[Sammanställt utifrån allehanda trycksaker, och från vitt cirkulerade manuskript.]
Att göra själar lämpliga för tjänst
»Herrens undervisning är fullkomlig«. {Psaltaren 19:8.} »Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, de som lever efter HERRENS undervisning. Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söker honom, de som inte gör det som är orätt utan vandrar på hans vägar. Du har givit dina befallningar för att de skall hållas med all kraft. O, att mina vägar vore rätta, så att jag höll dina stadgar! Då skulle jag inte komma på skam när jag tänkte på alla dina bud.« {Kapitel 119:1-6.}
Låt oss ta emot detta som en lärdom. Studera varje ord omsorgsfullt. Rättskaffens principer och rena känslor, som förädlas och uppövas, danar en karaktär till likhet med den gudomliga. Ett samvete utan skuldkänslor mot Gud eller människor, ett hjärta, som när den ömmaste sympati för mänskliga väsen, i synnerhet för att de skall vinnas för Kristus, kommer att dela Kristi sinnelags egenskaper. Alla sådana personer genomsyras av den Helige Ande. De har ett lager av överbevisning och ett magasin eller förrådshus med enkel vältalighet.
Som kristna skall vi nu arbeta allvarligt, för att föra själar till Jesus Kristus. Det får inte förekomma några undermåliga erfarenheter i våra kristna liv. All sann erfarenhet, som uppnås av själen, kostar, på grund av Satans frestelser, ansträngningar. Gud ser, hur själen hungrar efter kunskapen om Gud, efter frälsning genom Kristus; och löftet lyder: »Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.« {Matteusevangeliet 5:6.}
Betecknande för den sanne sökaren
Gud har befallt alla människor, att lyda Hans lag. Han ser inte så, som människor ser. Hans normer är upphöjda, rena och heliga; alla måste ständigt rätta sig efter de normerna. Herren ser själens längtan, dess medvetna hunger. Han betraktar sinnets läggning, varifrån våra handlingar stammar. Han ser, om vi framför allt respekterar och tror på Gud. Den uppriktige sökaren, som traktar efter att bli som Jesus i ord, liv och karaktär, begrundar sin Återlösare och, genom iakttagelse, förvandlas han till Hans avbild, eftersom han längtar efter och ber om samma läggning och samma sinnelag, som rådde i Jesus Kristus. Han återhålls inte från det onda av fruktan för skam, eller av fruktan för att gå förtappad, ty han vet, att all hans glädje kommer från Gud, och han vill göra nytta av sina välsignelser, så att han rätt företräder Kristus. Han hungrar icke efter den främsta rangen, efter människors hyllning. Detta är inte hans högsta intresse. Genom att klokt förbättra det han har nu, söker han att uppnå mera och ständigt mera duglighet, för att bättre kunna tjäna Gud. Historien om hans Förlossare, det omätliga offer, som Han frambar, antar sin fulla betydelse för honom. Kristus, himmelens Majestät, blev fattig, så att vi genom Hans armod kunde bli rika; inte rika endast i förmågor, utan rika i andliga färdigheter.
Dessa är rikedomarna, som Kristus intensivt längtar efter, att Hans efterföljare skall besitta eller äga. När den sanne sanningssökaren läser Ordet och öppnar sinnet, för att ta emot det, längtar han helhjärtat efter sanningen. Kärleken, medömkan, ömheten, artigheten, den kristna hövligheten, som bär upp de himmelska boningar, som Kristus rest åstad för att uppföra åt dem, som (122) älskar Honom, tar hans själ i besittning. Han är fast besluten, att stå på rättfärdighetens sida. Sanningen har banat väg in i hjärtat, och fästs där av den Helige Ande, som är sanningen. När sanningen vinner hjärtats gunst, ger personen ett sant vittnesbörd om detta, genom att bli förvaltare av Kristi nåd.
Den sanne kristnes hjärta är genomsyrat av äkta kärlek, av en högst ivrig hunger efter själar. Han vilar inte, förrän han har gjort allt i sin makt, för att uppsöka och frälsa det förlorade. Tid och krafter brukas; slitsamt arbete går inte att undvika. Andra måste få sanningen, som har bringat sådan glädje och frid samt fröjd i den Helige Ande till hans egen själ.
När den verkligt omvända själen njuter Guds kärlek, känner han sin förpliktelse, att förena sig med Kristus och arbeta i harmoni med Honom. Kristi Ande vilar på honom. Han uppenbarar Frälsarens kärlek, medlidande och medkänsla, eftersom han är ett med Kristus. Han längtar innerligt efter, att föra andra till Jesus. Hans hjärta rörs av omsorg, när han ser de själars fara, som är utan Kristus. Han ger akt på själar som den, vilken måste avlägga räkenskap. Med inbjudningar och vädjanden, blandade med försäkringar och löften från Gud, söker han att vinna själar åt Kristus; och det noteras i himmelens uppteckningar. Han är en Guds medarbetare.
Är inte Gud den vi borde efterlikna? Det borde vara den kristnes livsuppgift, att iföra sig Kristus, och att låta sig bli allt mera lik Honom. Guds söner och döttrar skall göra framsteg i vinnande av likhet med Kristus, vårt mönster. De skall dagligen bli varse Hans härlighet, och betrakta Hans makalösa förträfflighet. Med sin ömsinthet, sannhet och stora förbarmande skall de dra själar ur elden, ja, hata plagget, som fläckats ned av köttet.
Vi arbetar inte allena
Det finns ett arbete, som skall uträttas av Guds folk. Vad är sann vältalighet i det mänskliga livet? Jo, ett hjärta fyllt av rena känslor, vördnad för alla Guds bud. Men tillräckligt mycket allvarligt arbete har inte blivit gjort. Ett visst mått av plikter har utförts, men det är inte nog. Lämna allfarvägen. I fall Du inte kan nå församlingsmedlemmarna, bli då inte modlös. Led arbetet in på huvudvägarna, och om deras självrättfärdighet, som Du verkar för, inte låter sig genomsyras av sanningen, överge då Ditt brukliga förfaringssätt och beträd sidovägarna, och utför där Ditt missionsarbete.
Gud kommer inte att låta Dig arbeta i Din ensamhet. Ända sedan det första förkunnandet av den tredje ängelns budskap, har Guds änglar väntat på, att samarbeta med mänskliga ombud, som är ivriga och beslutsamma, att verka. Vi måste gå djupare ned i sanningens gruva, än vi har gjort.
»Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Johannesevangeliet 3:16.} Oh, vilken kärlek Gud har visat den fallna människan! Varför går de, som känner sanningen, förbi på andra sidan, när så många lider nöd?
Hela det gamla Israels gudsdyrkan var ett löfte, i bilder och symboler, om Kristus; och det var inte endast ett löfte, utan ett verkligt frambringande av frälsning, utformat av Gud till att hjälpa milliontals människor med, att lyfta sina tankar till Honom, som skulle komma att visa Sig Själv för vår värld.
Kristus, Guds uppenbarelse
I Kristus såg världen den osynlige Guden. »… jag är i Fadern«, sade Han, »och… Fadern i mig«. {Johannesevangeliet 14:10.} »Den som har sett mig har sett Fadern.« (124) {Vers 9.} »Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.« {Vers 8.} Under alla våra handlingar av sann hängivelse fäster vi blicken på vår Talesman, som står mellan människorna och den eviga tronen, där Han inväntar alla våra ansträngningar, för att genom den Helige Ande hjälpa oss till en mera fulländad kännedom om Gud.
Guds Lamm framställs för oss som varande »mitt för tronen« hos Gud {Uppenbarelseboken 5:6}. Han är det stora hjälpmedel, varigenom människor och Gud blir förenade och talar förtroligt med varandra. Alltså framställs människor såsom sittande på de himmelska platserna hos Jesus Kristus. Här är den fastställda platsen för mötet mellan Gud och mänskligheten.
»Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.« {Johannesevangeliet 17:19-23.} Kristus bragte mänskonaturen i personlig förbindelse med Sin egen gudomlighet. På så sätt har Han gett en mittpunkt för universums tro att fästas vid.
Gud har för avsikt, att Hans lag skall åtlydas av alla, som tror på Jesus Kristus. Satan visste, att i fall mänskosläktet kunde förmås till att tro, att Gud avskaffat rättesnöret för karaktären, skulle människan sakna en spegel för rätt och fel att titta i och förstå, vilket slags person hon var.
»Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning. Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.« {Jakobsbrevet 1:23-27.}
Detta är den levande Gudens ord. Lagen är Guds stora moraliska spegel. Den kristne skall bedöma sina ord, sin anda, sina handlingar utifrån Guds Ord. Om vi är av den uppfattningen, att vi i dessa sista dagar inte har ett arbete, som skiljer sig från de namnkristna kyrkornas vanliga verksamhet, kommer vi att drabbas av svår besvikelse. Den avgörande frågan att undersöka, väga och avgöra, är: Vad kan jag göra, för att nå förlorade själar? Gud kallar till ett arbete, som skall göras av sjundedags-adventister, vilket jag inte behöver förklara i detalj. Med mindre arbetet först blir gjort i deras egna hjärtan, kommer alla de särskilda anvisningar, som går att ge, för att i detalj förklara deras handlande, att ges förgäves.
Läs Jakobsbrevets andra kapitel. Praktisera sanningen i Ditt dagliga liv, så kommer Du underfund om, vilket arbete Herren har gett Dig att utföra. Läs också det fjärde kapitlet, i synnerhet verserna 5-12; och kapitel 5, främst verserna 13-20. Dessa kapitel är ett bortglömt avsnitt för flertalet av dem, som hävdar sig vara sjundedags-adventister. Jag har uppmanats till, att hänvisa Er alla till dessa Skriftställen, liksom till det sjunde kapitlet i Matteusevangeliet. Ni behöver studera varje ord, som om det gällde Era liv.
Vad församlingen i Battle Creek behöver, är att vara Ordets handlingskraftiga män. Det kommer att leda till, att ett större antal av medlemmarna i Battle Creek kommer att uppsöka andra orter, mindre och större städer, där folk inte har haft ljuset och möjligheterna, som Ni har haft. Många själar blir nu vägda. De är icke med Kristus. De samlar inte med Kristus. Deras inflytande är tudelat. De förskingrar.
Ge särskild akt på dessa ord: »Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.’« {Matteusevangeliet 7:24-27.} Många hus, som förmodas stå tryggt, kommer att falla. Herren förklarar, att Han inte kommer att godta en splittrad tjänst.
Värdefulla ord i form av varningar och löften
Om Ni ger akt på varningens ord grundade på de kapitel, som förelagts mig att framställa för Er, kommer Ni att ändra inställning, och bli Guds barn. På så vis kan Ni frälsa Era själar genom tro på Jesus Kristus. Ni kommer då att ta emot råden, som getts i Jesajas femtioåttonde kapitel. Om Ni följer de däri preciserade anvisningarna, kommer löftet att uppfyllas: »Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ’Se, här är jag.’ (127) Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.« {Jesaja 58:8-11.}
Ta itu med Ert tilldelade arbete. Herren kommer att uppfylla Sin del av löftet. Dessa inspirerade Skriftställen skulle aldrig ha getts till Er, om Herren inte hade varit säker på, att Ni skulle kunna göra allt, som Han har fordrat. Ni kan visst ge akt på inbjudan: »Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall Ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’« {Matteusevangeliet 11:29-30.}
Ni kan nå den nivå, som den Helige Ande kallar Er till. Sann religion betyder, att leva ut Ordet i praktiken. Ens bekännelse saknar värde utan praktiska handlingar. »’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.« {Matteusevangeliet 16:24.} Så lyder villkoret för lärjungaskap. »Se min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte tvista eller skrika. Hans röst skall ingen höra på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger. Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp.« {Matteusevangeliet 12:18-21, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.}
Tacka Gud, för att ett verk görs utanför församlingen. Församlingen har egentligen inte blivit utbildad till, att arbeta utanför den egna kretsen. Många själar utanför (128) församlingen kunde ha blivit upplysta, och en hel del ytterligare ljus ha förts in i församlingen, om varje församlingsmedlem i varje land, som säger sig äga det framåtskridande sanningsljuset, hade arbetat med hjärta och själ samt röst, för att vinna själar åt sanningen. Allt sammantaget, utförs det för litet arbete av församlingens medlemmar för dem, som behöver ljuset, dem utanför sjundedags-adventisternas församling. Herren säger: »Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger. Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp.« De, som samarbetar med Jesus Kristus, kommer att förstå, att alla dessa löften fullbordas i deras egen erfarenhet. Herren har pekat ut var själs skyldighet. Under domen kommer ingen att ha någon ursäkt för försumlighet vid pliktens utförande.
Ett grundligare prov för lärjungaskap
Provet för lärjungaskap görs inte lika grundligt, som det borde för dem, som träder fram för dop. Det bör vara klart, huruvida de som menar sig vara omvända, bara antar namnet sjundedags-adventist, eller om de verkligen ställer sig på Herrens sida, för att lämna världen och vara åtskilda samt inte komma vid det orena. När de ger tecken på, att de fullt ut förstår sin position, kan de tas emot. Men när de visar sig följa världens skick och bruk, mode och inställning, skall de nogsamt behandlas därefter. I fall de inte känner något behov av ett ändrat leverne, bör de inte behållas som medlemmar i församlingen. Herren önskar, att de som fogas till Hans församling, skall vara sanna, trofasta tjänare av Kristi nåd.
(129) Dessa sista dagars synd har klibbat fast sig vid Guds bekännande folk. På grund av själviskhet, kärlek till nöjen och till vackra kläder, förnekar de Kristus, som deras församlingsmedlemskap eljest säger att de följer. Jag tackar Gud, för att Jesus känner till varje impuls i den troendes hjärta. Många, som inte fullt ut följer Kristus, bekänner sig vara Guds barn. Deras ytlighet, deras billiga snack, deras låtsade fromhet, deras låga målsättning, vilseleder andra, som annars skulle handla på annat sätt och är inga föredömen med dessa bedrägliga karaktärsdrag. Nej, de är sådana som inte älskar Kristus eller gör Hans vilja, utan endast följer sin egen inbillning.
Kristus är bekant med varje hjärta, som är ödmjukt, saktmodigt och beskedligt. Dessa går igenom prövningar och gör fel, men de är sönderkrossade i hjärtat, därför att de bedrövar Frälsaren, som älskade dem och dog för dem. De kommer ödmjukt till Hans fötter; de utkämpar Hans slag. I hjärtats saktmodighet och beskedlighet söker de, att göra gott för andra. De söker, att främja sanningens sak genom goda och allvarliga ansträngningar.
Herren Jesus älskar dem, som Han gav Sitt liv för; och när världsliga inflytanden tillåts att komma emellan dem och deras Hjälpare, när avgudar föredras framför Kristus, när Hans vädjanden till mänskosjälar betraktas med likgiltighet och det inte åstadkoms något gensvar, blir Jesus bedrövad. Han vet, att de lider stora förluster, för de är stötestenar för syndare. De samlar inte med Kristus, utan förskingrar. Men när genom allvarlig tuktan Guds Ande berör deras hjärtan, och de vänder sig till Honom, hör Han deras böner. Kristus känner till de förmågor Han har gett varje själ till att tjäna Honom för vederbörandes eget nuvarande och eviga goda. Han önskar, att dessa själar inte skall göra Honom besviken. Han önskar, att de skall skina i Hans rike. De, som kommer att bli högst (130) ärade, är de, som dagligen tar sina kors och följer Kristus.
Gör en verklighet av sanningen
Herren Jesus kräver, att varje själ förverkligar sanningen. Visa, att Du verkligen tror, så att Du icke står med ena benet i Kristus och med andra i världen. Om alla sådana säger Kristus: »Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.« {Uppenbarelseboken 3:15-16.} Han, som sätter värde på Kristi kärlek, blir en ivrig arbetare för Kristus, för att bringa andra själar likt sädeskärvar till Mästaren. Genomgripande arbete görs alltid av alla, som är förbundna med Kristus. De bär frukt till Hans ära. Men lathet, sorglöshet och ytlighet skiljer själen från Kristus, och Satan kommer in, för att göra sin vilja med den världslige stackaren. Vi har en stor sanning, men genom nonchalant likgiltighet har sanningen mist sin kraft över oss. Satan har kommit in med sina snärjande frestelser, och har fört bort Kristi bekännande ledsagare från deras Ledare, varigenom de klassificeras med de oförståndiga jungfrurna.
Herren kommer, och vi behöver nu nådens olja i våra lampors kärl. Jag frågar: Vem kommer nu att stå på Herrens sida? Innan Jesus for åstad, lovade Han att Han skulle komma tillbaka igen, och ta oss till Sig, »för att ni«, sade Han, »skall vara där jag är.« {Johannesevangeliet 14:3.} Vi är främlingar och pilgrimer i denna värld. Vi skall vänta, vaka, be och arbeta. Hela sinnet, hela själen, hela hjärtat och hela styrkan har köpts genom Guds Sons blod. Vi skall inte känna, att det är vår plikt att bära en pilgrimsdräkt av en viss färg, eller av en viss utformning, utan vara anständigt klädda, som det inspirerade Ord lär oss, att vi skall göra. Om våra hjärtan är förenade med Kristi hjärta, skall vi hysa en ytterst innerlig önskan (131) om, att bli klädda med Hans rättfärdighet. Då pryds inte personen med något, för att väcka uppmärksamhet, eller skapa strid.
Kristendom – hur få är det inte, som känner till dess innebörd! Den är inte något, som skall pryda det yttre. Den är ett liv ihopflätat med Jesu liv. Den betyder, att vi bär Kristi rättfärdighets kappa. Avseende världen, skall kristna säga: Vi ger oss inte in i politiken. De skall beslutsamt säga: Vi är pilgrimer och främlingar; vårt medborgarskap är där uppe. De skall inte ses i underhållningssammanhang. De skall säga: Vi har slutat med, att låta oss bedåras av barnsliga ting. Vi är främlingar och pilgrimer, som letar efter en stad med grundvalar byggda och lagda av Gud.
För vidare studium: Fundamentals of Christian Education, sidorna 107-112, 174-180; Testimonies for the Church, Band 9, sidorna 161-166, 169-172, 200, 201.