[Återtryck av ett vittnesbörd offentliggjort i traktatform.]
Den 3. november, 1890, medan jag arbetade i Salamanca, New York*, stod jag i förbindelse med Gud om natten. Jag blev tagen ut ur och bort ifrån mig själv, och förd till församlingar i olika amerikanska delstater, där jag frambar ett klart tillrättavisande och varnande vittnesbörd. I Battle Creek var ett råd av predikanter och ansvariga män från förlagshuset och andra institutioner sammankallat, och jag hörde de församlade, i ingen vänlig anda, komma fram med synpunkter och framhäva metoder för godkännande, som fyllde mig med ängslan och sorg.
Flera år tidigare hade jag genomgått en liknande erfarenhet, och Herren uppenbarade för mig den gången många ting av livsviktig betydelse, och gav mig varningar, som måste framföras till dem i fara. Om natten den 3. november bringades dessa varningar till mitt sinne, och jag ålades att föra dem vidare till personer i ansvarsställning, och att jag inte måtte svikta härvidlag, eller bli modlös. Det framlades för mig vissa saker, som jag ej förstod; men den försäkran gavs mig, att Herren inte skulle låta Sitt folk vara höljt i dimmor av världsligt tvivel och vantro, eller sammanbundet med världen; utan om de ville höra och följa Hans röst, och visa Hans bud lydighet, skulle Han leda dem förbi all skepticismens och otrons töcken, (461) och sätta deras fötter på Klippan, där de kunde inandas säkerhetens och segerns atmosfär.
Medan jag var upptagen av allvarlig bön, förlorade jag förnimmelsen av allting omkring mig; rummet fylldes med ljus, och jag bar fram ett budskap till ett möte, som föreföll att vara en Generalkonferens. Jag påverkades av Guds Ande till att komma med den allvarligaste vädjan; ty jag var förvissad om, att en allvarlig fara hotade oss vid verkets hjärta. Jag hade varit, och var fortfarande, nedböjd av sorg i sinne och kropp, nedtyngd av tanken, att jag måste bära fram ett budskap till vårt folk i Battle Creek, för att varna dem för en riktlinje, som skulle skilja Gud från förlagshuset.
Tillrättavisning för församlingen
Herrens ögon var riktade mot folket i sorg blandad med misshag, och dessa ord blev sagda: »Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.« {Uppenbarelseboken 2:4-5.}
Han, som grät över det förhärdade Israel, och noterade deras ovetande om Gud och deras Förlossare Kristus, betraktade verkets nav i Battle Creek. Stor fara hotade folket, men somliga visste inte om det. Otro och förhärdelse hade gjort deras ögon blinda, och de litade på mänskligt omdöme i hanteringen av de betydelsefullaste angelägenheterna hos Guds sak avseende förlagsverksamheten. I det mänskliga bedömandets svaghet hade män tagit tömmarna i sina begränsade händer, medan Guds vilja, Guds vägar och råd inte söktes som absolut nödvändiga. Män med hårdnackad och järnhård vilja, (462) både i och utanför ämbetet, förenade sig*, fast beslutna, att tvinga igenom vissa förhållningsregler enligt eget omdöme.
Behov av andligt omdöme
Jag sade till dem: "Ni får inte göra så här. Styrningen av dessa stora intressen får icke fullt ut tillhöra dem, som visat sin bristfälliga erfarenhet i Guds angelägenheter, liksom sitt undermåliga andliga omdöme. Guds folk genom våra samlade led får inte, på grund av felande personers usla ledning, rubbas i sin tillit till dessa viktiga ting i verkets kärna. Dessa inverkar ju bestämt på våra församlingar i Förenta Staterna och i utlandet. I fall Ni placerar händerna på förlagsarbetet, detta stora Guds redskap, för att sätta Er prägel och överskrift på det, kommer Ni att finna, att Ert hanterande kommer att vara farligt för Era egna själar, och katastrofalt för Guds verk. Det skulle vara en stor synd i Guds ögon, som Ussas synd var, då han lade handen på arken, för att stötta den. Det finns de, som har lagt sig i andra personers arbete, och allt det Gud kräver av dem är, att handla rättfärdigt, att älska barmhärtighet, och vandra ödmjukt med Gud, att arbeta samvetsgrant som män anställda av det folk, som skall göra den gärning, som de är betrodda med. Somliga har sviktat på den punkten, vilket omvittnas av deras gärningar. Vad än deras ställning är, vad än deras ansvar är, om de så har lika mycket makt som Ahab hade, kommer de att finna att Gud står över dem, och att Hans herradöme är störst."...
Inget förbund bör ingås med icke troende; ej heller bör Ni sammankalla en viss skara, som tänker som Ni gör, och som säger Amen till allt, vad Ni föreslår, medan Ni utesluter andra, som Ni tror (463) skulle säga emot Er. Jag har visats, att det är väldigt farligt att göra så.
»Så sade HERREN till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det. Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för... ’Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.« {Jesaja 8:11-13, 20.} Världen skall icke vara vårt riktmärke. Låt Herren verka, låt Herrens röst höras.
Ingen förening med icke troende
De, som arbetar inom vilken som helst gren av verket, varigenom världen kan omdanas, får icke ingå förening med någon, som inte känner till sanningen. Världen känner inte Fadern och Sonen, och de förmår ej, att andligt bedöma vårt arbetes karaktär, med avseende på, vad vi skall göra och inte skall göra. Vi måste åtlyda de order, som kommer ovanifrån. Vi skall inte höra på de råd eller följa de planer, som blir föreslagna av icke troende. Förslag från dem, som inte känner till det arbeta, som Gud uträttar i denna tid, skulle vara som att försvaga Guds redskaps kraft. Genom att ta emot sådana förslag, görs Kristi råd verkningslösa…
Herrens ögon vilar över hela arbetet, över alla planer, över varje sinnes föreställningar; Han blickar under ytan; Han genomskådar hjärtats tankar och syften. Det finns icke en mörkrets handling, icke en plan, icke en hjärtats inbillning, icke en tanke i sinnet, som Han inte ser, utan läser allt som en uppslagen eller öppnad bok. (464) Varje handling, varje ord, varje motiv eller bevekelsegrund, är noga infört i registret åt den store Hjärterannsakaren, som säger: »Jag känner dina gärningar.« {Uppenbarelseboken 3:15}
Jag har blivit visad, att Israels dårskaper på Samuels tid kommer att återupprepas ibland Guds folk i dag, med mindre det inträder större ödmjukhet, mindre tillit till jaget, och mera tillit till Herren, Israels Gud, folkets Härskare. Det är endast genom gudomlig kraft parad med mänsklig ansträngning, som arbetet kommer att bestå provet. När människor inte längre förlitar sig på människor eller på det egna omdömet, utan gör sig själva beroende av Gud, kommer det att visas under alla omständigheter genom andens ödmjukhet, genom mindre snack och mycket mera bön, genom omsorgsfullt utarbetade planer och handlingar. Dessa människor kommer att visa faktumet, att de är avhängiga av Gud, att de har Kristi sinnelag.
Förtröstan på människor
Igen och igen har jag blivit visad, att det i dessa yttersta dagar inte är tryggt för Guds folk, att förtrösta på människor, och söka sin styrka i det, som är kött. {Jämför Jeremia 17:5.} Sanningens mäktiga förskärarkniv har tagit dem ut ur världen som ojämna stenar, vilka skall huggas till och jämnas till samt poleras för de himmelska byggnaderna. De måste huggas ut av profeterna med tillrättavisning, varning, förmaning och råd, så att de går att forma efter den himmelska Mönsterbilden; det är Hugsvalarens särskilda uppgift, att omdana hjärta och karaktär, så att människor kan följa Herrens väg…
Sedan 1845 har farorna för Guds folk från tid till andan lagts i öppen dag för mig, och jag har blivit visad de faror, som kommer att öka omkring kvarlevan i de yttersta dagarna. Dessa faror har visats för mig ned till nutiden. Stora scener kommer snart att öppna sig för oss. Herren kommer med kraft och (465) mycken härlighet. Och Satan vet, att hans tillskansade myndighet snart kommer att för evigt vara till ända. Hans sista möjlighet till, att uppnå kontroll i världen, ligger snart framför honom, och han kommer att göra de mest ihärdiga ansträngningar, för att fullborda ödeläggelsen av jordens invånare. De, som tror sanningen, måste vara som trofasta väktare på vakttornet, annars kommer Satan att prata omkull dem, så att de ger uttryck för meningar, som kommer att bedra heliga förtroenden. Satans fiendskap mot det goda kommer att bli allt tydligare efter hand som han låter sina styrkor skrida till verket i ett sista uppror; och varje själ, som inte helt har överlämnat sig till Gud, och leds med gudomlig kraft, kommer att ingå förbund med Satan mot himmelen, och delta i striden mot universums Härskare.
I en syn, som gavs år 1880, frågade jag: "Vari ligger säkerheten för Guds folk i dessa farofyllda dagar?" Svaret löd: "Jesus vädjar för Sitt folk, fastän Satan står vid Hans högra sida, för att motarbeta Honom." »Men HERREN sade till Satan: ’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’« {Sakarja 3:2.} Som människans Medlare och Försvarare, kommer Jesus att leda alla, som låter sig ledas, och säga: "Följ Mig uppåt, steg för steg, dit, där Rättfärdighetens Sols klara ljus skiner."
Men inte alla följer ljuset. Somliga rör sig bort från den säkra stigen, vilken för varje steg utgörs av en ödmjukhetens stig. Gud har betrott Sina tjänare med ett budskap för denna tid; men detta budskap överensstämmer inte i varje detalj med alla de ledande männens föreställningar, och så klandrar vissa budskapen och budbärarna. De vågar till och med, att avvisa tillrättavisningens ord, som sänds till dem från Gud genom Hans Helige Ande.
Vilken extra kraft har Herren, som Han kan (466) nå dem med, som har åsidosatt Hans varningar och tillrättavisningar, och har ansett Guds Andes vittnesbörd vara likvärdigt med mänsklig klokskap? Vilken ursäkt skall Ni komma med vid domen, för att Ni har vänt ryggen åt Guds överbevisning härvidlag? »På deras frukt skall ni känna igen dem.« {Matteusevangeliet 7:16.} Jag tänker inte nu åter gå igenom beläggen för Guds behandling av Sina utvalda tjänare från de två senaste åren; men de nuvarande bevisen för Hans verk har uppenbarats för Er, och det är nu Er plikt att tro. Ni kan inte försumma Guds varningsbudskap, och kan inte förkasta eller bemöta dem lättvindigt utan fara för oändlig förlust.
Att fördärva själen
Småaktig kritik, hån och förvrängning kan endast tillåtas mot, att det kostar den egna själens fördärv. Med användningen av sådana vapen uppnås inga värdefulla segrar; snarare förråas sinnet och skiljs själen från Gud. Det heliga förs ned i nivå med det alldagliga, och ett sakernas tillstånd åstadkoms, som behagar mörkrets furste och vållar Guds Ande sorg. Småaktig kritik lämnar själen lika tom på nådens dagg, som Gilboas kullar var tomma på regn. Det är omöjligt, att lita på omdömet åt dem, som hänger sig åt spott och felaktig framställning. Det låter sig inte göra, att lägga någon vikt vid deras nåd och beslut. Man måste bära de gudomliga kännetecknen, innan man fattar avgörande beslut angående utformandet av arbetet i Guds sak.
Att anklaga och klandra dem, som Gud använder, är att anklaga och klandra Herren, som har sänt dem. (467) Alla behöver uppodla sina religiösa förmågor, så att de äger den rätta skarpsinnigheten i religiösa angelägenheter. Somliga har sviktat i, att skilja mellan rent guld och kattguld, mellan det verkliga innehållet och dess skugga.
De fördomar och uppfattningar, som var förhärskande i Minneapolis*, är inte döda på minsta vis; och fröna, som såddes där i vissa hjärtan, är redo att blomstra och bära en lika rik skörd. Topparna är avskurna, men rötterna har aldrig ryckts upp, och de kommer att stadigt bära sina oheliga frukter till att förgifta omdömet, omtöckna sinnesförmögenheterna och förblinda insiktsfullheten hos dem, som Ni står i förbindelse med, när det gäller budskapet och budbärarna. När Ni genom fullständig bekännelse tillintetgör bitterhetens rötter, kommer Ni att se det sköna i Guds ljus. Utan detta genomgripande verk kommer Ni aldrig att rena Era själar. Ni behöver studera Guds Ord med avsikt, inte för att bekräfta Era egna uppfattningar, men för bringa dem i ordning, för att få dem fördömda eller godkända, om de är eller inte är i samklang med Guds Ord. Bibeln skulle vara Er ständige följeslagare. Ni skulle studera Vittnesbörden, och icke plocka ut vissa avsnitt till att bruka enligt eget gottfinnande, till att styrka Era påståenden, samtidigt som Ni bortser från de tydligaste uttalanden, som har gjorts, för att rätta till Ert tillvägagående.
Sann religion ringaktas
Det har förekommit avfall från Gud ibland oss, och det nitiska arbetet med omvändelse och återgång till vår första kärlek, som behövs för att återställa oss i Guds favör och hjärtats förnyelse, har ännu inte skett. Otron har gjort sitt segertåg i våra led; ty det har rått rena manin i, att överge Kristus och ge plats åt tvivel. Hos många har hjärtats rop lytt: »Vi vill inte ha honom till kung över oss.« {Lukasevangeliet 19:14.} Baal, Baal är (468) valet. Religionen ibland många av oss kommer att vara det fallna Israels religion, eftersom de älskar sin egen väg, och överger Herrens väg. Den sanna religionen, den enda religionen i Bibeln, som lär ut tillgivelse endast genom en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster, som försvarar rättfärdighet genom tro på Guds Son, har ringaktats, förtalats, hånats och avvisats.* Den har anklagats för, att leda till hänryckelse och fanatism. Men det är Jesu Kristi liv i själen – alltså den aktiva kärlekens princip, tilldelad av den Helige Ande – som allena gör själen i stånd till goda gärningar. Kristi kärlek är kraften och styrkan hos varje budskap om Gud, som någonsin har fallit från människors läppar. Vilket slags framtid väntar oss, om vi aldrig uppnår trons enhet?
När vi är förenade i den enhet Kristus bad för, och den långa strid som har upprätthållits genom satanisk verksamhet är över, skall vi inte komma att se människor uppfinna planer efter världens ordning, eftersom de saknar andlig klarsyn till att förstå sig på andliga angelägenheter. De ser nu människor som omkringvandrande träd, och de behöver den gudomliga beröringen, så att de ser med Guds blick, och arbetar enligt Kristi metoder. Då kommer Sions väktare att i samstämmighet stöta i basunen med klarare och högre toner; för de kommer att se svärdet komma, och inse den fara, vari Guds folk är försatt.
Ni kommer att behöva göra raka stigar för Era fötter, för att de haltande inte skall avvika från vägen. Vi är omgivna av lama och haltande i tron, och Ni skall hjälpa dem, inte genom att vackla själva, utan genom att stå uppresta, som människor som har blivit prövade, principfasta som en klippa. Jag vet, att ett verk måste uträttas för folket, annars kommer få att vara redo att ta emot ljuset från den ängel, som sänds ned från himmelen, för (469) att upplysa hela jorden med sin härlighet. Tro icke, att Ni kommer att befinnas vara ärans kärl i särlaregnets tid, för att ta emot Guds härlighet, om Ni fyller Era själar med fåfänga och yttrar fördärvliga ord samt i hemlighet värnar om bitterhetens rötter. Guds ogillande kommer helt säkert att vila över varje själ, som värnar om och när dessa splittringens rötter och äger en anda helt olik Kristi anda.
Då Herrens Ande vilade över mig, tyckte jag mig närvara vid en av Era rådsförsamlingar. En av Er reste sig; hans uppträdande var högst bestämt och allvarligt, samtidigt som han höll upp en tidning inför Er. Tidningens namn gick tydligt att läsa; det var The American Sentinel. * Kritik riktades så mot tidningen och mot det slags artiklar, som därmed utgetts. Rådsmedlemmarna pekade på vissa avsnitt, och tillkännagav, att detta måste avlägsnas, och att detta måste ändras. Stränga ord kom till uttryck i klandret av bladets metoder, och en sträng, okristen anda tog befäl. Stämmorna var bestämda och trotsiga.
Min vägvisare gav mig ord till varning och tillrättavisning att säga till dem, som deltog i förhandlingarna, och som inte var sena till, att uttrycka sin klagan och sitt fördömande. Till huvudinnehållet löd tillrättavisningen så här: Herren har icke lett detta möte, och det råder en stridens anda ibland rådsmedlemmarna. Dessa mäns sinnen och hjärtan står inte under Guds Andes styrande inflytande. Låt vår tros motståndare vara de, som inspirerar och utvecklar sådana planer, som Ni nu diskuterar. Från världens synvinkel är vissa av dessa planer inte motbjudande; men de skall inte genomföras av dem, som har himmelens ljus. Det ljus, som Gud har gett, bör respekteras, inte endast för Er egen säkerhet, utan också för (470) Guds församlings säkerhet. De steg, som nu tas av dessa få, kan inte följas av Guds kvarleva. Er kurs kan icke understödjas av Herren. Det framgår tydligt av Ert tillvägagående, att Ni har lagt Era planer utan Hans hjälp, som är mäktig i råd; men Herren kommer att verka. De, som har kritiserat Guds verk, behöver få ögonen smorda, ty de har känt sig mäktiga i sin egen styrka; men det finns En, som kan binda den mäktiges armar, och tillintetgöra högtsvävande råd.
Bär fram Guds budskap
Det budskap vi skall bära fram, är inte ett budskap, som människor behöver känna olust över att förkunna. De skall inte söka, att omskärma det och dölja dess upprinnelse och avsikt. Dess försvarare måste vara människor, som inte tiger still dag eller natt. Som de, vilka har gett högtidliga löften till Gud, och som har utsetts till budbärare från Kristus, som tjänare av Guds nåds hemligheter, står vi under förpliktelse, att noga förmedla hela Guds råd. Vi skall icke göra de särskilda sanningar, som har åtskilt oss från världen och gjort oss till det vi är, mindre framträdande; för de innebär eviga konsekvenser. Gud har gett oss ljus avseende de ting, som nu inträffar under den sista återstoden av tiden, och med penna och röst skall vi förkunna sanningen för världen, inte på ett tamt och tandlöst sätt, utan i Andens framhävande och Guds kraft. De största konflikter hör till budskapets främjande, och verkningarna av dess kungörelse omfattar både himmel och jord.
Kampen mellan de två stora krafterna, gott och ont, kommer snart att vara till ände; men intill tidens slut (471) kommer de att oavbrutet ta spjärntag mot varandra. Vi borde nu inta hållningen, som Daniel och hans vänner i Babylon gjorde, att vi skall vara principfasta, oavsett följderna. Den flammande, brinnande ugnen upphettades sju gånger kraftigare, än normalt, men fick likväl ändå inte dessa trofasta Guds tjänare att överge sin trohet mot sanningen. De stod fasta i prövningens stund och blev kastade i ugnen, men de övergavs inte av Gud. Gestalten av en fjärde kunde ses vandra med dem i lågorna, varpå de kom ut och hade inte ens röklukt i kläderna...
I dag är världen full av smicker och hyckleri; men Gud förbjude, att de, som hävdar sig beskydda heliga sanningar, skulle förråda Guds saks angelägenheter på grund av antydningar och bedrägeri från fienden till all rättfärdighet.
Nu är det inte tid för, att ställa oss på överträdarnas av Guds lags sida, för att se med deras ögon, och höra med deras öron, samt förstå med deras förvanskade sinnen. Vi måste stå samman. Vi måste arbeta, för att bli en enhet, för att vara heliga i liv och rena i karaktär. Låt dem, som bekänner sig till att vara tjänare av den levande Guden, inte längre böja sig för mänskomeningars avgud, inte längre slava under någon skamlig lust, inte längre vara ett besmittat offer åt Herren, en syndfläckad själ.
Läs Ordet som flitiga studerande, var Ordets görare, så kommer den Helige Ande att stå nära varje medarbetare. Därutöver kommer Guds kärlek att sättas i brand i den själ, som gör tjänst, genom att utföra just den gärning, som Herren har bestämt skall göras i missionsområdet. – Special Testimonies to Ministers and Workers (Serie A, Nr. 11, 1898), sidan 31.