(501) Kära bror och syster B: Ni har båda blivit framställda för mig, som att ni befinner er i andlig fara. Ni lämnade den rätta vägen och satte era fötter på en bredare väg. Syster B sade många saker, i antydningar och småsaker, lite här och lite där, som blev sått som frön och skörden skall säkerligen komma. Hon uppmuntrade till otro och sade till sin man, att den väg de hade färdats på, på det hela taget var för snäv och trivial. Hon trodde, att hennes mans kvalifikationer var av ett högre slag och borde användas på ett bredare och mera inflytelserikt sätt. Bror B hade samma uppfattning. Det var faktiskt han som hade fört henne in på denna tanke. Ni höll båda upp ett baner, på vilket det stod skrivet: ”Guds bud och tron på Jesus”. När ni mötte människor på er väg, som ni ansåg vara populära, togs emellertid baneret ner. Ni höll det bakom ryggen och sade: ”Om vi låter det bli känt att vi är sjundedags adventister, så kommer vårt inflytande att ta slut och vi kommer att gå miste om många förmåner.” Jag såg sanningens baner släpas efter er. Då uppstod en fråga: ”Varför skall vi ta med oss det överallt? Vi kan tro att det vi ser är sant, men vi behöver inte låta lärare och studenter veta, att vi bär detta impopulära baner.” Det fanns sådana i ert sällskap, som inte var glada eller nöjda med dessa antydningar, men de följde eftergivet er, i stället för att låta sitt ljus lysa och hålla sitt standar högt. De dolde sitt baner och marscherade vidare, därför att de fruktade för att låta det ljus de fick från himlen, lysa för alla.
Jag såg En, som närmade sig er med fasta steg och bedrövat ansikte. Han sade: ”Låt ingen ta er krona.” Har ni glömt den förödmjukelse som Guds Son led genom att komma till vår värld, hur Han skymfades, fick ta emot förebråelser, hånades, hatades, vanärades och förråddes. Har ni glömt hur Han trots detta uthärdade den (502) skändliga prövningen i rättssalen, efter att ha utstått Satans övermänskliga angrepp i Getsemane trädgård? Har ni glömt folkhopens vilda rop: ”Korsfäst honom!”, och hur Han dog som en förbrytare? Är tjänaren större än sin Herre? Jesu efterföljare kommer inte att vara populära, men de kommer att vara saktmodiga och ödmjuka i hjärtat som sin Mästare. Ni försöker klättra upp till den högsta platsen, men kommer till sist att finna, att ni är de lägsta. Om ni försöker handla rättfärdigt, älska barmhärtighet och vandra ödmjukt med Gud, kommer ni att bli delaktiga med Kristus i Hans lidanden och dela Hans härlighet i Hans rike med Honom. Herren har välsignat er, men hur litet har ni inte uppskattat Hans kärleksfulla godhet! Hur litet lovprisning har Han inte fått höra från era läppar! Ni kan utföra en god tjänst för Mästaren, men inte med era idéer som de största. Ni måste ta emot undervisning i Kristi skola. Annars kommer ni aldrig att bli lämpliga för att stiga upp till den högre nivån, ta emot den levande Gudens sigill, gå in genom portarna till Guds stad och bli krönta med härlighet, ära och odödlighet.
Satan arbetar på många sätt, där han inte kan ses, också genom män och kvinnor i betrodda ställningar. Han kommer att i deras sinnen framkalla trovärdiga villfarelser i form av tankar, handlingar och samtal, som kommer att skapa tvivel och åstadkomma misströstan, där de anser att de är tillförsäkrade en trygghet. Han kommer att arbeta med missnöjda element och göra dem verksamma. Där kommer att finnas en önskan om storhet och ära. Avund kommer att uppstå i sinnen, där den inte förmodades finnas. Omständigheter kommer inte att saknas för att sätta den i verksamhet. Tvivel kommer att uppstå. Smickrande löften om vinning kommer att erbjudas om inte korset framhävs. Satan kommer att få några att tro, att vår tro utgör en barriär mot stor framgång och spärrar vägen för att nå en högre världslig position och kallas betydande män och kvinnor.
Då Satan först gav sig tillkänna, var han mycket listig. Allt han gjorde anspråk på var att få skapa en bättre (503) ordning, för att åstadkomma förbättringar. Han förde det heliga paret bort från Gud, bort från deras trohet mot Hans bud, på samma sätt, som tusentals frestas i dag och där tusentals faller på grund av sina fåfängliga inbillningar. Sann kunskap är gudomlig. Satan nästlade sig in hos våra första föräldrar genom att hos dem väcka en önskan om spekulativ kunskap, genom vilken de enligt hans förklaring i hög grad kunde förbättra sin situation. För att kunna få denna kunskap, måste de emellertid göra något som gick stick i stäv mot Guds heliga vilja, ty Gud ville inte leda dem till de högsta höjderma. Det var inte Guds plan att de skulle få kunskap, som hade sin grund i olydnad. Detta var ett brett område, som Satan försökte leda Adam och Eva in i och det är samma område som han öppnar för världen i dag, genom sina frestelser.
Ni har framfört den tanken, att utbildning måste vara ett självständigt arbetsområde. Denna blandning av religiösa saker och bibliska dogmer med vetenskaplig utbildning betraktade ni som ett bakslag för vårt utbildningsarbete och som hinder för att föra studerande till högre grader av vetenskaplig kunskap.
Orsaken till, att så få av världens stora män och de som har utbildning vid högskola kommer att lyda Guds bud, är att de har skilt utbildning från religion, därför att de trodde, att vart och ett av dem skulle fylla ett eget område. Gud har gett ett tillräckligt stort utrymme för att göra kunskapen fullkomlig hos alla som beträder det. Denna kunskap uppnås under gudomlig ledning. Den omges av Jehovas oföränderliga lag och resultatet blir den fullkomliga lycksaligheten.
Gud skapade inte något ont. Han har endast skapat det goda, vilket liknade Honom själv. Men Satan är inte nöjd med att känna Guds vilja och utföra den. Hans nyfikenhet sträckte sig mot att få veta det, som Gud inte hade för avsikt, att vi skulle veta. Ondska, synd och död skapades inte av Gud. Det är konsekvenserna av olydnad, som härstammar från Satan. Men (504) kunskapen om det onda som nu finns i världen, har sitt ursprung hos Satan. Detta är mycket svåra och dyra lektioner, men många kommer att lära sig dem och många kommer aldrig att bli övertygade om att det är lycka att vara ovetande om en viss slags kunskap, som uppstår ur otillfredsställda önskningar och oheliga mål. Adams söner och döttrar är lika nyfikna och vetgiriga, som Eva var, när det gäller att söka den förbjudna kunskapen. De gör en erfarenhet och skaffar sig en kunskap som Gud aldrig har avsett att de skulle ha. Resultatet kommer, liksom för våra första föräldrar, att innebära en förlust av hemmet i Eden. När skall människor lära sig det som så grundligt har uppenbarats för dem?
Historien från förfluten tid visar på en aktiv, verksam djävul. Han kan inte längre vara overksam och låta bli att tillfoga skada. Satan blev funnen endast i ett enda träd för att äventyra Adams och Evas säkerhet. Han planerade att angripa det heliga paret i detta enda träd, så att han kunde göra just de saker, som Gud hade sagt att de inte skulle, - äta av kunskapens träd. Det var inte någon risk att de skulle närma sig något annat träd. Hur övertygande talade han inte? Han använde just de argument som han använder i dag: smicker, avund, misstro, tvivel och otro. Om Satan var så listig från början, hurdan är han då inte nu efter att ha samlat erfarenhet i många tusen år? Ändå är Gud och de heliga änglarna och alla de, som förblir lydiga mot Herrens uttryckliga vilja, klokare än han. Satans listighet kommer inte att upphöra, men den vishet, som människor har fått genom en levande förbindelse med Källan till allt ljus och gudomlig kunskap, kommer att stå i proportion till hans konster och knep.
Om människor skulle bestå i den prövning som Adam inte klarade av och i Jesu kraft skulle lyda Guds krav, därför att de är rättfärdiga, skulle de aldrig lära känna kunskapen om det som är ont och anstötligt. Gud har aldrig avsett, att människor skall ha den kunskap som kommer av olydnad. Om den utförs i praktiken, slutar den med evig död. När människor nästan alltid (505) väljer den kunskap, som Satan ger och när deras smak är i så hög grad förvrängd, att de ber om denna kunskap, som om den var en källa till högre visdom, vittnar de därmed om, att de är skilda från Gud och befinner sig i uppror mot Kristus.