(42) Om varje hushåll någonsin hade behövt vara ett bönehus, är det nu. Otro och tvivel förhärskar. Laglösheten griper omkring sig. Fördärvet genomsyrar själva livsströmmen hos själen, och uppror mot Gud bryter därför ut i samhället. Syndens slavar står, med sina moraliska krafter, under Satans tyranni. Hans frestelser överväldigar själen med enkelhet; och med mindre en kraftfull arm sträcks ut för att rädda henne, går människan dit, där ärkerebellen leder henne.
Och likväl, under denna ytterst farofyllda tid, håller inte vissa kristna bekännare familjeandakt. De hedrar inte Gud i sina hem; de lär inte sina barn att de skall älska och frukta Honom. Många har glidit så långt bort ifrån Honom, att de känner sig fördömda, när de närmar sig Honom. De kan inte ”frimodigt gå fram till nådens tron” med ”upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.” Hebr. 4:16; 1 Tim. 2:8. De har ingen levande förbindelse med Gud. De äger blott ett sken av gudaktighet, utan den nödvändiga kraften.
Uppfattningen, att bönen skulle vara överflödig, är en av Satans mest framgångsrika uppfinningar för att ödelägga själar. Bön är detsamma som umgänge med Gud, Upphovet till all visdom, Källan till styrka och frid samt lycka. Då Jesus bad till Fadern, ”ropade han högt under tårar”. Paulus uppmanar kraftfullt de troende till, att ”be oavbrutet”, att i allt låta Gud veta deras önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse [Fil. 4:6]. ”… be för varandra”, säger Jakob. ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Hebr. 5:7; 1 Tess. 5:17; Jak. 5:16.
Genom uppriktig, innerlig bön bör föräldrar skapa en (43) mur runt omkring sina barn. De bör be i full förvissning om, att Gud kommer att vara med dem och att heliga änglar kommer att bevara dem och deras barn från Satans grymma makt.
I varje familj bör man ha en fast tid för morgon- och aftonandakt. Hur lämpligt är det inte för föräldrar, att samla sina barn omkring sig innan fastan bryts, för att tacka den himmelske Fadern för Hans skydd under natten, och för att be Honom om Hans hjälp och vägledning samt omsorg under dagens lopp! Hur lämpligt är det inte också, när aftonen kommer, för föräldrar och barn att samlas på nytt inför Honom och tacka Honom för den svunna dagens välsignelser!
Fadern, eller, i hans frånvaron, modern, bör leda tillbedjan, genom att välja en del av Skriften, som är intressant och lätt att förstå. Andakten bör vara kort. När ett långt kapitel blir läst och en lång bön framburen, blir andakten till en leda, och vid slutet därav känner deltagarna lättnad. Gud blir vanärad, när stunden för andakt görs torr och tröttsam, när den är så långsam, så föga intressant, att barnen fasar för den.
Fäder och mödrar, gör stunden för andakt synnerligen intressant. Det finns ingen anledning till, att denna stund inte skulle vara dagens trevligaste och mest njutbara. En smula tanke som förberedelse göra den intresseväckande och nyttig. Låt andakten från tid till annan vara varierad. Frågor kan ställas beträffande det lästa avsnittet av Skriften, och några allvarliga, passande anmärkningar kan fällas. En lovsång kan sjungas. Den framburna bönen bör vara kort och precis. Den, som anför i bönen, bör prisa Gud för Hans godhet och be Honom om hjälp. Låt barnen, när omständigheterna så medger, delta i läsandet och bedjandet.
(44) Endast evigheten kommer att uppenbara det goda, som sådana stunder av tillbedjan innebär.
Guds vän Abrahams liv var ett bönens liv. Varhelst han slog upp sitt tält, reste han ett altare i närheten. På detta lades morgon- och kvällsoffret. Då tältet flyttades, stod altaret kvar. Och då en omkringfarande kanaanit kom till detta altare, visste han vem som hade varit där. Då han själv rest sitt tält, reparerade han altaret och tillbad den levande Guden.
Alltså bör kristna hem vara ljus i världen. Därifrån bör, morgon och kväll, bön stiga upp till Gud som en väldoftande rökelse. Då kommer Hans förbarmande och välsignelser, likt morgonens dagg, att mjukt falla över de bedjande.
Fäder och mödrar, samla varje morgon och afton era barn omkring er, och lyft i ödmjukt bönfallande hjärtat upp till Gud för hjälp. Era kära blir utsatta för frestelse. Både unga och gamla utsätts för dagliga irritationsmoment. De, som vill leva tålmodiga, kärleksfulla och glada liv, måste bedja. Det är bara genom att motta ständig hjälp från Gud, som vi förmår att vinna segern över det egna jaget.
Helga er själva och era barn varje morgon åt Gud för den dagen. Gör inga uträkningar för månader och år framåt; dessa tillhör er inte. Ni får bara en kort dag åt gången. Arbeta under dess timmar för Mästaren, som om den vore er sista på Jorden. Lägg fram alla era planer inför Gud, för att utföras eller ges upp, enligt hans försyns vägledning. Godta hans planer i stället för era egna, även om deras godtagande kräver att ni ger upp omhuldade projekt. På så vis kommer era liv att allt mer formas efter det gudomliga föredömet. ”Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Fil. 4:7.