- Tillbake

brev nr 99, 10. juni 1899 - »Kellogg, H. W.«

10 juni 1899 - Sunnyside, Cooranbong, New South Wales, Australien
Tidigare opublicerat

Kära broder,
Jag skriver för att fråga dig om du vill sälja rättigheterna till The Gospel Primer till mig, så att jag i så stor utsträckning som möjligt kan rätta till det förskräckliga arbete som gjorts när man hanterat den? Man använde sig av ojusta metoder. Man intrigerade på ett sätt som inte styrdes av den Helige Ande för att skaffa sig äganderätt till denna bok, och förlaget borde så långt det är möjligt gottgöra för sina listiga planer och förskräckliga agerande. De män som deltog i denna affär kommer inte att med glädje möta sitt förflutna den dag när de till sist ska avlägga räkenskap.

Jag vill sända pengar till Edson för att hjälpa honom i hans arbete på fältet i Södern, för han kan inte skaffa det som behövs. Om de ansvariga på Review and Heralds förlag hade letts av Guds Ande skulle de ha handlat rätt i detta ärende, och Herren skulle ha välsignat dem. Men de handlade inte rätt och älskade inte barmhärtighet. De visade inte mycket intresse för arbetet i Södern.

Om du vill sälja rättigheterna till denna bok till mig kommer jag att använda intäkterna från försäljningen av den till arbetet på detta fält, och vid denna sena tidpunkt försöka göra det som borde ha gjorts för åratal sedan. Om du tycker att det låter bra, hör av dig till mig. Jag vill verkligen rätta till det som gjorts, och om möjligt ordna upp det som varit fel.

W. C. White skulle ha halva andelen i detta projekt, och han kommer att vidarebefordra förtjänsten till Edson, så fort han fått tillbaka vissa pengar som han investerat. Han har inte fått den höga lön som många på Review and Heralds förlag har haft.

Jag såg framför mig på natten hur jag la fram det södra arbetsfältets behov för våra bröder i Amerika. Jag sa till dem, Herren uppmanar er att göra beslutsamma ansträngningar för att hjälpa era grannar i Södern, men så litet ni har uträttat. Ni byggde ett sanatorium i Colorado med de pengar som borde ha getts till missionsfältet i sydstaterna. Varje år uppstår hinder som gör arbetet med att förkunna sanningen svårare. De höga löner som betalas till dem som är anställda på våra institutioner gör slut på tillgångarna och för med sig en rad dåliga konsekvenser som gör det mycket svårt att påbörja verksamhet på nya fält. När de som innehar höga positioner inser det skadliga med dessa höga löner, och ångrar den girighet som de visat och den bitterhet som blivit resultatet av deras giriga anda, då kommer Herren att vända sitt ansikte mot sitt folk.

I april visades en händelse från det södra fältet för mig. O, vilken fattigdom som rådde! Vilket behov av hjälp! I mars hade det rått något missförstånd i Södern, som jag inte kan förklara. Vårt folk hade problem med sydstatarna, som försökte hindra verket från att etableras. Tusentals av de färgade kan inte läsa, och därför kan de inte studera Guds Ord själva. Och det finns väldigt många bland de vita som inte vill att vi ska hjälpa dessa fattiga, okunniga, halvklädda och halvsvultna människor. De vill inte att de ska få lära sig hur de ska arbeta och hur de ska bli självförsörjande, och de försöker återuppväcka slaveriets anda i Södern.

På så sätt blir det farligt att undervisa de färgade om sanningen. Jag hörde kritik och hot mot det arbete som Edson uträttar. Jag hörde hemliga konspirationer med syfte att förgöra både arbete och arbetare om de inte slutade. Då sa jag till den grupp som jag talade till: I åratal har Herren påpekat att man skulle arbeta på det södra fältet på ett försiktigt och klokt sätt. Man borde inte prata om att de svarta har blivit illa behandlade.

Medan jag talade höjde några sina röster och sa: Vi har fått veta att dessa försiktighetsåtgärder inte är nödvändiga, och att man pratat alldeles för mycket om de faror som finns i Södern. Jag vände mig till dem som talade och sa: Ni förstår inte vilka krafter vi har att göra med på det södra fältet. Så fort man gör en ansträngning för att utbilda och lyfta detta folk, som så länge har hållits i okunnighet och slaveri, väcks de vitas avund. Det fungerar inte att arbeta på det fältet med samma frimodighet som ni skulle göra i ert arbete i de norra staterna. I många frågor måste man vara diskret och tyst, annars kommer omständigheter att uppstå som kommer att stänga fältet för oss. De som inte ser någon fara, och tror att de kan fortsätta arbeta på samma sätt i sydstaterna som i nordstaterna saknar verklig vishet. Slaveriets anda är inte utraderad i Södern. Den har bara dämpats en kort tid.

Längtan att visa sitt herravälde över de svarta brinner fortfarande i hjärtat på många som kallar sig kristna, men vars liv visar att de står under den store avfällingens svarta banér. När de vita begår brott får det ofta passera utan att det fördöms, medan de svarta som är okunniga och förtryckta, som inte vet något om Guds Ord och knappt kan skilja sin högra hand från sin vänstra, behandlas sämre än djur om de begår samma överträdelser. Raseriets demon släpps lös, och man utsätter dem fär allt lidande som man kan komma på. Kommer inte Gud att döma dem för detta? Lika visst som de vita har utsatt negrerna för sin omänskliga grymhet, lika säkert kommer Guds hämnd att drabba dem.

Gud är medveten om de medel som berövats missionsfälten, och Han har noterat allt detta i sin bok. Åratal som kunde ha ägnats åt att utbilda de färgade har gått förlorade, och denna försummelse vittnar emot hela kristenheten, och särskilt emot dem som har blivit anförtrodda att förkunna det sista varningsbudskapet för världen. Måtte Herren hjälpa sitt folka att inse att de har varit opålitliga förvaltare. Jag lider i mitt hjärta när jag förstår det mänskliga hjärtats bedräglighet. Det är så många ovärdiga motiv som driver människor, så mycket falskhet som visas, så många ohederliga metoder som används för att uppnå önskat resultat. Under en kappa av rättfärdighet verkar detta onda tills de som blivit bedragna upptäcker att de blivit bestulna, och att Guds bekännande folk agerar på samma sätt som världen. Men ogräset och vetet måste växa tillsammans fram till skörden.

Broder Ballengers idé om att upprätta ett centrum för verksamheten i Södern kommer inte att lyckas. Man måste använda sig av mycket försynta metoder. Tid och erfarenhet kommer att visa att permanenta verksamhetscentra inte kan upprättas där. När en del av fältet stängs för dem kommer Herren att få sina budbärare att återuppta arbetet i ett annat område. De ska inte upprätta samhällen, för inget kan vara permanent på detta fält.

Det finns bara en kraft som kan göra människan stadig och bevara henne så, och det är Kristi nåd. Om Guds sanning är rotad i hjärtat kommer den att vara drivkraften bakom varje handling. Den som förlitar sig på något annat stödjer sig på en vägg som håller på att kollapsa.

Vi har haft svåra tider på detta fält (i Australien där Ellen White befann sig). Guds röst har uppmanat oss att gå framåt, när det såg ut som om det inte fanns någon annan väg än genom Röda Havet. Men vi gick framåt i tro, och satte banéret på platser där sanningen aldrig hade blivit förkunnad. Och nu ser vi ingen begräsning för verksamheten. Varningsbudskapet måste nå varje samhälle mellan Cooranbong och Quensland, och de områden som ligger bortom Queensland. Vi lyder befallningen, Dra vidare (2Mos 14:15), och Herren kommer att öppna vägen genom att sända pengar och utrustning för att fortsätta striden.

Broder Kellogg, du har känt Guds sanning i ditt hjärta. Du har älskat sanningen, och jag vill säga till dig, stå fast. Sanningen, som den är i Jesus, kommer att bevara dig från varje snara, och den kommer att renodla, rena och förädla dig. Vi har inte tid nu att minska våra ansträngningar. Vi ska hålla blicken fäst på Jesus varje minut, och genom att se på Honom förvandlas till Hans avbilder. Besluta dig för att du ska vara trogen principerna. Du förstår hur verksamheten på våra institutioner upprättades genom självförsakelse och självuppoffring. Du ska samarbeta med Den som aldrig misslyckas. Jag önskar verkligen att du ska stå bland dem som segrar genom Lammets blod och deras vittnesbörds ord.