(721) Detta faktum, att så många är samlade i församlingen i Battle Creek och att så många viktiga intressen samlas där, gör det först och främst till ett missionsfält. Folk från alla delar av landet kommer till sanatoriet och många unga från olika stater går på högskolan. Detta missionsfält kräver de mest helgade och mest trogna medarbetarna och de allra bästa arbetsmetoderna för att hela tiden kunna utöva ett starkt inflytande för Kristus och för att sanningen ständigt må komma till uttryck. När arbetet utförs som Gud vill ha det, kommer den frälsande kraften från Kristi nåd att vara tydlig bland dem som tror på sanningen och de kommer att bli ett ljus för andra.
Men det finns på Battle Creek en sorglig försummelse av de många fördelar som finns där för att bevara uppdragets hjärta i ett friskt tillstånd. Livskraftiga hjärtslag från centret borde märkas i alla delar av de troendes kropp. Om hjärtat däremot arbetar sjukt och svagt, kommer alla grenar inom Guds verk att försvagas. Det är fullständigt nödvändigt att det bör finnas en sund, livskraftig arbetande kraft inom denna centrala punkt, för att sanningen skall kunna föras ut till hela världen. Kunskapen om denna sista varning måste spridas genom familjer och församlingar överallt. Detta kommer att kräva ett vist ledarskap både till att utarbeta planer och till att utbilda människor till att kunna hjälpa till i arbetet.
År efter år utvidgas arbetet och behovet av erfarna och trogna medarbetare blir alltmer angeläget. Om Herrens folk vandrar i överensstämmelse med Hans råd, kommer sådana medarbetare att utvecklas. Medan vi skulle vara helt och fullt beroende av Gud för att få visdom och kraft, skulle Han förmå oss att utveckla vår förmåga i största möjliga utsträckning. Medan arbetarna får mental och andlig kraft och får ta del av Guds avsikter och sätt att handla, kommer deras sätt att förhålla sig till uppdraget för vår tid att fördjupas och de kommer att bli bättre rustade både för att planera (722) och genomföra planer som främjar det. Därigenom kan de hålla jämna steg med Guds gränslösa försyn.
En ständigt pågående ansträngning bör göras för att vinna nya medarbetare. Begåvningar bör upptäckas och erkännas. Personer som äger gudsfruktan och förmågor bör uppmuntras till att få den utbildning som är nödvändig för att de skall kunna utrustas till att vara och sprida sanningens ljus. Alla som är kompetenta att göra något sådant, bör sättas in i verkets olika grenar, allt efter sin förmåga.
Ett högtidligt och viktigt uppdrag för vår tid skall inte föras framåt mot sin avslutning bara genom några få utvalda mäns ansträngningar, som hittills har burit ansvaret för den här saken. När de som Gud har kallat att hjälpa till att utföra en bestämd uppgift, har fört det framåt så långt de kan, med de förmågor som Gud har gett dem, kommer Herren inte att låta uppdraget avstanna på det stadiet. I Sin försyn kommer Han att kalla och göra andra lämpliga till att förena sig med de första, så att de tillsammans kan komma ännu längre fram och uppnå en högre nivå.
Men det finns en del människor som inte växer med sin uppgift. I stället för att anpassa sig själva till dess större krav, tillåter de det att utsträcka sig långt utöver dem själva och därigenom upptäcker de att de saknar förmåga att förstå eller kunna möta tidernas krav. När människor som Gud utrustar till att bära ett ansvar i Hans verk griper sig an detta på ett något annorlunda sätt än det hittills utförts på, bör äldre medarbetare vara försiktiga så att inte deras sätt att handla hindrar dessa medhjälpare eller begränsar arbetet. Somliga kan inte förstå vikten av vissa åtgärder enbart på grund av att de inte inser nödvändigheten av uppdraget i alla dess betydelser och inte själva känner den börda, som Gud särskilt har lagt på andra människor. De som inte är särskilt lämpliga till att utföra ett visst arbete, bör se upp så att de inte står i vägen för andra och hindrar dem att uppfylla Guds avsikt.
(723) Davids fall visar vad det är som avgör. Han beslutade sig för att bygga Herrens tempel och samlade in stora lager av material för detta ändamål. Men Herren talade om för honom att det inte var David som skulle utföra detta arbete. Det måste tillfalla Salomo, hans son. Davids stora erfarenhet gjorde att han kunde ge råd till Salomo och uppmuntra honom, men den yngre mannen måste bygga templet. De trötta och slitna äldre arbetarnas tankar kanske inte alltid kan se storheten i verket och de kanske inte är böjda att hålla fast vid Guds gränslösa försyn - därför skulle tunga ansvar inte vila helt på dem. De skulle kanske inte kunna föra in alla de inslag i verket som är nödvändiga för dess framåtskridande, och följaktligen skulle de försenas.
På grund av otillräcklig vishet hos ledningen är arbetet i Battle Creek och över hela staten Michigan långt efter vad det borde vara. Även om det är nödvändigt för oss att förstå situationen och behoven hos missionsfält utomlands, bör vi också kunna fatta vilket behov som föreligger i det arbete som pågår alldeles vid våra egna dörrar. Om de förmåner som Gud har placerat inom räckhåll för oss blev rätt utnyttjade, så skulle de göra det möjligt för oss att skicka iväg ett mycket större antal arbetare. Ett energiskt arbete behöver utföras i våra församlingar. Det särskilda budskap som visar de viktiga frågor som nu är överhängande, vår tids plikter och faror, borde inte presenteras för dem på ett tamt, livlöst sätt, ”utan genom en bevisning i Ande och kraft”. (1 Kor. 2:4) Det måste läggas ett ansvar på församlingens medlemmar. Missionsandan skulle väckas som aldrig tidigare och arbetare borde utväljas efter behov, vilka som skall arbeta som präster för hjorden och lägga ned sina personliga ansträngningar för att föra församlingen fram till det tillstånd där andligt liv och andlig aktivitet skall märkas inom alla dess gränser.
Mycket begåvning har gått förlorad i Guds verk, därför att människor i ansvarsfulla ställningar inte har sett den. Deras vision har inte varit tillräckigt vidsynt för att upptäcka att verket har blivit alltför omfattande för de medarbetare som (724) en gång engagerades. Mycket, riktigt mycket, som borde ha uträttats, ligger fortfarande ogjort, därför att människor har behållit saker och ting i sina egna händer i stället för att fördela arbetet bland ett större antal och lita på att Gud kommer att hjälpa dem med det. De har försökt att föra alla verkets områden framåt, i rädsla för att andra skulle visa sig vara mindre effektiva. Deras vilja och omdömesförmåga har styrt dessa olika avdelningar och på grund av deras oförmåga att omfatta alla verkets behov på olika områden, har stora förluster uppstått.
Vi måste lära oss, att när Gud fastställer medel för ett bestämt arbete, skall vi inte lägga detta åt sidan och sedan be och förvänta oss att Han skall utföra ett mirakel för att täcka behoven. Om bonden inte plöjer eller sår, hindrar inte Gud hans försumlighet genom ett mirakel. Skördetiden finner sina fält ofruktbara - det finns inte någon säd att skörda, det finns inte någon nek att samla in. Gud gav fröna och jorden, solen och regnen. Om lantbruktaren hade använt de medel han hade fått, skulle han ha fått skörda i förhållande till sitt utsäde och sitt arbete.
Det är mäktiga lagar som styr i naturens värld och andliga saker skall styras av lika säkra principer. Medeln till ett visst ändamål måste användas, om det önskade resultatet skall uppnås. Gud har för varje människa bestämt hennes uppgift i förhållande till hennes förmåga. Det är genom utbildning och arbete som personer utrustas till att kunna möta varje problem som kan uppstå. Vis planering krävs för att placera varje enskild på hans rätta plats, så att han får erfarenhet som gör honom lämplig för att kunna ta ansvar.
Men även om utbildning, övning och rådgivning från de erfarna är helt nödvändiga, bör arbetarna lära sig att de inte skall lita helt på någon människas omdöme. Som Guds fria ombud, bör alla be om visdom från Honom. När eleven är helt och hållet beroende av andras tankar och inte går längre än att acceptera hans planer, ser han endast med (725) mänskliga ögon och är så långt bara ett eko av någon annan. Gud behandlar människor som ansvariga varelser. Han kommer att arbeta genom Sin Ande genom det sinne Han har lagt ned i människan, om människan bara vill ge Honom en chans att arbeta och vill erkänna Hans handlande. Han har planerat att varje enskild skall använda sina tankar och sitt samvete för sig själv. Han avser inte att någon skall bli en skugga av någon annan och endast uttrycka den andres synpunkter.
Alla bör älska sina bröder och respektera och sätta värde på sina ledare, men de bör inte få dem till att bära deras bördor. Vi skall inte utgjuta alla våra problem och svårigheter över andra människor, för att få slut på dem. ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla.” (Jak. 1:5- 6) Jesus inbjuder oss: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt.” (Matt 11:28- 30)
Grunden för kristen tro är Kristus vår rättfärdighet. Människor är var för sig ansvariga inför Gud. Varje enskild måste handla så som Gud driver honom att handla, inte som han drivs till att handla genom andras tankar. Annars kan själar inte ta emot intryck och styras av Anden från den store Jag Är. De kommer att vara bundna av band, som inte tillåter handlings- eller valfrihet.
Det är inte Guds vilja att folk i Battle Creek skall förbli i sitt nuvarande kalla och passiva tillstånd, tills församlingen genom en mäktig, mirakulös kraft skall uppväckas till liv och aktivitet. Om vi vill vara förståndiga och flitigt under bön och med tacksamhet använda de medel genom vilka ljus och välsignelse kommer till Guds folk, så kommer ingen kraft på jorden att kunna hålla tillbaka dessa gåvor från oss. Men om vi avvisar Guds medel behöver vi inte vänta på ett mirakel från Honom, som skall ge oss ljus, energi och kraft, ty det kommer aldrig att ske.
(726) Herren har visat mig, att människor i ansvarsfyllda ställningar står direkt i vägen för Hans verk, därför att de tror att arbetet måste utföras och att välsignelsen måste komma på ett särskilt sätt och därför att de inte vill erkänna det som kommer på något annat sätt. Mina bröder, måtte Herren lägga fram denna sak för er sådan som den är. Gud arbetar inte på det sätt som människor planerar eller som de önskar. Han ”förmår på ett hemlighetsfullt sätt Sina underverk att ske”. Varför förkasta Herrens arbetsmetoder på grund av att de inte sammanfaller med våra idéer? Gud har Sina utvalda kanaler för ljuset, men dessa överensstämmer inte nödvändigtvis med tankar hos någon särskild grupp människor. När alla skall inta sina utvalda platser i Guds verk genom att allvarligt söka visdom och vägledning från Honom, så kommer ett stort framsteg att ha gjorts, i riktning mot att låta ljuset lysa över världen. När människor upphör med att ställa sig i vägen, kommer Gud att arbeta bland oss som aldrig förr.
När stora planer utformas, måste stor omsorg ägnas åt att arbetet inom varje område harmoniskt förenas med alla andra områden, så att allt utgör en helhet. Men alltför ofta har det varit tvärtom. Som följd av detta har arbetet varit bristfälligt. En människa, som har översikt över ett område i Guds verk, överdriver sitt ansvar i så hög grad att denna enda avdelning, enligt hans uppfattning, står över alla andra. När någon intagit detta snäva synsätt, utövas det ett starkt inflytande på att få andra att se saken på samma sätt. Detta är mänskligt, men det är inte Kristi Ande. I proportion till hur denna politik förs, trängs Kristus ut ur verket och självet framträder på ett påfallande sätt.
De principer, som skulle driva oss som tjänare i Guds sak, har lagts fram av Paulus. Han säger: ”Ty vi är Guds medarbetare.” ”Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor”. (Kol. 3:23) Och Peters uppmaning till de troende är: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av (727) Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus.” (1 Petri 4:10)
När dessa principer råder i livet, förstår vi, att detta är Guds gärning och inte vår egen och att Han har samma omsorg om varje del av den stora helheten. När Kristus och Hans ära är det främsta, kommer kärleken till självet uppslukas av kärleken till de människor, som Kristus offrade Sitt liv för. Då kommer ingen tjänare att bli så fullständigt upptagen av en del av verket, att han förlorar ur sikte betydelsen av varje annan del.
Det är också själviskhet, som framkallar känslan hos arbetarna, att deras omdöme och arbete måste vara det bästa eller att det är deras privilegium att binda andras samvete på ett eller annat sätt. Sådana var de judiska ledarna på Kristi tid. I sin självupphöjelse införde prästerna och rabbinerna så stränga regler och så många former och ceremonier, att folks tankar leddes bort från Gud och gav inte Gud någon chans att arbeta för dem. Därför förlorade de Hans barmhärtighet och kärlek ur sikte. Mina bröder, följ inte efter på samma väg. Låt folkets tankar bli ledda till Gud. Låt Honom få en chans att arbeta för dem som älskar Honom. Lägg inte på folk regler och föreskrifter, som, om människor följer dem, skulle lämna dem lika utfattiga på Guds Ande, som Gilboas backar var utfattiga på dagg eller regn.
Det råder en sorglig brist på andlighet bland vårt folk. Ett stort arbete måste utföras för dem, innan de kan bli vad Kristus har planerat att de skall vara: Världens ljus. I åratal har jag känt en djup själsnöd, när Herren för mig har framfört bristen på Jesus och Hans kärlek i våra församlingar. Det har funnits en självtillräcklighet och en benägenhet att eftersträva position och herravälde. Jag har (728) sett att självberöm har blivit vanlig bland sjundedags adventister och att om inte människans stolthet minskar och Kristus upphöjs, så kommer vi, som ett folk, inte att vara bättre rustade för att ta emot Kristus vid Hans återkomst, än judarna var vid Hans första ankomst.
Judarna väntade Messias, men Han kom inte såsom de hade förutsagt att Han skulle. Om Han skulle ha mottagits såsom den Utlovade, måste deras kloka lärare tvingas erkänna att de haft fel. Dessa ledare hade själva skilt sig från Gud, och Satan påverkade dem för att få dem att förkasta Frälsaren. Hellre än att pruta av på sin stolthet angående deras uppfattning, slöt de sina ögon för alla bevis för att Han var Messias. Och de inte endast själva förkastade frälsningens budskap, utan de förhärdade människornas hjärtan mot Jesus. Deras historia borde vara en allvarlig varning för oss. Vi skall aldrig tro att Satan - när Gud ger ljus åt Sitt folk - står passiv utan att försöka att hindra dem från att ta emot det. Han försöker påverka sinnena för att utså misstro, avund och otro. Låt oss ta oss till vara för att vägra ta emot ljuset Gud sänder därför att det inte kommer på det sätt som behagat oss. Må inte Guds välsignelse tas ifrån oss, därför att vi inte känner vår sökningstid. Om det finns några, som inte själva ser och tar emot ljuset, skall de inte stå hindrande i vägen för andra. Må det inte sägas om detta högt gynnade folk, såsom det sades om judarna, när evangelium om riket förkunnades för dem: "Själva haven I icke kommit ditin, och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder." (Luk. 11: 52.)
Guds ord har lärt oss, att det framför allt är i vår tid, som vi bör se efter ljus från himlen. Det är nu vi skall förvänta oss en vederkvickelse av Herrens närvaro. Liksom Israels armé skulle se tecknet på himmelskt ingripande i ”ljudet av steg i bakaträdens toppar”, så skall vi också söka efter tecken på att himlen arbetar för oss.”
(729) Gud kan inte förhärliga Sitt namn genom Sitt folk så länge de litar på människor och söker sin styrka hos dödliga. Deras nuvarande svaga tillstånd kommer att vara tills Kristus ensam upphöjs, tills de med Johannes Döparen av ett ödmjukt och hängivet hjärta säger: ”Han måste bli större och jag mindre”. (Joh. 3:30) Jag har fått dessa ord att säga till Guds folk: ”Upphöj Honom, mannen på Golgata. Låt människor vika åt sidan, så att alla kan se Honom, i vilken deras hopp om evigt liv har sitt centrum.” Profeten Jesaja säger: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” (Jes. 9:6) Både församlingen och världen måste se upp till sin Frälsare. Låt varje röst förkunna med Johannes: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synder.” (Joh. 1:29)
Det är för den törstige som källan med levande vatten är öppen. "Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra." (Jes. 44: 3.) Endast de som uppriktigt söker efter ljus och som med glädje tar emot varje stråle av gudomlig upplysning från Hans heliga ord, skall finna detta ljus. Genom dessa skall Gud uppenbara det ljus och den makt som skall upplysa hela jorden med Hans härlighet.