(286) Till de åldersstigna arbetare, som varit knutna till verket med den tredje ängelns budskap nästan från begynnelsen, vars erfarenheter härav nära nog är jämnåriga med tidens utgång år 1844, säger Herren: ”Er hjälp behövs. Ta inte på er bördor, som yngre personer kan bära. Det är er skyldighet, att vara aktsamma beträffande era livsvanor. Ni skall vara visa i bruket av er fysiska, mentala och andliga styrka. Ni, som varit med om så många och så varierande upplevelser, skall göra allt ni kan, för att bevara era krafter, så att ni kan arbeta så länge som Han låter er stå vid er post och plats, för att bidra till Hans verks fortskridande.”
Med Johannes kan dessa bärare av bördor säga: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig. Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” 1 Joh. 1:1-7.
Saken behöver de gamla medarbetarnas bistånd, de åldrade (287) arbetare, som har åratals erfarenhet av Guds sak; som har bevittnat budskapets utveckling och framsteg inom olika områden; som har sett många övergå i fanatism och omhulda falska lärors förvillelse, ja, stå emot alla gjorda försök, för att låta sanningens ljus avslöja de vidskepelser, som strömmade in för att förvirra sinnen och omintetgöra budskapet, som under dessa yttersta dagar måste ges i sin renhet till Guds återstående folk.
Många av Guds beprövade tjänare har somnat in i Jesus. Låt de till dags dato ännu levandes hjälp uppskattas. Låt deras vittnesbörd värderas. Herren har hållit Sin kärleksfulla hand över dessa trogna arbetare. Han kommer att hålla dem uppe med Sin starka arm, Han kommer att säga: ”Luta er mot Mig. Jag skall vara er styrka och er ytterst stora belöning.” De, som förkunnade budskapet från första början, som kämpade modigt i den hårda striden, får icke tappa greppet nu.
Det ömsintaste intresse skulle visas dem, vars hela livs verk är kopplat samman med Guds verk. Trots sina talrika krämpor, besitter dessa arbetare fortfarande förmågor, som dugliggör dem till att stå på sin post och plats. Gud önskar, att de skall inta ledande ställningar inom Hans verksamhet. De har förblivit stående mitt uppe i storm och prövning, och är några av våra värdefullaste rådgivare. Hur tacksamma skulle vi inte vara, att de ännu kan använda sina gåvor i Herrens tjänst!
Låt inte det förhållandet förloras ur sikte, att i det förflutna offrade dessa uppriktiga kämpar allt, för att föra saken framåt. Faktumet, att de blivit gamla och grå under sin tjänst för Gud, är inte skäl till att de skulle upphöra att utöva ett inflytande överlägset inflytandet från män med betydligt mindre kunskap om verket och långt mindre erfarenhet av gudomliga angelägenheter. Fastän slitna och oförmögna, att axla de tunga bördor som yngre män kan och (288) borde bära, är deras värde som rådgivare synnerligen stort. De har begått misstag, men de har vunnit visdom från sina misslyckanden; de har lärt sig att undvika felaktigheter och faror, och skulle de då inte vara i stånd till att leverera sunda råd? De har uthärdat vanskligheter och prövningar, och även om de förlorat en del av sin vigör, skall de inte fösas åt sidan av mindre erfarna arbetare, som känner till ack så litet om dessa vägröjares arbetsamhet och självuppoffring. Herren förpassar dem inte alls till sidan. Han ger dem särskild nåd och kunskap.
Då Johannes var gammal och gråhårig, fick han ett budskap att frambära till de förföljda församlingarna. Judarna gjorde flera försök, att ta hans liv, men Herren sade: ”Låt honom leva. Jag, som skapat honom, skall vara hos honom och vaka över honom.” Ständigt bar den åldrige lärjungen sitt vittnesbörd för Mästaren. På ett vackert språk, med en musikalisk röst, med ord som gjorde intryck i hjärtat på alla som hörde honom, berättade han om Kristi ord och gärningar. Han sändes i landsflykt till Patmos, men där besökte Kristus honom, och förmedlade till honom de storslagna sanningarna vi finner i Uppenbarelseboken.
När de, som har tillbringat livet i tjänst för Gud, närmar sig slutet på sin pilgrimsvandring, drivs de av den Helige Ande till att berätta om sina erfarenheter från Hans verk. Redogörelsen om Hans underbara handlande med Sitt folk, om Hans stora godhet i att befria dem ur prövning, bör upprepas för de nyomvända. Även prövningarna, som Guds tjänare utsatts för på grund av tidigare medarbetares avfall, liksom den Helige Andes verkan, för att omintetgöra lögnerna som spreds om dem, som i det sista bestämt höll fast vid trons grunder, bör berättas om.
(289) De gamla fanbärare, som ännu lever, bör inte försättas i huvudbry. De, som tjänat sin Mästare i motgång, som uthärdat fattigdom och förblivit trogna mot sanningen trots fåtaliga medlemmar, skall alltid hedras och aktas. Jag har i uppgift att säga: Låt varje troende respektera de åldrade banbrytare, som utstått prövningar och många försakelser. De är Guds anställda och har spelat en framträdande roll i uppbyggandet av Hans verk.
Herren önskar, att de yngre arbetarna skall vinna visdom, kraft och mognad genom samröre med de gamla arbetare, som lämnats kvar med tanke på saken. Låt de yngre männen inse, att sådana arbetares närvaro ibland dem utgör en stor ynnest för dem själva. Låt dem visa stor aktning för gråhårsmännen, som äger omfattande erfarenhet av verkets utveckling. Låt dem ge dem en hedersplats vid sina rådplägningar. Gud vill, att de som kommit in i sanningen på senare år, noga skall ge akt på dessa ord.
Måtte Herren välsigna och hålla uppe våra gamla och beprövade arbetare! Måtte Han hjälpa dem till, att handla vist avseende deras fysiska, mentala och andliga krafters bevarande! Jag har fått som uppgift av Herren, att säga till dem som framförde sitt vittnesbörd under budskapets tidiga dagar: ”Gud har utrustat er med förnuftsförmåga, och Han önskar att ni skall förstå och lyda lagarna, som har med människans hälsa att göra. Var inte oförsiktiga. Överansträng er inte. Ta er tid till att vila. Gud vill, att ni skall stå vid er post och plats, görande ert till för att frälsa män och kvinnor från att dras ned av ondskans starka ström. Han vill, att ni har på er rustningen, tills Han säger åt er att ta av den. Inom kort kommer ni att erhålla er belöning.”