Sabbats skolan bör vara ett av de bästa medlen och den mest betydande faktorn i arbetet att föra själar till Kristus. De som arbeta inom sabbats skolan, behöva i fullaste mått ha den helige Ande. De kunna icke vara Kristi medarbetare, med mindre de ha honom boende i sina hjärtan genom tron... Barnen böra röna ett mera avgjort religiöst inflytande. De ledande inom sabbatsskolan och lärarna böra söka ernå full harmoni inom sitt arbete. Lärarna, föräldrarna och barnen böra samarbeta. Varje arbetare måste söka vinna vishet och takt, så att han kan fullfölja de strävanden, som Gud kräver av honom. Vi måste alltid vara taktfulla och skarpsynta och snara att se tillfällen till att göra gott och att gripa dessa tillfällen och utnyttja dem på bästa sätt. Lärarna i de olika klasserna böra ha hjärterum för varje enskilt barn och ha omsorg om vart och ett av dem.
Sabbatsskolarbetet, som är ett arbete för tid och evighet, kan omöjligen utföras, om ej läraren har ett innerligt umgänge med Gud. Jesus har sagt: "Rannsaken skrifterna, ty i dem menen I ju eder hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig" (Joh. 5: 39, eng. övers.). Man må aldrig tåla ett blott ytligt studium av sanningen. Gör varje sanningspunkt klar för barnen. Överfyll ej deras sinne med en massa på en gång. Guds dyrbara ord skall vara en lykta på deras stig och ett ljus för deras fötter. Framhåll för dem att det är just deras förmån att få vandra i ljuset. Fridens, renhetens och helighetens väg har banats för att Herrens förlösta skola vandra på den. Kristus har gått före dem på denna stig; han är den sanne herden, och genom att följa honom kunna de undgå alla avvägar och farliga fallgropar.
Guds ord må lära dem, att alla, som skola ingå i himmelen, måste hava en fullkomlig karaktär; ty endast därigenom kunna de möta sin Herre i frid. Många barn och unga människor visa genom sitt ansiktsuttryck sin karaktär. De bära sin levnadshistoria med sig i sina anletsdrag. En sann Guds arbetare bör delgiva barnen en god, ren och kristlig karaktär, vilken sedan kommer att visa sig i deras ansiktsdrag, ty dens ansikte, som har Kristus boende i hjärtat, skall uttrycka förfining, renhet, frid och kärlek. I andras ansikten kan man få se en helt annan karaktär uttryckt: egoism, list, bedrägeri och avund ha där lämnat spår efter sig. Hur svårt är det ej för sanningen att prägla hjärtat och ansiktsuttrycket hos sådana människor! . . .
Val av lärare.
Den undervisning, som meddelas barn och unga, bör aldrig vara av ytligt slag. Såsom sanningens försvarare böra lärarna göra sitt yttersta för att lyfta fanan högt. Större skada kan ej vållas en sabbatsskola, än att till lärare insättas unga män och kvinnor, vilka lagt i dagen stora brister i sin kristliga erfarenhet. . . Slå ej av på fordringarna inom sabbatsskolan. Till lärare må edra barn ha sådana, vilkas exempel och inflytande bli till en välsignelse och icke till en förbannelse. Barnen må ständigt bibringas höga tankar om den dygd, renhet och helighet, som kännetecknar en kristens liv. Deras begrepp angående denna sak få icke på något sätt förvirras. Ingen får handla ovist eller i likgiltighet i dessa angelägenheter. Giv icke med mun eller penna någon uppmuntran till män eller kvinnor, som ej äro moraliskt fullödiga, och vilkas förflutna visar, att de äro samvetslösa och icke rättskaffens. De få vara skarpsinniga, kunniga och begåvade, men om ej hjärtat är fyllt av Guds Ande, och om. de ej ha en fläckfri karaktär, kommer deras inflytande att verka nedbrytande och icke uppbyggande; det kommer att vara till skada var de än äro, och vad de än sysselsätta sig med.
Vi äro i stort behov av män och kvinnor, som förstå syndens allvar och hata all orättfärdighet, som ha god andlig syn, så att de kunna se vad Guds sak behöver och som arbeta med ett nitiskt och oegennyttigt intresse, i det de städse dölja det egna jaget i Kristus. Vi behöva unga män, som äro Gud behagliga och som äga en praktisk gudsfruktan och vilkas samveten äro snara till att märka och förstå faran; män och kvinnor, som ej sträva efter självupphöjelse och icke söka dölja den inte människans förfall under gudfruktighetens täckmantel; sådana, som äro medvetna om sin egen svaghet och sina karaktärsfel, och som i sin hjälplöshet med sin själ vilja klänga sig fast vid Jesus Kristus. De som äro tillfredsställda med sig själva och mena att deras tillvägagångssätt är höjt över all kritik, komma att utföra ett mycket bristfälligt arbete. Aposteln sade: "När jag är svag, då är jag stark" (2 Kor. 12: 10). Då han kände sin egen svaghet, höll han genom tron fast vid Jesus Kristus och hans nåd.
Envar som på något sätt är förenad med Guds verk, måste vara anspråkslös och försiktig i sina handlingar, om han vill undgå att bliva förförd av själafienden. Har du ej personligt ljus från Gud, kommer du säkerligen att begå stora felsteg; du kommer att kalla det goda ont och det onda gott. Det har blivit mig visat, att mindre vikt bör läggas vid formen, och att man i stället bör inrikta sig på att åstadkomma ett verkligt hjärtats arbete inom sabbatsskolan. Varje lärare bör känna, att han är en Guds missionsarbetare. Han måste använda sin tid och sin begåvning till att lära känna Guds ord, så att han sedan kan meddela denna sin kunskap till sina elever. En lärare är olämplig för sitt arbete, om han ej själv lär någonting. Han behöver nya, friska tankar, nya, fullständiga planer, fart, liv och ande i arbetet. Han skall kunna undervisa.
Läraren bör ej inskränka sig till att återupprepa de tryckta orden i läxhäftet, fastän han dock skall vara fullt förtrogen med både orden och tanken i läxan. Innan en lärare går till sin klass, bör han alltid ha klart för sig vad han önskar få utfört denna dag och vid detta tillfälle. Att man själv läser upp läxan för klassen är icke att undervisa den; enkla, rättframma ord är vad som behövs, och tydligt framhållna tankar, Se fram för allt till att dina elever förstå dig. Fatta de icke din tanke, så är ditt arbete förgäves. Skumma icke av på ytan; träng djupt ned. Bibeln är vår regel och vårt rättesnöre i livet. Den sunda läran måste bringas i en levande förbindelse med dina elevers sinnen och hjärtan, och sålunda skall den komma att bära frukt, ty en sund vandel skall bli den synliga frukten av ditt arbete.
Sanningens verkningar.
Varje sabbatsskolfunktionär, som genom Kristi förvandlande nåd gått över från döden till livet, skall uppenbara den djupa inverkan, Guds Ande gjort på hans hjärta. De som försöka att vägleda andra och vilja giva sig ut för att leda själar in på helighetens väg, under det att de i sin egen vandel visa böjelse för nöjeslystnad och högmod och en önskan att lysa, äro otrogna tjänare. Deras liv svarar ej mot deras bekännelse; deras inflytande är Gud misshagligt. En grundlig omvändelse är vad de ,behöva. De ha sina hjärtan så fyllda av det värdelösa världsliga, att det ej finnes någon plats för upphöjda, förädlande sanningar. I själens tempel behöver rensas ut och fejas, ty satan bor i hjärtat i stället för Kristus.
Det är nödvändigt att ådagalägga stor försiktighet vid tillsättandet av män och kvinnor på förtroendeplatser. Man bör känna något till deras förflutna och den karaktär, de utvecklat. Hellre må. man öka klassernas storlek till det dubbla under gudfruktiga arbetares ledning än att tillsätta flera lärare, vilkas inflytande ej harmoniserar med den heliga sanning, vi bekänna oss till, ty deras inflytande kommer att verka demoraliserande. Uppmuntra varje sann uppriktig arbetare att fortsätta sitt arbete och minnas den sanningen, att var och en skall bli belönad efter sina gärningar. Låt ditt arbete blott gå ut på att förhärliga Gud. Du skall ej vägra att bära ett ansvar, ,därför att du känner din egen svaghet och ofullkomlighet, ty Gud kan giva dig styrka och vishet, om du är honom hängiven och vandrar i ödmjukhet. Ingen får av bekvämlighet neka att arbeta, men ingen må heller gå åstad i blindo och vara påträngande med sina tjänster, då de ej behövas.
Plikten att verka för andra.
Varje sann arbetare må vara tacksam till Gud, för att tillfälle gives honom att verka för Mästaren. Sök tillfällen till att göra gott och bruka den begåvning, Gud har givit dig, i det du dagligen söker nåd till att göra vad gott är och till att verka med framgång. Tanken på de tillfällen till att utföra goda gärningar, du under det förflutna förspillt, borde ödmjuka dig i stoftet och egga dig att se upp, så att du ej vidare låter något tillfälle att vara andra till välsignelse gå obeaktat förbi. Hur ofta har ej tiden kommit och fört ett arbete med sig, men arbetaren har ej varit på sin post! Ord skulle ha kunnat bli sagda, som skulle ha hjälpt och styrkt svaga själar, som kämpat med frestelser; men de blevo icke sagda. Väl genomtänkta personliga strävanden kunde ha blivit gjorda, och de skulle ha frälst en själ från döden och dolt en mångfald av synder; men ingen fanns, som fullgjorde arbetet. De försumliga skola på Guds dag ställas inför de försumligheter, de begått. Kristi blod, som renar från all synd, är övermåttan dyrbart. Förstå vi Kristi frälsande nåd, borde detta egga oss till att gripa varje tillfälle till att göra det goda. Dessa ögonblick äro oskattbara, så framt de användas till Guds ära. De som sträva efter jordisk rikedom, passa alltid på tillfällena, då det gäller för dem att nå sitt eftersträvade mål, och Kristi arbetare böra ej vara mindre ihärdiga, då det gäller att vinna själar för honom. De kunna vara Kristi medarbetare endast om de genom att följa Kristi exempel göra gott mot alla, de kunna nå med sitt inflytande. Må för Kristi skull lärarna och de ledande inom sabbatsskolorna vara män och kvinnor, som inse ansvaret på den ställning, de ha, såsom de som skola vaka över själarna och en gång avlägga räkenskap inför Gud för det inflytande de ha övat över dem, som blivit dem anförtrodda. . .
(S. S. W, april 1886)