(256) De som är med på styrelsemöten bör tänka på att de samlas inför Gud som har gett dem deras uppgift. De bör komma tillsammans med vördnad och helgade hjärtan. De är samlade för att behandla viktiga saker i samband med Herrens verk. Deras handlingar skall i alla enskildheter visa att de vill förstå Hans vilja angående planer som skall läggas för att befrämja Hans verk. Inte ett ögonblick bör kastas bort på oväsentliga samtal, eftersom Herrens gärning bör utföras på ett affärsmässigt fullkomligt sätt. Om en medlem av en styrelse är likgiltig och vanvördig bör han påminnas om att han är på plats i närvaro av ett vittne som bedömer alla handlingar.
Jag har blivit instruerad om att styrelsemötena inte alltid är välbehagliga för Gud. Några har kommit till dessa möten med ett kallt, hårt, kritiskt och kärlekslöst sinne. Sådant kan göra stor skada, eftersom den Onde ju är närvarande hos dem och håller dem kvar på den felaktiga sidan. Deras okänslighet inför saker som skall behandlas för inte sällan till förvecklingar och förhalar beslut som man skulle ha fattat. Guds tjänare som behöver sinnesro och sömn, har känt sig i hög grad plågade och betryckta av dessa förhållanden. I hopp om att komma till ett avgörande har de fortsatt sina möten till långt ut på natten. Men livet är för dyrbart för att sättas i fara på detta sätt. Låt Herren bära bördan. Vänta till dess att Han ordnar upp svårigheterna. Låt den trötta hjärnan få litet vila. Onödiga arbetstimmar verkar förödande på de fysiska, andliga och moraliska krafterna. Om hjärnan finge lämpliga rider för vila, skulle tankarna vara klara och skarpa och arbetet skulle påskyndas.
Förhållandet mellan mat och styrelsemöten
(257) Innan våra bröder samlas till råds- eller styrelsemöten borde var och en av dem träda fram inför Gud och omsorgsfullt rannsaka sitt hjärta och pröva sina motiv. Bed om att Herren skall uppenbara jaget för dig på ett sådant sätt att du inte på ett oklokt sätt kritiserar eller fördömer förslag som läggs fram.
Vid väldukade bord äter människor ofta mycket mer än de med lätthet kan smälta. Den överlastade magen kan inte utföra sitt arbete som den skulle. Följden blir en obehaglig känsla av trötthet i hjärnan och tankarna arbetar inte snabbt. Felaktigt sammansatta maträtter skapar störningar. Det uppstår jäsning, blodet blir orenat och hjärnan blir oklar.
Vanan att äta för mycket eller äta för många olika slags rätter till ett och samma mål är ofta orsak till dålig matsmältning. De ömtåliga matsmältningsorganen blir på det sättet utsatta för allvarlig skada. Förgäves protesterar magen och vädjar till hjärnan att tänka från orsak till verkan. Den överdrivna mängd av mat som man äter eller den oriktiga sammansättningen av maten utövar sin skadliga verkan. Förvarningarna lämnas obeaktade. Lidande blir följden. Sjukdom tar hälsans plats.
Några kanske frågar vad har detta att göra med styrelsemöten. Oerhört mycket. Effekterna av felaktiga matvanor förs in i rådsförsamlingar och styrelsemöten. Hjärnan påverkas av magens tillstånd. En sjuklig mage vållar störningar och osäkerhet i sinnesbalansen. En sjuk mage orsakar sjuklighet i hjärnan och leder ofta en människa till att hårdnackat hålla fast vid oriktiga uppfattningar. Den förmodade visdomen hos en sådan människa betraktar Gud som oförstånd.
(258) Jag framhåller detta som orsaken till förhållandena i många rådsmöten och styrelsemöten, där frågor som kräver omsorgsfull granskning bara blir föremål för ringa övervägande, och avgöranden av den största betydelse träffas alltför snabbt. Ofta, då det borde ha rått en enstämmig uppfattning bekräftande riktning, har direkt negativa uttalanden medfört en fullständig förändring av den atmosfär som har präglat ett möte. Resultaten av detta har framställts för mig gång på gång.
Jag framlägger dessa saker nu därför att jag uppmanats att säga till mina bröder i predikoverksamheten: Genom att ni är omåttliga i fråga om mat blir ni olämpliga till att klart kunna se skillnaden mellan ”helig och vanlig eld”. Och genom denna brist på måttlighet uppenbarar ni dessutom den ringaktning ni har för de varningar, som Herren gett er. Hans ord till er är: ”Vem är bland eder, som fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Om han vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning, så förtröste han dock på Herrens namn och stödje sig vid sin Gud. Men se, I alla som tänden upp en brand och väpnen eder med glödande pilar, I hemfallen själva åt lågorna från eder brand och åt pilarna som I haven antänt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.” (Jes. 50:10, 11.)
*****
Skall vi inte söka Herren så att Han kan frälsa oss från all omåttlighet i fråga om mat och dryck, från alla vanhelgande köttsliga lustar och all ogudaktighet? Skulle vi inte ödmjuka oss för Gud och lägga bort allt som förstör kropp och själ så att vi i Hans fruktan fullkomnar en karaktärens helgelse?
*****
Var och en som deltar i rådsmöten eller styrelsemöten bör skriva dessa ord i sitt hjärta: Jag arbetar med (259) tiden och evigheten för ögonen och jag är ansvarig inför Gud för de motiv som driver mig till handling. Låt detta vara vars och ens motto. Låt psalmistens bön bli hans bön: ”Sätt, o Herre, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt icke mitt hjärta vika av till något ont.” (Ps. 141:3, 4.)
*****
När man rådslår tillsammans om verkets befrämjande bör inte någon enskild bli dominerande och en röst för alla. Metoder och planer som föreslås bör omsorgsfullt behandlas så att bröderna kan väga deras relativa fördelar och avgöra vilka man bör följa. När vi studerar de fält till vilka plikten tycks kalla oss är det bra att ta med i beräkningen de svårigheter som kommer att möta oss på dessa arbetsfält.
Såvitt möjligt är, bör styrelserna ge folket information om planerna så att församlingens omdöme kan bli ett stöd för deras planläggning. Många av församlingsmedlemmarna har stor klokhet och andra utmärkta själsförmögenheter. Deras intresse för att befrämja saken bör väckas. Många kommer kanske att kunna bli ledda till en djupare insikt i Guds verk och till att söka visdom från höjden till att utvidga Kristi rike, genom att rädda människor som är på väg att gå under av brist på livets ord. Människor med ett ädelt sinne kommer också att härefter fogas till dem som dessa ord riktas till: ”I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder;” ”I skolen gå åstad och bära frukt.” (Joh. 15:16.)
*****