(204) Jag har en börda, en tung börda, för arbetet bland de mörkhyade. Evangeliet skall förkunnas för det nedtrampade negersläktet. Men stor varsamhet kommer att krävas i ansträngningarna att lyfta detta folk. Bland de vita på många platser finns starka fördomar mot negersläktet. Vi kanske önskar att blunda för dessa fördomar, men kan det inte. Om vi skulle låtsas som om dessa fördomar inte funnes, skulle vi inte kunna få fram ljuset inför de vita. Vi måste möta omständigheterna såsom de är och behandla dem med visdom och förstånd.
I många år har jag burit en tung börda för negersläktet. Med värk i hjärtat har jag sett att känslor mot detta släkte har vuxit sig starkare och starkare och att många sjundedags-adventister synbarligen inte kan förstå behovet av flitigt och kvickt arbete. År blir till en evighet. Synbarligen blir litet gjort för att hjälpa dem som nyligen var ett slavsläkte.
En av svårigheterna med arbetet är att många av de vita, som bor där de mörkhyade är många, inte vill att särskilda ansträngningar skall göras för att upphöja dem. När de ser skolor som grundats för dem, när de ser att man lär de mörkhyade att vara självförsörjande, att ägna sig åt hantverk, att förse sig med bekväma hem istället för att fortsättningsvis leva i ruckel, ser de att själviska planer möjligen kan störas. De ser att de inte längre kommer att kunna anlita negrer för en struntsumma. Så väcks deras fientlighet. De känner sig sårade och utnyttjade. (205) Några handlar som om slaveri aldrig avskaffats. Denna anda växer sig starkare allteftersom Guds Ande avlägsnas från världen. På många platser är det nu omöjligt att göra det arbete som kunde ha gjorts för de mörkhyade under gångna år.
Amerikanerna skulle ha kunnat åstadkomma mycket om regeringen och de kristna församlingarna ansträngt sig tillräckligt för de frigjorda just efter slavarnas frigörelse. Man borde ha gett pengar till vård och utbildning för dem vid den tid då de var i så stort behov av hjälp. Men efter en liten ansträngning, lämnade regeringen negrerna att kämpa utan hjälp med sin börda av svårigheter. Några av de starka kristna församlingarna började ett gott verk, men misslyckades tyvärr med att nå mer än jämförelsevis få; och Sjundedags-adventistförsamlingen har misslyckats med att göra sin del. Några uthålliga ansträngningar har gjorts av enskilda människor och föreningar för att höja det färgade folket, och så har ett ädelt arbete utförts. Men hur få har inte varit delaktiga i detta arbete som skulle ha haft sympati och hjälp från alla!
Några sjundedags-adventister har gjort ädla ansträngningar för att göra det arbete som behövdes för folket med mörk hy. Om bröder i tjänst samarbetat med dem som åtagit sig detta arbete, skulle resultatet av deras arbete nu vara helt annorlunda än vad det är. Men den stora majoriteten av våra tjänstgörande samarbetade inte såsom de borde ha gjort tillsammans med de få som kämpade för att utföra ett arbete som på ett svårt fält verkligen behövdes.
Allteftersom tiden går, och motståndet ökar, förmanar omständigheterna oss att omdöme är viktigare än värdighet. Om man handlat oklokt i arbetet för folket (206) med mörk hy är det inte därför att varningar inte givits. Från Australien, över Stilla Havets vida vattenmassor, sändes förmaningar om att man måste värna om varje insats, att arbetarna inte borde hålla några politiska tal, och att man för all del inte skulle uppmuntra de vita och svarta att blanda sig i social jämlikhet.
Under ett rådsmöte som hölls år 1895 i Armadale, en förort till Melbourne, Victoria, talade jag om dessa angelägenheter, som svar på bröders frågor, och betonade nödvändigheten av att vara försiktig. Jag sade att riskfyllda tider var på väg, och att de känslor som då kunde uttryckas om vad slags missionsarbete som borde göras för det mörkhyade folket inte skulle kunna uttryckas i framtiden utan att sätta liv i fara. Jag sade tydligt att man skulle behöva bedriva arbetet som gjorts för de mörkhyade i andra spår än dem man i gångna år följt i några delar av landet.
Låt så lite som möjligt sägas om hudfärger, och låt de mörkhyade främst arbeta för dem bland sitt eget släkte.
I fråga om vita och mörkhyade som tillber i samma byggnad, kan detta inte fortsätta som en allmän sed till någons nytta – särskilt i Sydstaterna. Det bästa man kommer att kunna göra är att förse de färgade som tar emot sanningen med egna lokaler för tillbedjan där de kan framföra sina gudstjänster själva. Detta är särskilt nödvändigt i Sydstaterna så att arbetet för de vita kan fortsätta utan allvarliga hinder.
Låt de mörkhyade trossyskonen förses med välvårdade, smakfulla hus för tillbedjan. Låt visa dem att man gör detta, inte för att utestänga dem från tillbedjan med de vita därför att de är svarta, utan för att (206) framstegen med sanningen skall kunna fortsätta. Låt dem förstå att denna plan bör följas till dess Herren visar oss en bättre väg.
De mörkhyade medlemmarna som har förmåga och erfarenhet bör uppmuntras att leda det egna folkets gudstjänster; och deras röster bör höras i ombudsmöten.
Bland de mörkhyade i tron finns det många som kan arbeta till fördel för sitt eget folk – arbetare till vilka Herren har gett ljus och kunskap och som äger förmågor utöver den medelmåttliga ordningen. Dessa bör arbeta uthålligt och på varje effektivt sätt. Dessa bör bruka vår litteratur och hålla tältmöten och möten i lokaler. Och ibland (där det är tillåtet) bör vita församlingstjänare hjälpa dem. Särskilda ansträngningar bör sättas in för att öka den mörkhyade arbetsstyrkan. Mörkhyade män bör utförligt utbildas och tränas upp till att läsa ur Bibeln för människor och hålla tältmöten bland sitt eget folk. Många finns som har förmåga, och bör förberedas för detta arbete.
Vi bör ha ett djupgående intresse för att grunda skolor för de mörkhyade. Och vi får inte förbise betydelsen av att placera sanningen för denna tid inför lärarna och eleverna i de stora högskolorna för mörkhyade som etablerats av världsliga människor.
Skolor och hälsohem för mörkhyade bör etableras, och i dessa skall de allra bästa lärare som kan anställas undervisa och träna de mörkhyade ungdomarna för tjänst.
De mörkhyade församlingstjänarna bör göra varje möjlig ansträngning för att hjälpa sitt eget folk att förstå sanningen för denna tid. Allteftersom tiden går, och rasrelaterade fördomar ökar, kommer det att bli nästan omöjligt på många platser för (208) vita församlingsmän att arbeta för de mörkhyade. Ibland kommer de vita som inte har sympati för vårt arbete att förena sig med mörkhyade människor för att bekämpa det. De kommer att påstå att våra läror är en ansträngning att bryta isär församlingar och orsaka bekymmer med sabbatsfrågan. Vita församlingstjänare och mörkhyade församlingstjänare kommer att göra falska uttalanden, och så väcka en sådan känsla av fiendskap i folkets sinnen att de kommer att stå färdiga att förgöra och döda.
Helvetets krafter arbetar med all sin list för att förhindra förkunnelsen av det sista nådabudskapet bland de mörkhyade. Satan arbetar för att göra det mycket svårt för evangeliska tjänstemän och lärare att strunta i fördomarna som finns mellan de vita och de mörkhyade.
Låt oss följa visdomens väg. Låt oss inte göra någonting som inte är nödvändigt men som skulle väcka motstånd – ingenting som skulle hindra förkunnelsen av evangelii budskap. Där seder kräver det eller där ökad duglighet skulle vinnas, låt de vita som är troende och de mörkhyade som är troende samlas på åtskilda platser för tillbedjan. Låt oss uppodla Kristi ödmjukhet. Han var himmelens Majestät, Guds enfödde Son. Ändå ”älskade Gud världen [så] att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16.
Om Gud steg ned till en döende värld för att offra Sin Son i en smärtsam, nedrig död, bör inte Herrens missionärer vara villiga att göra varje ansträngning de kan för att vinna och hjälpa dem som befinner sig i syndens djup, och låta ljuset lysa på dem i ovetskapens mörker som inte vet vad sanningen är? Kristus klädde Sin gudomlighet med mänsklighet, så att Han skulle kunna nå ned och (209) lyfta upp fallna människor. Skall inte Hans efterföljare, för Hans skull, vara villiga att utstå många orättvisor och saker som är svåra att bära, för att hjälpa just dem som behöver hjälp? Låt arbetet göras på sådant vis att det inte väcker fördomar som skulle stänga dörrar nu öppna för sanningen.
De begåvade män som finns bland de troende med mörk hy bör arbeta tillsammans med Gud för sitt eget folk. Och fortfarande kommer tillfällen ibland att finnas för dem, att frambära ett vittnesbörd i tältmöten och i stora samlade skaror, som kommer att nå många, många människor. Dessa tillfällen kommer att uppenbaras allteftersom det Södra Fältet bearbetas och det höga ropet hörs. När den Helige Ande flödar ut, kommer mänskligheten att segra över fördomar där man söker människosjälars frälsning. Gud kommer att styra sinnen. Människohjärtan kommer att visa kärlek såsom Kristus visade kärlek. Och många kommer att betrakta hudfärgen mycket annorlunda än det sätt på vilket man nu betraktar den. Att visa kärlek såsom Kristus visade kärlek, lyfter sinnet till en ren, himmelsk, osjälvisk atmosfär.
Den som är i nära förbindelse med Kristus lyfts över fördomarna mot färg och kast. Hans tro greppar tag i eviga verkligheter. Den gudomlige Författaren av sanning bör prisas. Våra hjärtan skall fyllas av den tro som verkar genom kärlek och renar själen. Det arbete som den gode samariten gjorde är den förebild vi bör följa.
Vi bör inte röra upp frågan om hudfärger. Det skulle vara att väcka fördomar och orsaka en kris. Ljuset i den tredje ängelns budskap skall man ge till dem som behöver ljus. Vi bör arbeta lugnt, tyst och troget, och lita på vår Äldste Broder. Vi bör inte förhasta oss att utstaka precis vilken väg man i framtiden skall följa i fråga om hur vita och svarta bör relatera till (210) varandra. Sanningen för denna tid bör förkunnas inför de tusentals människor som finns i de Södra Staterna. Alla hinder skall, så långt det är möjligt, röjas ur vägen. 210
I all visdom och aktsamhet
Tiden går, medan man försöker att utreda frågan om hudfärg, och människor läggs i graven, utan varning och utan frälsning. Låt inte längre dessa förhållanden fortsätta. Låt män och kvinnor gå till arbete, och låt dem verka i enlighet med de intryck Guds Ande gör på deras sinnen. Vi behöver den begåvning som de i tron mörkhyade har, ja, varje liten del av den, i arbetet. Låt de mörkhyade arbetarna verka för sitt eget folk, med hjälp från vita församlingstjänare, när händelser kräver det. De kommer ofta att behöva råd och förslag. Låt de i tron mörkhyade ha sin plats för tillbedjan och de i tron vita ha sin plats. Låt alla sällskap vara ivriga att göra sant missionsarbete för sitt eget folk och för de mörkhyade varhelst och närhelst de kan.
När sanningen har förkunnats på en plats, och så många vita som vill höra och tro har tagit emot sanningen, kommer det stundom att yppas tillfällen för vita arbetare att göra ansträngningar för de mörkhyade, i stillhet, utan att sticka ut. Sådana tillfällen bör man inte förbise.
Men vi bör inte på onödiga sätt väcka fördomar som skulle hindra förkunnelsen av den tredje ängelns budskap för de vita. De behöver detta budskap; (211) för vi står inför en tid av nöd, såsom aldrig varit sedan ett folk fanns.
Stor omsorg måste övas så att man inte säger eller gör något för att inflammera mörkhyades känslor mot de vita. Låt oss inte förvärra de svårigheter som redan finns. Oavsett med vilken visdom arbetarna verkar, kommer de att behöva möta motstånd utan att skapa upproriska känslor genom tal om hudfärgen. Låt oss bereda väg för Konungen. Låt Gud få tillfälle att arbeta. Låt människor ge Honom företräde. Han kommer att planera och sköta saker bättre än människor någonsin kan. Låt oss komma ihåg att vårt huvudsakliga och stora arbete är att predika Guds ord; att ge människor varningarna som finns i Bibeln.
Herren kallar på alla att ta upp arbetet med ödmjukt sinne. Alla församlingstjänare är inte helgade i sanningen. Herren kallar på alla att lägga ned sina stridigheter. Låt människor akta sig för att göra sådant som skulle skära bort vårt sista hopp om att komma in på svåra fält där det finns rasfördomar och motstånd.
Som ett medel för att tränga igenom fördomar och få tillträde till sinnen, måste hälsomissionsarbete utföras, inte bara på en eller två platser, men på många platser där sanningen ännu inte har förkunnats. Vi bör arbeta som evangeliska hälsomissionsarbetare. Vi bör hela syndsjuka själar genom att ge dem budskapet om frälsning. Detta arbete kommer att bryta ned fördomar såsom ingenting annat kan.
Sabbaten
Sabbatsfrågan är en fråga som kommer att kräva omsorg och visdom när den berörs. Mycket av Guds nåd och kraft kommer att behövas för att störta den avgud som ställts upp i form av en falsk sabbat. Lyft ribban, lyft den högre och högre. Hänvisa människorna till kapitel tjugo i Andra Moseboken, vari (212) Guds lag är nedskriven. De fyra första av de tio budorden innehåller vår plikt mot vår Skapare. Den som är falsk mot sin Gud kan inte vara sann mot sin granne. Den som älskar Gud över allt kommer att älska sin nästa som sig själv. Högmod lyfter upp sig självt till tomhet och får människan, som blott är ett ombud, att göra sig själv till Gud. Evangelium om Kristus helgar själen och tränger ut egenkärleken.
”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.” 2 Mos. 20:8. Sabbaten instiftades i Eden, efter att Gud hade skapat världen. ”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” 1 Mos. 2:1-3
”HERREN sade till Mose: Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt HERREN. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund.” 2 Mos. 31:12-16.
Den 19 oktober, 1908.