(305) ”När du bjuder på middag eller kvällsmål”, säger Kristus. ”bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.” (Luk. 14:12-14.)
Med dessa ord påpekar Kristus motsättningen mellan världens själviska seder och den osjälviska tjänst, som Han har gett ett exempel på i Sitt eget liv. För en sådan tjänst erbjuder Han ingen världslig vinning eller världsligt erkännande som belöning. ”Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse,” säger Han. Då kommer frukterna av vars och ens liv att visa sig och var och en kommer att skörda det, som han har sått.
För varje Guds arbetare skulle denna tanke vara en uppmaning och en uppmuntran. Här i livet ser det ofta ut, som om vårt arbete för Gud är nästan fruktlöst. Våra ansträngningar att göra gott kan vara allvarliga och ihärdiga, men ändå tillåts vi kanske inte att se följderna av det. För oss kan det se ut, som om ansträngningen har varit bortspilld. Men Frälsaren försäkrar oss, att vårt arbete blir uppmärksammat i himmelen och att lönen inte kan slå fel. Aposteln Paulus säger, inspirerad av den Helige Ande: ”Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.” Och hos psalmisten läser vi: ”Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.” (Gal. 6:9; Ps. 126:6.)
Medan den stora och slutgiltiga belöningen ges vid Kristi (306) ankomst, kommer helhjärtad tjänst för Gud att medföra en belöning redan här i livet. Arbetaren kommer att möta hinder och motstånd och bitter, nedbrytande modlöshet. Han kommer kanske inte att se frukten av sin ansträngning. Men trots allt detta finner han en himmelska belöning i sin uppgift. Alla, som överlämnar sig till Gud i osjälvisk tjänst för mänskligheten, samarbetar med härlighetens Herre. Denna tanke underlättar allt arbete, den stålsätter viljan och stärker anden till vad som än måste ske. Medan de arbetar av ett osjälviskt hjärta, som förädlats genom att ha del i Kristi lidanden och dela Hans medkänsla, hjälper de till med att öka Hans glädjes fullhet och tillföra Hans upphöjda namn ära och pris. I gemenskapen med Gud, med Kristus och med heliga änglar omges de av en himmelsk atmosfär, en atmosfär som ger hälsa åt kroppen, stärker förståndet och ger glädje i själen.
Alla som helgar kropp, själ och ande till Guds tjänst, kommer ständigt att få ett nytt förråd av fysisk, psykisk och andlig kraft. Himmelens outtömliga tillgångar står till deras förfogande. Kristus inblåser i dem Sin egen ande, liv av Sitt liv. Den Helige Ande utvecklar Sina högsta krafter för att verka i hjärta och sinne.
”Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ”Se, här är jag.” Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala med onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” (Jes. 58:8-11.)
Många är Guds löften till dem som tjänar de plågade. Han säger: ”Salig är den som tar sig an (307) den fattige, Herren skall befria honom på olyckans dag. Herren skall bevara honom, och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender. Herren är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du.” ”Förtrösta på Herren och gör det goda, bli kvar i landet, och sträva efter trofasthet.” (Ps. 41:2-4; 37:3.) ”Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda. Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.” ”Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare.” ”Den, som ömmar för den fattige lånar åt Herren och får lön av honom för det goda han har gjort.” ”Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra bli själv vederkvickt.” (Ords. 3:9-10; 11:24; 19:17; 11:25.)
Medan frukten av deras arbete för somliga inte visar sig i det här livet, har Guds arbetare Hans säkra löfte om slutgiltiga segrar. I egenskap av världens Frälsare, mötte Kristus ständigt uppenbara misslyckanden. Det föreföll som om Han endast fick litet utfört av det som Han längtade efter att uträtta för att upplyfta och frälsa. Satans redskap arbetade oavbrutet för att lägga hinder i vägen för Honom. Men Han ville inte vara modlös. Framför sig såg Han alltid frukten av Sin mission. Han visste att sanningen till sist skulle segra i kampen mot det onda och till Sina lärjungar sade Han: ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh. 16:33.) Kristi lärjungars liv skall vara som Hans: en rad oavbrutna segrar – som väl inte ser så ut här, men som skall bli erkända som sådana i livet efter detta.
De som arbetar för andras välfärd, är verksamma (308) tillsammans med de himmelska änglarna. Dessa ledsagar dem ständigt och omger dem med sin tjänst. Ljusets och kraftens änglar är alltid nära för att beskydda, trösta, bota, undervisa och uppmuntra. De förmedlar den högsta utbildning, den sannaste kultur och den mest upphöjda tjänargärning som kan ges till människor i den här världen.
Vår barmhärtige Fader uppmuntrar ofta Sina barn och stärker deras tro genom att tillåta dem att se bevisen på Hans nåds kraft i deras hjärtan och liv för vilka de arbetar. ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte min vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det. Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er, alla markens träd skall klappa i händerna. Där nu törnspår finns skall cypresser växa upp. Detta skall bli Herren till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas.” (Jes. 55:8-13.)
I karaktärens förvandling, i utdrivandet av onda lidelser och i utvecklandet av Guds Helige Andes goda dygder, ser vi uppfyllelsen av löftet: ”Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, där nässlor står skall myrten växa upp.” ”Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.” (Jes. 55:13; Jes. 35:1.)
Kristus gläder sig åt att ta skenbart hopplöst material. (309) Människor, som Satan har skadat och som han har arbetat genom, har Han gjort till nådens undersåtar. Han gläder sig över att befria dem från lidande och från den vrede som skall drabba de olydiga. Han gör Sina barn till Sina redskap när Han genomför detta verk och i detta verks framgång finner de redan här i livet en värdefull belöning.
Men vad är detta i jämförelse med den glädje som de kommer att uppnå på den sista, stora uppenbarelsens dag? ”Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.” (1 Kor. 13:12.)
Lönen för Kristi arbetare blir att gå in till Hans glädje. Den fröjd som Kristus Själv ser fram emot med ivrig längtan, framgår av Hans bön till Fadern: ”Jag vill, att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.” (Joh. 17:24.)
Änglarna väntade på att kunna hälsa Jesus välkommen då Han steg upp efter Sin uppståndelse. Den himmelske Härskaren längtade efter att hälsa på Sin älskade anförare som återvände till dem från dödens fångenskap. Med iver trängdes de omkring Honom då Han inträdde genom himmelens portar. Men Han vinkade dem tillbaka. Hans hjärta var hos den ensamma, sörjande lärjungagrupp som Han hade lämnat efter Sig på Oljeberget. Hans hjärta befinner sig fortfarande hos Hans stridande barn på jorden, dem som framdeles måste kämpa mot ödeläggaren. ”Fader!” säger Han, ” Jag vill, att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.”
Kristi återlösta är Hans juveler, Hans dyrbara egendomsfolk. ”De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land.” ”Jag ber... att ni förstår... hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga...) (Sak. 9:16; Ef. 1:18.) Dem ”får han se och bli tillfreds”. (Jes. 53:11.)
Och kommer inte Hans arbetare att glädja sig när också (310) de får se frukten av sina gärningar? När Paulus skriver till de omvända i Tessalonike, säger han: ”Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? Ja, ni är vår ära och vår glädje.” Och han förmanar bröderna i Filippi att göra allt utan ”att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.” (1 Tess. 2:19-20; Fil. 2:15-16.)
Varje ingivelse genom den Helige Ande, som leder människorna till godhet och till Gud, skrivs in i himmelens böcker. På Guds dag kommer var och en, som har överlämnat sig som ett redskap för den Helige Ande, att få att se, vad hans liv har uträttat.
Den fattiga änka, som gav sina två småmynt till Herrens skattkammare, visste knappast, vad hon gjorde. Hennes exempel på självuppoffring har ständigt på nytt påverkat tusentals hjärtan i varje land och i alla tider. Det har tillfört Guds skattkammare gåvor från hög och låg, från rik och fattig. Det har bidragit till att underhålla missionsverksamheter, upprätta sjukhus, mätta hungriga, klä nakna, bota sjuka och förkunna evangeliet för fattiga. Många, många människor har välsignats tack vare hennes osjälviska handlingar. Och resultatet av detta inflytande kommer hon att få se på Herrens dag. Samma sak gällde det tillfälle då Maria gav sin dyrbara gåva till Frälsaren. Hur många har inte inspirerats till kärlekstjänster vid tanken på den brutna alabasterkrukan! Och hur skall hon inte glädjas, när hon ser allt detta!
Underbar kommer uppenbarelsen att bli, när de olika utslagen av heligt inflytande med sina härliga resultat kommer till synes. Vilken tacksamhet kommer inte att fylla de själar som möts i de himmelska boningarna, när de förstår det medkännande, kärleksfulla intresse, som andra har hyst för deras frälsning! (311) All pris, all ära och härlighet kommer att tillskrivas Gud och Lammet för vår återlösning, men det kommer inte att förringa Guds ära, att tacksamhet uttrycks mot de redskap, som Han har använt till frälsning av de själar som var nära att gå förlorade.
De frälsta kommer att möta och känna igen dem, vilkas uppmärksamhet de har riktat mot den upphöjde Frälsaren. Vilket välsignat samtal kommer de inte att få med dessa själar! ”Jag var en syndare,” kommer någon att säga, ”utan Gud och utan hopp i världen och du kom till mig och visade mig till den dyrbare Frälsaren som mitt enda hopp. Och jag trodde på Honom. Jag ångrade mina synder och jag fick en plats tillsammans med Honom och Hans heliga i den himmelska världen, i Kristus Jesus.” Andra kommer att säga: ”Jag var en hedning i ett hedniskt land. Du lämnade dina vänner och ditt trevliga hem och kom ut för att lära mig, hur jag kunde finna Jesus och komma till tro på Honom som den ende sanne Guden. Jag förstörde mina avgudar och tillbad Gud och nu ser jag Honom ansikte mot ansikte. Jag är frälst, evigt frälst, för att alltid få se Honom, som jag älskar. Då såg jag Honom endast med trons ögon, men nu ser jag Honom, sådan som Han är. Inför Honom, som älskade mig och har löst mig från mina synder med Sitt blod, kan jag nu uttrycka min tacksamhet över Hans frälsande nåd.”
Andra kommer att ge uttryck för sin tacksamhet mot dem, som gav mat till de hungriga och kläder till de nakna. ”Då förtvivlan höll min själ bunden i otro, sände Herren dig för att uppmuntra och trösta mig”, säger de. ”Du gav mig mat för att stilla mitt fysiska behov och du upplät Guds ord för mig och skapade ett andligt behov. Du behandlade mig som en bror. Du visade mig medkänsla i mina bekymmer och helade min söndertrasade, sårade själ, så att jag kunde gripa tag i Kristi hand, som var utsträckt för att frälsa mig. Jag levde i ovetskap, men du undervisade mig tåligt om, att jag hade en Fader i himmelen, som hade omsorg om mig. Du läste de dyrbara löftena i Guds ord för mig. (312) Du väckte i mig tron på, att Han skulle frälsa mig. Mitt hjärta mjuknade, veknade och blev förkrossat, då jag tänkte på det offer, som Kristus hade framburit för mig. Jag började att hungra efter livets bröd och sanningen var dyrbar för min själ. Nu är jag här, frälst, evigt frälst, för att alltid leva i Hans närhet och lovprisa Honom, som gav Sitt liv för mig.”
Vilket jubel det skall bli, när dessa återlösta möter dem, som burit en stor börda för dem! Och hur skall inte deras hjärtan slå, som inte har levt för att tillfredsställa sig själva, utan för att vara till välsignelse för de olyckliga, som åtnjuter så få välsignelser! De skall se detta löfte uppfyllt: ”Då skall du vara salig; tiden har inget att belöna dig med, men du skall få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”
”Då skall du fröjda dig i Herren, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har Herrens mun talat. ” (Jes. 58:14.)
”Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor!” (1 Mos. 15:1.)
”Jag skall vara din lott och din arvedel bland Israels barn.” (4 Mos. 18:20.)
”Där jag är kommer också min tjänare att vara.” (Joh. 12:26.)