Tillbaka

13 – Gud väljer en budbärare, som skall trösta Hans folk

1:a scenen – Vad är fel på Ellen?
Efter den stora besvikelsen gav många upp hoppet om att Jesus skulle komma igen. De anslöt sig till bespottare och skrattade åt dem som fortfarande trodde att Jesus skulle komma tillbaka.

Men de troende fortsatte att be och studera Bibeln och fann många nya och underbara sanningar i Guds Ord, som tröstade dem. De var besvikna, men de var inte avskräckta eller modlösa. De kände att Gud ledde dem till att granska Bibeln mer.

Omkring två månader efter besvikelsen besökte Ellen fru Elizabeth Haines. Ellen var nu sjutton år gammal och fortfarande sjuklig. Hennes hälsa var så angripen, att hon nästan bara kunde viska. Läkarna sade att hon bara skulle leva en kort tid.

Ellen, fru Haines och tre andra kvinnor träffades i fru Haines’ hem får läsa Guds Ord och be. Sedan de andra damerna hade bett, började Ellen att be i en viskning. Plötsligt förnam alla i rummet att Guds kraft var närvarande. Ellen slutade omedelbart att be och blev tyst. (Ta bort 8, sätt upp 10.)

”Ellen! Ellen! Är Du sjuk?”, frågade en av damerna. Det kom inget svar.

”Har hon svimmat? Eller är hon. . . ?” Nej, de kunde inte tro att Ellen var död. De fyra damerna böjde sig bekymrade över Ellen, för att se vad som var fel med henne.

En av dem viskade: ”Hon andas inte.”

Efter några minuter sade en annan: ”Jag kan känna hennes puls slå.”

”Ja, det är ett tecken på liv”, sade en av damerna. ”Hennes ögon är öppna, men det ser inte ut som hon ser oss.”

De fyra damerna väntade, undrade och bad. Men de behövde inte vara oroliga. Ellen var helt under Guds kontroll. Ellen varken hörde eller såg damerna i rummet. Hon lyssnade på orden, som en ängel talade till henne, och hon hade sina ögon fästade på något som rörde sig framför henne likt en stor bild. Ellen hade en syn från himmelen – precis som Daniel när han såg alla saker i profetiorna om de 2 300 åren, som ängeln förklarade för honom.

Ofta har Gud haft speciella budbärare på jorden. Bibeln kallar dem för profeter. Vi har Guds eget löfte i Fjärde Moseboken 12:6, där det står: ”. . . Om det finns en HERRENS profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn”. Han sänder en ängel – eller använder vissa gånger en bild – för att berätta för profeten om något som har hänt eller kommer att hända. Andra gånger ger Han honom varningar eller vägledning. När en ängel visar profeten något, säger vi att Gud har gett honom en vision eller syn. Då vill Gud att profeten skall berätta om visionen för dem, som budskapet gäller. Det kan vara en person eller en församling, eller hela Guds folk.

Gud har haft många profeter, och de har fått syner. Vi har redan läst om några av Daniels visioner. Gud gav Moses en vision när Han bad honom att bygga en helgedom. Vi läser om synen, som Johannes fick i Uppenbarelseboken om den Mörka Dagen och den röda månen samt stjärnorna som föll från himlen. Och det förekom många andra män som skrev andra delar av Bibeln, och som också var profeter.

Efter den stora besvikelsen blickade Jesus i kärlek ned på dessa kära, bedrövade människor som hade varit så säkra på att Han skulle komma den 22. Oktober, 1844, för att ta bort dem från denna värld med så många bekymmer till himmelens slott. Och nu hade Gud sänt Sin ängel till Ellen för att försäkra dessa trogna människor om, att Han verkligen skulle komma tillbaka för att hämta dem, men bara inte riktigt ännu. De måste ha tålamod och vänta litet längre.

2:a scenen – En rak och smal stig
När hon fick synen, tyckte Ellen att hon steg högre och högre från jorden. Hon vände sig om för att titta efter adventisterna i världen, men hon kunde inte hitta dem! Då sade ängeln till henne: ”Titta igen och titta litet högre upp.” Ellen tittade upp och såg en rak och smal stig högt över världen, vilken ledde till den himmelska staden långt borta. Adventisterna gick på denna stig. Ett starkt ljus lyste längs stigen och lyste upp vägen för de resande, så att de inte skulle snubbla.

Jesus gick före Sitt folk och ledde dem till den heliga staden. Så länge de höll ögonen fästade på Jesus, var de trygga, men en del blev trötta och klagade över att staden var så långt borta. En del sade att det inte var Jesus som ledde dem, och vände blicken ifrån Honom. Då slocknade ljuset bakom dem som tvivlade, så att de gick i mörkret, och de snubblade och föll ned från stigen, ned till den mörka, onda världen nedanför.

Ängeln förklarade för Ellen att det starka ljuset representerade ”midnattsropet”. Du kanske inte vet vad det betyder, men det var vad de kallade det speciella budskap Gud sände till världen om Jesu återkomst för. Jag är säker på att Ni alla minns historien Jesus berättade om de tio jungfrurna. De tio flickorna gjorde sig redo för att närvara vid bröllopet. Så tog de sina lampor och gick för att möta brudgummen. Fem av flickorna var kloka och tog extra olja med sig, men fem av dem var oförståndiga och tänkte inte på att ta med extra olja. Men brudgummen kom inte då de väntade sig att han skulle komma, så alla flickorna sov. Medan de sov, hände det något. Deras lampor slocknade. Och vid midnatt hörde de ett högljutt rop: ”Se, brudgummen kommer. Gå ut och möt honom.” Det var midnattsropet om att vakna! Brudgummen var på väg.

Flickorna vaknade. De kloka flickorna tömde snabbt den extra oljan i sina lampor, men de oförståndiga flickorna insåg att de inte var redo för att möta brudgummen, för de hade ingen extra olja med sig. Så de gick till de kloka flickorna och bad om litet olja, men de kloka jungfrurna sade att det inte fanns tillräckligt med olja för alla tio lampor. Varje flicka hade bara tillräckligt för sin egen lampa. De föreslog att de dåraktiga flickorna skulle skynda sig att köpa litet olja. Och så skyndade de kloka flickorna ut för att möta brudgummen.

Medan de oförståndiga flickorna gick för att köpa olja, kom brudgummen. De kloka flickorna och andra som var redo, gick in till bröllopet och dörren blev stängd. Senare kom de dåraktiga flickorna tillbaka och knackade på dörren, men det var för sent. Jesus stängde dörren med en varning till alla: ”Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme” brudgummen kommer. (Matteusevangeliet 25:13.) Det betyder att vi inte får vara sömniga, oförberedda kristna som de oförståndiga flickorna. Lamporna representerar Bibeln, och vi måste studera den flitigt, så att vi är redo när Jesus kommer.

I denna berättelse representerar brudgummen Jesus Själv när Han kommer tillbaka.

De kloka flickorna är de visa människor, som älskar Jesus och håller Hans bud. De lär sig att imitera Honom och väntar på att Han skall komma igen. Men de oförståndiga flickorna är som de dåraktiga personer, som skrattade åt Miller och vände sina ögon bort från Jesus på stigen Ellen såg i en syn. De kommer inte att vara redo när Jesus kommer tillbaka. (Ta bort 163.)

I denna första syn såg Ellen Jesus komma igen med alla de lysande änglarna. Då hörde hon att Han ropade till de frälsta människorna, som var döda och sov i sina gravar: ”Vakna! Vakna! Ni som sover i jordens mull, vakna och stå upp!” De levande, frälsta förvandlades och alla fördes av änglarna upp för att möta Jesus i luften. Och så började den underbara resan genom luften och förbi stjärnorna på himlen – längre och längre bort, tills de slutligen nådde den heliga staden.

Inne i staden såg Ellen Edens lustgård och Guds vackra tron med livets flod som rann ut från den. Hon såg trädet som gav olika frukt varje månad. Gatorna var av vackert, glänsande guld.

Så var synen över, och Ellen insåg att hon fortfarande var hemma hos fru Haines. Hon såg de fyra vännerna och rummet där de hade träffats. Ängeln var borta. Det starka ljuset var borta. Åh, hur mörk världen tedde sig för Ellen nu! Hon hade sett en bättre plats.

Ellen berättade för sina vänner vad ängeln hade visat henne. De trodde att Gud hade sänt denna vision efter den stora besvikelsen för att trösta Sitt folk, så att de skulle förstå att Jesus fortfarande skulle komma, och att Gud fortfarande ledde dem.

Ellen glömde aldrig denna syn – den raka och smala vägen och den vackra staden. Hon längtade efter att komma dit och vara där för evigt. Men Gud hade ett arbete som hon måste utföra. Han hade gett henne denna vision, för att hon skulle berätta om den för andra och uppmuntra dem att vara trogna till den dag då Jesus skulle komma för att ta dem till denna vackra stad.