[Special Testimonies, Serie A 2a, sid. 15-20 (1896).]
»Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som har fått en lika dyrbar tro som vi genom den rättfärdighet som vår Gud och Frälsare Jesus Kristus ger. Må nåd och frid föröka sig hos er genom Guds och vår Herres, Jesu kunskap.« {Andra Petrusbrevet 1:1-2, Reformations-Bibeln.} Dessa vidunderliga ord talas till dem, som har vunnit en lika stor och värdefull tro som vi genom Guds och vår Frälsare Jesu Kristi rättfärdighet. För att inse detta löftes storhet, måste vi genom erfarenhetsmässig kunskap veta, vem som står bakom detta löfte. »Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skal berömma sig av att han har insikt till och känner mig: Att jag (259) är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.« {Jeremia 9:23-24.}
Kvalifikationer väsentliga för Guds verk
I Sitt Ord räknar Herren upp de gåvor och dygder, som är oundgängliga för alla knutna till Hans verk. Han lär oss inte, att förbise lärdom, eller förakta utbildning; ty när den styrs av kärlek till och fruktan för Gud, är andlig odling en välsignelse; och ändå framställs den inte som den viktigaste förutsättningen för tjänst åt Gud. Jesus gick förbi Sin tids kloka och välutbildade personer, eftersom de var så stolta och inbilska i sin prålande överlägsenhet, att de inte kunde sympatisera med det lidande mänskosläktet och bli medarbetare åt Mannen från Nasaret. I sin blinda tro avvisade de med förakt, att låta sig undervisas av Jesus. Herren Jesus önskar, att knyta till Sin verksamhet människor, vilka värderar verksamheten som invigd och helig; då kan de samarbeta med Gud. De kommer då att vara icke igensatta kanaler, varigenom Hans nåd kan flyta. Kristi karaktärs egenskaper kan endast tilldelas dem, som inte tror på sig själva. Den högsta vetenskapliga utbildning kan inte i sig själv utveckla en Kristus-lik karaktär. Den sanna klokhetens frukter kommer bara från Kristus.
Envar medarbetare bör pröva sin egen duglighet mot Guds Ord. Har de män, som hanterar heliga ting, en klar förståelse, en riktig insikt om ting, som är av evigt intresse? Samtycker de till, att ge efter för den Helige Andes påverkan, eller låter de sig själva styras av sina egna nedärvda och uppodlade böjelser? Det ankommer på alla, att granska sig själva, för att utröna, huruvida de förblir i tron.
(260) Ämbete och ansvar
De, som innehar förtroendeställningar inom Guds verk, bör alltid ha i tankarna, att dessa ämbeten medför stort ansvar. Det korrekta utförandet av det allvarliga arbetet för denna tid, och de själars frälsning, som på något sätt är förbundna med oss, beror i hög grad på vårt eget andliga tillstånd. Alla bör uppamma en levande förnimmelse för sitt ansvar; ty deras eget nuvarande välbefinnande och deras eviga öde kommer att avgöras av den anda de värnar om. Om jaget är invävt i arbetet, är det som att offra främmande eld i den heliga eldens ställe. Sådana medarbetare utsätter sig för Herrens misshag. Bröder, bort med händerna från arbetet, med mindre Ni förmår att skilja den heliga elden från den alldagliga!
De, som har stått som representanter, är inte alla kristligt danade män. Det förekommer en anda, som söker herravälde över andra. Människor betraktar sig själva som auktoriteter, de uttrycker sina meningar och fattar beslut om frågor, som de inte har någon erfarenhetsmässig kunskap om. Vissa, som är knutna till förlagshuset i ___, går förbi styrelsen och talar med olika personer, och ger dem anvisningar, som de förmodar det är rätt av dem att ge, fastän de inte förstår, vad de talar om.
Orättfärdighet och oärlighet
Stor orättfärdighet och även oärlighet har begåtts vid styrelsemötena, genom att framställa ärenden för dem, som inte har tillräcklig erfarenhet, för att vara kvalificerade domare. Manuskript har lagts i människors händer för bedömning, samtidigt som deras insikts syn varit så förblindad, att de (261) inte kunnat greppa den andliga innebörden hos det ämne de ställts inför. Mer än så, de har saknat verklig kännedom om bokproduktion. De har heller inte studerat eller arbetat med litteraturproduktion. Människor har i bedömningen av böcker och manuskript oklokt tagit sig an denna, då de snarare borde ha avstått från att tjäna i en dylik roll. Det skulle ha varit ärligt av dem att säga: ”Jag har inte haft någon erfarenhet av detta slags arbete, och skulle utan tvivel utöva orättfärdighet mot mig själv och andra, genom att ge uttryck åt min uppfattning. Ursäkta mig, bröder; i stället för att lära andra, behöver jag bli lärd av andra.” Men detta var långt ifrån deras tankar. De har uttryckt sig fritt om frågor, som de inte alls känt till. Slutledningar har tagits emot likt åsikter från kloka personer, då de helt enkelt har varit åsikter från nybörjare.
Tiden är kommen, när församlingen, i Guds namn och styrka, måste verka för själars bästa och för Guds ära. En brist på fast tro och på urskiljningsförmåga rörande heliga angelägenheter borde betraktas som tillräcklig, för att utestänga sådana personer från förbindelse med Guds verk. Således visar också böjelsen för snara vredesutbrott, liksom en hård, överlägsen anda, att innehavaren inte skall sättas där han kan komma att bli kallad att avgöra viktiga frågor, som berör Guds arv. En lidelsefull person bör icke få bemöta människors sinnen. Han kan inte bli betrodd med, att gestalta saker och ting, som berör dem, som Kristus har köpt till ett oändligt pris. Om han åtar sig, att Ieda människor, kommer han att såra och stöta deras själar; för han saknar den fina kontaktförmåga, den finkänsliga medkänsla, som Kristi nåd tilldelar. Hans eget hjärta behöver mjukas upp, ja, kuvas av Guds Ande; stenhjärtat har inte blivit ett kötthjärta.
(262) Alla måste representera Kristus
De, som på detta sätt felaktigt framställer Kristus, sätter en felaktig prägel på verket, ty de uppmuntrar alla dem, som de har att göra med, att göra som de gör. För sina själars skull, för deras skull, som svävar i fara genom deras inflytande, borde de frånträda sina ämbeten; ty de himmelska anteckningarna visar, att missdådaren har många själars blod på sina kläder. Han har gjort vissa förbittrade, så att de har gett upp tron; andra har blivit genomsyrade av hans egna sataniska egenskaper, och omfattningen av det onda är omöjlig att bedöma. Endast de, som tydligt visar sina helgade hjärtan, bör få behålla sina förtroendeuppdrag inom Herrens verk.
Låt alla betänka, att oavsett anställning, skall de framställa Kristus. Låt varje person med orubblig föresats söka, att få Kristi sinnelag. I synnerhet skulle de, som har påtagit sig ledar- eller rådgivarämbeten, känna sig skyldiga till, att alltid uppträda som kristna gentlemän. När vi bemöter andra, skall vi alltid vara trofasta, vi får icke vara ohövliga. De själar, som vi har att göra med, är Herrens köpta egendom, och vi får inte låta hastiga, överlägsna uttryck slippa ut ur munnen.
Bröder, behandla människor som människor, icke som tjänare, som skall rätta sig efter Era önskemål. Han, som har en hård, överlägsen anda, borde hellre bli fåraherde som Mose, och alltså lära sig, vad det vill säga, att vara en sann herde. Mose uppnådde i Egypten en erfarenhet som mäktig statsman och som ledare för härarna, men där lärde han sig inte läxorna för grundläggande, sann storhet. Han behövde erfarenhet av mera beskedliga plikter, för att bli uppsyningsman, (263) och vara öm emot allt levande. Genom att sköta om Jetros hjordar, väcktes hans sympati för fåren och lammen, och han lärde sig, att leda dessa Guds skapade varelser med den mildaste omsorg. Även om de med sina stämmor aldrig kunde beklaga sig över dålig behandling, visade deras inställning mycket. Gud hyser omsorg om alla de varelser Han har gjort. Genom att arbeta för Gud på denna enkla post, lärde Mose sig att bli en ömsint herde åt Israel.
Avhängighet av Gud
Herren vill också, att vi skall lära oss en läxa från Daniels erfarenhet. Det är många, som kunde bli mäktiga personer, om de, liksom denne trofaste hebré, ville vara beroende av Gudomen för nådens kraft till seger över synden, och för styrka och kraft till sitt arbete. Daniel uppträdde på det mest korrekta sätt, både mot sina föräldrar och mot de unga. Han stod som ett vittne för Gud, och sökte att välja en sådan väg, att han inte skulle behöva skämmas inför himmelen, som hörde hans ord och såg hans gärningar. Då Daniel påbjöds, att ta del av kungens överdådiga bord, fick han varken ett raseriutbrott, eller uttryckte sitt beslut om, att spisa och dricka, som han själv ville. Utan ett trotsigt ord tog han saken till Gud. Han och hans vänner sökte visdom från Herren, och då de kom tillbaka från allvarlig bön, var deras beslut fattat. Med sann tapperhet och kristen artighet, framlade Daniel saken för tjänaren vid hovet, som ansvarade för dem, och frågade, om de kunde ges en enkel kost. Dessa ungdomar kände, att deras religiösa grundsatser satts på spel, och de litade på Gud, som de älskade och tjänade. Deras önskan infriades, ty de hade uppnått gunst hos både Gud och människor.
Personer i varje slags förtroendeställning behöver skriva in sig vid Kristi skola, och ge akt på den Store (264) Lärarens förmaning: »lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’« {Matteusevangeliet 11:29-30.} Vi har ingen ursäkt för, att visa ett enda undermåligt karaktärsdrag. »Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.« {Sakarja 4:6.} I Ert umgänge med andra, vad Ni än ser eller hör, som borde rättas till, sök först Herrens visdom och nåd, så att Ni i Era försök att vara trofasta, inte är oförskämda. Be Honom om, att ge Er Kristi mildhet; så blir Ni trogna mot Er plikt, trogna mot Er ansvarsfulla ställning, och trogna mot Gud, trofasta tjänare, som övervinner sina naturliga och tillägnade böjelser för det onda.
Dock kan ingen annan, än en helhjärtad kristen vara en fullkomlig gentleman; men om Kristus lever i själen, uppenbaras Hans Ande i uppträdande, ord och handlingar. Mildhet och kärlek, som omhuldas i hjärtat, visar sig i självförnekelse och sann artighet. Sådana medarbetare blir världens ljus.
För vidare studium: Evangeliets Tjener – norska – sidorna 26-28, 307-310 (Gospel Workers, sidorna 36-39, 414-419); Vägledning för Församlingen, Band 2, sidorna 277-284 (Testimonies for the Church, Band 5, sidorna 737-746); Testimonies for the Church, Band 5, sidorna 552-554, 503, 587, 32, 80, 81, 11.