(19) Gud begär inte av oss att vi i vår egen kraft skall utföra det arbete som ligger framför oss. Han har sörjt för gudomlig hjälp i alla kritiska situationer där våra mänskliga hjälpmedel inte räcker till. Han ger den Helige Ande till hjälp i varje svårighet för att styrka vårt hopp och vår förvissning och för att upplysa vårt sinne och rena vårt hjärta.
Strax innan Frälsaren korsfästes sade Han till lärjungarna: ”Jag skall icke lämna eder faderlösa.” ”Jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder.”
”När han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad komma skall.” ”Han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.” (Joh.14:18, 16; 16:13; 14:26.) Kristus har gjort allt för att Hans församling skall bli en förvandlad församling, upplyst av himmelens ljus och äga Emmanuels härlighet. Det är Hans avsikt att varje kristen skall vara omgiven av en andlig atmosfär, av ljus och frid. Det finns ingen gräns för vad man kan göra när man sätter det egna jaget åt sidan och ger plats för den Helige Andes verkan i sitt hjärta och lever ett liv som helt och fullt är helgat åt Gud.
Vad blev resultatet av att Anden gavs på Pingstdagen? Det glada budskapet om en uppstånden Frälsare fördes ut till de avlägsnaste delar av den bebodda världen. Lärjungarnas hjärtan var till överflöd fyllda med en människokärlek så full, så djup och så vittomfattande att den drev dem till att dra ut till jordens ändar och vittna: Det vare ”fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors.” (Gal. 6:14.) Då de förkunnade sanningen sådan den är i Jesus gav hjärtat efter för budskapets kraft. Församlingen såg hur omvända strömmade till från alla håll. De som blivit efter på vägen kom tillbaka. Syndare (20) förenade sig med kristna för att söka den dyrbara pärlan. De som hade varit de bittraste motståndarna till evangeliet blev nu dess förkämpar. Profetian blev uppfylld: Den svagaste bland dem skall vara ”såsom David” och Davids hus ”såsom en Herrens ängel”. Varje kristen såg i sin broder den gudomliga bilden på kärlek och välvilja. Ett intresse var dominerande. En strävan att efterlikna Kristus uppslukade alla andra. Den enda ärelystnad de troende hade var att uppenbara en Kristus-lik karaktär och att arbeta för utvidgandet av Hans rike.
”Med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.” (Apg. 4:33.) Under deras arbete ökades församlingen med utvalda människor. Efter det att dessa hade tagit emot ordet helgade de sitt liv till uppgiften att för andra förkunna det hopp som hade fyllt deras hjärtan med frid och glädje. Hundratals människor förkunnade budskapet: ”Guds rike är nära.” Ingenting kunde hålla dem tillbaka och ingen kunde skrämma dem med hotelser. Herren talade genom dem och överallt dit de kom blev sjuka botade och evangelium förkunnades för de fattiga.
Så mäktigt kan Gud verka när människor låter sig behärskas av Hans Ande.
Löftet om Anden tillhör oss lika säkert i dag som det tillhörde lärjungarna. Gud vill i dag utrusta människor med kraft från höjden på samma sätt som Han utrustade dem som hörde frälsningens ord på Pingstdagen. Just i denna tid är Hans Ande och Hans nåd tillgängliga för alla som behöver dem och vill tro Honom på Hans ord.
Lägg märke till att Anden utgöts först efter det att lärjungarna hade blivit fullständigt enade och inte längre eftertraktade den högsta positionen. De var endräktigt samlade. Alla skiljaktigheter hade lagts åt sidan och det vittnesbörd de gav efter det att Anden hade getts var enighet. Lägg märke till orden: ”I hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ.” (Apg. 4:32.) Anden från Honom som hade dött (21) för att syndare skulle kunna leva, genomsyrade hela de troendes församling.
Lärjungarna bad inte bara om en välsignelse för sig själva. Bördan för människors frälsning vilade på dem. Evangelium skulle förkunnas till jordens ändar och de begärde nu den kraft som Kristus hade lovat. Då blev den Helige Ande utgjuten och tusentals människor omvändes på en dag.
Så kan det också bli nu. De troende måste lägga alla konflikter åt sidan och överlämna sig åt Gud för att föra frälsningen till de förlorade. Om de i tro ber om välsignelsen som har lovats, skall den komma. Utgjutandet av Anden på apostlarnas tid var det tidiga regnet och följden av detta var härlig. Men det sena regnet kommer att bli ändå rikligare. Hur lyder löftet till dem som lever i dessa sista dagar? ”Så vänden då åter till edert fäste, I fångar, som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder förkunnat i dag, att jag vill giva eder dubbelt igen.” ”Herren mån I bedja om regn, när vårregnets tid är inne; Herren är det, som sänder ljungeldarna. Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått, gröda på marken åt var och en.” (Sak. 9:12; 10:1.)
Kristus förklarade att Andens gudomliga inflytande skulle följa Hans folk intill änden. Men löftet uppskattas inte såsom det förtjänar, och därför visar sig inte uppfyllelsen såsom den kunde göra. Löftet om Anden är något som man tänker allt för litet på, och följden blir bara vad man kunde vänta – andlig torka, andligt mörker, andlig tillbakagång och död. Småting lägger beslag på uppmärksamheten och den gudomliga kraft som är nödvändig för att församlingen skall växa och vinna framgång och som kan föra med sig alla andra välsignelser saknas, och ändå bjuds den ut i obegränsad fullhet.
Det är frånvaron av Ande som gör evangelii tjänst så kraftlös. Kunskap, begåvning, vältalighet och varje annan naturlig eller tillägnad utrustning kan finnas, men utan att Guds Ande är närvarande kommer inget hjärta att bli berört, inga syndare att bli vunna för Kristus. Om de däremot är knutna (22) till Kristus och om de äger Andens gåva kommer de minsta och mest okunniga av Hans lärjungar att ha en kraft som skall verka på människors hjärtan. Gud gör dem till kanaler genom vilka universums högsta inflytande kan strömma.
Varför hungrar och törstar vi inte efter Andens gåva, när den är det medel genom vilket vi kan få kraft? Varför talar vi inte om den, ber om den, predikar om den? Gud är mer villig att ge oss den Helige Ande än föräldrar är villiga att skänka sina barn goda gåvor. Varje arbetare borde kämpa med Gud i bön om Andens dop. Grupper borde komma tillsammans för att be om särskild hjälp, om himmelsk visdom så att de skall kunna få förstånd att lägga planer och att genomföra dem med klokhet. Framför allt bör man bedja om att Gud skall döpa Sina sändebud med den Helige Ande.
När Anden är närvarande hos Guds arbetare kommer sanningen att förkunnas med en kraft som all världens härlighet och ära inte kan åstadkomma. Anden skänker den styrka som kan hålla arbetande, kämpande människor uppe i varje kritisk situation, trots att släktingar visar dem ovänlighet, världen hatar dem och de själva måste erkänna sina egna ofullkomligheter och felsteg.
Iver för Guds sak drev lärjungarna till att vittna om sanningen med stor kraft. Borde inte detta nit uppflamma i våra hjärtan till ett beslut om att förkunna berättelsen om den återlösande kärleken, om Kristus och Honom korsfäst? Skall inte Guds Ande komma i dag som svar på allvarlig, uthållig bön och fylla människor med kraft till tjänst? Varför är då församlingen så svag och andefattig?
Det är varje kristens förmån, inte bara att vänta utan också att påskynda vår Herres Jesu Kristi ankomst. Hur snabbt skulle inte världen bli besådd med sanningens utsäde om alla som bekänner Hans namn bure frukt till Hans ära! Snabbt skulle den sista skörden mogna och Kristus skulle komma för att samla in den dyrbara skörden.
(23) Mina bröder och systrar, bed om den Helige Ande. Gud står bakom varje löfte som Han har gett. Säg med Bibeln i hand: ”Jag har gjort som Du har sagt. Jag lägger fram Ditt löfte: ’Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.’” Kristus säger: ”Allt vad I bedjen om och begären, tron, att det är eder givet; och det skall ske eder så.” ”Vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen.” (Matt. 7:7; Mark. 11:24; Joh. 14:13.)
Regnbågen omkring tronen är en försäkran om att Gud är sannfärdig och att hos Honom ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. Vi har syndat mot Honom och förtjänar inte Hans nåd, men ändå har Han lagt den underbaraste bön på våra läppar: ”För ditt namns skull förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det icke.” (Jer. 14:21.) Han har lovat att lyssna på vårt rop, när vi kommer till Honom och bekänner vår ovärdighet och synd. Hans trons ära har satts på spel för att Hans ord till oss skall bli uppfyllt.
Gud sänder Sina budbärare ut till varje del av Sitt rike för att uppenbara Sin vilja för Sina tjänare. Han går mitt ibland Sina församlingar. Han vill helga, upphöja och förädla Sina efterföljare. Inflytandet från dem som tror på Honom skall vara en livets doft till liv för världen. Kristus håller stjärnorna i Sin högra hand och det är Hans avsikt genom dem att de skall låta sitt ljus lysa över världen. På det sättet vill Han bereda Sitt folk för en högre tjänst i församlingen där uppe. Han har lagt en stor uppgift på oss. Låt oss utföra den med trohet. Låt oss i våra liv visa vad gudomlig nåd kan göra för människorna.