(72) Den kristne läkaren skall för de sjuka vara en nådens budbärare, som ger dem ett botemedel för deras av synd sjuka själar, liksom för deras sjuka kroppar. När han använder de enkla botemedel, som Gud har tillhandahållit för att lindra fysiskt lidande, skall han tala om Kristi kraft och förmåga att hela själens åkommor.
Hur viktigt är det inte, att läkaren lever i nära samband med Frälsaren! De sjuka och lidande, som han behandlar, behöver den hjälp, som blott Kristus kan ge. De behöver böner sprungna ur Hans Ande. Den drabbade förlitar sig till läkarens visdom och barmhärtighet. Dennes skicklighet och plikttrohet kanske är hans enda hopp. Därför bör läkaren vara en trofast förvaltare av Guds nåd, en själens lika väl som en kroppens väktare.
Den läkare, som tagit emot visdom från ovan, som vet att Kristus är hans personlige Frälsare – han har nämligen själv blivit förd till Tillflyktsorten – vet, hur han skall bemöta de darrande, skyldiga av synden sjuka själar, som vänder sig till honom för hjälp. Han kan med säkerhet svara på frågan: ”Vad skall jag göra, för att bli frälst?” Han kan återge berättelsen om Förlossarens kärlek. Han kan av egen erfarenhet tala om den kraft, som ligger i sann syndaånger och förtröstansrik tro. När han står vid sjuksängen, och söker att formulera ord som skall skänka den lidande hjälp och tröst, arbetar Herren med och genom honom. När den drabbades sinne koncentreras på den Mäktige Helbrägdagöraren, fyller Kristi frid hjärtat; och den andliga styrka som strömmar in i honom, används som Guds hjälpande hand för återställandet av kroppens hälsa.
Läkarens tillfällen att väcka dem han kommer i beröring med (73) till insikt om deras stora behov av Kristus, är dyrbara. Från hjärtats skattkammare skall han plocka fram nytt och gammalt, han skall yttra de tröstens och undervisningens ord, som de längtar efter. Han skall ständigt så sanningens utsäde, inte framställa läromässiga ämnen, utan tala om den syndförlåtande Frälsarens kärlek. Förutom att ge instruktion från Guds ord, rad för rad, bud på bud, skall han väta denna undervisning med sina tårar och stärka den med sina böner, så att själar går att rädda från döden.
I sin uppriktiga, feberaktiga önskan att skydda kroppen mot skada, riskerar läkare att glömma bort själens fara. Läkare, var på er vakt, ty vid Kristi domarsäte måste ni möta dem, vid vars dödsbädd ni nu står.
Det allvarsmättade läkararbetet, doktorns ständiga kontakt med de sjuka och de döende, kräver att han, så långt det är möjligt, slipper de världsliga plikter, som andra kan uppfylla. Inga onödiga bördor skall läggas på honom, så att han får tid över till att komma underfund om patienternas andliga behov. Hans sinne bör alltid stå under den Helige Andes inflytande, så att han förmår att i rättan tid tala de ord, som kommer att väcka tro och hopp.
Vid den döendes bädd skall inget sägas om trospunkter eller religiösa stridsämnen. Den lidande skall hänvisas till Den, som är villig att frälsa alla, som kommer till Honom i tro. Försök allvarligt, varsamt, att hjälpa själen, som svävar mellan liv och död.
Läkaren skall aldrig försöka att få patienterna att fästa uppmärksamheten på honom. Han skall i stället lära dem, att med trons hand fatta tag i Frälsarens uträckta hand. Då (74) kommer sinnet att bli upplyst av ljuset, som strålar från Rättfärdighetens Sol. Det, som läkare söker att åstadkomma, det gjorde Kristus i praktiken och som sanningens budbärare. De försöker att rädda liv; Han är själva livet.
Läkarens mödor, att få sina patienter att tänka hälsosamt, måste vara fria från all mänsklig tjuskraft. Doktorn får icke vara inställsam, utan visa vägen till det andliga, och hur man får grepp om det, som hör evigheten till.
Läkaren bör ej utsättas för elakt klander. Sådant lägger onödiga bördor på hans axlar. Hans bekymmer väger tungt, och han behöver stöttas av arbetskamraterna. Det skall även ske genom bön. Insikten, att han uppskattas, kommer att skänka honom hopp och mod.
En tänkande kristen läkare blir ständigt mer och mer varse sambandet mellan synd och sjukdom. Han eftersträvar, att allt tydligare uppfatta förhållandet mellan orsak och verkan. Han ser, att de som utbildar sig till sköterskor, bör ges grundlig utbildning i hälsoreformens principer, att de bör läras att vara strängt återhållsamma i allting, eftersom slarv på hälsolagarnas område är oursäktligt hos dem, som tillsatts att lära andra, hur de skall leva.
När en läkare ser, att en patient lider av en åkomma orsakad av olämpligt ätande och drickande, men försummar att påpeka behovet av bättring, då skadar han en medmänniska. Drinkare, vansinniga, de som ger efter för lössläppthet – alla vädjar de till läkaren, att han klart och tydligt skall förklara, att deras lidande beror på deras synd. Vi har fått omfattande ljus beträffande hälsans förbättring. Varför satsar vi då inte mera helhjärtat, för att motverka sjukdomars orsaker? Hur kan våra läkare, (75) som ständigt upplever kampen mot smärta och alltid söker att lindra lidande, vara så tysta? Kan de avhålla sig från, att öppna munnen och varna? Är de verkligen välvilliga och barmhärtiga, om de inte lär ut sträng återhållsamhet som ett botemedel mot sjukdom?
Läkare, granska noga Paulus’ förmaning till romarna: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Rom. 12:1, 2.
*****
Det andliga arbetet vid våra hälsohem skall icke kontrolleras av läkare. Detta arbete kräver tanke och takt samt ingående Bibel-kunskap. Predikanter, som äger dessa egenskaper, bör knytas till våra hälsohem. De bör utifrån kristen synvinkel höja måttfullhetens fana, visa att kroppen är den Helige Andes tempel och få människorna att inse ansvaret åvilande dem som Guds köpta egendom att göra sinne och kropp till ett heligt tempel, lämpligt för den Helige Andes närvaro. När måttlighet och avhållsamhet lärs ut som en del av evangeliet, kommer många att förstå att de behöver bättra sig. De kommer att se det onda med rusdrycker och att fullständig avhållsamhet är den enda grund, som Guds folk med gott samvete kan stå på. Väl denna upplysning ges, kommer människorna att också bli intresserade av andra Bibel-studier.
*****