Tillbaka

33 – Ett budskap till Ella

1:a scenen – En flickas bön
Tänk Dig att syster White levde nu, och hon skulle skriva ett viktigt budskap speciellt till Dig. Vad tror Du att Du skulle säga? Berättelsen i dag handlar om ett budskap som syster White skrev till en tjej på 14 år. Flickan var hennes eget barnbarn, Ella. Hon lever fortfarande (1965), och heter fru Ella Robinson. Hon har skrivit en bok som heter ”Stories of my Grandmother” (Berättelser om min farmor).

Några av syster Whites visioner gällde viktiga personer inom adventsrörelsen, som konferensordförande och chefer samt sanatorier, förlag och skolor. Andra gällde predikanter, lärare, läkare och föräldrar. Även om de flesta av synerna var riktade till vuxna, fick hon några meddelanden särskilt till barn.

Ella bodde i Australien med sin familj och sin farmor Ellen White. Ella hade just kommit hem från en kvällsskola, som hölls för studenter som måste arbeta om dagarna för att tjäna pengar för att gå på vår skola, vilken heter Avondale. Den kvällen när hon kom hem från skolan, knäböjde Ella bredvid sin säng och bad. Hon visste att hon inte var en så god kristen nu som hon hade varit tre år tidigare, när hon döptes. Hon bad Gud om hjälp att få tillbaka den frid och glädje som hon hade i sitt hjärta förut. Men hon trodde inte att hennes bön nådde längre än till taket och kände att hon gled längre och längre bort från Gud.

Efter att hon hade bett en lång stund, gick hon till sängs, och med tårarna strömmande ned på kudden, bad hon: ”Hjälp mig att rätta till vad som är fel, så att jag återigen kan vara säker på, att Du godtar mig.”

2:a scenen – Besök av farmor
Nästa eftermiddag kom Ellas farmor, syster White, på besök i sin vagn. Hon hälsade inte glatt på familjen som hon brukade, utan sade allvarligt till Ellas mamma: ”Jag vill att Willie ska sammankalla familjen, för jag har något att säga till Er.” Willie var syster Whites son.

Snart hade hela familjen samlats i vardagsrummet tillsammans med farmor White. Ella och Mabel, hennes yngre syster, höll varsin liten tvillingbror i knäet. Men farmor White sade: ”Skulle någon annan kunna ta hand om tvillingarna? Jag vill att Ella och Mabel skall lyssna uppmärksamt, eftersom jag har ett allvarligt budskap till dem.”

Så tog syster White fram flera pappersark från en liten handväska, där hon hade sina skrivattiraljer, och började att läsa för dem vad hon hade skrivit på morgonen. Hon sa: ”Jag kunde inte sova efter kl. 11 i går kväll. I natt blev jag undervisad av Gud. Det var en som stod bredvid mig och talade till mig.”

Syster White hade sett hela familjen i uppenbarelsen. Hon sade till Ellas föräldrar att det förekom oordning i hemmet. Det var för mycket stoj och de glömde Gud i sina dagliga arbetsuppgifter hemma. Hon blev ombedd att tala om för barnen att de måste ägna mer tid åt att läsa i Bibeln.

”Är det möjligt”, tänkte Ella, ”att Gud har sänt Sin ängel från himmelen med ett meddelande bara till oss?”

Syster White fortsatte: ”Barnen bör förstå att en del av deras utbildning är att lära sig och göra de små plikterna i livet riktigt.” Syster White läste vidare: ”Låt en levande tro, likt trådar av guld, gå igenom de dagliga erfarenheterna, när Ni fullgör allmänna skyldigheter. Vad Ni än gör, gör allt till Guds ära. Då kommer Ni att se upp till Jesus. Då kommer kärlek till Jesu att vara drivkraften bakom allt och ge liv och styrka till allt som skall göras.”

”Flickorna”, läste hon, ”måste bli bättre på att lära sig rätt vanor och hålla sina kläder rena och prydliga.”

Ella och Mabel såg på varandra. Åh, så de avskydde att sitta och stoppa strumpor och laga sina klänningar. Naturligtvis visste Gud om detta och ville hjälpa dem.

När Ella satt och lyssnade på vad hennes farmor läste, insåg hon att huvuddelen av synen var avsedd särskilt för henne. Hennes namn nämndes flera gånger. Hon lärde sig att det var hennes plikt att föregå med gott exempel för sin yngre syster genom att vara en riktig, levande kristen i hemmet. Hon borde vara trogen i alla små sysslor som hon hade hemma, och hon skulle inte vänta på att mamma måste berätta för henne allt hon hade att göra.

Syster White såg direkt på sina två sondöttrar och läste: ”Det första Ni bör göra är att se till att allt är i ordning på Ert rum. Gud gillar inte de vanor Ni lägger Er till med. Ni måste skaffa Er rätta vanor även när det gäller kläder. Deras utseende ska vara snyggt och attraktivt, för änglarna märker sådana saker. Ni får inte försumma de små saker som måste göras för att få ett prydligt utseende. Även i köket skall det vara rent. ’Den som är trogen i smått är också trogen i stort.’”

När syster White hade läst det långa brevet, gav hon det till familjen och sade: ”Detta är det budskap jag har blivit ombedd att ge Er. Jag råder Er alla att lyssna till det.”

Hon sade till Ella och hennes syster, att de inte skulle låta sig avskräckas, ty änglarna var med dem för att se hur de skulle kunna hjälpa dem att utveckla en karaktär som liknade Jesu eget sinnelag.

Ella reagerade snabbt på meddelandet genom att bli bitter och förnärmad. Hon sprang upp på sitt rum, begravde ansiktet i kudden och grät. Varför skulle hon tillbringa så mycket tid med att sopa och skura samt tvätta? Hon ville tillbringa tid med att läsa läxor. Hon ville få bra betyg i skolan.

Då, plötsligt, precis som träffad av blixten, mindes hon något. Vad var det hon hade bett om kvällen innan? Hon hade bett Gud om hjälp: Så detta meddelande måste vara ett direkt svar på hennes bön. Ja, den store Guden i himmelen hade hört bönen från en ung flicka och hade sänt Sin ängel för att visa henne vad som var fel med hennes liv. Gud älskade henne. Han hade skickat ett speciellt budskap och tillrättavisat henne, därför att Han älskade henne. Han hade till och med nämnt Ella och Mabel vid namn.

När dessa tankar kom till henne, började tårar av ånger att rinna i stället för de upproriska tårar som hade spillts en stund tidigare. Hon knäböjde på samma plats som hon hade bett på kvällen innan då hon kände sig övergiven av Gud. Nu visste hon att Han inte hade lämnat henne och hon var tacksam över att veta att den store Gud som styr universum också tänkte på en ung flicka som hade rymt från Honom. Han ville ha henne med Sig till himmelen, så Han sände Sin ängel för att hjälpa henne att hitta vägen tillbaka.

3:e scenen – Den odiskade grytan
(Ta bort alla personer, visa 4 vid ugnen.)
Plötsligt mindes Ella en gryta, som hon hade satt i blöt och gömt långt bakom spisen. När hon var säker på att ingen såg henne, tog hon fram den och diskade den. Hon såg sig om i köket och hittade annat som behövde göras. Hon tvättade bordet väl, kastade ut en vissnad pumpa och städade hela köket. Medan hon arbetade, tänkte hon på den vers som farmor hade citerat i sitt budskap: ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort.” Hon bestämde sig för att från och med nu skulle hon hålla köket snyggt och rent.

Ett tag skämdes Ella över att låta någon få veta att hon hade blivit tillrättavisad av en ängel. Men senare förstod hon att detta budskap som hjälpte henne när hon var modfälld, också kunde vara goda nyheter för andra unga människor som frestas att försumma sitt arbete och tror att ingen ser.

”Änglarna ser när vi inte gör vår plikt, men också när vi gör vår plikt ordentligt.”

Ella tyckte om denna vers: ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort. . .” Ella lovade sig själv att: ”Hädanefter skall jag försöka att göra allt så väl och trofast, som om jag kunde se att Jesus tittar på allt jag gör.”

Detta är ett bra löfte för var och en av oss också. Låt oss läsa Ellas löfte igen, så att vi kan tänka på det mer på allvar: ”Hädanefter ska jag försöka att göra allt så väl och trofast, som om jag kunde se att Jesus tittar på allt jag gör.”