(81) St. Helena, California, November, 1901
”Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse: välsignelse, om I hören Herrens, eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, och förbannelse, om I icke hören.” (5 Mos. 11:26-28.)
”Om I nu hören de bud, som jag i dag giver eder, så att I älsken Herren, eder Gud, och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ, så skall jag giva åt edert land regn i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall inbärga din säd och ditt vin och din olja. Och jag skall giva din boskap gräs på din mark; och du skall äta och bliva mätt. Men tagen eder till vara, låten icke edra hjärtan bliva förförda, så att I viken av och tjänen andra gudar och tillbedjen dem; ty då skall Herrens vrede upptändas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, så att regn icke faller och marken icke giver sin gröda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som Herren vill giva eder.” (5 Mos. 11:13-17.)
”Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och de skola vara såsom ett märke på eder panna; och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp; och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar; på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som Herren med ed har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som himmelen välver sig över jorden.” (Vers 18-21.)
(82) Om sjundedags-adventisterna hade gått Herrens vägar och inte låtit sig behärskas av egoistiska intressen, skulle Herren ha gett dem stor välsignelse. De som i strid med Herrens vilja har fortsatt att stanna kvar i Battle Creek* har förlorat den värdefullaste erfarenhet och den andliga kunskap som de kunde ha vunnit genom lydnad. Många av dem har gått miste om Guds välbehag. Verksamheten har råkat ut för störningar. Under en lång tid har varningen förkunnats men den har inte blivit beaktad. Anledningen till detta är att sinne och hjärta hos många i Battle Creek inte står under inflytande av den Helige Ande. De förstår inte hur mycket arbete som måste utföras. De sover.
* I samband med upprättandet av förlagsverksamheten i Battle Creek i Michigan 1855, organiserandet av Generalkonferensen på samma plats 1863, upprättandet av the Western Health Reform Institute (en hälsovårdsanstalt efter hälsoreformens principer) i samma stad 1866 och uppförandet av Battle Creeks Missionsskola 1874 flyttade många sjundedags-adventister dit. Detta var ogynnsamt för den bästa kristna erfarenheten. På 1890-talet hade det kommit inte så få budskap med uppmaning till sjundedags-adventister, som inte behövde bo i Battle Creek, att sprida sig, så att de kunde förkunna ljuset på många platser som inte hade blivit varnade. Några följde detta råd, andra inte. (White Trustees.)
När sjundedags-adventister flyttar till städer där det redan finns en stor församling av troende är de inte på rätt plats, och deras andlighet avtar mer och mer. Deras barn blir utsatta för många frestelser. Min broder, min syster, om du inte absolut behövs på en sådan plats med hänsyn till verkets befrämjande, skulle det vara klokt om du reste till en plats där sanningen inte har blivit förkunnad och där du söker att visa din förmåga att arbeta för Mästaren. Gör allvarliga bemödanden att väcka intresse för sanningen för denna tid. Att arbeta från hem till hem är en effektiv metod när den utförs på ett kristligt sätt. Håll möten och gör ditt bästa för att mötena skall bli intressanta. Kom ihåg att detta kräver mer än enbart en predikan.
Många som har uppehållit sig länge på en plats brukar använda tiden till att kritisera dem som arbetar på samma sätt som Kristus för att överbevisa och omvända syndare. De kritiserar motiv och avsikter hos andra, som om det inte vore möjligt för någon annan att utföra det osjälviska arbete som de själva inte kommer sig för att göra. De är till anstöt. Om de ville resa till platser där det inte finns några troende och arbeta för att vinna människor för Kristus, skulle de snart bli så ivrigt upptagna med att förkunna sanningen och med att hjälpa dem som lider att de inte finge tid till att analysera andras beteende. Inte heller skulle de få tid till att tänka onda tankar för att därefter rapportera resultaten av sin förmodade, särskilda förmåga att se in i det som ligger under ytan.
De som har bott så länge på platser där det finns stora församlingar bör dra ut på skördefälten för att skörda för Mästaren. De kommer då att glömma sig själva i en önskan om att vinna människor. De kommer att se att det finns så mycket arbete att utföra, så många människor som de kan hjälpa, att de inte får tid att söka efter fel hos andra. De kommer inte att få någon tid över att arbeta i negativ riktning.
När så många troende samlas på en plats stimuleras ofta onda misstankar och förtal. Många blir upptagna med att forska efter och lyssna på allt ont. De glömmer vilken synd de begår. De glömmer att de ord de talar aldrig kan göras osagda igen och att de genom sin misstänksamhet sår ut en säd som kommer att gro och åstadkomma en ond skörd. Hur stor den skörden blir får ingen veta förrän på den yttersta stora dagen, när varje tanke, varje ord, varje handling kommer att dras fram i domen.
De tanklösa, ovänliga ord som sägs växer varje gång de upprepas. Den ene efter den andre lägger till något ord, till dess att det falska ryktet får enorma proportioner. Stor skada sker. Genom deras orättfärdiga misstankar och orättfärdiga domar skadar ryktesspridarna sin egen erfarenhet och sår en disharmonins säd i församlingen. Om de kunde se förhållandena sådana som Gud ser dem, skulle de inse sitt läge. De skulle förstå att de har försummat den uppgift som Gud gett dem att utföra, under det att de har sökt att finna fel hos sina bröder och systrar.
Den tid som används till att kritisera Kristi tjänares motiv och arbete borde de hellre använda till bön. Det är ofta så, att om de som finner fel hos andra, kände till de verkliga förhållandena med avseende på den hos vilka de finner fel, skulle de få en helt annan uppfattning om dem. Hur mycket bättre vore det inte om de i stället för att kritisera och fördöma andra skulle säga: ”Jag måste arbeta på min egen frälsning. Om jag samarbetar med Honom som vill frälsa min själ, måste jag flitigt vaka över mig själv. Jag måste rensa bort allt ont från mitt eget liv. Jag måste bli en ny skapelse i Kristus. Jag måste övervinna varje fel. Sedan kan jag i stället för att försvaga dem som kämpar mot det onda, styrka dem genom uppmuntrande ord.”
Några har använt talets gåva för att göra de Guds tjänare modlösa och nedslagna, som arbetar för att befrämja Guds sak och som planerar och arbetar för att bemästra svårigheterna. Dessa borde be Gud om förlåtelse för den skada som de har åstadkommit i Hans verk genom sina fördärvliga förutfattade meningar och ovänliga ord. De bör tänka på den skada som de har åstadkommit genom att utbreda falska rykten och genom att döma dem som de inte har någon rätt att döma.
I Guds ord finns tydliga anvisningar om hur vi skall gå till väga när vi menar att en broder eller syster gör någonting oriktigt. Kristus säger: ”Om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ’var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago’. Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.” Och åter säger Frälsaren: ”Om du kommer med din gåva till altaret och där drager dig till minnes, att din broder har något emot dig, så lägg ned din gåva där framför altaret och gå först bort och förlik dig med din broder och kom sedan och bär fram din gåva.” (Matt. 18:15-17; 5:23, 24.)
”Herre vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör, vad rätt är, och talar sanning av hjärtat; den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa; den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta Herren; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed; den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.” (Ps. 15:1-5.)
”Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom, varmed I dömen, skolen I bliva dömda, och med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? Eller huru kan du säga till din broder: ’Låt mig taga ut grandet i ditt öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.” (Matt. 7:1-5.)
Många saker kommer in i bilden, när det gäller att döma. Tänk på att ditt eget liv snart skall passera revy inför Gud. Tänk också på att han har sagt: ”Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer. Ty därmed att du dömer en annan, fördömer du dig själv, eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt. Och vi veta, att Guds dom verkligen kommer över dem som handla så. Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så och dock gör detsamma som de?”
De, som kom till Battle Creek samtidigt som de hade en uppgift att fullborda i sina ursprungliga församlingar, förlorade sin missionsanda (86) och sitt andliga omdöme, genom att flytta till Battle Creek. Där kom de i beröring med en fariséism, en självrättfärdighet, som alltid utgör en snara. Det utgör ett gudaktighetens sken, som saknar gudsfruktans kraft.
När sanningens makt märks i hjärtan, när sanningens principer bringas in i det dagliga liv, kommer det att uppstå en stor reformrörelse i Battle Creek-församlingen. Snart kommer dessa ord att förverkligas: ”Jag skall välta saker och ting över ända.” Nu vet vi ej exakt, hur det kommer att ske, men den tid kommer, när utflyttning sker från Battle Creek. De, som flyttade till Battle Creek utan Herrens kallelse, kommer att flytta bort.
En uppriktig arbetare har inte någon tid att fästa avseende vid andras brister. De ser Frälsaren och genom att se honom blir de förvandlade till Hans avbilder. Det är Hans exempel vi skall följa när vi bygger upp vår karaktär. I Sitt liv på jorden uppenbarade Han tydligt den gudomliga naturen. Vi bör göra allt vi kan för att vara fullkomliga inom vårt område på samma sätt som Han var fullkomlig inom Sitt område. Församlingens medlemmar får inte fortsätta att vara likgiltiga när det gäller att bygga upp en kristen karaktär. När de ställer sig under den Helige Andes omformande inflytande kommer de att utveckla en karaktär som är en reflektion av gudomlig karaktär.