I min senaste vision blev jag visad tillbaka till uppkomsten och utbredandet av sanningen för vår tid. När vårt förlag i Battle Creek etablerades första gången, hade det få vänner och vårt folk var som regel fattigt. Men när man bad om hjälp, kom många ädelmodigt fram och hjälpte till genom att köpa aktier i utgivningsarbetet. Herren var mycket nöjd med den offervillighet som visades.
Tjugosex år har förflutit sedan dess och genom Guds försyn har sanningens ljus lyst överallt. Begynnelse var svår och det var nödvändigt med stora uppoffringar från Guds verks första vänner. För varje steg skulle stora hinder mötas och övervinnas. (592) Våra bröder som investerade sina tillgångar i Review- kontoret utförde just den tjänst, som Herren ville att de skulle göra. Han har gett dem tillgångar just med den avsikten att de skulle främja Hans verk.
”Allteftersom tiden gått har stora förändringar inträtt. Ljuset har ökat och spritts vida omkring. När folk, som ivrar för sanningen har ropat: ”Väktare, hur är det med natten?”, kom det kloka svaret: ”Morgonen kommer och också natten.” Vid en grundlig undersökning av profetiorna förstår vi var vi befinner oss i den här världens historia och vi vet med bestämdhet, att Kristi ankomst är nära. Resultatet av dessa undersökningar måste presenteras för världen, genom tryckta skrifter. Och allteftersom verksamheten har blivit större och mera omfattande, har det behövts större resurser för varje år. Förbättringarna har stadigt gått framåt. Världen har haft anledning att förundras över, att vår verksamhet har kunnat få sådan framgång med denna impopulära sanning. Men med större ljus och bekräftad sanning och större framsteg inom alla grenar för Guds verks framåtskridande, motsvarar våra gärningar inte vår tro.
Det var rätt att våra bröder köpte aktier i vårt förlag, när vår verksamhet var liten och vårt inflytande begränsat. Är det emellertid inte ännu viktigare i dag, när en mycket större verksamhet växer fram och behovet av tillgångar är ännu större? Bevisen för vår ställning har blivit större för varje år. Vi har fått en ny försäkran om, att vi äger den sanning som har uppenbarats i Guds ord och att vi, genom att ta emot den tredje ängelns budskap, inte har gett efter för fabler, utan för ”det profetiska ordet”. Vi lever nu i ljuset från den bibliska sanningens fulla låga.
Herren kallar Sitt folk att resa sig och att bevisa sin tro genom sina gärningar. Tidigare, när vi inte var så många och när de, som ansåg det som sin plikt att köpa aktier i vårt förlag, kom deras böner och allmosor, frukten av uthållig och självförnekande ansträngning fram inför Gud som en ljuvlig doft. Våra bröder och systrar som har fått det dyrbara (593) Livets bröd framburet till sig genom våra skrifter, borde vara ännu mer villiga att ge av sina medel och att stödja Guds verk, än de som under de första åren älskade sanningen.
Bröder, Gud kommer att välsigna er genom att ni visar ert intresse för våra förlag och göra dem till er egendom. De, som inte har några aktier i dessa institutioner, har privilegiet att investera sina tillgångar i denna goda verksamhet. Vi behöver er sympati, era böner och era medel. Vi behöver er hjärtliga medverkan. Vi hoppas att alla, vilkas hjärtan Herren gör villiga, skall komma fram med sina medel och investera i dessa institutioner. Är det verkligen sant att vi har det sista budskapet om Guds nåd att ge till världen? Är det sant att vårt uppdrag snart kommer att avslutas? Så säger Guds ord. Alltings slut är nära. Då borde varningen sändas ut till alla delar av jorden.
Våra förlagshus har blivit en makt i världen. En stor förändring har inträtt. Med våra större förmågor att få det klara ljuset att lysa för dem som är i mörker, är det inte så svårt, som det en gång var, att se och ta emot sanningen. De, som först ledde verksamheten framåt, var föremål för onda människors och onda änglars förenade våldsamma överfall. Satans fiendskap, som arbetar genom människor som sina redskap, utvecklades påfallande. Å andra sidan var den lilla skaran av troende, allvarlig och ivrig att försvara Guds ära, genom att upphöja Hans lag, som hade tömts på sitt innehåll och driva tillbaka Satans gärningar, som hade avslöjats i alla slags nedbrytande villfarelser.
Från första början har Satan satt sig själva upp emot detta arbete. Han beslöt sig för att använda alla sina krafter till att tysta och svepa bort dem från jorden, som arbetade på ljusets och sanningens framgång. Han har alltid haft en viss framgång med detta. Förtal och det häftigaste motstånd har använts för att krossa den dyrbara sanningen genom att göra dess försvarare modlösa. Den store fienden har använt sina helvetiska bedrägerier på olika sätt och vid varje försök som gjorts fört en eller flera av Kristi bekännande efterföljare till hans sida. (594) De, vilkas hjärtan är köttsliga och som är i större harmoni med ärkebedragaren än med Kristus, har efter en tid utvecklat sina sanna karaktärer och gått in i deras eget sällskap.
Det är inte så få, som Satan håller under sin kontroll och som gäller för att vara vänner till sanningen. Genom dem arbetar han mot sanningens utbredande. Han använder dem till att så vicker bland Guds folk. När alltså ingen fara misstänktes, har det funnits stor ondska funnits bland oss. Medan Satan med all orättfärdighetens bedräglighet, har arbetat genom dem som går förlorade, har sanningens hejdande försvarare dämt upp motståndets tidvatten och som bevarat Ordet oförvanskat mitt i en syndaflod av kätterier. Även om församlingen några gånger har försvagats genom en mängd motstånd och upproriska element som de varit tvungna att möta, har sanningen ständigt lyst allt klarare i varje konflikt. Guds folks krafter han inte blivit uttömda. Hans nåds kraft har friskat upp, livat och förädlat det som är orubbligt och sant.
Ständigt på nytt plågades det gamla Israel av klagande upprorsmakare. Dessa var inte alltid personer med svagt inflytande. Vid många tillfällen vände sig namnkunniga män, härskare i Israel mot Guds förutseende ledning och gick in för att riva ner det, som de tidigare så ivrigt hade byggt upp. Vi har sett något av detta upprepas många gånger i vår erfarenhet. Det är osäkert för vilken församling som helst att hämta stöd från en populär förkunnare och lita på köttets arm. Guds arm är ensam i stånd till att hålla alla uppe, som stöder sig mot den.
Tills Kristus kommer på himlens skyar med kraft och stor härlighet, kommer människor att fördärvas i anden och vända sig bort från sanningen till fabler. Församlingen kommer att möta bekymmersamma tider. Den kommer att profetera klädd i aska. Men trots att den måste möta villoläror och förföljelse och trots att den måste kämpa mot de icke troende och de avfallna, krossar den ändå med Guds hjälp Satans huvud. Herren kommer att ha ett folk, som är helt och hållet pålitligt och har en tro lika fast som en klippa. De skall vara Hans vittnen i världen, Hans redskap (595) till att uträtta ett särskilt och härligt uppdrag på Hans förberedelsedag.
Evangeliets budskap vinner inte en enda själ för Kristus eller banar sig väg till ett enda hjärta, utan att Satans huvud såras. Varje gång en fånge vrids ur hans grepp och befrias från hans förtryck, lider tyrannen nederlag. Förlag och tryckerier är medel i Guds hand för att sända ut sanningens dyrbara ljus till varje tungomål och folk. Detta ljus når också ut till hedniska länder och gör ständiga intrång på vidskepelsens mark och varje tänkbar villfarelse.
Predikanter, som har förkunnat sanningen med iver och allvar, kan avfalla och ansluta sig till våra fienders led, men förvandlar detta Guds sanning till lögn? ”Ingalunda”, säger aposteln, ”Guds fasta grund består”. (2 Tim. 2:19) Människors tro och känslor kan förändras, men Guds sanning förändras aldrig. Den tredje ängelns budskap lyder: den är ofelbar.
Ingen kan tjäna Gud, utan att onda människor och onda änglar förenar sig mot Honom. Onda andar kommer att sättas på spår efter varenda själ, som försöker ansluta sig till Kristi led, ty Satan vill vinna tillbaka det byte, som tas ifrån honom. Onda människor kommer att ge sig hän till tron på kraftiga villfarelser, för att de skall dömas. Dessa män kommer att klä sig i uppriktighetens kappa och förföra till och med de utvalda, om det var möjligt.
Att vi har sanningen är lika säkert, som att Gud lever, och med alla sina knep och sin helvetiska makt kan Satan inte förvandla Guds sanning till lögn. Medan den store motståndaren gör sitt yttersta för att sätta Guds ord ur kraft, måste sanningen gå framåt som en lampa som brinner.
Herren har utvalt oss och gjort oss till föremål för Sin underbara barmhärtighet. Skall vi låta oss förtrollas av den avfallnes prat? Skall vi välja att ta ståndpunkt tillsammans med den onde och hans här? Skall vi förena oss med Guds lags överträdare? Låt hellre detta vara vår bön: ”Herre, sätt fiendskap mellan mig och ormen!” Om det inte råder fiendskap mellan oss och hans mörka gärningar, så är vi omringade av hans mäktiga här och hans gadd är beredd att tränga in i våra hjärtan vilket ögonblick som helst. Vi bör (596) räkna honom som en dödsfiende. Vi bör stå emot honom i Kristi namn. Vår verksamhet går fortfarande framåt. Vi måste kämpa för varje tum jord. Låt alla, som nämner Kristi namn, klä sig i rättfärdighetens rustning!
Bröder och systrar, för våra förlags skull ber vi er att köpa aktier i dessa institutioner. Ni behöver inte vara rädda för att investera era tillgångar där de kommer att göra nytta. Sprid ljusstrålar till de mörkaste delarna av världen. Det finns inget så dumt som svika detta uppdrag. Det är ert privilegium och er plikt att nu göra samma sak som bröderna gjorde, när sanningen endast hade några få vänner. Köp aktier i våra förlag, så att ni känner att ni har ett intresse för dem. Många investerar sina pengar i världsliga spekulationer. När de gör det förlorar de varenda dollar. Vi ber er att visa generositet och investera i vårt utgivningsarbete. Det kommer att göra er gott. Era pengar kommer inte att gå förlorade, utan kommer att sättas in i en verksamhet som förstärker ert aktiekapital i himlen. Kristus har gett allt till er. Vad vill ni då ge Honom? Han ber om era hjärtan. Ge dem till Honom. De tillhör Honom. Han ber om era pengar. Ge dem till Honom. De är Hans. ”Eller vet ni inte … att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt.” Gud vill ha dig och de dina. Låt orden från den kunglige psalmisten få uttrycka ditt hjärtas känslor: ”Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.” (1 Krön. 29:14)
Den tid har kommit, när vi måste veta med oss själva, varför vi tror så som vi tror. Vi måste stå inför Gud och inför sanningen, mot en oansvarig, icke troende generation. Den människor som en gång kände Livets väg och som har vänt sig bort från sitt hjärtas övertygelse till Satans ordklyveri, kommer att vara mer svårtillgänglig och svår att påverka än den som aldrig har smakat Guds kärlek. Han kommer att använda sitt förstånd till att utföra det onda. Han har förenat sig med Satan, också i strid mot ljus och kunskap. Jag säger till mina bröder: Gud är ert enda hopp. Vi måste klä oss i Kristi rättfärdighet om vi skall kunna stå emot den rådande ogudaktigheten. Vi måste visa vår tro genom våra (597) handlingar. Låt oss lägga en god grund för den tid som kommer, så att vi kan greppa det verkliga livet. Vi skall inte arbeta i vår egen kraft, utan i vår uppståndne Herres kraft. Vad kommer vi att uträtta och våga för Jesus?
Våra förlagshus är hela vårt folks egendom och alla bör arbeta för att höja dem över ekonomiska problem. För att kunna låta vår böcker spridas, har de erbjudits till ett så lågt pris, att det bara har gett kontoret en liten vinst att producera nya böcker för. Detta har gjorts med de bästa avsikter, men inte med bästa erfarenhet och framsynthet.
Med de låga priser som det är på skrifterna, kan kontoret inte bevara ett kapital att arbeta med. Detta såg man inte riktigt och undersökte inte saken kritiskt. Dessa låga priser fick människor att undervärdera arbetet. Man insåg inte helt och fullt, att det skulle bli mycket svårt att höja priserna till deras rätta värde, när dessa utgåvor tidigare hade satts till lågt pris.
Våra predikanter har inte fått lämplig uppmuntran. De måste ha tillgångar för att kunna leva. Det har varit en sorglig brist på framsynthet, när priserna på våra utgåvor har satts så lågt och också när det gällde att vända överskottet till traktaten och missionssällskapen. Detta har slagit om till ytterligheter och det kommer att få konsekvenser. För att traktaten och missionssällskapen skall kunna blomstra, måste redskapen för att åstadkomma och trycka upp böckerna blomstra. Om dess redskap förkrymps, betungas förlagshusen med skuld, och då kommer traktat och missionssällskap inte att ge så goda resultat.
Ledningen har varit felaktig, inte med avsikt, utan med iver och nit för att föra missionsarbetet framåt. I denna distribution och vitt utbredda spridning av blad, traktater och pamfletter, har redskapen till att producera dessa utgåvor inte fungerat utan stått handfallna. Det finns alltid en risk att föra ett gott arbete till ytterligheter. Ansvariga män riskerar att bli män med en enda tanke: att samla sina tankar på en enda gren av verksamheten och försumma andra delar av detta stora fält.
(598) Som ett folk behöver vi vara vaksamma på varje punkt. Det finns inte den minsta säkerhet för någonting, om vi inte dagligen söker Guds visdom och inte vågar handla i vår egen kraft. Faror omger oss alltid och största försiktighet borde visas så att ingen gren i arbetet görs till något speciellt, medan andra områden lider.
Misstag har begåtts, då man har satt ned priserna på tryckalster för att kunna möta vissa problem. Dessa ansträngningar måste ändras. De som gjorde detta var uppriktiga. De trodde, att deras givmildhet skulle väcka predikanter och lekmän till att arbeta mycket för att öka efterfrågan på skrifterna.
Predikanter och lekmän bör handla ädelt och generöst i sitt umgänge med våra förlag. I stället för att de undersöka och tänka ut hur de kan få tidskrifter, traktater och böcker till lägsta pris, bör de försöka göra människor medvetna om skrifternas verkliga värde. Alla dessa ören som slagits av på tusentals skrifter har medfört en förlust av tusentals kronor till våra kontor, trots att några få ören mer från varje enskild köpare knappt hade märkts.
Review and Herald och Signs of the Times är billiga tidningar till fullt pris. Review är ett värdefullt blad. Det innehåller saker av stort intresse för församlingen och bör finnas hos varje troende familj. Om någon är för fattig för att skaffa det, bör församlingen genom insamling betala fullt pris för bladet och ge det till de fattiga familjerna. Hur mycket bättre skulle inte denna plan vara, än att överlämna de fattiga till förlagshuset eller till traktatens eller bibelsällskapens barmhärtighet.
Samma sak bör man göra med Signs. Med en enkel förändring har detta blad ökat i intresse och i moraliskt värde, som en pionjärstidning sedan det etablerades. Dessa tidskrifter är av samma intresse. De är två redskap på det stora fältet när det gäller att utföra sina speciella uppdrag med att i vår tid utbreda ljuset i denna Guds förberedelsetid. Alla borde engagera sig lika allvarligt för att bygga upp det ena lika väl som det andra.
”Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans (599) öron är vända till deras rop.” (Psalm 34:16) Kristus kommer att hjälpa dem, som flyr till Honom för att få vishet och kraft. Om de möter sina plikter och prövningar med själens ödmjukhet och gör sig beroende av Jesus, kommer Hans mäktiga änglar att omge dem och Han, som de sätter sin tillit till, kommer att visa sig vara en helt tillräcklig Hjälpare i varje nödsituation. De, som har ansvarsfulla ställningar bör dagligen bli mer förtroliga med Kristi fullkomlighet, trofasthet och kärlek. De borde kunna utbrista med förvissning: ”Jag vet vem jag tror på.” (2 Tim. 1:12) Var och en borde göra sin plikt, och veta att Guds öga undersöker motiv och avsikter och läser själens innersta känslor. Guds verk är ett enda. Och om människor i ledande ställning inte låter sina egna sinnen och sina egna känslor och tankar komma in och härska och ändra Herrens plan, kommer ett att råda en fullkomlig harmoni mellan dessa två grenar inom samma verk.
Vårt folk borde anstränga sig mer för att sprida Review. Om våra bröder och Systrar bara ville visa ett djupare allvar och göra mer uthålliga ansträngningar för att lyckas genomföra detta, skulle detta lyckas. Varje familj borde ha detta blad och om de ville förneka sig själva sina älsklingsnjutningar, te och kaffe, skulle många kunna betala för att ljusets förmedlare skulle kunna komma in i deras hem, som nu inte får sitt besök varje vecka. Nästan alla familjer abonnerar på en eller flera världsliga tidningar och dessa innehåller ofta kärlekshistorier och upphetsande berättelser om ondska och mord, som skadar alla som läser dem. De som går in för att vara utan Review and Herald går miste om mycket. På dess sidor kan Kristus tala till dem genom varningar, tillrättavisningar och råd, som skulle kunna förändra deras nuvarande sätt att tänka och vara ett Livets bröd för dem.
Våra tidningar bör inte fyllas med långa diskussioner eller långa lärda argument, som skulle trötta läsaren, utan de bör innehålla korta och intressanta lärorika och praktiska artiklar. Priset på våra tidningar bör inte sättas så lågt att det inte finns marginal att arbeta på. Samma intresse (600) som visas för att sprida Signs of the Times bör visas för att göra utbredandet av Review större. Om detta görs, kommer ansträngningarna att lyckas.
Vi befinner oss på förtrollad grund och Satan arbetar hela tiden på att vagga vårt folk till sömns i vaggan av köttslig trygghet. Det finns en likgiltighet, en brist på iver som lamslår alla våra ansträngningar. Jesus var en nitisk Tjänare och när Hans efterföljare skall stödja sig mot Honom och tjäna så som Han har tjänat, kommer de att se och erkänna motsvarande resultat. Det måste göras en ansträngning för att värdera våra utgåvor rätt och föra dem gradvis tillbaka till rätt nivå. Vi skulle inte låta oss påverkas av spekulation, - penningtvätt! Vi borde alltid ihärdigt fortsätta, oberörda av kritik och oförstörda av bifall. Det kommer att bli en större uppgift att arbeta sig tillbaka till en lämplig grund än många tror, men det måste göras för att rädda våra institutioner från problem.
Våra bröder borde skyddas så att de inte blir stereotypa i sina planer och tjänster. De kan använda tid och pengar till att skapa en bestämd öppen kanal, så att arbetet skal kunna utföras på ett bestämt sätt, annars är det inte rätt. Det finns risk för att bli alltför speciell. Det borde visas större omsorg för att undvika kostnader för att transportera böcker och personer. Inflytandet på Guds verk är dåligt. Bröder, ni bör röra er försiktigt, ekonomiskt och klokt. En stor uppgift skall utföras, för våra verksamheter befinner sig i svårigheter. Det finns människor, som arbetar trofast på kontoret i Battle Creek, som inte får, vad de gjort sig förtjänta av. Dessa behandlas inte rättvist. På ett annat arbete, skulle de kunna tjäna dubbelt så mycket som de har fått här, men de håller sig samvetsgrant till sitt uppdrag, därför att de känner, att Guds verk behöver deras hjälp.
Det är ett stort uppdrag som skall utföras på Guds förberedelsedag med att tänka ut och utföra planer för att främja Hans verk. Våra utgåvor bör ha en vidsträckt spridning, för de utför ett stort arbete. Det finns mycket missionsarbete att utföra. Jag har emellertid blivit visad, att det finns en risk för att arbetet utförs alltför mekaniskt, så krångligt och komplicerat (601) att mindre kommer att uträttas, än om det var mer enkelt, direkt, tydligt och bestämt. Vi har varken tid eller pengar till att hålla alla delar av detta maskineri samman i detta maskineri.
Våra bröder, som har ansvaret för att tänka ut planer för att föra denna del av Guds verk framåt, måste komma ihåg, att samtidigt som det krävs en viss mängd undervisning och uppfostran för att utföra uppgiften på ett klokt sätt, är det risk för att göra detta till en alltför stor sak. Får vi en mycket grundlig, detaljerad utbildning och utelämnar de livsviktiga principerna, blir vi torra och formella tjänare. De hjärtan, som Gud har gjort villiga genom att låta Sin nåd verka på dem, är lämpliga för uppdraget.
Gud vill att vi skall tjäna av hjärtat. Den osjälviska avsikten, den rena och upphöjda principen, det höga och heliga motivet kommer Han att ta emot. Hans nåd och kraft kommer att vara verksamma tillsammans med våra ansträngningar. Alla som erkänner att det är Guds verk att förbereda ett folk före Hans ankomst, kommer i sina oegennyttiga strävanden att finna tillfällen, där de kan göra traktat- och missionsarbete. Men alltför stora resurser och för mycket tid kan läggas ned på att göra dessa saker så noggrant och exakt att hjärtats omsorg försummas och bara en torr yttre form återstår.
Jag säger öppet till er att Jesus och Hans nåds kraft, utan tvekan, lämnas utanför uppgiften. Resultatet kommer att visa, att mekaniskt arbete har tagit den plats, som hjärtats och livets fromhet, ödmjukhet och helighet skulle ha. De mer andliga, helgade och ödmjuka tjänarna finner inte någon plats, där de kan gripa tag i uppgiften utan håller sig därför borta. Den unge och oerfarne lär sig formen och utför sin uppgift mekaniskt, men sann kärlek och någon börda för själar märks inte. Det är nödvändigt att uppehålla sig mindre vid bestämda former och mekaniskt utförande och i stället använda mer av gudsfruktans kraft på denna högtidliga, fruktansvärda ansvarsfulla dag.
I himlen råder ordning och det borde vara system och ordning på jorden, så att uppdraget kan föras framåt utan förvirring och fanatism. Våra bröder har tjänat ända tills nu, men när någon av våra predikanter hela tiden får bära bördan för själar och alltid försöker föra människor (602) fram till andliga resultat, kommer de, som inte är så samvetsgranna och som inte har burit Kristi kors och inte heller känt själars värde så som detta värde återspeglas från Golgata, i undervisning och utbildning av andra i mekaniskt arbete, att själva bli formella och kraftlösa och inte föra någon Frälsare till folket.
Satan arbetar alltid på att degenerera Guds tjänst till en dunkel form och bli kraftlös när det gäller att vinna själar. När arbetarnas kraft, allvar och effektivitet minskar på grund av att allt skall vara så systematiskt, måste våra predikanter utföra en betungande tjänst för att hålla detta komplicerade maskineri i gång. Det tar så mycket tid, att den andliga delen försummas. Och med så många ting i gång, kräver denna tjänst så många resurser, att andra grenar i Guds verk kommer att vissna och dö av brist på adekvat tillsyn.
Även om tystlåtna budbärare av sanningen borde spridas som höstlöv, bör våra predikanter inte göra detta arbeta till en formell sak och låta helgelse och sann gudsfruktan stängas ute. Tio sant omvända, villiga, osjälviska tjänare kan utföra mer för missionsfältet än hundra, som inskränker sina ansträngningar till bestämda former och bevarar mekaniska regler, men som arbetar utan djup kärlek till själar.
Ett vaksamt missionsarbete får under inga omständigheter försummas. Det har gjort mycket för själars frälsning. Framgången för Guds verk är i hög grad beroende av detta. De som utför detta uppdrag måste emellertid vara de som är de mest andliga, vilkas brev kommer att andas Jesu ljus och kärlek och som känner en börda för arbetet. De bör vara män och kvinnor, som kan be och har en nära kontakt med Gud. Det beredvilliga sinnet, den helgade viljan och ett sunt omdöme krävs. De kommer att från den himmelske Fadern ha lärt sig det framgångsrika sättet att vädja till själar på. De kommer att ha lärt sig sina läxor i Kristi skola. De kommer att utföra sin tjänst med sina ögon riktade endast mot Guds ära.
Utan denna utbildning kommer all lärdom från era lärare angående former och regler att lämna er på nybörjarstadiet, oavsett hur grundliga (603) lektionerna kan vara. Ni måste lära er av Kristus. Ni borde förneka självet för Kristus. Ni borde placera er hals under Kristi ok. Ni måste bära Kristi börda. Ni måste känna, att ni inte tillhör er själva. Ni är i stället Kristi tjänare, som utför ett uppdrag som Han har ålagt er, inte för att ni skall få beröm eller ära eller heder, utan för Hans egen dyra skull. I all er tjänst borde ni väva in Hans nåd, Hans kärlek, Hans helgelse, Hans iver, Hans outtröttliga uthållighet, Han okuvliga energi, som kommer att vara säker för tid och evighet.
Traktat- och missionsarbete är ett gott uppdrag. Det är Guds verk. Det bör under inga omständigheter förminskas, utan det finns en ständig risk för att leda det bort från dess egentliga mål. Det behövs kolportörer för att utföra uppgifter på missionsfältet. Personer med underliga metoder behövs inte i det här uppdraget. Män och kvinnor, som har taktkänsla, ett gott uppträdande, framsynthet och insiktsfullhet och som känner själarnas värde, är de som kan bli framgångsrika.
Kolportageuppgiften är upphöjd och kommer att visa sig vara framgångsrik, om kolportören är ärlig, allvarlig och tålig och fullföljer det som han har åtagit sig att göra. Hans hjärta måste vara med i arbetet. Han måste stå upp tidigt och arbeta ihärdigt och använda de förmågor som Gud har gett honom inom detta område. Problem måste bemötas. Om de konfronteras med oupphörlig uthållighet kommer de att övervinnas. Mycket vinns genom hövlighet. Tjänaren kan hela tiden utveckla en harmonisk karaktär. Stora karaktärsdrag formas genom små handlingar och ansträngningar.
Det finns en risk för att våra predikanter inte får tillräcklig uppmuntran. Jag blev visad några män som Gud kallade till predikantgärningen och som kom in på missionsfältet som kolportörer. De är en utmärkt förberedelse, om deras avsikt är att sprida ljus, förmedla sanningen, som har uppenbarats i Guds ord, direkt in i hemmets omgivning. Genom samtal kommer vägen ofta att leda till att man talar om Bibelns religion. Om någon tar tag i denna uppgift som det borde göras, kommer familjer att besökas. De som går in i tjänsten kommer att ta med sig ömma hjärtan och kärlek till själar, (604) och kommer genom ord och uppförande, att bära doften av Kristi nåd. Resultatet kommer att bli mycket gott. Detta borde vara en utmärkt erfarenhet för var och en som siktar mot ett ämbete.
Men många dras till kolportörsuppgiften för att sälja böcker och bilder som inte ger uttryck för vår tro och inte ger köparen ljus. De är tvungna till detta, därför att de ekonomiska utsikterna är mer lovande än om de kan erbjudas som auktoriserade utövare, (licentiater). Dessa personer får ingen särskild utmärkelse för sin evangelieverksamhet. De får inte den erfarenhet som gör dem lämpliga för uppdraget. De förlorar tid och tillfällen på grund av detta slags arbete. De lär sig inte att bära en börda för själar och att dagligen använda det bästa sättet att vinna människor på till sanningen. Dessa män förs ofta bort från Guds Andes överbevisande stämma och får en världslig prägel i sin karaktär. De glömmer bort hur mycket de är skyldiga Herren, som gav sitt liv för dem. De använder sina krafter på sina egna själviska intressen och vägrar att arbeta i Herrens vingård.
Jag blev bestört då jag såg Satans olika nät som vävts runt omkring människor, som Gud skulle vilja använda, men som leddes bort från predikantgärningen. Det kommer med säkerhet att vara brist på medarbetare, om inte människor får mer uppmuntran till att förbättra sina talenter med avsikt att bli Kristi tjänare. Satan presenterar alltid och med uthållighet vinning och världsliga fördelar, för att uppehålla människors sinnen och krafter och hålla dem borta från att utföra de plikter som är nödvändiga för att få erfarenhet inom Guds verk. Och när han ser att människor vill gå framåt för att gå in i uppgiften att lära ut sanningen till dem, som befinner sig i mörker, kommer han att göra sitt yttersta för att puffa dem fram till ytterligheter, till något som minskar deras inflytande och får dem att förlora den fördel de skulle ha fått om de hade befunnit sig i jämvikt genom Guds Ande.
Jag blev visad, att våra predikanter gör sig själva stor skada genom att använda sina talorgan oförsiktigt. Deras uppmärksamhet kallades till detta viktiga ämne och de varnades och (605) undervisades av Guds Ande. Det var deras plikt att lära sig det klokaste sättet att använda dessa organ på. Stämman, himlens gåva, är en kraftfull förmåga för det goda och om den inte förstörs, kommer den att förhärliga Gud. Allt som behövdes var att studera och samvetsgrant följa några enkla regler. I stället för att lära sig själva, vilket de kunde ha gjort genom övningar i litet sunt förnuft, anställde de en professor i talpedagogik.
Resultatet blev att många, som kände att Gud hade ett uppdrag till dem att lära ut sanningen till andra, har blivit förblindade och vanvettiga genom talteknik. Allt som en del behövde var att få denna frestelse presenterad för sig. Deras intresse drogs till nyheten och unga män och några predikanter fördes bort av begeistring. De lämnade sina arbetsfält - allt i Herrens vingård försummades - betalade sina pengar och gav sin dyrbara tid till att gå i talarskola. När de kom tillbaka från denna stränga skolning, hade helgelse och religion lämnat dem och bördan för själar var borta, precis som de skulle lägga av sig ett klädesplagg. De hade accepterat Satans antydningar och han hade lett dem dit han valde att leda dem.
Några satte upp sig själva som talpedagoger, som varken hade gott omdöme eller förmågor. De gjorde sig själva motbjudande för allmänheten, därför att de inte på rätt sätt använde den kunskap de hade fått. Deras insats saknade värdighet eller sunt förnuft och det de har gjort, så långt de är kända, har stängt dörren för något som helst inflytande för dem i framtiden, som män som skall förmedla budskapet om sanningen till världen. Detta var satans påfund. Det är bra att förbättra sin talförmåga, men att använda tid och pengar till detta enda område och fylla sinnet med det, var att gå till ytterlighet och visa stor svaghet.
Unga män som kallar sig själva sabbatshållare knyter benämningen ”professor” till sitt namn och missbrukar samfundet med något, som de inte förstår. Många förvanskar alltså det ljus som Gud har funnit lämpligt att ge dem. De har inte väl balanserade sinnen. Talteknik har blivit ett ordstäv. Det (606) har fängslat människor till att engagera sig i en uppgift som de inte kan utföra på ett vist sätt och som har gjort dem olämpliga för en tjänst, som de skulle ha utfört med en strålande framgång, om de ödmjukt och anspråkslöst försökt att fullgöra det i fruktan för Gud. Dessa unga kunde ha varit nyttiga på missionsfältet som lekmannapredikanter och kolportörer, eller som auktoriserade utövare för att bevisa sig att de är lämpliga till predikanttjänst och tjänande för tiden och för evigheten. Men de har blivit förryckta av tanken att bli talpedagoger och Satan står och ler åt att han har fångat dem i det nät som han har lagt ut för dem.
Guds tjänare bör alltid vara förenade. De borde undertrycka och kontrollera starka karaktärsdrag och dag för dag omsorgsfullt reflektera över naturen hos den livsstruktur de håller på att bygga upp. Är de kristna gentlemän i sina dagliga liv? Syns det ädla, rättskaffens handlingar i deras liv, som kommer att göra deras karaktärsbyggnad framstående som ett riktigt Guds tempel? Som ett dåligt virke kan få ett fartyg att sjunka och som ett enkelt fel kan göra kedjan värdelös, på samma sätt kommer ett demoraliserande karaktärsdrag, som avslöjas i ord och handlingar, att ge sitt inflytande till det som är ont. Och om detta inte övervinns, kommer det att undergräva varje dygd.
Varje förmåga hos människan är en arbetare, som bygger för tid och för evighet. Dag för dag växer strukturen, även om ägaren inte är medveten om det. Det är en byggnad som antingen måste stå som en varnande fyr, på grund av dess vanartighet, eller som en struktur, som Gud och änglarna kommer att beundra för dess harmoni med den gudomliga Modellen. De mentala och moraliska krafter som Gud har gett oss, utgör inte karaktären. De är talenter, som vi skall utnyttja och som, om de används rätt, kommer att forma en riktig karaktär. En människa kan ha dyrbara frön i sin hand, men det fröet är inte en fruktträdgård. Fröet måste sås innan det kan bli ett träd. Sinnet är trädgården, karaktären är frukten. Gud har gett oss våra förmågor för att de skall odlas och utvecklas. Vår egen livsstil avgör vår karaktär. Då vi tränar dessa krafter, så att de skall överensstämma med och forma en värdefull karaktär, har vi en uppgift som ingen annan än vi själva kan utföra.
De som har kantiga och grova karaktärsdrag är skyldiga (607) inför Gud, om de inte, genom uppfostran, undertrycker och rycker upp all bitterhet av sin natur med roten. Den människa som ger efter för brist på tålamod tjänar Satan. ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder.” (Rom. 6:16) En god karaktär är mer dyrbar i Guds ögon än Ofirs guld. Herren vill ha män som handlar för tid och evighet. Vi har fått gott och dåligt arv och genom vård kan vi göra det dåliga värre eller det goda bättre. Skall det dåliga få makten, som hos Judas eller skall det onda rensas ut ur våra själar och det goda få råda?
Princip, rättskaffenhet och ärlighet bör man alltid sätta högt. Ärlighet kan inte trivas, där taktik döljer sig. De kommer aldrig att stämma överens. Det ena är från Baal, det andra från Gud. Herren kräver av sina tjänare, att de har hederliga motiv och handlingar. All girighet och snikenhet måste övervinnas. De, som väljer ärlighet som ledsagare, kommer att låta den komma till uttryck i allt vad de gör. Dessa människor tilltalar inte de flesta, men Gud finner dem vackra.
Satan försöker tränga sig in överallt. Han vill skilja goda vänner från varandra. Det finns människor, som alltid snackar och skvallrar och bär fram falska vittnesbörd och sår split och framkallar kiv. Himlen betraktar dessa människor som Satans duktigaste tjänare. Men den person, som det går ut över, befinner sig i en mycket mindre farlig position än när någon kryper för honom och han bli höjd till skyarna för något, som han har uträttat, som såg ut att vara lyckat. Beröm av s.k. vänner är farligare än kritik.
Den, som berömmer sig själv, tar bort glansen från sina bästa ansträngningar. En verkligt ädel karaktär nedlåter sig inte till att känna sig sårad av fienders falska beskyllningar. Varje ord som har uttalats verkar utan att skada, för det som inte kan besegras, blir bara starkare. Herren vill, att Hans folk skall sluta sig tätt till Honom, som är tålamodets och kärlekens Gud. Alla bör låta Kristi kärlek finna uttryck i deras liv. Ingen bör tillåta sig att se ned på en annans rykte eller ställning. Det är egoism. Det är som att säga: ”Jag är så mycket bättre och duktigare än du, att Gud har gett mig ett företräde. Du räknas inte för så mycket.”
Våra predikanter i betydelsefulla ställningar är män som Gud har (608) accepterat. Oavsett deras härkomst, oavsett deras tidigare ställning, om de gick efter plogen, arbetade inom snickarens yrke eller kom från skolans värld, om Gud har accepterat dem skall människor vara försiktiga med att kasta den minsta skugga över dem. Tala aldrig nedsättande om någon människa, för vederbörande kan vara stor i Herrens ögon, medan de, som känner sig stora, kanske aktas som ringa hos Gud på grund av deras hjärtans fördärv. Vi kan bara vara trygga, när vi ligger böjda vid korsets fot, är små i våra egna ögon och litar på Gud. Han ensam har nämligen makt att göra oss stora.
Våra predikanter riskerar att lita på sig själva i den uppgift de utför. De tror, att Gud favoriserar dem och de blir självständiga och självtillräckliga. Sedan överlämnar Herren dem till Satans anslag. För att kunna utföra Guds uppdrag acceptabelt, måste vi ha saktmodets ande och sinnets ödmjukhet. Båda aktar andra högre än sig själva. Det är mycket som står på spel. Nu behövs allt, som heter förmågor och omdöme. Vars och ens uppgift är tillräckligt betydelsefull för att utföras med omsorg och trohet. En enskild man kan inte göra allt. Var och en har sin bestämda plats och sint speciella uppgift och var och en bör förstå, att det sätt, på vilket han utför sin uppgift, skall prövas i domen.
Det uppdrag vi har framför oss är viktigt och omfattande. Guds dag kommer med hast och alla tjänare på Herrens stora fält bör vara människor, som eftersträvar fullkomlighet, som inte lider brist på något, som inte lider brist på någon nådegåva och som väntar på att Människosonen skall uppenbara Sig på himlens skyar. Inte ett enda ögonblick av vår dyrbara tid skulle användas till att få andra att rätta sig efter våra privata idéer och åsikter. Gud skulle vilja undervisa människor som engagerar sig som medarbetare tillsammans i detta stora verk, till den högsta utövning av tro och till att utveckla en harmonisk karaktär.
Människor har olika gåvor och en person är lämpligare för ett område inom Guds verk än en annan. Vad den ene skulle misslyckas med, kan kanske hans bror i predikantgärningen fullgöra på ett skickligt sätt. Den (609) uppgift var och en gör i sin ställning, är viktig. Den enes sinne skall inte härska över en annans sinne. Om någon träder fram och menar att ingen skall kunna utöva något inflytande över honom, att han äger klokhet och förmåga att förstå varje sida av verksamheten - en sådan människa kommer att gå miste om Guds nåd.
Min man har erfarenhet och kvaliteter som är dyrbara, om dessa kan helgas vid genom Kristi nåd. Gud kommer att göra sina arbetare fullt acceptabla, om de vill efterlikna Förebilden.
Gud skulle vilja att äldstebröderna Haskell, Butler, Whitney och White skulle sluta upp nära vid Hans sida. Dessa män måste ha dyrbara kvaliteter, men om inte Kristus uppenbaras i deras karaktärer, kommer dessa inte att accepteras mer än Kains offer. Hans offer var gott i sig självt, men det fanns ingen Frälsare i det.