Möjligheter inom sabbatsskolarbetet.

Våra sabbatsskolor äro intet mindre än bibelföreningar, och i sin heliga uppgift att undervisa om Guds ords sanningar, kunna de uträtta långt mer än de hittills gjort. När sabbatsskolan ledes på ett rätt sätt har den en underbar kraft och möjligheter att utföra ett stort arbete, men den är icke nu vad den kan och bör vara. Sabbatsskolan hör verka stärkande och förökande på församlingen. Under inga omständigheter får den tillåtas gå på sidan om församlingens intressen. Inom sabbats skolan finnes fält för det mest värdefulla missionsarbete, och om nu goda tecken visa sig, så äro dessa endast antydningar och förebud till vad som kan uträttas.

Dess stora uppgift att medelst bibelläsningar giva bibeln en mera framskjuten ställning inom hemmet ger åt sabbatsskolverksamheten en ökad betydelse och visar nödvändigheten av att lärarna äro gudhängivna män och kvinnor, som förstå skriften och på ett rätt sätt kunna lära sanningens ord. Tanken att hålla bibelläsningar är av himmelskt ursprung och möjliggör utsändandet av hundratals unga män och kvinnor i missionens tjänst till att utföra ett betydelsefullt arbete, som eljest ej skulle kunna utföras.

Bibeln är fri från alla bojor. Den kan bäras till var mans dörr, och dess sanningar kunna framhållas för var enskild människa. Många finnas, som, när sanningen når dem, liksom de ädla judarna från Berea dagligen vilja rannsaka skrifterna för att se, hur det förhåller sig, Kristus sade ju även: "Rannsaken skrifterna ty i dem menen r ju eder hava evigt liv; och dessa är det, som vittna om mig" (Joh, 5: 39, eng, övers.), Jesus, världens frälsare, bjuder människorna icke endast att läsa utan att "rannsaka skrifterna". Det är ett stort och betydelsefullt verk, som blivit oss anförtrott; fullfölja vi det, skall det bli oss till stor nytta, ty lydnad mot Kristi ord blir aldrig obelönad. Denna lydnad i följandet av det ljus, som uppenbarats i hans ord, skall Kristus på ett särskilt sätt ihågkomma. . .

Vilken undervisning som bör meddelas.
Utom vårt samfund finnas många sannt kristna, som leva efter det ljus, de ha, och Gud ser med större välbehag på dessa än på dem, som ha större ljus, men ej bruka detta genom att göra motsvarande gärningar. Lärjungarna träffade en gång en man, som verkade i Jesu namn, och då Johannes omtalade detta för Jesus, sade han: "Vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss." Men Jesus bestraffade detta Johannes' sinnelag och sade: "Den, som icke är emot oss, han är för oss" (Luk. 9: 38, 39). Han, som är vägen, sanningen och livet, vill bliva uppenbarad både i deras liv, anda och uppförande, som tro på Jesus och som vilja lära av honom. Lärarna och föräldrarna böra utvisa det ömmaste intresse och medlidande för dem, som ej tro på sanningen. De böra aldrig varken med ord eller handling såra den människa, Kristus köpt med sitt blod. Om de äldre visa likgiltighet och köld och hysa ett osympatiskt, frånstötande sinnelag komma barnen att taga efter, och på så sätt blir deras karaktär ej danad efter den gudomliga förebilden. Vi måste med tålamod uppfostra barnen till att förstå, att Gud fordrar av dem, att de skola vara missionärer, och att de icke få vara egenkära, trångbröstade och ofördragsamma, utan att de i stället skola vara storsinta i sina föreställningar och tankar angående andra människor. Om alla utföra sitt verk i kärlek och visa sig verkligt kristligt förekommande, skola de vinna själar och föra dyrbara kärvar in i Herrens lada.

Ett är säkert: det finnes för litet av kärlekens ande bland sjundedagsadventisterna, både i församlingens och sabbats skolans verksamhet. Både arbetare och elever sätta sitt mål för lågt. Alla behöva bli mera högsinnade; de måste få högre och ädlare syften; måste få inandas en högre och renare atmosfär. Från våra sabbatsskolor och högskolor skola de unga gå ut för att bliva verkliga missionsarbetare. De behöva den allra bästa undervisning och kristliga uppfostran, Förutom kunskap behöva de den kraft, som skall sätta dem i stånd att inneha prövande och ansvarsfulla ställningar. Den intellektuella och andliga tillväxten hör vara lika utpräglad som utvecklingen av de fysiska krafterna. De unga höra inse nödvändigheten av att de skola vara starka och kompetenta såväl intellektuellt som andligt. Många kunna icke förvärva denna styrka, icke emedan de sakna begåvning, utan därför att de ej kunna ådagalägga bestämdhet och ihärdighet i sina strävanden. De böra utnyttja sina tillfällen till det yttersta och vara mycket omsorgsfulla för att kunna bli i stånd till att bära bördorna och dela ansvaret med dem, som äro alltför betungade och överarbetade. Det viktigaste av allt missionsarbete är att utbilda arbetare, som själva kunna gå ut på missionsfälten och förkunna evangelium för allt skapat.

Sabbatsskolläraren bör vara ett föredöme i tro, kärlek, lära och uppförande. Han bör vara enkel i sin klädedräkt. Han bör visa skönheten av det naturliga och sanna i motsats till det falska och konstlade. Han bör lära sina elever att älska Gud, i det han ger dem det ena budet efter det andra och så småningom fogar till hela nya sidor av sanningen, tills den framträder för tanken så tilltalande och skön, som den verkligen är. Han bör bedja och arbeta, tills han ser dem, som anförtrotts honom, förenade med sanningen, ser dem i besittning av Guds kärlek, som övergår allt förstånd.
(S. S. W., januari 1889.)