Tillbaka

10 – Felet upptäcks

(Visa 38 som ber och sätt sedan upp 112)

1:a scenen – Rösten från himmelen
Vilken besvikelse adventisterna hade upplevt! När de såg solen sjunka under horisonten den 22. Oktober, 1844, minskade också deras hopp, även om vissa fortsatte att vänta på Jesus, tills klockan slutligen slog tolv vid midnatt. Och med nattens mörker kom det också sorg i deras hjärtan, precis samma känsla som lärjungarna erfor när de såg sin älskade Herre dö på det grymma korset. Lärjungarna hade väntat sig, att Jesus skulle bli krönt till kung och upprätta Sitt rike. De fick senare se Honom bära en krona, men tyvärr var det en törnekrona och Jesus hängde på korset. Hur bedrövade lärjungarna var den natten – hur stor var inte deras besvikelse! Och nu adventisterna – hur stor var inte deras besvikelse också!

Varför tillät Gud denna stora besvikelse att drabba adventisterna? Det var för att Han ville kalla uppriktiga människor ut från de falska kyrkosamfunden, som inte lärde ut sanningen i Bibeln. Många hade hört Miller och andra predika om de stora profetiorna i Bibeln, men då de blev besvikna, fortsatte de inte att vara trogna. I stället gick de samman med dem som gjorde narr av adventisterna och sade: ”. . . ’Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.’” Andra Petrusbrevet 3:4. Men det är inte sant ! Och vi har visat att det inte är sant när vi läste om den Stora, Mörka Dagen, den röda månen och stjärnorna som föll. Detta hade aldrig inträffat tidigare och det har aldrig hänt senare. Gud sade att det skulle hända en gång i historien, och det hände just då Jesus hade sagt att det skulle hända. Ja, dessa saker har hänt som ett tecken på att Jesus snart kommer tillbaka.

Det var svårt för adventisterna att återuppta livets plikter. De hade inte lagt några planer för framtiden i fall Jesus inte skulle komma igen. Men de trogna adventisterna var inte oroliga. De trodde fortfarande att Gud lett dem, och att Han skulle visa dem hur de hade tagit fel när det gällde de 2 300 dagarna.

Hiram Edson var ledare för en grupp adventister i New York. Han och de andra i gruppen var så besvikna och ledsna när solen gick ner och mörkret sänktes, att de föll i gråt – män och kvinnor grät och bad hela natten. De ville inte sova. De var tvungna att tänka och be. De bad att Gud skulle ge dem ljus och hjälpa dem att hitta svaret på varför Jesus inte hade kommit.

Tidigt nästa morgon sade Hiram Edson till en av sina vänner: ”Låt oss gå och besöka några av de andra bröderna och uppmuntra dem.” De började att gå över ett fält där säden hade slagits och placerats i stora högar. De var ledsna och hade många allvarliga tankar att tänka när de strövade omkring, så de pratade inte med varandra. (Sätt en mindre man, 34, litet längre bort på åkern.)

Plötsligt kände Hiram Edson Guds närvaro så starkt att han stannade och bad bredvid vetehögarna. Guds Ande kom över honom på ett så kraftfullt sätt att han tyckte att han hörde en röst säga: ”Helgedomen, som skall renas, är i himmelen.”

Den andre mannen hade inte märkt att Hiram Edson fortfarande var långt borta på fältet. ”Broder Edson”, ropade han, ”vad stannar Du för?”

Hiram Edson ropade tillbaka: ”Gud svarar på vår morgonbön.”

De två männen skyndade sig tillbaka igen, och Edson berättade för de andra vad han hade hört och sett – han trodde att han såg en bild av Jesus i helgedomen i himmelen med änglarna som kom med böckerna, som Jesus skulle komma att undersöka. (Sätt upp 112 med böckerna i händerna på änglarna.)

”Helgedomen, som skall renas, är i himmelen.” Detta meddelande verkade nytt och främmande för båda männen, men de trodde på det även om de inte kunde förstå det ännu. De skyndade vidare, för att berätta för sina andra vänner den senaste nyheten.

Denna nyhet gav förnyat mod till de trofasta, som hörde den. Men nu måste de på nytt läsa hela historien om helgedomstjänsten i Bibeln och se exakt, vad reningen av helgedomen egentligen innebar.

När de läste och studerade detta igen, fann de att ordet helgedom innebär en helig plats där Gud bor, och att Bibeln aldrig kallar jorden för helgedomen. Då insåg de att det inte var jorden, som skulle renas från synd efter de 2 300 åren, utan att det var den himmelska helgedomen, som skulle renas från synd. Och det betyder att tiden hade kommit då Jesus och änglarna skulle börja att granska räkenskaperna i himmelen, där alla synder skrivs upp.

Det vill säga, tusentals och åter tusentals änglar började att hjälpa Jesus med himmelens böcker. Men vem skulle de döma? Låt oss vända oss till Uppenbarelseboken, kap. 20, v. 12 och se vad vi kan ta reda på om det. ”Och jag såg de döda , både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.”

När Jesus avslutat domen över alla de döda, kommer Han att börja med anteckningarna om dem som fortfarande lever, för Bibeln säger att alla måste ställas inför Jesu domstol. I Andra Korintierbrevet 5:10 står det: ”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet”. Detta måste vara avslutat, innan Jesus kommer tillbaka. Därmed vet Han, vilka Han skall väcka upp från de döda, och vilka av de levande Han skall förvandla, enligt himmelens böcker.

Nu kunde adventisterna förstå, varför Jesus inte hade kommit tillbaka år 1844 för att ta människor med till himmelen. Det var för att folk måste bedömas först, så att man kunde veta vilka som var redo och vilka som inte var beredda att följa med till himmelen när Jesus kommer åter.

Adventisterna blev väldigt glad över att se att de hade fått reda på var de hade tagit miste. De insåg att Gud hade tillåtit dem att göra detta misstag, för att de skulle granska Bibeln och hitta dessa nya sanningar.

Men vad hände med adventisterna efter besvikelsen, medan de fortsatte att studera dessa nya sanningar i Bibeln? Svalt de som inte hade tagit upp potatisen ihjäl? Hur gick det med Hastings’ potatisland? Ruttnade hans potatis i marken för att han inte ville låta grannarna ta upp den åt honom?

2:a scenen – Potatisen, som talade Nej! Ingen av adventisterna svalt ihjäl – inte ens Hastings. Han hade sagt att han ville att potatisen skulle vittna om hans tro på Jesus. Och potatisen gjorde just det, bättre än han kunde ha gjort det själv. Hösten kom med en potatissjukdom som gjorde att all den potatis som tagits upp, ruttnade bort. Men potatisen som fortfarande låg i marken, ruttnade inte. Så Hastings hade gott om potatis åt sig själv och åt grannarna, som hade kallat honom för en gammal dåre. Och när våren kom och det var dags att åter sätta potatis, kom massor av människor till Hastings för att köpa potatis för sina trädgårdar. Så vad folk trodde skulle ge Hastings en hel del problem, visade sig vara en stor välsignelse för honom och även för hans olyckliga grannar.

Adventisterna blev nu än mer fast beslutna, att leva sina liv rätt och trofast, så att deras namn skulle stå kvar i Livets Bok i himmelen, ty de visste inte exakt när deras namn skulle tas upp inför domstolen.

Vi bör också vara väldigt försiktiga med vad slags liv vi lever varje dag, för den förundersökande domen pågår fortfarande, och vi vet inte exakt när Jesus kommer till vårt namn och kommer att döma oss efter vad som finns i böckerna.

Låt oss titta på några av det som vi bör vara försiktiga med:
1 Vad vi gör
2 Vad vi säger
3 Vad vi ser på TV
4 Vilken typ av musik vi lyssnar på
5 Hur vi helighåller Sabbaten
6 Om vi är trogna med att betala vårt tionde och våra gåvor
7 Ber vi troget?
8 Läser vi troget i Bibeln?