[I de fem artiklarna i denna del har man i en lämplig ordning samlat ihop och grupperat några av de många upplysande, uppmuntrande och inspirerande vittnesbörden med tanke på arbetet i städerna. De yttringar som inkluderats i denna sammanställning har funnits i Special Testimonies, i artiklar som publicerats i våra tidskrifter, i rapporter om predikningar vid Generalkonferensens samling 1909, och i brev till arbetare i de stora städerna.]
”Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: ’Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?’ Då sade jag: ’Här är jag, sänd mig!’” Jes. 6:8
(89) Snabbt men säkert håller våra städer på att samla över sig en universell skuld på grund av den ständigt allt större och medvetna ogudaktigheten. Vi lever mitt inne i en ”epidemi av brottslighet” som eftertänksamma, gudfruktiga människor överallt står förskräckta inför. Ingen mänsklig penna kan skildra den korruption som håller på att ta överhanden. Varje dag ges nya exempel på politiska konflikter, mutor och bedrägeri. Varje dag kommer med nya bud om sinnessjukdom, dråp och självmord.
Vår tids städer håller snabbt på att bli lika Sodom och Gomorra. Det finns många helgdagar. En virvel av spänning och nöjen drar tusentals människor bort från livets nyktra plikter. Upphetsande sport och förströelse, teater, hästkapplöpningar, hasardspel, dryckenskap och rumlande eggar varje lidelse till aktivitet.
(90) Ungdomen dras med i den populära vågen. De som lär sig, att älska förströelsen för förströelsens skull, öppnar dörrarna för en flod av frestelser. De överlämnar sig själva åt sällskapliga förlustelser och tanklöst gyckel. De leds från den ena formen av förströelse till den andra till dess att de förlorar både lusten och möjligheten till ett nyttigt liv. Deras religiösa behov svalnar, deras andliga liv förmörkas. Alla själens ädlare gåvor, allt som knyter människan till den andliga världen, urartar. Inflytanden från monopolbildningar, fackföreningar och strejker gör att levnadsförhållandena i städerna ständigt blir allt svårare och svårare.
Den starka passionen att skaffa pengar, törsten efter att synas, lyxen och extravagansen, allt är krafter som hos det stora flertalet människor leder tankarna bort från livets sanna mål. De öppnar dörrarna för tusentals onda benägenheter. Många är helt absorberade av sitt intresse för jordiska skatter och blir därigenom okänsliga inför Guds krav och sina medmänniskors behov. De betraktar sin rikedom som ett medel att förhärliga sig själva med. De fogar hus till hus och jordegendom till jordegendom. De fyller sina hus med lyx medan det runt omkring dem härskar mänsklig misär, brottslighet, sjukdom och död.
Genom alla former av förtryck och utsugning hopar människor enorma förmögenheter, medan ropet från en svältande mänsklighet stiger upp till Gud. Det finns skaror av människor som kämpar med fattigdom, tvingade att arbeta för dålig betalning utan möjlighet att försäkra sig om det allra nödvändigaste till livets uppehälle. Umbäranden utan något hopp om någonting bättre gör bördan tung. När sedan smärta och sjukdom stöter till, blir bördan nästan outhärdlig. De är utslitna och nedtryckta och vet inte vart de skall vända sig för att få lindring.
(91) Bibeln skildrar tillståndet i världen strax innan Kristus kommer tillbaka. Aposteln Jakob ger en bild av den girighet och det förtryck som då kommer att råda. Han säger: ”Hören nu, I rike. . . I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. Se, den lön I haven förhållit arbetarna, som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron. I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust ’på eder slaktedag’. I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot.” (Jak. 5:1-6.)
Detta är en bild av vår egen tid. ”Rätten tränges tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och vad rätt är kan ej komma fram. Så måste sanningen hålla sig undan, och den som vände sig ifrån det onda blev plundrad.” (Jes. 59:14, 15.)
Till och med kyrkan, som skulle vara sanningens pelare och grundfäste, har visat sig uppmuntra självisk kärlek till nöjen. Vilka slags medel är det många kyrkosamfund använder sig av när de skall samla in pengar för religiösa ändamål? Jo, basarer, supéer, välgörenhetsförsäljning och t.o.m. lotterier och liknande saker. Ofta blir den plats som har invigts till gudstjänst vanhelgad genom att man festar och dricker, köper och säljer och tar del i förlustelser. Respekten för Guds hus och vördnaden för hans gudstjänst bryts ned hos de unga. Självbehärskningens barriärer försvagas. Man vädjar till själviskhet, böjelser och praktlystnad och dessa drifter stärks när de uppmuntras.
Från tidsåldrar till tidsåldrar har Herren gett information om sitt handlingssätt. Då en kris har kommit, har han uppenbarat sig och gripit in för att hindra att Satans planer förverkligas. Inom nationer, familjer och hos enskilda människor har han ofta tillåtit att förhållandena har utvecklat sig till en kris, (92) för att hans ingripande skall bli uppenbart. Han har gjort det klart att det finns en Gud i Israel som kommer att hävda sin lag och försvara sitt folk.
Vid tiden för floden kom människorna med alla slags infall och listiga metoder för att sätta Guds lag ur funktion. De åsidosatte hans auktoritet därför att den inte överensstämde med deras planer. Sådana som förhållandena var vid tiden för floden sådana skall de också bli vid tiden strax innan Herren uppenbarar sin allmakt. Vid den tid när ogudaktigheten tar överhanden kan vi veta att den stora krisen är nära. När oppositionen mot Guds lag blir nästan universell och när hans folk undertrycks och plågas av sina medmänniskor, kommer Herren att träda emellan.
Satan sover inte. Han är klarvaken under sina försök att göra det tillförlitliga profetiska ordet om intet. Med förslagenhet och bedräglig makt arbetar han för att motverka Guds vilja som är klart uttryckt i hans ord. Under åratal har Satan hållit på att vinna herradöme över människornas sinnen med hjälp av listig spetsfundighet som han tänkt ut för att tränga undan sanningen. I denna farliga tid kommer de som handlar rätt inför Gud att förhärliga hans namn genom att upprepa Davids ord: ”Det är tid för Herren att handla, ty de hava gjort din lag om inte.” (Ps. 119:126.)
Guds straffdomar över våra städer
Då jag vistades i Loma Linda, California, den 16 april, 1906 passerade en mycket säregen scen förbi mig. Under en syn om natten fann jag mig stå på en höjd. Därifrån kunde jag se hus svaja som rö för vinden. Byggnader, både stora och små, störtade samman. Nöjespalats, teatrar, hotell och rika människors hem vacklade (93) och omstörtades. Många liv gick till spillo och luften genljöd av ropen från de skadade och skräckslagna människorna.
Ödeläggelsens änglar från Gud var i arbete. Byggnader som var så stabilt uppförda att människor betraktade dem som säkra för varje fara, blev vid en enda beröring förvandlade till ruiner. Det fanns inte någon plats där man kunde känna sig säker. Jag kände mig inte som om jag befann mig i någon särskild fara, men jag kan inte finna ord till att beskriva de förfärliga scener som framställdes för mig. Det såg ut som om Guds förbarmande var slut och att domens dag hade kommit. Den ängel som stod vid min sida upplyste mig då om att bara få har någon förståelse av den ogudaktighet som råder i världen, framför allt ogudaktigheten i de stora städerna. Han förklarade att Herren har bestämt en tid då han skall hemsöka överträdarna i vrede, på grund av att de så hårdnackat har ringaktat hans lag.
Det som gjorde det mest levande intrycket på mitt sinne trots det fruktansvärda i den scen som rullades upp för mig var ändå upplysningen som gavs i samband med detta. Den ängel som stod vid min sida förklarade att Guds överhöghet tillsammans med hans helighet måste uppenbaras för dem som hårdnackat vägrar lydnad mot konungarnas Konung. De som väljer att alltjämt vara olydiga måste i barmhärtighet bli hemsökta med straffdomar för att de om möjligt skall kunna väckas till att förstå sitt syndiga handlingssätt.
Nästa dag tänkte jag igenom de scener som hade blivit visade för mig och den undervisning som hade getts. På eftermiddagen reste vi till Glendale i närheten av Los Angeles och den natt som följde blev jag på nytt undervisad om heligheten i de tio buden och budens bindande (94) krav samt om Guds överhöghet över alla jordiska härskare.
Jag tyckte att jag befann mig i en folkskara där jag talade till folket om Guds lags krav. Jag läste skriftställena angående sabbaten som instiftades i Eden vid slutet av skapelseveckan och om lagens utgivande på Sinai, och påpekade därefter att sabbaten skall hållas helig ”som ett evigt förbund”, som ett tecken mellan Gud och hans folk till evig tid, för att de skall veta att det är Herren, deras Skapare, som helgar dem.
Sedan uppehöll jag mig ytterligare vid Guds överhöghet över alla jordiska härskare. Hans lag skall vara rättesnöret för våra handlingar. Det är förbjudet för människan att fördärva sina sinnen genom att vara omåttlig eller genom att ställa sitt sinne under djävulska inflytanden, eftersom detta gör det omöjligt att följa Guds lag. Även om den gudomlige Härskaren länge har haft förbarmande med dem som är förhärdade låter han sig likväl inte gäckas och kommer inte heller att tiga. Hans överhöghet, hans auktoritet som härskare över universum måste till sist erkännas, och de rättfärdiga kraven i hans lag måste hävdas.
Mycket mer undervisning om Guds långmodighet och om nödvändigheten av att väcka överträdarna till att inse sin farliga ställning i hans ögon, upprepades för folket, så som jag tagit emot dem från min lärare.
Den 18 april, två dagar efter det att synen om de sammanstörtande byggnaderna hade framställts för mig, reste jag på inbjudan till Car Street-församlingen i Los Angeles. Då vi närmade oss kyrkan hörde vi tidningspojkarna ropa: ”San Francisco ödelagt av jordbävning!” Med tungt hjärta läste jag de första iltelegrammen om den fruktansvärda olyckan.
Under hemresan två veckor senare reste vi genom San Francisco. Vi hyrde en droska och tillbringade en och en halv timme med att betrakta ödeläggelsen (95) i denna stora stad. Byggnader som man ansett vara helt säkra mot alla risker, låg i ruiner. I några fall hade husen delvis sjunkit ned i jorden. Staden var en fruktansvärd bild av hur otillräcklig mänsklig skicklighet är att uppföra byggnader som är säkra mot bränder och jordbävningar.
Genom sin profet Sefanja omtalar Herren de straffdomar med vilka han skall hemsöka syndarna:
”Jag skall rycka bort och förgöra allt vad på jorden är, säger Herren; jag skall förgöra människor och djur, jag skall förgöra fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, det vacklande riket jämte de ogudaktiga människorna; ja, människorna skall jag utrota från jorden, säger Herren.
Och det skall ske på Herrens slaktoffers dag, att jag skall hemsöka furstarna och konungasönerna och alla som kläda sig i utländska kläder; jag skall på den dagen hemsöka alla som hoppa över tröskeln, dem som fylla sin herres hus med våld och svek. …
Och det skall ske på den tiden, att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor och hemsöka de människor, som nu ligga där i ro på sin drägg, dem som säga i sina hjärtan: ’Herren gör intet, varken gott eller ont.’ Deras ägodelar skola då lämnas till plundring och deras hus till ödeläggelse. Om de bygga sig hus, skola de ej få bo i dem, och om de plantera vingårdar, skola de ej få dricka vin från dem.
Herrens stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är Herrens dag! I ångest ropa nu hjältarna. En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och trångmål, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, en dag, då basunljud och (96) härskri höjes mot de fastaste städer och mot de högsta murtorn. Då skall jag bereda människorna sådan ångest, att de gå där såsom blinda, därför att de hava syndat mot Herren. Deras blod skall spridas omkring såsom stoft, och deras kroppar skola kastas ut såsom orenlighet. Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på Herrens vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare.” (Sef. 1:2, 3-18.)
Gud kan inte visa fördragsamhet med detta mycket längre. Hans straffdomar börjar redan falla på olika platser och snart kommer hans uppenbara misshag att märkas på andra platser.
En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre. Sanningen kommer att förkunnas på ett tydligt och otvetydigt sätt. Som ett folk måste vi bereda väg för Herren under den Helige Andes ledning och övervakning. Evangelium skall förkunnas i sin renhet. Strömmar av levande vatten skall djupna och vidgas i sitt lopp. På alla fält nära och fjärran kommer människor att kallas från plogen och från förvärvslivets vanliga sysslor, som i stor utsträckning lägger beslag på sinnet, för att få sin utbildning i samarbete med människor som har erfarenhet. När de lär sig att utföra effektivt arbete kommer de att förkunna sanningen med kraft. När den gudomliga försynen verkar på det mest sällsamma sätt, kommer berg av svårigheter att flyttas och kastas i havet. Det budskap som betyder så mycket för jordens inbyggare, kommer att bli beaktat och förstått. Människorna kommer att få veta vad som är sanning. Framåt, ständigt framåt kommer verket att gå, intill dess att hela jorden har blivit varnad, och då skall änden komma.