[Special Testimonies, Serie A 6, sid. 3-17 (1896).]
På ångfartyget ”Alameda” på det vida havet,
Den 17. november, 1891.
Återlösningen är en del av den gudomliga naturen. Det är Guds företrädesrätt, att återuppbygga och inte utplåna. Guds Son överlämnades till döden före världens grundläggning. Syndens existens är oförklarlig; därför vet ingen själ, vad Gud är, förrän han ser sig själv i det ljus, som återges från Golgatas kors, (265) och avskyr sig själv som syndare i sin själs bitterhet. När hans själ ropar ut i sitt stora behov av en syndaförlåtande Frälsare, då framträder Gud som nådig, full av medlidande och tillgivelse samt kärlek, långmodighet och tålamod. Som enskilda och som församlingsmedlemmar är vi, om vi trofast tjänar Jesus Kristus, Guds medarbetare. När en blir slagen av fienden och sårad samt begår fel, måste vi som trofasta och äkta gentemot Mästaren, som Guds medarbetare, gripa oss an det missionsarbete, som vi har framför oss, vi måste arbeta för att bota, inte för att ödelägga och förstöra. Hoppet vi har i Jesus beror på, att vi är syndare. Vi har rätt till att kräva en Frälsare. När så några av dem på våra inrättningar, som ingår i arbetslaget där, felar, låt då ingen spela rollen som åklagare, för att fördöma och bryta ned, som om vederbörande själv vore felfri.
Det är den kristnes uppgift, att förbättra, att återupprätta, att bota. Denna botande process räddar mången själ och skyler en mängd synder. Gud är kärlek; Gud är, i Sig Själv och i Sitt väsen, kärlek. Han gör det allra bästa, när en orätt inträffar, och ger inte Satan någon möjlighet till seger, genom att peka på det värsta och visa vår svaghet inför våra fiender. Världen får inte släppas in i församlingen, och ingå äktenskap med församlingen, samt dana ett enhetens förbund med församlingen. Med detta menas, att församlingen faktiskt kommer att bli fördärvad, och, så som framgår av Uppenbarelseboken {18:3}, ett »näste för alla orena och avskyvärda fåglar.«
Inflytandet från föreningen med världsligt sinnade individer
På grund av förbindelser med världen kommer våra institutioner att bli bräckliga och opålitliga. Det beror på, att dessa världsliga element, anställda och satta i förtroendeställning, beundras som lärare och respekteras för (266) sin utbildning, ledarstil, och offentliga ämbete. De kommer utan tvivel att bearbetas av mörkrets anda och kraft, så att gränsen inte går att urskilja mellan honom, som tjänar Gud och honom, som inte tjänar Gud. En liknelse har getts av Jesus Kristus avseende en åker, som förmodades vara besådd med vete, men de ansvariga betraktade åkern med besvikelse och frågade: »Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit?« Vingårdens mästare svarade: »En ovän har gjort det.« {Matteusevangeliet 13:27-28.}
Brödernas anklagare
Detta har framställts för mig med avseende på hälsohemmet Rural Health Retreat.* Jag fick ett varningsbudskap. Jag talade med allvar, och jag vet, att Herren lade Sin Helige Ande över mig, då jag påpekade den fara, som föreligger genom förbindelse med och kärlek till världen. De världsliga är alltid på vakt, för att kritisera och anklaga dem, som tjänar Gud. Detta visar sig genom bekännande kristnas knarrande och knirkande klagomål, vilka beror på, att de aldrig har blivit omformade genom Jesu Kristi nåd. De är oförsonliga fiender till dem, som tror. De föraktar det fjärde budets Sabbat, och i fall de kan visa på, att de som eftersträvar att lyda Guds bud, felar, har Satan skjutit sin pil, och vad nu? Han har visat sin anklagande makt; men hans gruvliga angrepp gör endast liten skada, om de bekännande troende försvarar Jesu ord, och är Hans ord görare och inte endast hörare. De, som dessa klagomål riktas till, står under förpliktelse till Jesus Kristus, att älska och respektera samt vara trofasta mot varandra i egenskap av medlemmar av Kristi gemenskap. När Du förenar Dig med (267) den, som kverulerar och blir brödernas åklagare samt bryr Dig om de förebråelser, som de lägger vid Din dörr, stödjer Du fiendens verk, genom att lägga Dig själv i hans händer och ge hans arbete framgång.
Varför Kristus var hatad
Jag framställde faktumet inför åhörarna, att Jesus, livets och härlighetens Herre, blev korsfäst, för att tillfredsställa judarnas ondsinthet, eftersom de lärosatser Han lade fram, inte överensstämde med deras egna föreställningar och äregiriga syften. Han fördömde allt svek, allt taktiserande, för att uppnå övertaget, och varje ohelgat agerande. Pilatus och Herodes blev vänner, genom att korsfästa Kristus. De behagade judarna, genom att göra deras fiendskap effektiv mot Honom, som Pilatus hade förklarat oskyldig. Jag framställde Judas för dem, som förrådde sin Herre för en summa pengar; Petrus, som förnekade Honom under Hans lidande i rättssalen. Några timmar tidigare hade han med stor fasthet försäkrat sin Mästare, att han tänkte gå med Honom i fängelse och i död; och trots Jesu tillkännagivande, att han, innan hanen eller tuppen hade galit, skulle förneka Honom tre gånger, var han så självsäker, att han inte betraktade Kristi ord som riktiga och sanna. Hur dåligt han kände sig själv! Hur snabbt omständigheterna prövade hans trohet mot hans Mästare! Han förnekade Jesus i precis den stund, då han borde ha vakat med Honom i innerlig bön. Då han i anslutning till rättssalen beskylldes för, att vara en av den här Mannens lärjungar, förnekade han det; och tredje gången han blev beskylld, framhävde han sin förnekelse med eder och förbannelser.
Verkan av äkta omvändelse
Kristus sade: »när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli (268) mina vittnen«. {Apostlagärningarna 1:8.} Det uttryck av sorg och bedrövelse, som Jesus gav inför Petrus, var inget hopplöst uttryck; dock krossade det hjärtat på Petrus, som hade förnekat sin Herre.
Nå, Petrus blev omvänd, och efter Kristi korsfästelse och uppståndelse tog han inför myndigheterna frimodigt parti för Jesus, och förmanade myndigheterna med dessa ord: »Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. Livets furste dödade ni«. {Apostlagärningarna 3:14-15.} Där visade Petrus sig som en helt annan människa efter sin omvändelse, än den självsäkre och stoltserande Petrus, som föregick hans omvändelse. Jag framställde världens röst för dem. Kristi fiender sade till Kristi budbärare: ”’Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet”, så att ”den mannens blod skall komma över oss’”? {Kapitel 5:28.} Hade hotet framgång? Gjorde det Kristi vittnen till kujoner eller fega stackare? Nej; de förkunnade det budskap, som getts dem från Gud; och de blev kastade i fängelse, men Gud sände Sin ängel, för att befria dem. Herrens ängel kom om natten och öppnade fängelseportarna och förde ut dem, samt sade: »’Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv.’« {Kapitel 5:20.} Denna röst från en himmelsk ängel stod i direkt strid till rösten från myndigheterna, och vilken skulle de lyda? »Då svarade Petrus och apostlarna: ’Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.’ När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.« {Verserna 29-33.} Då försvarade Gamaliel, en laglärare, modigt apostlarna, och hans ord segrade. Ni ser, (269) detta är en liten del av de ord Herren gav mig att säga till folket.
Hur de felande skall behandlas
De ord, som gavs mig, var av den karaktär, som jag visste att folk behövde, och som skulle gagna dem, i fall de ville lyssna. En predikan handlade om, hur de, som är förenade med oss i församlingsgemenskapen, skall behandlas, därest eller i fall de felar. De skall inte låta sig provoceras till handling på grund av Herrens fienders ord mot Hans barn. Om det kommer klagomål eller knorranden eller beskyllningar, måste de studera i Kristi skola, för att välja rätt handlande mot de klagande. Ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra. Lyssnar han inte till dem, säg det till församlingen. {Se Matteusevangeliet 18:15-17.}
Älska inte världen
Världen har ingen del med de troende i detta arbete. De kan inte urskilja bevekelsegrunder och grundsatser, varigenom Guds folk är begränsat i sitt förhållande till och umgänge med andra. Vi måste vara sanna och trofasta soldater i Jesu Kristi här. Alla Hans efterföljare skall hålla jämna steg med Sin ledare. De bör aldrig yppa sina hemligheter för, eller göra sig förtroliga med, Jesu Kristi fiender angående sina pågående eller planerade handlingar; ty det vore ett brott mot helgad tillit, och det skulle skänka fienden stort försprång. Låt Guds folks rådslående ske inom den egna församlingen. Kristi fiender får inte delges deras hemligheter, samtidigt som Guds barn hålls okunniga om de viktiga ting de borde veta. Herrens hemligheter tillhör dem, som fruktar Honom.
(270)Världen är religionens huvudmotståndare. De sataniska krafterna verkar fortlöpande genom världen, och bekännande kristna, som är förbundna med världen i nära gemenskap, delar i så hög utsträckning dess anda, avsikter och principer, att de inte ser skillnad på honom, som tjänar Gud och honom, som tjänar världen. Fienden är hela tiden sysselsatt med, att främja världens intressen, så att dess anhängare blir betraktade som överlägsna Jesu efterföljare, vilka söker att bli Hans ords görare. Prisande och smickrande ord från de världsliga tas emot som små läckerheter, men deras dom, som älskar den här sortens mat, överensstämmer med den svaghet, som de visar härvidlag. Deras andliga liv består endast av den mat, som de livnär sig av. Deras kristna erfarenhet är i stort sett avhängig av smicker och mänskligt beröm. Fruktan för och kärlek till Gud vävs inte samman i deras erfarenhet.
Vad sorgligt och ömkansvärt det är att se människor, som har haft viss kännedom om Guds Ande, falla fullständigt i världens armar, varigenom de påverkas och behärskas av dess röst, samt blir beroende av dess gunst för styrka och framgång! Hur tydligt sådana är främlingar för Kristus, hur tydligt fulla av självsäkerhet, hur tydligt fulla av stolthet, med fåfänga, och hur tydligt kortsynta beträffande det andliga! Hur litet omdöme de har, när det gäller att skilja mellan honom, som är ett Guds barn, en arvinge till riket, och honom, som är ett barn åt den Onde, som är ett olydnadens barn, och en fiende till Gud!
De två klasserna
Det är endast två klasser i vår värld: De, som är lydiga mot Jesus Kristus, som söker upp Mästaren, för att göra Hans vilja och arbetar för uppnåendet av sina egna själars frälsning, liksom deras själars, (271) som är förbundna med dem, som tagit kristennamnet; och olydnadens barn. Ja, det finns endast två klasser i vår värld. Lyssna så till orden från en, som känner till det här: »Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen. De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem.« Första Johannesbrevet 4:4-5. Själar blir vilseförda. Fruktan för och kärleken till Gud saknar styrande kraft. Världen är deras mästare, och de jagar efter dess smickrande och bedrägliga bländverk. Lyssna till Den, som gav Sitt liv för världen, »för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Johannesevangeliet 3:16.} Han talade som ingen människa har talat. Hela Johannesevangeliet 15 innehåller en högst väsentlig läxa. Läs den, åtlyd den. Hör igen Guds röst: »Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.« {Matteusevangeliet 6:24.}
Blandning av troende och icke-troende
Låt inte Guds folk vid någon av våra institutioner underteckna vapenstillestånd med Guds och människans fiende. Församlingens förpliktelse gentemot världen innefattar icke, att inskränka sig till dess idéer och ta emot dess uppfattningar och dess förslag, utan att ge akt på Kristi ord genom Hans tjänare Paulus: »Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?« {Andra Korintierbrevet 6:14.} Det har en särskild innebörd för äktenskap med de icke-troende, men det omfattar mer, än så: Det omfattar våra inrättningar och hjälpmedel, som tillhandahållits av Gud, våra hälsohem, våra skolor, och våra förlagshus.
Saken har framställts inför oss i sitt riktiga ljus. Frågan ställs: »Vad kan (272) ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent.« {Verserna 16-17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Vad betyder detta? Jo, antydningarna, de onda gärningarna från olydnadens barn. Ni får inte på något vis bli besmittade med de icke-troendes anda eller inflytande. Var rädda för, att förenas eller bindas samman i buntar med dem. Var rädda för, att tala om de satsningar, som hör till Herrens sak, med dem stående utanför Guds krets, eller sympatisera med dem, som inte älskar Guds sanning. »Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.« {Verserna 17-18, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}
Jag höjer min varnande röst mot uppblandningen i våra institutioner av det världsliga elementet med dem, som tror; vi har en farosignal att ljuda. Om det på våra institutioner anställs personer i förtroendeställningar, fungerar de som lärare. Andra blir tillsagda, att se upp till dessa personer för undervisning, och häri ligger det en snara och väntar på den oförsiktige; deras föreställningar blir förvirrade avseende rättfärdighet och sanning. De hör dessa personer, som saknar aktning för sanningen, spotta och tala nedsättande om sanningen. Den borde hållas fast vid som något heligt, eftersom den är sanningen.
När dagens arbete om Fredagen skall planläggas med avseende på Herrens Sabbat, verkar Satan i olydnadens barn, för att förlänga arbetet in på de heliga timmarna, och för att de skall ge sina order till dem under deras ledning, att dessa skall arbeta på Sabbaten, och så triumferar de och Satan.
(273) Och när personer i de högsta ansvarsställningar inte gör någon skillnad mellan dem, som tjänar Gud och dem, som inte tjänar Honom, bevisar de, att de inte anstränger sig helhjärtat, för att uppnå Guds härlighet; därför är hela deras kropp fylld av mörker. När dessa män med myndighet till den grad har anammat de världsligas anda, att veklagan från de otroendes läppar tas emot som trovärdig och sanning, vet de inte, vilken anda de är av. När de uppmuntrar denna anda, och klagomål mot Guds folk, visar de att de arbetar på fiendens sida, för att förringa och förödmjuka dem Herren älskar, och de styrker de elakas händer, som uträttar ett ont verk. När de känner sig fria, att låta Guds barns anklagare planlägga åt dem mot Hans utvalda, planerar ingalunda Kristus åt dem.
Behandla de felande rättfärdigt
I fall ett av Herrens barn felar, då kommer ämbetsmännen, om de är förståndiga i andliga ting, att se att deras ställning inte tillåter förräderi av den helgade sanningen från deras sida, och de kommer inte att förråda Guds sak i fiendens händer. De är inte tystlåtna mot dem, som de skulle lita på, och verkar inte i stillhet och diskretion, samt blottar sina planer för dem, som ingen förståelse har för Guds utvalda folk. I fall några medarbetare vid våra institutioner för hälsa blir knorrade emot och beskyllda av icke-troende eller troende, låt då dessa bestämmelser, som utfärdats av vår Mästare Jesus Kristus, fungera som ledstjärna vid hela inrättningarna: »Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det (274) mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.« {Matteusevangeliet 7:1.}
Gå till dem, som förmodas ha felat, tala med dem, gör Er inte skyldiga till dubbelspel och skenhelighet, när Ni träffar dem dag efter dag med synbar vänlighet, samtidigt som Ni svärjer Er samman mot dem, i överensstämmelse med de sataniska agenter, som verkar för att rycka upp och riva ned, för att avlägsna dem från institutionen, som de icke-troende önskar avlägsnade, samtidigt som ett enda ord inte yttras till bröder eller systrar i tron, för att förlossa dem, i fall de är i villfarelse; och om de inte har misstagit sig, för att försvara det rätta, och rikta tillrättavisningen dit, där den hör hemma – mot ondskans sammansvurna, eftersom Satan står i kulisserna. Herren Jesus tillrättavisade fariséerna, liknade dem vid gravar, som inte syns, dolda för folks blickar, men fulla av fördärv. Herren hatar allt bedrägeri, hemlighållande och svek. Detta är Satans verksamhet; Guds arbete är öppet och uppriktigt. Ingen skall motarbeta ett Guds barn i kraft av bevis från Herrens fiende, och arbeta på Satans sätt – i det dolda, samtidigt som vederbörande kommer med insinuationer, smider ränker och planerar i fullständig enhet med Herrens fiender.
Hur betraktar himmelens invånare sådan bakslug och feg verksamhet mot dem, som älskar Gud och håller Hans bud? Medlemmar av församlingen kan begå misstag, och gör ofta fel; men de skall behandlas med vänlighet och ömhet, så som Kristus har behandlat oss. Men Guds tillrättavisning riktas mot alla dem, som utför Guds arbete oärligt, som utger sig för att vara vänner till Kristus, men likväl verkar bakom ryggen, i mörkret, mot dem, som älskar Gud. »Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad.« {Galaterbrevet 6:1.}
(275) Här är vår uppgift, bröder; tänker vi ta oss an den? Så litet av detta blir gjort, att dessa ord från det Sanna Vittnet slår med full kraft mot församlingen: »Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.« {Uppenbarelseboken 2:4-5.}
»Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför HERRENS ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. Men HERREN sade till Satan: ’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’ Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln.« {Sakarja 3:1-2.} Så här framträdde Satan. Han hade bedragit dessa själar med sina illusioner och finter. Dessa själar hade nu omvänt sig till Gud, och tillgivelse hade antecknats bredvid deras namn. Satan anklagade dem för synd, och hävdade sin rätt till, att göra med dem, som det behagade honom på grund av deras överträdelser, som han hade förlett dem till att begå. Men Jesus såg på dessa själar, som trodde på Honom, och litade på Hans rättfärdighet, med den ömmaste och mest kärleksfulla medlidsamhet. »Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ’Tag av honom de orena kläderna.’ Sedan sade han till Josua: ’Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.’ Då sade jag: ’Sätt också en ren bindel på hans huvud.’ Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan HERRENS ängel stod där.« {Verserna 4-6.} Skall Guds folk, som utsetts till betrodda ämbetsmän, ge uttryck för Satans ord mot Guds barn? Låt oss handla som kristna, fasta som stål för Gud och (276) Hans heliga verk; raska att skönja Satans konstgrepp i hans dolda, bedrägliga gärningar med hjälp av olydnadens barn.
Våra ord
»Ni har talat hårda ord mot mig, säga HERREN. Men ni säger: ’Vad har vi talat mot dig?’ Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad vinner på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot?’ Nu prisar vi de högmodiga lyckliga. De som handlar ogudaktigt uppmuntras, de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.« {Malaki 3:13-15.} Dessa är orden från de ohelgade, som håller på att skilja sig från Gud, förblindade av fienden. De förstår sig bara inte på Guds vägar och gärningar. Nu framställs den motsatta gruppen: »Men då talade de som fruktar HERREN med varandra«. {Vers 16.} Dessa ord sades inte, för att tala illa om bröder, eller klaga på Gud, utan var ord talade från uppriktiga hjärtan, ord fria från svek, uttalade av personer, som inte gick bakom ryggen, från personer med avsaknad av list. »… och HERREN gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn. De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom. Då skall ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.« {Verserna 16-18.}
Vår styrka i förening med Kristus
Måtte Herren välsigna Sitt folk med andlig klarsyn, för att de skall se, att Guds barn och världen aldrig kan vara kompanjoner. Vem, som än vill vara (277) världens vän, gör sig till Guds fiende. Medan varje person bör arbeta med Kristus, för att omdana mörkrets barn, genom att visa dem Guds Lamm, som tar bort världens synd, kan de inte hysa överdriven sympati med världens barn, så att de stärker deras inflytande till, att genomföra sina önskningar, varigenom Guds utvalda försvagas och behandlas orättfärdigt. Gud arbetar inte på det sättet. I korrekt och fullständig enhet ligger det styrka. Inte genom mängden, utan genom den riktiga tilliten och enheten med Kristus, kan en driva bort tusenden, och två kan sända tio tusen på flykt. Låt oss inte dana oheliga föreningsband till världens vänner; för Gud har tillkännagett Sin förbannelse över alla sådana föreningar. Låt Guds folk inta sin fasta hållning för sanning och rättfärdighet. Vi ser redan de förfärliga följderna av, att förena troende med icke troende. Utfallet blir, att de icke-troende får den tillit, som endast tillhör dem, som älskar och håller Gud i ära.
Mörkrets kraft har redan satt sin stämpel och överskrift på det arbete, som skulle framstå ofläckat och obesmittat från Satans listiga påfund. Vi höjer rösten i varning mot dragningskraften hos världsliga erbjudanden och världsliga lockelser. Håll Er undan från sådant! Rör icke det orena! Låt inte världens anvisningar styra Guds folk. Ve dem, i fall deras visdom inte är ovanifrån, utan nedifrån! Genom ytliga människors medömkan, genom deras önskan om beskydd, förråds de heligaste intressen i händerna på icke-troende.
Skaffa inte pengar, genom att beröra eller tillåta orättfärdigt handlande. Låt Kristi nåd föras in i hjärtat, och i fall arbetarna är få och Gud kan arbeta med dem i våra institutioner, (278) kommer de att segra. Det får inte förekomma någon bedräglig kraft, för sådant är orent. Det får heller inte förekomma några nedsmutsade eller besmittade händer. Rena händer och ett rent hjärta erkänns av Gud. »Ty så säger den höge och högt upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige«: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.« {Jesaja 57:15.}
För vidare studium: Vägledning för Församlingen, Band 1, sidorna 417-420, Band 2, sidan 308 (Testimonies for the Church, Band 4, sidorna 209-212, Band 6, sidan 17); Testimonies for the Church, Band 5, sidorna 396-398, Band 4, sidorna 43-55, 617-619, Band 6, sidan 148; The Desire of Ages, sidorna 302, 313.
Ljuset från Guds härlighet måste falla på oss. Vi behöver den heliga smörjelsen från det höga. Hur än klok, hur än lärd en person må vara, är han underkänd som lärare, med mindre han har ett fast grepp om Israels Gud. Han, som är förbunden med himmelen, utför Jesu Kristi gärning. Genom tro på Gud erhåller han kraft till att vidröra människor. Han söker efter det förlorade fåret i Israels hus. Om gudomlig kraft inte kombineras med mänsklig ansträngning, ger jag inte fem öre för människors största verk. Den Helige Ande saknas i vår verksamhet. – Review and Herald, den 18. februari, 1890.