem överallt. Frestelsen att följa smak och lust och att ge efter för sina svagheter blir inte mindre med åren. I allmänhet låter sig ungdomen ledas av impulser och många blir slaver under aptiten. De tragiska följderna av en felaktig uppfostran ser vi bland frossare, tobaksslavar och drinkare.
När vi hör kristna män och kvinnor med sorg beklaga sig över det fruktansvärt onda i omåttligheten, uppstår snabbt denna fråga: Vem har uppfostrat de unga och gett dem deras karaktärsdrag? Vem har uppfostrat dem till den aptit de har? Vem har försummat den allra viktigaste plikten att forma deras sinne och karaktär till duglighet i det här livet och att förbereda dem även för himmelska änglars sällskap? Vi möter överallt en stor grupp människor, som är en levande förbannelse för världen. De lever inte för något annat än att ge fritt utlopp för aptiten och för lidelser och för att fördärva själ och kropp genom utsvävande vanor. Detta är en fruktansvärd kritik av mödrar som inte lever för något annat än att följa modet, som har levt för kläder och för att synas, men som har försummat att vårda sina egna tankar och forma sin egen karaktär efter den gudomliga Förebilden och som också har försummat det heliga förtroende som har anförtrotts dem, nämligen att uppfostra sina barn i Herrens fostran och förmaning.
Jag såg att Satan genom sina frestelser inför ständigt växlande moden och tilldragande fester och nöjen, så att mödrar kan förledas till att ägna sin av Gud givna prövotid till dåraktiga saker så att de endast har obetydliga tillfällen till att uppfostra och undervisa sina barn riktigt. Vår (565) ungdom saknar mödrar som ända från vaggan kommer att uppfostra dem till att styra sina lidelser, att förneka aptiten och övervinna själviskheten. De behöver rad för rad och föreskrift för föreskrift, lite här och lite där.
Hebréerna fick anvisningar om hur de skulle uppfostra sina barn för att undvika avgudadyrkan och hedniska nationers ondska: ”Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna. Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” (5 Mos. 11:18- 19)
Vi har en allvarlig önskan att kvinnan skall fylla den ställning som Gud ursprungligen hade planerat, som sin mans jämställde. Vi har så stort behov av mödrar som inte bara är mödrar till namnet, utan i ordets alla betydelser. Vi kan med säkerhet säga att värdigheten och betydelsen av kvinnans mission och hennes särskilda uppgifter har större betydelse och är av heligare karaktär än mäns uppgifter.
Det spekuleras om kvinnors rätt att rösta. Många är inte i något avseende så uppfostrade att de kan förstå innebörden av viktiga frågor. De har levt liv som tillfredsställt dem för närvarande därför att det var modernt. Kvinnor som skulle kunna utveckla ett gott förstånd och ha ett sant moraliskt värde är nu bara slavar under modet. De har ingen bredd i sitt tänkande eller något kultiverat intellekt. De kan tala klokt om det senaste modet, klädstilarna, det ena eller andra sällskapet eller den underbara balen. Sådana kvinnor är inte beredda att inta en förståndig ståndpunkt i politiska frågor. De är bara redskap för modet och omständigheterna. Låt denna ordning på saker och ting förändras. Varje kvinna bör inse heligheten i sin uppgift och i Guds fruktan och kraft ta itu med sin livsuppgift. Hon skall lära barnen att bli dugliga i den här världen och förbereda dem för en bättre värld.
Jag vänder mig till alla kristna mödrar och ber er enträget att leva er in i det stora ansvar som vilar på er och att inte leva för att tillfredsställa er själva (566), utan för att ära Gud. Kristus tänkte inte på Sig själv. Han kom i en tjänares gestalt. Han lämnade de kungliga salarna och nedlät sig till att klä Sin gudomlighet med ödmjukhet, så att Han genom Sin förnedring och Sitt självuppoffrande exempel skulle kunna lära oss hur vi kan bli upphöjda till söner och döttrar i den kungliga familjen, barn till den himmelske Konungen. Men vad är villkoret för dessa heliga, upphöjda välsignelser? ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” , (2 Kor. 6:17-18)
Kristus ödmjukade Sig från den högsta auktoritet, från en position jämställd med Gud, till den lägsta platsen, en tjänares ställning. Hans hem var i Nasaret, som var känt för sin ondska. Hans föräldrar var bland de obetydliga fattiga. Hans yrke var en snickares och Han arbetade med Sina händer för att bidra med Sin del till familjens försörjning. I trettio år underordnade Han Sig Sina föräldrar. Här visar Kristi liv oss våra uppgifter, att vi skall arbeta flitigt och sörja för och uppfostra de svaga och okunniga. I Sin undervisning lärde Jesus Sina lärjungar att Hans rike inte var ett rike i den här världen, där alla eftertraktar den högsta ställningen.
Kvinnan skall fylla en heligare och mer upphöjd ställning i familjen än kungen på sin tron. Hennes stora uppdrag är att göra sitt liv till ett levande föredöme, som hon önskar att hennes barn skall efterlikna. Genom föreskrifter lika väl som exempel skall hon fylla sitt sinne med nyttig kunskap och leda dem till självuppoffrande arbete för andras goda. Den stora stimulansen för den hårt arbetande och betungade modern bör vara att varje barn som är rätt uppfostrat och som har den inte prydnaden, saktmodets och stillhetens prydnad, måste vara lämpligt för himlen och kommer att lysa i Herrens boningar.
Hur få är det inte som ser något tilldragande i Kristi sanna ödmjukhet! Hans ödmjukhet består inte i att Han värderade Sin egen karaktär och Sina kvalifikationer lågt, utan i att Han ödmjukade Sig (567) inför den fallna mänskligheten för att kunna upphöja dem tillsammans med Honom till ett högre liv. Världsliga människor försöker upphöja sig själva till de positioner som är över dem eller ännu högre. Men Jesus, Guds Son, ödmjukade Sig själv för att upphöja människan, och en Kristi sanna efterföljare kommer att försöka möta människor där de är, för att kunna upphöja dem.
Kommer denna generations mödrar att känna heligheten i sitt uppdrag och inte försöka tävla med sina välbesuttna grannar när det gäller utseende, utan försöka överträffa dem i trofasthet och uppfostra sina barn till det bättre livet? Om barn och unga uppfostrades och utbildades i självförnekelsens och självbehärskningens vanor, om de hade fått lära sig att vi äter för att leva, i stället för att leva för att äta, skulle det inte finnas så många sjukdomar och så mycket moraliskt fördärv. Då skulle det inte vara så stort behov av måttlighetens korståg, som betyder så lite när det gäller självbehärskning, om riktiga principer kunde inplanteras i den ungdom som formar och gestaltar samhället. De skulle då ha moraliskt värde och moralisk integritet att i Jesu kraft stå emot dessa sista dagar förorening.
Det är mycket svårt att upphöra med vanor som man har följt hela livet och som har format aptiten. Omåttlighetens demon besegras inte så lätt. Den har enorma krafter och är svår att övervinna. Men låt föräldrarna inleda ett fälttåg mot omåttligheten i sitt eget hem och hos sina egna barn genom de principer, som de lär dem följa ända från att de är helt små. Då kan de hoppas på framgång. Mödrar, det kommer att löna sig, att använda de dyrbara timmar, som Gud har gett er, till att forma, utveckla och uppfostra era barns karaktär och till att noggrant lära dem att hålla måttlighetens principer för mat och dryck.
Föräldrar kan ha överfört sin benägenhet till begär och lidelser till sina barn, vilket kommer att göra arbetet med att uppfostra och undervisa dem till sträng avhållsamhet och till rena och riktiga vanor svårare. Om lusten till ohälsosam mat, stimulanser och narkotika har överförts till dem som ett arv från deras föräldrar, (568) vilar det ett fruktansvärt stort ansvar på föräldrarna när det gäller att motarbeta de dåliga tendenser, som de har fört vidare till sina barn. Hur seriöst och flitigt bör inte föräldrarna arbeta för att i tro och hopp göra sin plikt för sina olyckliga barn.
Föräldrar bör göra det till sin främsta angelägenhet att lära sig förstå livets och hälsans lagar, för att de inte då de lagar maten eller genom någon vana skall göra något, som kommer att utveckla felaktiga vanor hos deras barn. Med vilken omsorg borde inte mödrar duka sina bord med den enklaste och mest hälsosamma kost, så att matsmältningsorganen inte försvagas och nervernas energi råkar i obalans och för att den undervisning, som de bör ge dem, inte motarbetas med den mat, som sätts fram till dem. De inte organen blir antingen försvagade eller stärkta av maten, som betyder mycket för att kunna hålla barnens fysiska och moraliska hälsa under kontroll. Barnen tillhör Gud, de är köpta med Jesu blod. Vilket heligt ansvar har inte anförtrotts föräldrar genom att de skall värna om sina barns fysiska och moraliska hälsa, för att nervsystemet skall bli väl balanserat och själen inte utsättas för fara! De som ger efter för sina barns aptit och inte styr sina lidelser, kommer att se vilket fruktansvärt misstag de har gjort, genom att älska tobak och vara slavar under dryckenskap, och vilkas sinnen är lamslagna och vilkas läppar ger uttryck för lögner och svordomar.
Vilken scen kommer det inte att vara, när föräldrar och barn möts till den slutliga räkenskapen! Tusentals barn, som har varit slavar av begär och förnedrande lastbarhet, vilkas liv är moraliska vrak, kommer att stå ansikte mot ansikte med sina föräldrar, som gjorde dem till vad de blev. Vilka andra än föräldrarna måste bära detta fruktansvärda ansvar? Gjorde Herren dessa unga korrumperade? O, nej! Han skapade dem till Sin avbild, något anspråkslösare än änglarna. Vem har då utfört den fruktansvärda gärningen att forma karaktären för livet? Vem ändrade deras karaktär, så att de inte bär Guds prägel, utan måste vara lika avskilda från Hans närvaro som orena, som inte kan vara bland rena änglar i en helig himmel? Blev föräldrarnas synder överförda till barnen genom förvänd aptit och (569) begär? Fullbordades verket av en nöjeslysten mor, som försummade att uppfostra dem ordentligt i överensstämmelse med det Föredöme som hade getts henne? Lika säkert som de är till, kommer alla dessa mödrar att få passera revy inför Gud. Satan är beredd att utföra sitt verk och till att föra fram frestelser som de inte har vilja eller moralisk kraft att stå emot.
Vårt folk går hela tiden tillbaka när det gäller hälsoreformen. Satan ser att han inte kan ha en så styrande makt över dem, som han skulle kunna, om aptiten fick fritt utlopp. Genom påverkan av ohälsosam mat blir samvetet bedövat, sinnet blir förmörkat och dess känslighet för intryck avtrubbas. Men överträdarens skuld blir inte mindre för att det samvete som har kränkts är lamslaget och blir okänsligt.
Satan fördärvar människosinnet och ödelägger själar genom sina listiga frestelser. Kommer vårt folk att se och lägga märke till en eftergiven, förvrängd aptits synd? Kommer de att överge te, kaffe, köttmat och all stimulerande mat och använda de medel, som annars används på dessa skadliga laster, till att sprida sanningen? Dessa stimulanser gör enbart skada och trots detta ser vi hur många av dem som är kristna bekännare som använder tobak. Just dessa människor kommer djupt att beklaga det onda i omåttligheten och medan de talar mot användandet av brännvin kommer de att förkasta tobakens vanebildande kraft. Eftersom vårt sinnes hälsotillstånd står i direkt proportion till vår livskraft, hur noga skulle vi då inte se till att vi aldrig använder varken stimulantia eller narkotika!
Tobaken är ett långsamt verkande, lömskt gift, och dess effekt på organismen är svårare att rensa bort ur kroppen än spritens: Vilken kraft har en tobaksslav att förhindra en ökande omåttlighet? Det måste bli en revolution i vår värld när det gäller tobaksfrågan innan yxan sätts till roten på trädet. Vi går frågan ännu närmare. Te och kaffe ökar kravet på starkare stimulantia såsom tobak och sprit. Vi går ännu närmare, till våra dagliga måltider och de bord som dukas i våra kristna hem. Praktiseras måttlighet i allt? Genomförs där de reformer som är nödvändiga för hälsa och lycka? Varje (570) sann kristen måste ha kontroll över sin aptit och sina begär. Om han inte är fri från begärens fångenskap och slaveri kan han inte vara en sann och lydig Kristi tjänare. Det är eftergift för aptiten och böjelserna som gör sanningen ineffektiv. Det är omöjligt för sanningens ande och kraft att helga människan till själ, kropp och ande, när aptiten och böjelserna kontrollerar henne.