”Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.” (Upp 3:11.)
(245) [Handskrift lästes inför delegaterna vid den statliga konferensen i San Jose (California), Januari 1907.]
Kristus har köpt oss med sitt eget blod som pris. Han har betalat köpepriset för vår återlösning, och om vi greppar tag i skatten, är den vår – en fri gåva från Gud.
”Hur mycket är du skyldig min herre?” Luk. 16:5. Det är omöjligt att säga. Allt vi har kommer från Gud. Han lägger Sin hand på våra ägodelar och säger: ”Jag är den rättmätige ägaren av hela universum; dessa är mina tillhörigheter. Helga åt mig tiondet och gåvorna. När ni för fram dessa angivna tillhörigheter som ett tecken på er trofasthet och er underkastelse till Mitt herravälde, skall min välsignelse föröka era ägodelar, och ni kommer att ha överflöd.”
Gud prövar varje människa som menar sig tro på Honom. Alla har anförtrotts med begåvningar. Herren har gett människor Sina tillhörigheter med vilka de bör bedriva handel. Han har gjort dem till Sina förvaltare, och har lagt pengar, hus, och landområden i deras ägo. Alla dessa bör anses som Herrens tillhörigheter och bör brukas till att genomföra Hans verk, till att bygga upp Hans rike i världen. När vi bedriver handel med Herrens tillhörigheter, bör vi söka visdom från Honom, så att vi inte utnyttjar Hans heliga förtroende till att förhärliga oss själva eller till att ge oss hän åt själviska impulser. Summan som anförtros varierar, men de som har de minsta gåvorna får inte känna att de inte behöver göra någonting med dem därför att givna medel är små (246) summor.
Var kristen är en Guds förvaltare, anförtrodd med Hans tillhörigheter. Kom ihåg orden: ”Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.” 1 Kor. 4:2. Låt oss försäkra oss om att vi inte rånar Gud ens i småsaker, för mycket innefattas i denna fråga.
Allting tillhör Gud. Människor kanske struntar i Hans anspråk. Medan Han rikligen lägger Sina välsignelser på dem, är det möjligt för dem att bruka Hans gåvor för sin själviska tillfredsställelse; men de kommer att kallas att avge räkenskap för sin förvaltning.
En förvaltare identifierar sig med sin arbetsgivare. Han påtar sig ansvaret som hör till en förvaltare. Han måste handla som ombud för sin husbonde och göra såsom hans chef skulle göra om han närvarade. Hans överordnades intressen blir hans. En förvaltares ställning är hög därför att hans arbetsgivare litar på honom. Om han på något sätt handlar själviskt och vänder fördelarna som vunnits genom handel med sin herres ägodelar till sin egen fördel, har han snedvridit tilliten som givits honom.
Medel till att stödja evangeliseringen
Herren har gjort förkunnelsen av evangeliet beroende av hela Sitt folks arbete och frivilliga gåvor. Den, som förkunnar nådens budskap för fallna människor, har också en annan gärning att utföra, nämligen att visa människorna, att det är deras plikt att stödja Guds sak med sina tillgångar. Han måste lära dem att en del av deras inkomster tillhör Gud och skall helgas åt Hans verk. Denna undervisning bör han förmedla både genom föreskrift och genom sitt exempel. Han bör vara uppmärksam på att han inte genom sitt eget handlande försvagar kraften av sin undervisning.
Det, som enligt Skriften har lagts åt sidan som Herrens egendom, utgör evangeliets inkomst (247) och är inte längre vårt. Det är inget mindre än helgerån av en människa att ta från Guds förrådshus för att tjäna sig själv eller för att tjäna andra i deras timliga angelägenheter. Somliga har gjort sig skyldiga till, att från Guds altare ta det som uttryckligen har helgats åt Honom. Alla bör se denna sak i dess rätta ljus. Låt ingen som lider brist, ta pengar som har helgats till religiösa ändamål och använda dem till sina egna behov medan de lugnar sina samveten med att säga, att han skall betala tillbaka det någon gång i framtiden. Det är mycket bättre att skära ner på utgifterna så att de motsvarar ens inkomster och begränsa sina önskningar och leva efter sina tillgångar än att använda Herrens pengar till timliga ändamål.
Användning av tionden
Gud har gett särskild vägledning med hänsyn till hur tiondet skall användas. Det är inte Hans avsikt att Hans verk skall lamslås på grund av att medel saknas. För att inte slumpen skall avgöra och fel begås, har Han mycket tydligt klargjort vår plikt i dessa punkter. Den del Gud har förbehållit Sig själv får inte användas till något annat ändamål än det som Han har anvisat. Låt ingen anse sig ha rätt att behålla sitt tionde för att använda det som han själv vill. De får inte använda det till sig själva i någon nödsituation och inte heller använda det så som de själva finner lämpligt, inte ens till något som de kanske anser vara Herrens verk.
Predikanten bör genom föreskrift och exempel lära folket att betrakta tiondet som heligt. Han bör inte anse att han, därför att han är predikant, kan behålla det och använda det så som han själv vill. Det tillhör inte honom. Han har inte lov att ta hand om det som han anser tillhör honom. Han får inte använda sitt inflytande till förmån för någon plan som kommer att föra tionde och gåvor som har helgats åt Gud, bort från deras rätta användning. De skall föras in i Guds (248) förrådshus och anses vara helgade till Hans tjänst, så som Han har bestämt.
Gud vill att alla Hans förvaltare skall vara noggranna med att följa gudomliga förordningar. Som mänskliga redskap får de inte ersätta Herrens planer genom att utföra något slag av välgörenhet eller genom att skänka en gåva eller ett offer när som helst eller på det sätt som de kan finna lämpligt. Det är mycket illa gjort av människor att försöka att förbättra Guds plan och tänka ut ett surrogat för denna genom att de, när tillfälle ges, beräknar genomsnittet av sina goda ingivelser och låter dessa uppväga Guds anspråk. Gud kallar alla till att använda sitt inflytande till att stödja Hans egna krav. Han har kungjort Sin plan och alla som vill samarbeta med Honom, måste följa denna plan i stället för att våga att försöka att förbättra den.
Herren undervisade Mose för Israels räkning: ”Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.” (2 Mos. 27:20) Detta skulle vara ett ständigt offer för att Guds hus skulle kunna vara tillräckligt försett med det som var nödvändigt för Hans tjänst. Hans folk i dag skall komma ihåg, att Guds hus är Herrens egendom, som det samvetsgrant skall sörjas för. Men medlen till detta ändamål får inte tas från tiondet.
Ett mycket tydligt och bestämt budskap har getts mig till vårt folk. Jag har fått i uppgift att säga till dem, att de gör fel om de använder tiondet till olika ändamål, som oavsett om de i och för sig är goda, ändå inte är det ändamål som Herren har sagt, att tiondet skall användas till. De som använder tiondet på detta sätt, avviker från Herrens förordning. Gud kommer att döma i dessa ting.
Somliga resonerar så att tiondet kan användas för skoländamål. Andra åter resonerar så att försäljare och kolportörer (249) skulle stödjas genom tiondet. Men man begår ett stort misstag om man drar bort tiondet från det ändamål, som det är avsett att användas till, nämligen till stöd för predikanternas underhåll. Det borde i dag finnas hundra mycket dugliga arbetare där det nu bara finns en.
En högtidlig plikt
Tiondet är heligt. Gud har själv reserverat det för Sig. Det skall föras till Hans förrådshus och användas till att underhålla evangeliets tjänare i deras arbete. Under lång tid har man rånat från Herren därför att det finns somliga som inte förstår, att tiondet är den del som är förbehållen Gud.
Somliga har varit missnöjda och sagt: ”Jag vill inte betala mitt tionde längre, för jag saknar tilltro till det sätt på vilket saker och ting sköts centralt i verksamheten.” Men skall du råna från Gud därför att du menar, att arbetet inte leds på rätt sätt? Lägg fram dina klagomål, klart och tydligt, på rätt sätt och i rätt anda, för rätta vederbörande. Sänd in din begäran om att förhållandena måtte ändras och rättas till, men drag dig inte tillbaka från Guds verk och var inte otrogen på grund av att andra inte handlar rätt.
Läs noggrant det tredje kapitlet i Malakis profetia och se vad Gud säger om tiondet. Om våra församlingar vill ta ställning för Herrens ord och trofast inbetala sitt tionde till Hans förrådshus, kommer fler arbetare att bli uppmuntrade att gå in i uppgiften att vara förkunnare. Fler skulle börja att predika om man inte talade med dem om den förbrukade kassan. Det bör finnas rikliga medel i Herrens förrådshus och det skulle det finnas, om inte egoistiska hjärtan och händer hade behållit tiondet eller använt det till att stödja andra verksamheter.
De medel som reserverats för Gud får inte användas slarvigt efter stundens ingivelse. Tiondet tillhör Herren och de (250) som fingrar på det kommer att straffas genom förlust av sin himmelska skatt om de inte omvänder sig. Låt inte verksamheten hindras längre på grund av att tiondet har använts till andra ändamål, än det som Herren har sagt att det skulle användas till. Tillgångar måste anskaffas till dessa andra grenar av verksamheten. De skall understödjas men inte av tiondet. Gud har inte ändrat sig. Tiondet skall i fortsättningen användas till predikanternas underhåll. Verksamhet på nya platser kräver bättre krafter i förkunnargärningen än vi nu har och det måste finnas medel i förrådshuset.
På dem som går ut som predikanter, vilar det ett högtidligt ansvar, som i märkligt hög grad försummas. Somliga vill gärna predika, men de utför inte något personligt arbete för församlingarna. Det finns ett stort behov av undervisning om de plikter som vi är skyldiga Gud, särskilt med hänsyn till att betala ett ärligt tionde. Våra predikanter skulle känna sig sorgligt förorättade om de inte finge punktlig ersättning för sitt arbete, men kommer de att lägga på hjärtat att det måste finnas mat i förrådshuset till arbetarnas underhåll? Om de underlåter att fullgöra hela sin plikt genom att undervisa folket om att vara trogna med att betala till Gud det som tillhör Honom, kommer det att uppstå en brist på medel i den kassa som skall föra Herrens verk framåt.
Den som har uppsikt över Guds hjord, bör troget utföra sin plikt. Om han intar den ståndpunkten, att eftersom det inte tilltalar honom, vill han överlåta åt någon annan att göra det, är han inte en trogen tjänare. Låt honom hos Malaki läsa Herrens ord, hur folket anklagas för att råna från Gud genom att behålla tiondet. Gud, som är mäktig, förklarar: ”Förbannelse har drabbat er.” (Mal. 3:9.) När den som utför en tjänst genom att tala och undervisa, ser folket följa riktlinjer som kommer att föra denna förbannelse över dem, hur kan han då försumma sin plikt att (251) undervisa och varna dem? Varje medlem i församlingen bör få lära sig att bli trogen, när det gäller att betala ett ärligt tionde.
”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.” Mal. 3:10.
Jag ber att mina bröder skall förstå att den tredje ängelns budskap betyder mycket för oss och att helighållandet av sabbaten kommer att vara det kännetecken som gör skillnad mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar Honom. Låt dem som blivit sömniga och likgiltiga vakna. Vi har kallats till att vara heliga. Därför bör vi noga undvika att ge andra intrycket att det spelar liten roll om vi behåller vår tros särskilda drag. På oss vilar det gyllene ansvaret att stå upp, mera bestämt än förut, för sanning och rättfärdighet. Gränsen mellan dem som håller Guds bud och dem som inte gör det skall bli uppenbar med omisskännlig klarhet. Vi bör ära Gud med noggrannhet, medan vi flitigt brukar varje medel för att binda oss i förbundsrelation med Honom. Så kan vi ta emot Hans välsignelser – de välsignelser som är så livsnödvändiga för ett folk som kommer att prövas så svårt. Det vanärar Gud i hög grad att ge människor intrycket att vår tro, vår religion, inte är en styrande kraft i våra liv. Så vänder vi oss bort från Hans bud, som är vårt liv, och förnekar att Han är vår Gud och vi Hans folk.
”Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar (252) honom och håller hans bud. Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem.” 5 Mos. 7:9-10.
Var kommer vi att vara innan de tusen släktled som nämns i denna skrift nått sitt slut? Vårt öde kommer då att vara bestämt för evigt. Endera har vi då förklarats värdiga ett hem i Guds eviga rike eller har vi mottagit evig dödsdom. De som varit sanningsenliga och trogna sitt förbund med Gud; de som, med Golgata i minnet, stått stadigt på sanningens sida och alltid strävat efter att ära Gud, kommer att höra berömmelsen: ”Bra, du gode och trogne tjänare.” Men de som endast givit Gud halvhjärtad tjänst och låtit sina liv anpassas efter världens tillvägagångssätt och vanor, kommer att höra de sorgliga orden: ”Gå bort ifrån mig”, ”Jag vet inte varifrån ni är.”
Välgörenhetsarbete
(253)”Ära Herren med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda, så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.” (Ords. 3:9, 10.)
”Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare. Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.” (Ords. 11:24, 25.)
”En ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.” (Jes. 32:8.)”
I frälsningsplanen har gudomlig visdom påpekat förhållandet att handling följs av reaktion och detta gör en barmhärtighetsgärning till en dubbel välsignelse i alla dess förgreningar. Den som ger till de behövande är till välsignelse för andra och blir själv välsignad i ändå högre grad.
Evangeliets härlighet
För att människan inte skulle gå miste om de välsignelser som följer av välgörenhet, införde vår Återlösare planen att godkänna henne som sin medarbetare. Gud kunde ha fullföljt sin plan att frälsa syndare utan mänsklig hjälp. Men han visste att människan inte kunde bli lycklig utan att få ta del i detta stora verk. Genom en kedja av omständigheter, som skulle väcka hennes medkänsla, ger han människan det bästa medlet att utveckla välgörenhet och kommer henne att vanemässigt ge hjälp åt de fattiga för att befrämja hans sak. En ruinerad värld ställer genom sitt stora behov krav på att vi skall ägna våra gåvor i form av medel och inflytande åt, att för alla människor framlägga den sanning som de är i så desperat behov av. Och när vi fäster avseende vid dessa krav genom att arbeta och (254) utföra välgörenhet, införlivas vi i bilden av honom som blev fattig för vår skull. När vi offrar, välsignar vi andra och samlar på det sättet sann rikedom.
Det är till evangeliets förhärligande att det är grundat på principen att i det fallna människosläktet återupprätta den gudomliga avbilden genom en ständig manifestation av välgörenhet. Detta arbete började i de himmelska gårdarna. Där gav Gud människorna ett omisskännligt bevis på den kärlek som han kände för dem. ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16.) Gåvan Kristus avslöjar Faderns sinne. Den visar att han, efter det att han hade tagit sig an vår återlösning, inte skulle spara någonting, hur värdefullt det än var, som var nödvändigt för fullföljandet av hans uppgift.
Frikostighetens anda är himmelens anda. Kristi självuppoffrande kärlek uppenbaras på korset. För att människan skulle kunna bli frälst, gav han allt han hade och därefter gav han sig själv. Kristi kors är en vädjan om välgörenhet hos var och en som följer Frälsaren. Den princip som här klargörs är att ge, ge. När detta förverkligas i verklig välgörenhet och goda gärningar är det den sanna frukten av det kristna livet. De icke kristna människornas princip är att få, få. På det sättet väntar de sig att kunna försäkra sig om lycka. Men när en sådan metod förverkligas i hela sin utsträckning, blir resultatet misär och död.
(255) Evangelii ljus som lyser från Kristi kors, tillrättavisar egoism men uppmuntrar till frikostighet och välgörenhet. Vi skall inte klaga över att vi ständigt får fler och fler uppmaningar att ge. l sin försyn kallar Gud sitt folk ut från deras begränsade verksamhetsområden för att ge sig in på större uppgifter. Det är nödvändigt med obegränsade ansträngningar i denna tid då moraliskt mörker täcker jorden. Många bland Guds folk står i fara att insnärjas i världslighet och girighet. De bör göra klart för sig att hans barmhärtighet gör att behovet av deras medel blir allt större. De förhållanden som gör anspråk på vår välgörenhet måste framläggas för dem om de skall kunna efterlikna hans liv som är vårt stora exempel.
Förvaltarskapets välsignelser
Då Kristus gav sina lärjungar uppgiften att ”gå ut i hela världen” och förkunna ”evangelium för allt skapat” gav han människorna uppdraget att utbreda kunskapen om hans nåd. Under det att några går ut för att förkunna, kallar han andra att svara på hans begäran om offergåvor för att stödja hans sak på jorden. Han har lagt medel i människors händer för att hans gudomliga gåvor skall kunna utföra den uppgift som anvisats oss till våra medmänniskors frälsning. Detta är ett av de sätt på vilka Gud upphöjer människor. Det är just en sådan uppgift människan behöver, för att den skall väcka den djupaste medkänsla i hennes hjärta och sätta hennes bästa förståndsgåvor i verksamhet.
Alla goda gåvor här på jorden har skänkts av Guds givmilda hand som ett uttryck för hans kärlek till människan. De fattiga är hans och kristendomens sak är hans. Guldet och silvret tillhör Herren, och han kunde låta pengar regna ned från himmelen om han så ville. Men i stället har han gjort människan till sin förvaltare och anförtrott henne medel, inte för att de skall samlas på hög utan för att de skall användas till nytta för andra. Så gör han människan till en kanal genom vilken han fördelar sina välsignelser på jorden. Gud införde välgörenhetssystemet för att människan skulle kunna bli lik sin Skapare, frikostig och oegennyttig och för att till sist tillsammans med Kristus kunna få del i den eviga, härliga belöningen.
(256) Samling kring korset
Den kärlek som kom till uttryck på Golgata bör återupplivas, styrkas och ges spridning bland våra församlingar. Skulle vi inte göra allt vi kan för att ge kraft åt de principer Kristus förde till denna värld? Skulle vi inte sträva efter att grundlägga och ge effektivitet åt de välgörenhetsföretag som nu är erforderliga? När du står framför korset och ser himmelens Furste gå i döden för dig, kan du då stänga ditt hjärta och säga: ”Nej, jag har ingenting att ge”?
Kristi troende folk skall föreviga hans kärlek. Denna kärlek skall samla dem kring korset. Den skall befria dem från all egenkärlek och binda dem till Gud och till varandra.
Samlas kring Golgata kors i självuppoffring och självförnekelse. Gud vill välsigna dig när du gör ditt bästa. När du närmar dig nådatronen och när du finner dig knuten till denna tron med den gyllene länk som sänds ned från himmelen till jorden för att lyfta människor ur syndens avgrund, kommer ditt hjärta i kärlek att sträcka sig efter dina bröder och systrar som står utan Gud och utan hopp i världen.