(49) Självuppoffring är Kristi lärors grundton. Ofta framställs och påbjuds den med språk som tycks befallande därför att Gud ser att det inte finns något annat sätt att frälsa människan än att skära bort själviskheten från hennes liv som, om den behölls, skulle förnedra hela varelsen.
Kristus blev fattig så att vi kan ta del av den vida överlägsna och härliga rikedom som varar i evighet. Se 2 Kor. 4:17. Vi skall utöva samma självuppoffring som ledde Honom till att överlåta Sig själv till döden på korset, för att göra det möjligt för människor att ha evigt liv. Med alla medel som vi förbrukar skall vi sträva efter att uppfylla Hans målsättning som är A och O i all kristen ansträngning.
I Herrens skattkammare skall vi lägga alla medel som vi kan avvara. Behövande, obearbetade fält, ropar på dessa medel. Från många marker ljuder ropet: ”Kom över ... och hjälp oss.” Våra församlingsmedlemmar borde känna ett djupt intresse för missionsarbete hemma och i utlandet. Stora välsignelser kommer att komma till dem allteftersom de gör självuppoffrande ansträngningar för att plantera sanningens standar inom nya landområden. De pengar som investeras i detta arbete kommer att medföra rik återbäring. Nyomvända som fröjdar sig i ljuset de fått från ordet, kommer i sin tur att ge av sina medel för att frambära sanningens ljus till andra.
Guds godhet
Gud ger till oss regelbundet, obegränsat och rikligt. Varje jordisk välsignelse kommer från Hans hand. Vad om Herren skulle sluta skänka oss sina gåvor? Vilket skrik av elände, lidande och nöd som skulle stiga upp från jorden! Vi behöver dagligen Jehovas godhets ofelbara flöde.
(50) Denna värld grundades och upprätthålls med Skaparens medlidsamma kärlek. Gud är givaren av allt vi har. Han kallar på oss att återföra till Honom en del av den rikedom Han har skänkt oss. Tänk på den omvårdnad Han ger jorden, då han sänder regn och solsken i rätt tid, för att växtligheten skall frodas. Skall inte mottagarna av Hans välsignelser visa sin tacksamhet genom att ge av sina medel för att hjälpa den lidande mänskligheten?
Det finns många människor som skall föras till den frälsande kunskapen i sanningen. Den slösaktige är långt från sin Faders hus, dödshungrig. Han bör vara föremålet för vårt förbarmande. Frågar du: ”Hur ser Gud på dem som dör i sina synder?” Jag pekar dig till Golgata. Gud ”utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16. Tänk på Frälsarens makalösa kärlek. Medan vi ännu var syndare dog Kristus för att rädda oss från evig död. Som tack för den stora kärlek med vilken Kristus älskat dig, skall du föra till Honom din tackgåva. Du skall göra dig själv till en tacksamhetsgåva. Din tid, dina begåvningar, dina medel – allt skall flöda till världen i en kärleksvåg för att frälsa de förlorade. Jesus har gjort det möjligt för dig att ta emot Hans kärlek och glädjas i samarbete med Honom för att arbeta under dess väldoftande inflytande. Han kräver att du brukar dina tillhörigheter i osjälvisk tjänst, så att Hans frälsningsplan för människor skall föras framåt med kraft. Han förväntar att du skall ge dina odelade krafter till Hans arbete.
Vill du säkra din egendom? Lägg den i den hand som bär korsfästelsens spikmärken. (51) Behåll den i din ägo, så kommer den att bli till din eviga förlust. Ge den till Gud, så bär den från den tidpunkten Guds påskrift. Den är bekräftad med Hans oföränderlighet. Vill du njuta av din förmögenhet? Använd den då till välsignelse för de lidande.
Världens behov av hjälp
Omfattningen av vårt arbete påkallar villig frikostighet från Guds folk. I Afrika, i Kina, i Indien finns det tusentals, ja, milliontals som inte hört budskapet om sanningen för denna tid. De måste varnas. Öarna i havet väntar på en kunskap om Gud. På dessa öar skall skolor upprättas där de studerande skall förberedas för högre skolor inom räckhåll, där de kan utbildas och tränas, och skickas tillbaka till sina öar och hem för att ge till andra det ljus de fått.
I vårt eget land finns det mycket att göra. Det finns många städer att gå in i och varna. Evangelister bör finna sin väg till alla platser där människors förstånd upprörts över söndagslagsfrågan och över religionsläran i de allmänna skolorna. Det är sjundedags-adventisters försummelse att gripa dessa försynens tillfällen, som hindrar sakens framgång.
Herren har gjort oss till Sina förvaltare. Han har lagt Sina medel i våra händer för trofast utdelning. Han vill, att vi ger Honom Hans eget. Han har reserverat tiondet som Sin heliga del till bruk för att sända evangeliet till alla delar av världen. Mina bröder och systrar, bekänn och lämna er själviskhet, och för till Herren era gåvor och offer. För också till Honom tiondet som ni hållit undan. Kom och bekänn er försummelse. (52) Pröva Herren, såsom Han bjudit er att göra. ”Och för er skull skall jag skarpt tillrättavisa slukarna, så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller vinstocken på fältet skall bli utan frukt, säger HERREN Sebaot.” Malaki 3:11(KJV).
Vår själviskhet – ett hinder för Guds arbete
Anvisningar har givits mig att det förekommer ett tillbakahållande av tiondet som troget bör föras till Herrens skattkammare för att stödja församlingstjänare och missionärer som öppnar Skriften för människor och arbetar från hus till hus. Arbetet att evangelisera världen har hindrats mycket genom personlig själviskhet. Några, även bland så kallade kristna, kan inte se att det evangeliska arbetet skall stödjas med de medel som Kristus givit dem. Pengar behövs för att arbetet som görs överallt i världen skall kunna föras framåt. Tusentals och åter tusentals dör i synd, och brist på medel hindrar förkunnelsen av sanningen som skall föras till alla folkslag och släkter och språk och folk. Det finns män som är redo att gå fram som Herrens budbärare, men som av brist på medel i kassan inte kan sändas till platser där människor tigger om att någon skall komma och lära dem sanningen.
Det finns många i vår värld som längtar efter att höra livets ord. Men hur kan de höra utan en predikant? Och hur kan de som sänds till dem leva utan stöd? Gud vill att Hans arbetares liv omsorgsfullt skall upprätthållas. De är Hans egendom, och Han vanäras när de tvingas slita på ett sådant sätt som skadar deras hälsa. Han vanäras också när otillräckliga medel gör att arbetare inte kan sändas åstad till utfattiga fält.
(53) I stället för att klaga på tjänstemännen i Generalkonferensen för att de inte kan svara på de mångdubblade ropen på män och medel, bör våra församlingsmedlemmar bära ett levande vittnesbörd om sanningens kraft genom att neka jaget och ge frikostigt för arbetets framgång. Låt våra systrar spara genom att vägra sätta dyr utsmyckning på sina klädesplagg. Låt varje onödig utgift skäras ner. Låt varje familj föra sina tionden och offergåvor till Herren.
Guds allmoseutdelare
De som sannerligen är omvända kommer att se på sig själva som Guds allmoseutdelare och kommer att dela ut, för arbetets framgång, de medel Han har lagt i deras händer. Om Kristi ord skulle lydas, skulle det finnas tillräckliga medel i Hans kassa för Hans saks krav. Han har anförtrott ett överflöd av medel till män och kvinnor för frambärandet av Hans barmhärtiga välgörenhetsplan. Han bjuder Sina förvaltare av medel att investera sina pengar i arbetet att mätta de hungriga, klä de nakna, och predika evangeliet för de fattiga. En fullkomnad karaktär kan omöjligtvis uppnås utan självuppoffring.
Aldrig fanns det en mera viktig tid i vårt arbetes historia än den nuvarande. Budskapet i det tredje kapitlet i Malaki kommer till oss. Det håller upp framför oss behovet av ärlighet i våra förbindelser med Herren och Hans arbete. Mina bröder, pengarna som ni brukar för att köpa och sälja och få vinst kommer att vara en förbannelse för er om ni undanhåller från Herren den del som är Hans. De medel som anförtrotts åt er för framförandet av Herrens arbete skall brukas genom att sända evangeliet till alla delar av världen.
Vi är Kristi vittnen, och vi skall inte tillåta (54) världsliga intressen och planer att suga upp vår tid och uppmärksamhet. Det finns högre intressen som står på spel. ”… sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matt. 6:33. Kristus gav Sig själv, villigt och med glädje, till utförandet av Guds vilja. Han blev lydig ända till döden – döden på korset. Fil. 2:8. Borde vi, med för ögonen allt, som Han har gjort, känna det som en prövning att förneka jaget? Skulle vi dra oss tillbaka från att delta i Kristi lidanden? Hans död borde sätta i rörelse varje fiber i vår varelse, och göra oss villiga att helga allt vi har och är till Hans arbete. När vi tänker på allt som Han har gjort för oss, borde våra hjärtan fyllas med tacksamhet och kärlek, och vi borde avstå från all själviskhet. Vilken plikt skulle hjärtat kunna vägra att uträtta i Kristi kärleks sammanknytande inflytande?
Skall inte vi, genom att neka jaget, göra allt vi kan för att bedriva Guds barmhärtiga verksamhet? Kan vi se på det gudomliga nedstigandet, lidandet som Guds Son uthärdade, utan att fyllas med en önskan om, att tillåtas att offra något för Honom? Är det inte en stor ära att tillåtas att samarbeta med Honom? Han lämnade sitt himmelska hem för att söka upp oss. Skall inte vi bli Hans underherdar, för att söka efter de förlorade och vilsna? Skall inte vi i våra liv uppenbara Hans ömhet och förbarmande? Herren önskar av Sitt folk att de genom omvårdnad skall vara omtänksamma. Han önskar att de i allt skall utöva välbetänkt förvaltarskap. Om arbetarna i missionsfälten kunde få de medel som brukas för dyra inredningar och personlig prydnad, skulle Kristi kors’ segrar räcka långt.
Inte alla kan göra stora uppoffringar, inte alla kan göra stora arbeten och storslagna gärningar; men alla kan öva sig i att neka jaget, alla kan uppenbara Frälsarens osjälviskhet. Några kan (55) bära fram stora gåvor till Herrens kassa; andra kan bara lägga dit små mynt; men varje gåva som burits fram med uppriktighet godtas av Herren.
Vi vädjar om de pengar som förbrukas på onödiga saker. Mina bröder och systrar, slösa inte era pengar på att köpa onödiga saker. Ni kan tycka att dessa små summor inte uppgår till så mycket, men många bäckar små blir till en stor å. Skär bort varje överdriven utgift. Ge inte efter för något som bara är till för syns skull. Era pengar betyder människors frälsning. Låt det bli ett systematiskt givande med tanke på allas delaktighet. Några kanske inte kan ge en stor summa, men alla kan varje vecka lägga åt sidan något för Mästaren. Låt barnen göra sin del. Låt föräldrar lära sina barn att spara sina små mynt för att ge dem till Herren. Det evangeliska arbetet ska stödjas genom att neka jaget och göra uppoffringar. Genom de ansträngningar som Guds folk gör för att neka jaget, kommer andra att föras till tron, och dessa, i sin tur, kommer att hjälpa till att öka de offergåvor som görs, för att uträtta Herrens arbete. Omisskännliga bevis pekar på slutets närhet. Vägen måste förberedas på Fredsfurstens ankomst. Låt inte våra församlingsmedlemmar klaga på att de så ofta kallas på för att ge. Vad är det som gör de ofta förekommande anropen nödvändiga? Är det inte den snabba ökningen av missionsföretag? Skulle vi, genom att vägra att ge, fördröja tillväxten av dessa företag? Skulle vi glömma att vi är arbetare tillsammans med Gud? Från varje församling borde böner stiga upp till Gud för en ökad hängivenhet och givmildhet. Mina bröder och systrar, vädja inte om nedskärning i evangeliskt arbete. Så länge som det finns människor att frälsa, skall vårt intresse för frälsningsarbetet inte veta av något mojnande. Församlingen kan inte avkorta sitt uppdrag utan att förneka sin Mästare. (56) Alla kan inte åka utomlands som missionärer, men alla kan ge av sina medel för missionsprojekt utomlands.
Det finns nya fält att gå in på, och vi måste ha er hjälp. Skulle vi inte bry oss om uppdraget som givits oss, och så gå miste om löftets uppfyllelse som hör till uppdraget? Skulle Guds folk bli vårdslöst och likgiltigt, och vägra att ge av sina medel för bedrivandet av Hans arbete? Kan de göra detta utan att bryta sin förbindelse med Honom? De kanske planerar att härigenom vara sparsamma, men det är en sparsamhet fylld av rädsla som försätter dem där de är skilda från Gud.
Mina bröder och systrar, det är för sent att ägna er tid och styrka åt att tjäna jaget. Låt inte den sista dagen finna er utan den himmelska skatten. Sök att driva på korsets segrar, sök att upplysa människor, verka för era medvarelsers frälsning, så kommer ert arbete att bestå det prövande eldprovet.
Varje sann, självuppoffrande arbetare för Gud är villig att använda och användas för andras skull. Kristus säger: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.” Joh. 12:25. Med uppriktiga, omtänksamma ansträngningar att hjälpa där hjälp behövs, visar den sanna kristne sin kärlek till Gud och till sina medvarelser. Kanske han förlorar sitt liv i tjänst; men när Kristus kommer för att samla till Sig Sina juveler, kommer han att finna det igen.
Mina bröder och systrar, använd inte en stor mängd tid och pengar på jaget, för syns skull. De som gör detta tvingas lämna ogjorda många saker som skulle ha tröstat andra, och sänt en varm glöd till deras trötta sinnen. Vi behöver alla lära oss hur man troget utvecklar de tillfällen som så ofta kommer till oss, för att (57) ingjuta ljus och hopp i andras liv. Hur kan vi tillvarata dessa tillfällen, om våra tankar kretsar kring jaget? Den som är egocentrisk förlorar oräkneliga tillfällen att göra det som skulle ha medfört välsignelse för honom själv och andra. Det är Kristi tjänares plikt, under alla omständigheter, att fråga sig: Vad kan jag göra för att hjälpa andra? När han gjort sitt bästa skall han lämna följderna med Gud.
Gud har försett nöjen för alla som kan uppskattas av både rik och fattig – nöjet som finns i att odla rena tankar och osjälvisk aktivitet, nöjet som kommer av att tala sympatiserande ord och utföra vänliga gärningar. Från dem som utför sådan tjänst, skiner Kristi ljus för att göra liv ljusare som förmörkats med många sorger.
Frestelsen kan komma till er att investera era pengar i mark. Kanske kommer era barn att råda er att göra detta. Men kan ni inte visa på en bättre väg? Har inte era pengar anförtrotts er för att sättas i omlopp med visdom, och läggas ut med hög ränta, så att Herren, när Han kommer, kan finna talenterna fördubblade? Kan ni inte se att Han vill att ni skall använda era medel som en hjälp att bygga möteslokaler och grunda hälsohem?
Vi behöver nu värdera människor mer än pengar. Om ni känner till ett högre arbete i denna värld än arbetet att frälsa människor, ett arbete som kommer att medföra bättre resultat för investeringen av medel, vill ni inte berätta för oss om det, så att vi kan mäta dess värde?
Jag fruktar att många ur vårt folk inte uppfattar hur viktigt Guds verk är. En som jag skrev till om pengar svarade mig så här: ”Jag fick ditt brev där jag ombads att låna er lite pengar. Men det fanns ett stycke land som barnen tyckte var tillrådligt för mig att köpa, och jag har investerat (58) mina överblivna medel i denna mark.” Hur mycket bättre det skulle varit för denne broder att investera sina pengar på att grunda hälsohem, där vittnesbörd bärs fram om sanningen för denna tid, eller på skolor som kommer att förse våra ungdomar med de bästa inflytanden, och i vilka de kan tränas till att bli missionärer för Gud.
Mina bröder och systrar, investera era medel i upprättandet av kristna missionsverksamheter, från vilka sanningens ljus lyser fram och drar människor till Gud. En människa, verkligt omvänd, som blir en missionär för Gud, kommer att vinna andra människor till Frälsaren.
Gud var Själv ursprunget till planer för framförandet av Sitt arbete. Han har försett Sitt folk med ett överskott av medel, så att de, när Han påkallar hjälp, kan svara, och säga: ”Herre, ditt pund har gett fler pund.”
Om de till vilka Guds pengar anförtrotts troget vill bära fram de medel som lånats dem till Herrens skattkammare, kommer Hans arbete snabbt att göra framsteg. Många människor kommer att vinnas för sanningens sak, och Kristi ankomstdag kommer att påskyndas. Män och kvinnor skall föras in under deras inflytande som är sanna, uppriktiga, helhjärtade arbetare, som verkar för människor såsom de som måste lämna fram sina räkenskaper. Alla som döpts in i ett mått av den apostoliska andan kommer att måsta bli Guds missionärer. Om de vill vara sanna och fasta i tron, om de inte vill sälja sin Herre för vinning, utan alltid erkänna den gudomliga överhögheten och tillsynen, kommer Gud att bereda vägen framför dem och storligen välsigna dem. Han kommer att hjälpa dem att återspegla Hans godhet, kärlek, och barmhärtighet. Och Herrens härlighet kommer att följa i deras spår. Det kommer att bli glädje i de himmelska salarna, och glädje, ren, (59) himmelsk glädje, kommer att fylla arbetarnas hjärtan. För att rädda döende blod kommer de att vara villiga att bruka och brukas, och deras hjärtan kommer att vara fyllda med kärlek och tacksägelse. Medvetenheten om Guds närvaro kommer att rena och förädla deras erfarenhet och berika och stärka dem. Den himmelska behagfullheten kommer att uppenbaras i deras arbete, i erövringarna som uppnåtts igenom att vinna människor för Kristus.
Så skall Guds arbete i vår värld föras framåt. Trogna förvaltare skall lägga Herrens pengar i Hans skattkammare, så att arbetare kan skickas till alla delar av världen. Församlingen här nere skall tjäna Gud med självförsakelse och uppoffring. Så skall arbetet föras framåt och de härligaste segrar vinnas. Kärlek till förlorade människor förde Kristus till Golgata kors. Kärlek för människor kommer att leda oss till självförsakelse och uppoffring, för att det som var förlorat skall räddas. Och allteftersom Kristi efterföljare ger tillbaka till Herren Hans eget, samlar de skatter som kommer att bli deras när de hör orden: ”Bra, du gode och trogne tjänare. … Gå in i din herres glädje!” ”… som för glädjen som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.” Matt. 25:21; Heb. 12:2 (KJV). Glädjen av att se människor evigt räddade kommer bli allas belöning som följer i Frälsarens fotspår.
”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom. 8:32
Det var ett kostsamt offer som himmelens Herre gav. Den gudomliga välviljan (60) rördes upp till sina ofattbara djup; det var omöjligt för Gud att ge mer. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16. Varför är vår tacksamhet så begränsad? Den är bara som en krusning på ytan jämfört med den stora tidvåg av kärlek som flödar till oss från Fadern.
De tecken som förutsäger Kristi andra ankomst uppfylls snabbt. Kommer människorna att lämnas ovetande om den stora händelsen framför dem? Måste de möta den fruktansvärda dagen oförberedda? Himmelen har gjort en fullständig uppoffring för världens frälsning. Skall de som påstår sig älska Gud och hålla Hans bud vara likgiltiga mot människoliv? Nej, nej! Det kan de inte vara.
Med outtröttlig nit skall de som mottagit ljuset hos den nuvarande sanningen gå fram för att ge detta ljus till dem som sitter i mörker. Med helgade ansträngningar, genom att avstå från jaget och offra jaget, skall de verka i Israels Guds styrka. Detta budskap skall föras till främmande länder; det skall ges till vårt lands städer och byar. De trötta och nedtyngda längtar efter sanningens budskap som kommer att ge dem vila och frid i Kristus. Vem skall föra budskapet till dem som aldrig hört det? Vem vill söka Guds frid och härlighet genom att dra syndare till Hans fötter som gav Sitt liv som ett offer för varje människoliv? Vem vill lyfta upp Frälsaren inför människor som ”Guds lamm, som tar bort världens synd.” Joh. 1:29.