Kära vänner: Jag har blivit visad att ni som en familj upplever mycket onödig olycka. Gud har inte skapat er för att ni skulle vara olyckliga, utan ni har lett tankarna bort från Jesus och har i allt för hög grad koncentrerat er på er själva. Er familjs stora synd är att ni beklagar er i onödan över Guds försyn. Er olydnad är i detta avseende faktiskt alarmerande. Ni har förstorat upp små problem och har talat alltför mycket om svårigheter. Ni har för vana att svepa in allt omkring er i klagomål och har gjort er själva olyckliga utan orsak. Om ni fortsätter att beklaga er, skiljs ni från Gud.
(310) Ni bör hålla er borta från Satans förtrollade mark och inte tillåta att era sinnen vacklar och leds bort från troheten mot Gud. Genom Jesus kan ni vara lyckliga och det borde ni vara. Ni borde vänja er vid att öva självbehärskning. Till och med era tankar måste läggas under Guds vilja och era känslor måste underordnas förnuftet och religionen. Ni fick inte fantasin för att den skulle löpa iväg med er utan att hejdas. Ansträng er för att tygla den. Om era tankar är orätta blir också känslorna det. Och det är känslorna och tankarna som tillsammans utgör den moraliska karaktären. När ni bestämmer er för att tro att det inte krävs av er som kristna att ni ska tygla era tankar och känslor, kommer ni in under onda änglars inflytande och inbjuder dem att vara hos er och ta kontrollen. Om ni ger efter för era impulser och tillåter tankarna att flyta i misstänksamhetens, tvivlets och missnöjets kanaler kommer ni att vara bland de mest olyckliga människor som finns. Det kommer att visa sig att era liv är misslyckade.
Kära syster F, du har en sjuklig fantasi och du vanärar Gud genom att låta dina känslor helt få makten över ditt förstånd och din omdömesförmåga. Du har en bestämd vilja, som förorsakar, att sinnet påverkar kroppen, så att blodcirkulationen råkar i obalans och vissa organ blir överfyllda. Du offrar hälsan för dina känslors skull.
Du begår ett misstag och om det inte rättas till, kommer det att sluta med, att du inte bara ödelägger din egen lycka. Du tillfogar inte bara dig själv verklig skada utan också dina övriga familjemedlemmar och särskilt din mor. Hon är mycket nervös och ytterst känslig. Om ett av hennes barn lider, blir hon förvirrad och närmast distraherad. Hennes sinne håller på att råka i obalans på grund av de ofta förekommande hysteriska anfall som hon tvingas övervara och stor sorg förorsakas dem som omger dig. Du är ändå i stånd till att kontrollera din fantasi och övervinna dessa nervösa anfall. Du har en stark vilja och du skulle kunna använda den till din fördel. Detta har du inte gjort, utan i stället låtit din starkt verkande fantasi behärska förståndet. Därigenom har du bedrövat Guds ande. Om (311) du saknade förmåga att behärska dina känslor, skulle det inte vara synd, men det går inte an att på det sättet ge efter för fienden. Din vilja måste helgas och böjas i stället för att sättas i motsats till det, som tillhör Gud.
Mina kära vänner, i stället för att bromsa sjukdom, pjåskar ni med den och ger efter för dess makt. Ni bör undvika narkotiska medel och noggrant iaktta hälsans lagar. Om ni respekterar era liv, bör ni äta enkel kost, laga den på enklaste sätt och utföra mer fysiskt arbete. Alla medlemmar i familjen behöver hälsoreformens fördelar. Men narkotiska preparat bör alltid undvikas. De kurerar inte någon sjukdom, utan försvagar organismen och gör den mer känslig för sjukdom.
Människan är satt i en värld med sorg, bekymmer och rådvillhet. Hon är satt här för att bli satt på prov liksom Adam och Eva, så att hon skall kunna utveckla en fast karaktär och skapa harmoni, där det är disharmoni och förvirring. Det finns mycket för oss att göra, som verkligen spelar en stor roll för vår egen lycka och för andras. Och det finns mycket, som vi har att glädjas över. Genom Kristus har vi blivit förenade med Gud. Hans barmhärtighet sätter oss under en ständig förpliktelse, men trots att vi känner oss ovärdiga Hans bevis på nåd, måste vi uppskatta även det minsta av dem.
För allt vad ni har och är, kära vänner, står ni i skuld till Gud. Han har gett er krafter som i viss mån liknar dem som Han själv har, och ni bör allvarligt arbeta på att utveckla dessa krafter och inte behaga och upphöja ert eget jag, utan förhärliga Honom. Ni har inte utnyttjat era förmåner på allra bästa sätt. Ni bör utbilda er själva till att bära ansvar. Intellektet måste vårdas. Om det tillåts att förslöas genom passivitet, kommer det att försvagas.
Denna jord tillhör Herren. Här bör det kunna ses att naturen, den levande och den livlösa, lyder Hans vilja. Gud skapade människan som en högre stående varelse. Hon ensam är skapad till Guds avbild och är i stånd till att få del av gudomlig natur, samarbeta med sin Skapare och utföra Hans planer. Endast människan befinner sig i strid mot Guds avsikter.
(312) Hur underbart och med vilken förunderlig skönhet är inte allt i naturen danat? Överallt ser vi den store Mästerkonstnärens fulländade gärningar. Himlarna förklarar Hans härlighet och jorden, som har skapats till människornas lycka, talar till oss om Hans oförlikneliga kärlek. Dess yta är inte en monoton slätt, utan stora, gamla berg reser sig för att variera landskapet. Där finns rinnande floder och fruktbara dalar, vackra sjöar, breda floder och den gränslösa oceanen. Gud sänder dagg och regn till att friska upp den törstiga jorden. Briserna, som framkallar hälsa genom att rena och svalka atmosfären, styrs av Hans visdom. Han har satt solen på himlavalvet till att utmärka perioderna för dag och natt och genom dess milda strålar ge ljus och värma upp jorden och få växterna att blomstra.
Jag leder er uppmärksamhet till dessa välsignelser från Guds givmilda hand. Låt varje morgons friska härlighet famkalla lovprisning i era hjärtan för dessa tecken på Hans kärleksfulla omsorg. Men samtidigt som vår vänlige himmelske Far har gett oss så många saker för att främja vår lycka, har Han också gett oss förklädda välsignelser. Han förstår fallna människors behov. Samtidigt som Han å ena sidan har gett oss förmåner, finns det å andra sidan problem som har kommit till för att stimulera oss, så att vi kan använda de förmågor Han har gett oss. Dessa ger med när de löses upphov till flit, uthållighet och mod.
Det finns ondska som människor kan lindra, men aldrig helt avlägsna. De skall övervinna hinder och forma sina omgivningar i stället för att låta sig formas av dem. De har plats för att använda sin förmåga till att få fram ordning och harmoni ur förvirring. I detta arbete kan de få gudomlig hjälp, om de ber om det. De överlämnas inte till att i egen kraft kämpa mot frestelser och prövningar. Uppgiften att hjälpa har lagts på Honom, som är mäktig. Jesus lämnade himlens kungliga salar och led och dog i en av synd fördärvad världen, för att Han skulle kunna lära människor att gå igenom livets prövningar och övervinna dess frestelser. Här har vi en förebild.
När det berättas om Hans skapelser, att de tilldelats gåvor av vår himmelske (313) Far, känner ni er då inte tillrättavisade på grund av era otacksamma beklaganden? I en rad av år har Han lånat er en dotter och en syster, tills ni började betrakta henne som er egen och kände att ni hade rätt till denna goda gåva. Gud hörde ert klagande. Om det var ett moln i sikte, verkade ni glömma att solen någonsin hade lyst och moln och mörker omgav er alltid. Gud sände er plågor. Han tog ifrån er era rikedomar, för att ni skulle lära er skilja mellan välstånd och verklig sorg. Men ni övervann inte era egna hjärtan inför Honom och ångrade inte den stora otacksamhets synd som har skiljt er från Hans kärlek. Liksom Job, kände ni, att ni hade anledning att sörja och ville inte låta er tröstas. Var detta rimligt? Ni vet ju att döden är en kraft som ingen kan stå emot, men ni har gjort era liv nästan odugliga genom er onödiga sorg. Era känslor har varit något mindre än ett uppror mot Gud. Jag såg, att ni alltid uppehöll er vid er smärtsamma förlust och gav plats för era lättpåverkade känslor, tills era högljudda sorgedemonstrationer fick änglarna att dölja sina ansikten och dra sig tillbaka från scenen.
När ni på det sättet gav plats för era känslor, kom ni då ihåg, att ni hade en Far i himlen, som gav Sin enfödde Son till att dö för oss, så att döden inte skulle kunna bli en evig sömn? Kom ni ihåg, att livets och härlighetens Herre passerade genom graven och lyste upp den med Sin egen närvaro? Den älskade lärjungen sade: ”Skriv! Saliga är de döda, som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem”. (Upp. 14:13) Aposteln visste väl vad han talade om, när han skrev dessa ord. När ni däremot ger utrymme för okontrollerbar sorg, står ert uppförande då i överensstämmelse med den tröst som dessa ord ger uttryck för?
Herren är nådig, barmhärtig och sann. Han har tillåtit den i ert hem, som var den mest oskyldige och bäst förberedda, att lägga sig till vila på grund av de sista dagarnas faror. O! Slut inte era själar för välljud och glädje, genom att klaga som om det inte fanns någon uppståndelse efter döden, utan prisa Gud för att det för henne inte längre finns någon död, inte några prövningar, (314) och inte någon sorg. Hon vilar i Jesus, tills Livgivaren skall kalla Sina sovande heliga upp till härlig odödlighet.
F har ett arbete att utföra genom att styra sina känslor, genom Guds nåd. Hon vet, att hon inte är i himlen, utan i en värld där död regerar och där våra kära kan tas ifrån oss vilket ögonblick som helst. Hon borde känna, att livets stora börda är att förbereda sig för en bättre värld. Om hon har rätt uppfattning om det eviga livet, kommer det inte att diskvalificera henne från att leva i den här världen och ädelmodigt bära livets bördor, utan det kommer att hjälpa henne att utföra självförnekande och självuppoffrande plikter.
Som familj har ni låtit era ord ge uttryck åt okunnighet och beklagat er tills ni själva har förändrats till samma bild. Det är som om ni arbetar på varandras förståelse och på att väcka nervös lättretlighet tills ni själva får en mörk och trist tid. Ni har hållit sorgegudstjänster, men i dessa har änglarna omkring er inte deltagit. Om ni inte ändrar er kurs, skall Gud komma litet närmare er och handla med er i domen. Är det inte dags, att ni håller gudstjänster med tacksägelse i ert hem och med glädje berättar om de välsignelser som ni fått ta emot?
Sanningens kraft borde vara tillräcklig som stöd och tröst i varje motgång. Det är genom att få dem som känner sanningen att övervinna lidanden, som Kristi religion uppenbarar sitt verkliga värde. Den för aptiten, lidelserna och känslorna in under förnuftets och samvetets kontroll och får tankarna att flyta i sunda banor. Därefter kommer tungan inte att vanära Gud genom syndigt klagande.
Med rätta kräver vår Skapare rätten att göra som Han väljer med Sina händers skaparverk. Han har rätt att reagera som Han vill och inte som människor vill. Men Han är inte en sträng domare, en hård, nogräknad fordringsägare. Han är själva grunden till kärlek, givaren av oräkneliga välsignelser. Det borde ge upphov till den djupaste sorg, att ni har ignorerat en sådan kärlek och inte låtit tacksamhet och lovprisning välla fram i era hjärtan på grund av Guds förunderliga godhet. Vi förtjänar inte alla Hans välgärningar, men de (315) fortsätter mot oss, oavsett vår ovärdiga och grymma brist på tacksamhet. Upphör då med ert klagande, som om ni var fångna tjänare under en hård arbetsgivare. Jesus är god. Prisa Honom. Prisa Honom, som är hälsa för ert förstånd, och er Gud.