a) Herren har sagt: "Mina sabbater skolen hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte;” 2 Mos. 31:13. Ingen bör åsidosätta hans bud för att komma undan förföljelse. Men alla borde giva akt på följande Kristi ord: "När de förfölja." eder i en stad, så flyn til en annan.” Matt. 10:23. Om det kan undvikas, bör ingen komma i deras våld, som drivas av antikrists ande. Vi böra göra allt vad vi kunna för dem, som äro villiga att lida för sanningens skull, att de kunna befrias från förtryck och misshandling.
Kristus är vårt föredöme. Antikrist har beslutat att det uppror, som började i himmelen, skall utveckla sig i otrons barn. Deras missunnsamhet och hat mot dem, som hålla det fjärde budet, skall tilltaga och bli mer uppenbar. Men Guds folk bör därför icke - gömma sitt baner; de böra icke åsidosätta Herrens befallningar och sluta sig till mängden och göra det onda, för att komma undan obehagligheter.
Herren styrker alla dem, som av hela sitt hjärta söka honom. Han giver dem den Helige Ande, den Ande, som tillkännagiver, att vi åtnjuta hans närvaro och ynnest. Men de, som övergiva Gud för att rädda livet, skola finna, att han har övergivit dem. I försöket att rädda livet genom att avsäga sig sanningen, mista de det eviga livet. -Vidn., bind 9, s. 180-181. Zeugn., bd. 2,s. 300-301.
b) Jag såg, att den heliga sabbaten är och skall fortfara att vara det, som skiljer mellan Guds sanna Israel och de otrogna, och att sabbaten är det stora ämne, som skall förena Guds kära, väntande barns hjärtan. - Adventb., s. 43.
c) Genom sabbatshållarnas barn vanhelgas ofta Guds hus och brytes sabbaten. Stundom tillåtes det dem att springa omkring i Guds hus, att leka och prata och giva sina böjelser fritt lopp, allt detta på ett möte, där den helige Guden borde tillbedjas i helighetens prydnad. Den plats, som är helig och där helig stillhet borde råda, där allt skulle försiggå i fullständig ordning, renhet och ödmjuk fruktan, göres till ett Babylon d.v.s. förvirring. Detta är tillräckligt att bringa Herrens misshag över våra möten och utesluta hans närvaro från dem. Hans vrede upptändes för dessa sakers skull, och så länge de finnas till, skall han icke draga med Israel och strida mot deras fiender. För Guds misshags skull tillåtes vår tros fiende att triumfera. - Rev. and Herald, Sept. 1854. Zeugn., bd. 2, s. 104-105.
d) Föräldrar, given framförallt akt på edra barn på sabbaten. Tålen icke att de överträda Guds heliga dag genom att leka inomhus eller i det fria. Om I låten edra barn bryta sabbaten, är det detsamma som om I själva skullen ha gjort det. Om I tillåten att edra barn springa omkring och leka på sabbaten, ser Gud på eder som sådana, som vanhelgar sabbaten" Edra barn skulle tillhållas att höra på eder. Edra ord skulle vara deras lag. Borde icke våra föräldrar vakna upp och lära känna sin plikt innan det är för sent, och med allvar taga verket upp, utnyttja tiden och icke sky någon möda för att rädda sina barn? - Rev. and Herald, sept, 1854. Zeugn., bd. 2, s. 107.
e) Sabbatsfrågan skall vara själva huvudpunkten i den sista stora strid, i vilken hela mänskligheten skall taga del. Människorna hava aktat satans grundsatser högre än de grundsatser, som regera i himmelen. De hava antagit en understucken sabbat, som satan upprättat till tecken av sin makt. Men Gud har satt sitt insegel på sin konungsliga fordran. Både den sanna och den falska sabbaten bära sin upphovsmans namn, ett osvikligt kännetecken: som visar varderas makt. Det är nu vår uppgift att göra detta klart för folket. Vi måste visa dem, att det är av väsentlig betydelse, om de bära Guds rikes kännetecken eller upprorsstiftarens; ty genom det kännetecken de bära bekänna de sig vara antingen det ena eller andra rikets undersåtar. Gud har kallat oss att upprätta hans nedtrampade sabbats standar. Hur viktigt är det ej därför, att vi giva ett riktigt exempel genom sabbatens iakttagande. - vittnesb., s. 226-227. Test., Vol. 6, p. 352-353.
f) Endast det fjärde budet bland alla de tio innehåller den store Laggivarens insegel, himmelens och jordens Skapares. De, som lyda detta bud, antaga hans namn, och alla de välsignelser det innesluter blir deras egendom. - Vittnesb. s. 224. - Test., Vol. 6,p. 350.
g) Jag såg, att de som motarbeta Herrens sabbat, ej kunde taga bibeln och påvisa, att vår ståndpunkt är oriktig, och därför tala de illa om dem, som tro och lära sanningen, samt angripa deras karaktär. Många, som en gång vara samvetsgranna och älskade Gud och hans ord, hava blivit så förhärdade genom att förkasta sanningens ljus, att de ej hysa några betänkligheter i fråga om att baktala och falskeligen anklaga dem som älska den heliga sabbaten, om de blott därigenom till äventyrs kunde skada deras inflytande, som oförfärat förfäkta sanningen. Men dessa ting skola ej hindra Guds verk. Detta tillvägagående från deras sida, som hata sanningen, skall just bliva det medel, som öppnar ögonen på några, Varje utvalt skall bliva funnen och insamlad, ty Herren har uträckt sin hand för att frälsa kvarlevan av sitt folk, och han skall fullborda verket i härlighet. - Adventb., s. 91.
h) Jag såg, att den heliga sabbaten är och skall fortfara att vara det, som skiljer mellan Guds sanna Israel och de otrogna, och att sabbaten är det stora ämne, som skall förena Guds kära väntande barns hjärtan. Jag såg, att Gud hade barn, som icke ha kunskap om sabbaten och icke hålla den. De ha ej "förkastat ljuset angående sabbaten. Och vid början av vedermödans tid blevo vi fyllda med den Helige Ande, i det vi gingo ut och förkunnade sabbats sanningen mera fullständigt.
Denna syn hade jag år 1847 ,då endast några få av adventistbröderna helighöllo sabbaten, och bland dessa funnos endast några få, som menade, att sabbatens helighållande var av så stor vikt, att den nödvändigtvis skulle bilda en skiljomur mellan Guds folk och de otrogna. Nu börjar uppfyllelsen av denna syn att visa sig. ”Vedermödans tid", som här omtalas, syftar ej på den tid, då plågorna skulle börja falla, utan på en kort tidsperiod, omedelbart innan de falla, medan Kristus ännu är i helgedomen. På den tid, då frälsningsverket håller på att avslutas, skola svåra tider komma över jorden, och nationerna skola vredgas men dock hållas tillbaka för att ej hindra den tredje ängelns budskap. på den tiden skall "särlaregnet" eller vederkvickelse komma från Herrens ansikte för att giva kraft åt den tredje ängelns budskap och bereda de heliga att bestå under den tid, då de" sju sista plågorna utgjutas över jorden. - "Adventb., s. 111-112.
i) Människor skola använda varje medel för att göra skillnaden mellan sjundedagsadventister och dem som iaktaga veckans första dag mindre iögonenfallande. En skara fördes fram inför mig under namn av sjundedagsadventister, som föreslog, att icke mera bära det banér eller tecken, som gör oss till ett särskilt folk, så påfallande högt, ty de påstodo, att det icke vore bästa sättet att trygga framgången för, våra anstalter. Men detta är icke en tid, då vi skulle hissa ned vårt banér och blygas för vår tro. Detta kännetecknande banér, beskrives med orden: ”Här är de heligas tålamod, här äro. de, som hålla. Guds bud och hava Jesu tro" (Upp. 14:12), skall in till prövotidens slut bäras genom hela världen. Medan vi måste öka våra ansträngningar för att få framgång på olika platser, få vi ändå aldrig överskyla vår tro för att på detta sätt försäkra oss om framgång. sanningen måste bringas till själar, som stå i fara att gå förlorade, och om vi överskyla den på ett eller annat sätt, vanäras Gud, och själars blod blir funnet på våra kläder. - Zeugn., bd. 2, s. 167-168. Test., Vol. 6, p. 144.
j) Sabbaten är Herrens prövosten, och ingen människa, hon må vara konung, präst eller furste, har rätt att ställa sig mellan Gud och människan. De, som mena sig kunna vara sina medmänniskors samvete, sätta sig över Gud. De, som ha kommit under inflytandet aven falsk religion, som helighålla en falsk vilodag, skola förkasta de mest positiva bevisen angående den sanna sabbaten. Och de skola försöka att tvinga människorna att iaktaga lagar, som de själva ha givit, lagar, som stå i fullständig strid mot Guds lag. " Guds vrede skall bli utgjuten över dem, som fortsätta på denna väg. Om de icke ändra sig, skola de icke kunna undkomma straffet. - Test., Vol. 9, p. 232-238.