Tillbaka

15 – Gud sänder en ängel

1:a scenen – En profetians ängel
I tusentals år har ängeln Gabriel kommit med Guds budskap till profeterna här på jorden. Och samme ängel talade till Ellen när hon fick en syn.

Vi läser i Uppenbarelseboken 22:6: ”Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.’”

När Gud hade skapat jorden, talade Han ansikte mot ansikte med Adam och Eva i Edens lustgård. Men när de var olydiga, förstörde synden denna möjlighet till direktkontakt. Men Gud älskade fortfarande Adam och Eva och skickade meddelanden till dem genom sin specielle ängel, Gabriel.

Efter en tid var det många människor som levde på denna jord, men på grund av synden fick de många svårigheter och behövde någon som kunde vägleda och hjälpa dem. Gud valde då vissa människor, män och kvinnor, som Han visste levde rätt till att vara profeter åt Honom. Ordboken säger att en profet är en som talar för en annan, särskilt för Gud. Således är en profet en som talar för Gud. Gud sände Sin ängel till profeten med ett speciellt budskap, och så gav profeten detta budskap till människorna som behövde det.

Bibeln säger i Fjärde Moseboken 12:6: ”’Hör nu mina ord: Om det finns en HERRENS profet bland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm.” Är inte det exakt vad Gud gjorde med Ellen? Alltså är de ord, som profeten talar eller skriver, inte hans egna, utan de är Guds ord.

Gud sände ett budskap till Noa och sade till honom att bygga en stor båt, för det skulle komma att bli en översvämning. Noa lydde och byggde arken. Och översvämningen kom, precis som Gud sagt att det skulle göra. De, som lydde, gick in i arken och räddades.

När Samuel bara var en liten pojke, gav Herren honom ett budskap som han skulle vidarebefordra till Eli. Senare, när Samuel växte upp och blev en domare, gav profetens ängel honom många budskap från Herren.

Detta är samme ängel som visade sig för Sakarias och sade: ”’Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap.” Lukasevangeliet 1:19. Ängeln sade till honom att han skulle få en son och att han skulle kalla honom för Johannes.

Är det inte fantastiskt att samme ängel som står inför Gud, är samme ängel som visade sig för Ellen och gav henne budskap som skulle vägleda och hjälpa Hans folk i dessa sista dagar?

2:a scenen – Lyssnar vid dörren
En dag öppnade Gud en väg för Ellen så att hon kunde resa och tala med en grupp missmodiga människor. Maken till Ellens syster kom från Poland i Maine, som låg cirka fem engelska mil [80 km] bort, och han ville att Ellen skulle resa tillbaka med honom. Det var vinter och väldigt kallt, men Ellen mindes fortfarande ängelns ord: ”Kungör för andra vad Du har sett.” Hon hade lovat Gud att när hon fick en möjlighet att göra det, skulle hon resa och förkunna Guds budskap. Nu måste hon resa igen.

De hade inte varma bilar på den tiden. Ellen visste att hon skulle frysa, ty hennes svåger reste i öppen släde, så hon tog på sig mycket kläder. Sedan satte hon sig på botten av släden och drog över sig ett tjockt lager gjort av buffelläder.

Hennes syster blev glad över att se henne och sade: ”Jag är glad att Du kunde komma. Det är möte i kväll. Vill Du vara med oss?”

Jag är säker på att Ellen var trött och kall, men naturligtvis ville hon vara med Guds folk. Adventisterna hade inte många kyrkor på den tiden. De träffades i olika hem. När de kom till mötet, såg Ellen ett stort rum fyllt med människor som var intresserade av att höra henne prata om hur Gud hade gett henne en syn. De var ivriga att höra budskapet som ängeln hade visat henne i synen.

Ellen var fortfarande svag och sjuklig, och när hon stod upp för att tala, var hennes röst så svag och hes att hon bara kunde viska. De närvarande var väldigt tysta och lutade sig fram för att höra varje ord hon viskade. Hon ansträngde sig hårt i omkring fem minuter för att mötesdeltagarna skulle höra henne. Då plötsligt, till allas förvåning, ändrades hennes röst och blev klar och stark. Hon fortsatte att prata i nästan två timmar. Hon pratade om visionen om den raka och smala stigen hon sett adventisterna gå på och Jesus som ledde dem. (163.) Hon sade till dem att de som höll blicken fästad vid Jesus skulle Han leda till den himmelska staden. Hon berättade om någon som började att klaga på att staden var för långt borta. En del sade att det egentligen inte var Jesus som ledde dem. De vände sina ögon ifrån Honom, de snubblade och föll ned från den smala stigen, ned i den mörka syndiga världen igen. (Ta bort 163.)

Ellen berättade hur hon hade sett Jesus komma igen med alla änglar. Hon såg gravarna öppnas och de rättfärdiga döda stå upp. Så förvandlades de rättfärdiga levande och alla togs med till himmelen. Där såg de Guds tron och livets träd.

När Ellen hade talat klart och gått och satt sig, var hennes röst hes och hon kunde bara viska igen.

Ellens syn hade gett dessa människor nytt hopp. Efter mötet ljöd det glada ropet: ”Nu skall vi hem! Jesus kommer verkligen igen!”

Ellen visste det inte, men när hon talade om den vision som Gud hade gett henne, stod en ung man i dörren och lyssnade. Han ville inte gå in i rummet och sätta sig, men han ville höra vad hon hade att säga. Han såg väldigt nervös ut när han stod där och lyssnade. Sedan vände han sig till den som stod bredvid honom och sade: ”Synen hon talar om, är så lik den jag fick se, som två personer kan ha.”

Den här unge mannen var Hazen Foss. Han var predikant och en synnerligen skicklig sådan. Gud hade gett honom samma syn och ängeln hade sagt åt honom: ”Kungör för andra vad jag har visat Dig.” Men Hazen Foss var en stolt ung man, och han var rädd för att folk skulle vägra att tro honom och skratta åt honom, så han berättade inte för någon om uppenbarelsen. Han fick samma syn igen och fick veta att om han vägrade att bära fram detta budskap, skulle det tas ifrån honom och ges till det svagaste av Guds barn. Hazen Foss insåg tydligen inte hur farligt det är att säga ”nej” till Gud, så han vägrade att berätta för andra om visionen. Till sist kom ängeln till honom en tredje gång och sade till honom att han inte skulle behöva predika, och att Gud skulle välja det svagaste av Sina barn att ta hans plats.

Detta skrämde Hazen Foss, så han bestämde sig för att lyda Gud och berätta om synen. Han kallade samman många människor och berättade att han hade ett speciellt budskap från Gud till dem. Folk kom till mötet, men när Foss stod upp för att tala till dem, hade han glömt synen, precis som kung Nebukadnessar glömde sin dröm. ”Gud har tagit synen ifrån mig!”, sade han. ”Jag är en förlorad man!” Och så rusade han ut ur mötesrummet.

Dagen efter det att Hazen Foss hade hört Ellen berätta om samma vision som hade tagits ifrån honom, talade han med henne och sade: ”Ellen Harmon, jag hörde Dig tala i går kväll. Jag tror att visionerna har tagits ifrån mig och getts till Dig. Du är utvald av Gud. Var trogen i Ditt uppdrag, och kronan jag skulle ha haft, kommer Du att få. ”

Ellen var nu säker på att Gud verkligen hade valt ut henne till att vara Hans särskilda sändebud, och med Hans hjälp och med ängelns hjälp skulle hon aldrig svikta i uppgiften att förmedla Hans budskap till mänskligheten.