- Tillbake

brev nr 45, 10. mars 1903 - »Broder och syster [D. H.] Kress«

”Elmshaven,” St. Helena, California, den 10. Mars, 1903
Detta brev är publicerat i sin helhet i 13MR 37-43. +
Kära broder och syster Kress!
Jag har precis skrivit ett brev till broder och syster Burden, en del av detta kommer att sändas i morgon. Detta brev är lika mycket till Er själva, som det är till dem.

I Era skrifter har jag sett en tanke komma till uttryck, att när två familjer inte kan bli eniga på vissa punkter, när det gäller kostfrågan, är det enda alternativet att vara av olika uppfattning; för Ni tror att Ni under sådana förhållanden inte kommer att kunna arbeta tillsammans.

Gud önskar att Ni förenar Er i arbetet för män och kvinnor med olika sinnen – för otrogna och för kyrkomedlemmar i alla samfund. Detta är ett område där Ni båda med fördel kan arbeta; men Ni fruktar att en meningsskiljaktighet i några mindre frågor är tillräcklig anledning för Er att bryta upp Ert samarbetsgrundade inflytande. Om Ni visste hur mycken sorg detta orsakar mitt hjärta, skulle Ni börja att närmare rannsaka Er själva än Ni har gjort.

Det finns inget som kan jämföras med syftet och målet med att kristna redskap arbetar för själars frälsning. I och med dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn lovar dopkandidaten att hålla viljan, syftena, hela livets böjelser – kropp, sinne och själ – döda för världen och för all själviskhet och hålla dem underordnade Guds vilja.

Aposteln Paulus säger: ”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.” [Kolosserbrevet 3:1-3.]

Är Kristus delad? Har en ringa meningsskiljaktighet tillräcklig betydelse för att skilja vänner åt, så att de inte kan förenas i att utföra ett gott arbete? Är enskilda åsikter att betrakta som så ofelbara att de inte medger någon förändring? Detta är verkligen andlig svaghet. Måtte varje arbetare ödmjuka sitt hjärta inför Gud. Eftersom ingens åsikt alltid är felfri, agera inte som om Ni inte kunde prata om saken tillsammans och ge med Er.

Broder och syster Kress, jag vill för Ert övervägande presentera några punkter som har avslöjats för mig sedan svårigheterna i samband med frågan om att kassera kött från borden på våra medicinska institutioner först uppstod. Andra frågor kräver än mer seriöst övervägande, men jag skall nu skriva om denna.

Jag har tydligt blivit instruerad av Herren att kött inte bör placeras framför patienterna i våra sanatoriematsalar. Ljus har getts mig att patienterna kan få kött, om de efter att ha hört salongsföreläsningarna fortfarande uppmanar oss att ge dem det; men att det i sådana fall måste ätas i deras egna rum. Alla medhjälpare skall sluta med kött. Men, som sagts tidigare, om några patienter efter att ha förstått att djurs kött inte kan placeras på matsalsborden insisterar på att de måste få kött, ge dem det glatt på deras rum.

Eftersom många är vana vid användningen av djurkött är det inte förvånande att de förväntar sig att se det på hälsohemmets bord. Ni kanske tycker att det inte är tillrådligt att offentliggöra en matsedel, med en lista över de livsmedel som tillhandahålls vid bordet; för frånvaron av kött från kosten kan tyckas vara ett formidabelt hinder för dem som funderar på att gynna institutionen.

Se till att maten tillagas välsmakande och serveras snyggt. Fler rätter kommer att behöva tillagas än vad som skulle vara nödvändigt om kött serverades. Andra saker kan tillhandahållas så att kött går att undvika. Mjölk och grädde kan användas av vissa.

Jag gör inte mig själv till regel för någon annan. Det finns saker som jag inte kan äta utan att drabbas av allvarliga besvär. Jag försöker att lära mig det som är bäst för mig, och sedan, utan att säga någonting till någon, äter jag av det jag kan äta, som ofta helt enkelt är två eller tre varianter som inte skapar störningar i magen.

Låt oss komma ihåg att vi har haft lång tid på oss att vänja oss vid hälsoreformens kost. Vi kan inte förvänta oss annat än att det i våra sanatorier kommer att bli nödvändigt att erbjuda rätter som tillagas något annorlunda än de som tillagas för vårt eget bruk; för vi har lärt oss att njuta av enkel mat. Det är nödvändigt att planera mer frikostigt för en medicinsk institution än för en privat familj. Många saker måste tas i beaktande, och eftergifter måste göras för att möta de speciella behoven hos de många klasser av patienter som kommer till våra sanatorier. En tvångströja skall inte plötsligt sättas på aptiten. När Ni blir bekanta med dessa människor och förstår deras verkliga tillstånd, kan recept tillhandahållas för att uppfylla de individuella kraven.

På alla våra sanatorier bör en frikostig variation av mat för patienternas matsal ordnas. Jag har inte sett något särskilt extravagant i någon av våra medicinska institutioner; men jag har sett några bord som avgjort saknade ett utbud av god, inbjudande och välsmakande mat. Ofta har patienter på sådana anstalter, efter att ha varit kvar en tid, och betalat en stor summa för rum, kost och behandling, utan att få mycket tillbaka, därför lämnat. Naturligtvis har snart klagomål till institutionens skam kommit i cirkulation.

Det finns två ytterligheter, som vi båda bör undvika. Må Herren hjälpa alla som är anslutna till våra medicinska institutioner att inte förespråka en mager tillgång på mat. Män och kvinnor från världen som kommer till våra sanatorier har ofta pervers aptit. Radikala förändringar kan inte göras plötsligt för alla dessa. Vissa kan inte på en gång börja med en så enkel hälsoreformdiet som skulle vara acceptabel i en privat familj. Vid en medicinsk institution finns det olika aptiter att tillfredsställa. Vissa kräver väl förberedda grönsaker för att möta sina speciella behov. Andra har inte kunnat använda grönsaker utan att drabbas av besvär. De fattiga, sjuka med dålig mage behöver få många uppmuntrande ord. Låt det religiösa inflytandet från ett kristet hem genomsyra Hälsohemmet. Detta kommer att främja patienternas hälsa. Alla dessa saker måste hanteras varsamt och under bön. Herren ser att svårigheterna måste bemötas, och Han kommer att vara Er Hjälpare.

Till alla som är kopplade till Wahroonga Sanitarium, skulle jag säga, liksom Paulus sade till Timoteus: ”Ge akt på dig själv och på din undervisning”. Vi måste också följa det tillagda föreläggandet: ”håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dessa som lyssnar på dig.” [Första Timoteusbrevet 4:16.]

Min broder, min syster, Herren har välsignat Er båda mycket. Ert glada, lyckliga temperament kommer att vara som medicin. Ha tro på Gud. Rör Er, steg för steg, framåt och uppåt. Och när Ni umgås med patienterna och betjänar dem genom att förmedla Guds ord av tröst och hopp, må sanningens ord vara för dem som ett löv från livets träd. Led dem till tro på Kristus Jesus. Sålunda kommer många själar att besluta sig för att räkna kostnaden för sitt syndiga överseende med omåttliga vanor och sensuella benägenhet – ett överseende som, om det fortsattes, skulle innebära att både själen och kroppen fördärvas.

Syster Kress, tal inför mammor som Du håller kommer att bli desto mer uppskattade eftersom Du själv är mamma. O, om vi bara kunde få de i okunnighet att förstå att mödrar – ja, också fäder – själva i hög grad är ansvariga för strukturen på karaktärsväven som de ger sina barn! Genom sina egna ord och handlingar, genom det humör de visar, utövar de ett formgivande inflytande över sina små. Om de bara skulle ta emot den hjälp som Jesus erbjuder dem, kunde både fäder och mödrar vara en välsignelse för sina barn, genom att ägna flitig uppmärksamhet åt odling av rätta vanor och metoder fysiskt, intellektuellt och moraliskt. Sann utbildning skulle alltså föras in i det praktiska livet.

Den 11. Mars, 1903
Jag har precis fått brevet Du skickade mig i handen. Tack. Jag har läst det. Mitt hjärta skuttar av glädje och hopp över få veta att Du är så glad. Jag har ännu inte hunnit läsa broschyrerna som syster Irwin skickade, men kommer att skriva mer om dessa saker vid något annat tillfälle, om jag kan göra det.

I går skrev jag några saker till Dig som jag hoppas inte på något sätt kommer att förvirra Dig. Jag kan ha skrivit för mycket om vikten av att ha frikostigt varierad kost på våra sanatorier. Jag har varit på flera medicinska institutioner där utbudet av mat inte har varit så frikostigt som det borde ha varit. Som Du väl vet måste vi när vi bistår de sjuka inte följa en bestämd regim, utan måste ofta variera matsedeln och laga mat på olika sätt. Jag tror att Herren kommer att ge Er alla gott omdöme när det gäller att laga mat. Jag hyser tillförsikt att tro att Han kommer att ge Dig visdom att arbeta i enighet med andra och att Du inte skall försvaga Ditt inflytande genom att fallera i samarbetet med varandra.

I vår familj äter vi frukost halv sju och lunch halv två. Vi äter ingen kvällsmat.

Vi skulle ändra våra mattider litet om det inte vore för att dessa tider passar bäst för några av våra familjemedlemmar. Jag äter bara två mål om dagen och jag följer fortfarande det ljus som jag fick för trettiofem år sedan. Jag äter inget kött. Jag själv har bestämt mig när det gäller smör. Jag använder det inte. I denna fråga borde det vara lätt att bestämma sig, överallt där man inte kan få tag i helt rent smör. Vi har två bra mjölkkor, en Jerseyko och en Holstein. Vi använder grädde, och alla är nöjda med detta. Ändå kan vissa personer inte använda grädde eller mjölk. [Om] de kan använda litet smör, ge dem det.

Bevisen Du har för att Guds välsignelse följer med trofasta ansträngningar som görs för att återställa de sjuka genom dem med begränsade faciliteter är precis desamma som vi märkte för åratal sedan i Battle Creek. Innan vårt hälsohem där etablerades gick min man och jag från hus till hus för att ge behandlingar. Under Guds välsignelse räddade vi livet på många som led av anfall av difteri och blodig dysenteri. Till och med läkare begravde sina egna barn. Herren gav mig instruktioner om vilken typ av behandling jag skulle ge, och vi uppnådde framgång. {Difteri: ”Infektionssjukdom med tjocka beläggningar och stark svullnad i svalget.” Dysenteri: ”tarmsjukdom med smärtsamma, blodiga avföringar”. Kallas även för rödsot. Svensk Ordbok och Svensk Uppslagsbok, sid. 203, 226. Övers anm.}

Vad jag har skrivit vill jag att Du skall betrakta som råd som ges till män och kvinnor som jag tror har gott, helgat omdöme. Jag vet att en av de största farorna är att äta för mycket, vilket gör att magen uträttar för tungt arbete. Jag är säker på att när en avhållsam diet praktiseras klokt, följer utmärkta resultat.
Nu måste jag sluta, för att brevet skall hinna med postgången.
Med de käraste hälsningar.