- Tillbake

brev nr 17a, 01. april 1880 - »Till James White«

1 april, 1880 Oakland, Kalifornien - [ofullständigt brev till James White.]
... Pastor [S. N.] Haskell talade på måndag kväll. Jag vilade. Tisdag var alla samlade i metodistkyrkan medan pastor Haskell undervisade dem i olika grenar av Guds verk och om den bästa arbetsmetoden. Klockan halv elva talade jag till en god församling. Många som kom utifrån var närvarande.

All tid som fanns för att sprida tidpunkten på var måndag. Flera från Arbuckle skyndade sig hem från Woodland efter att ha hört mig tala på söndag förmiddag, för att ge beskeden till College City och Arbuckle. Av en tillfällighet sände de meddelandena tjugo mil bort till Fresh Water där bror Rices föräldrar bodde, och medan jag talade, kom de in. Jag fick stor frimodighet och klarhet till att tala och det tycktes föreligga ett synnerligen djupt intresse.

Vid middagstid presenterades jag för Mr. och Mrs. Manoah och deras dotter. Mor och dotter håller sabbaten. Syster Manoah är mor till bror Rice och dottern är hans syster. Denne Mr. Manoah är den andre maken, icke-troende, men de var mycket intelligenta och människor som ser mycket trevliga ut. De har helt nyligen tagit emot sanningen, men de är mycket seriösa och har en intelligens som kommer att kunna bidra till vår tro.

Jag inbjöds till att äta hos syster Lucas. Hon är en intelligent, fulländad kvinna. Hennes barn är med henne i tron. Hennes man är spiritist och driver ett värdshus. Han är verkligen en man med trevligt utssende. Han försökte få mig att tala, men misslyckades. Jag förmådde bemöta honom klokt och täppa till hans mun.

Pastor Haskell talade på eftermiddagen, och hans insats togs väl emot. På kvällen hade jag, enligt vad som sades, den största församling som någonsin samlats i Arbuckle. Huset var fullt. Många kom fem, tio eller tjugo mil bortifrån. Herren gav min särskild kraft att tala. Församlingen lyssnade som trollbunden. Ingen lämnade huset, trots att jag talade mer än en timme. Innan jag började tala, räckte någon pastor Haskell en papperslapp, där en bestämd text citerades som förbjöd kvinnor att tala offentligt. Han tog kortfattat upp saken och uttryckte mycket tydligt innebörden av apostelns ord. Jag förstår att det var en campbelit som skrev protesten, och den hade gått runt innan den nådde talarstolen; men pastor Haskell förtydligade innebörden för folk. Sedan jag slutat, gav han några upplysningar om deras nykterhetsorganisation. Ingen lämnade huset.

Jag kan inte ge uttryck för hur tacksamma dessa nyomvända var över att få denna hjälp i rättan tid. De möter värsta tänkbara motstånd från campbeliterna, men alla står fasta. Ytterligare några ingick i förbundet med Herren den kvällen och åtskilliga andra håller på att fatta sina beslut. Jag hade känt en så djup medkänsla för dessa stackars själar, och blev så tänd då jag insåg vad de riskerade att jag inte kunde sova den natten. Jag tror inte jag sov mer än två timmar.

Onsdagen var i början molnig och kall med en bris direkt mot våra ansikten, men vi hade väl täckta vagnar. Genom att trycka tidningar över lungorna och mellan skuldrorna på systrarna, hade de det bra. Det var nära att vi hade fått en brand på vår resa. Tegelstenar värmdes för fötterna. Ella Sanders, Lucy Bush, och bror Sanders satt på framsätet. De lade märke till värmen från tegelstenarna. Det man hade svept in dem i höll på att bilda eldslågor. De upptäckte det inte ett ögonblick för sent. De kastade snabbt ut tegelstenarna och det man svept in dem i. Ella brände kruset på sina kläder. Så illa var det. Vi åt middag hos bror Saunders och åkte sedan till stationen för att tåget klockan tre, men vi kom en minut för sent till det. Vagnarna började röra sig så sakta. De lämnade oss fyllda med en egendomlig känsla.

Bror Greysons grupp befann sig fortfarande hos bror Saunders, så han åkte ut med oss. Jag var alltför trött för att orka med ett besök hos någon. Jag gick tidigt till sängs och sov gott. Bror Greyson körde oss två mil nästa morgon. Det regnade hela natten och har regnat mer eller mindre under dagen. Vi fann när vi kom till stationen, att vi måste vänta en timme, så vi gjorde ett väntrum av den täckta vagnen och hade ett intressant uppehåll tillsammans med bror Greyson under en timme. Medan regnet stilla föll, signalerade bror Greyson till tåget, och en kvart i åtta fortsatte vi vår resa, [med] landsvägsvagnarna efter oss.

Vi anlände hit till Oakland klockan elva. Jag talade fem gånger på fyra dagar. Äldste Haskell talade så ofta han kunde få en församling, och utnyttjade därmed varje ögonblick på ett fruktbart sätt.

Här finner vi brev från Battle Creek, brev från dig, som jag vill besvara denna eftermiddag. Jag har ett möte att närvara vid i kväll. Vi fyller ut tiden så mycket vi kan, och skyndar från församling till församling. Pastor Haskell besöker en församling, medan jag besöker en annan; Sedan, när det behövs, förenar vi våra krafter. Jag har alltid en eller två med mig.

Bror Greyson är tusentals dollar värre än ingenting. De två sista åren har misslyckats när det gäller skörden. Om ytterligare ett år misslyckas, kommer han inte att ha en enda dollar kvar som sin egen.