- Tillbake

brev nr 30, 06. juni 1911 - »White, J.E.«

White, J.E. 06 06 1911
St. Helena, Kalifornien, 6 juni 1911

Äldste J. E. White, Nashville, Tennessee.
Käre son Edson:
Det har gått en tid sedan jag skrev till dig. Ibland har jag börjat skriva brev som aldrig blev färdiga. De lades åt sidan och glömdes bort innan de blev färdigskrivna. Sedan jag gjort en lång resa till lägermötena år 1909 har jag endast skrivit ett fåtal brev. Jag har lagt ned mycket kraft på att göra min bok om Apostlagärningarna klar.

För några dagar sedan ägnade jag uppmärksamhet åt Stonewall Jackson Harris verk, en inspektör som tidigare gav en del pengar och var givmild till Guds verk. Nu har han stora planer på att köpa gruvor och andra egendomar, och arbetar med all sin kraft på att dra vårt folk till hans sällskap, för att delta i gigantiska spekulationer.

Vi tillbringade april månad i Sydkalifornien. I Loma Linda hölls ett viktigt rådsmöte. Willie deltog bittida och sent i mötet. Jag fick frimodighet att tala till de studerande och till sanatoriets medarbetare flera gånger, och på sabbaten var kapellet fyllt med vårt folk i Loma Linda och från näraliggande församlingar.

Den andra sabbaten talade jag i Riverside. Mr. Tremain, en sjundedags baptist, tog oss med i sin bil, och bror Clofflin tog oss tillbaka till sanatoriet efter mötet. Willie stannade där för att besöka äldste W F Paap från Australien, som arbetade i Riverside, och återvände med tåg på eftermiddagen.

Vi tillbringar en vecka i sanatoriet i Paradise Valley. Bror och syster Charles Linsay besökte där sin son Harmon, som är ledare för sanatoriet

I Los Angeles talade jag till en stor församling i Carr St.-församlingen, och i San Fernando till studerande och lärare, och till församlingsmedlemmar som var samlade och fyllde kapellet.

För några få dagar sedan fann jag ett ofullständigt brev till dig, som jag nu vill avsluta och skicka utan ytterligare försening. Jag har läst dina brev med dina planer på att flytta till Marshall, Michigan. Detta verkar vara en ganska märklig plan. Jag hoppas uppriktigt att du kommer att handla klokt. Jag är ledsen över att du är så långt borta och känner mig maktlös då jag ser dig ta kontakt med med Frank Belden och Battle Creek-sanatoriet.

Vi tillbringade april månad i Södra Kalifornien. I Loma Linda hölls ett viktigt möte. Willie var närvarande på mötena bittida och sent. Jag hade frimodighet att tala till studenterna och arbetare vid sanatoriet flera gånger, och på sabbaten var kapellet fullsatt med folk vid Loma Linda och från nära liggande församlingar.

Den andra sabbaten talade jag i Riverside. Mr. Tremain, en sjundedags baptist, tog oss med i sin bil, och bror Clofflin tog oss med tillbaka till sanatoriet efter mötet. Willie stannade kvar för att ha ett möte med äldste W. F. Paap från Australien, som arbetar i Riverside, och kom tillbaka med tåg på eftermiddagen.

Vi tillbringade en vecka vid sanatoriet i Paradise. Bror och syster Charles Lindsay besökte där sin son Harmon, som är direktör för sanatoriet.

I Los Angeles talade jag till en stor församling i Carr St. församling, och i San Fernando till studenterna och lärarna, och till församlingsmedlemmar som hade samlats i kapellet och fyllde det.

För några få dagar sedan fann jag ett brev till dig som inte var färdigskrivet, men som jag nu vill avsluta och skicka till dig utan ytterligare fördröjning. Jag har läst dina brev om din avsikt att flytta till Marshall, Michigan. Detta förefaller att vara ett ganska märkligt förslag. Jag hoppas verkligen att du vill handla klokt. Jag beklagar att du befinner dig så långt borta och är förvånad över att se att du på något sätt har kontakt med Frank Belden och sanatoriet i Battle Creek.

Jag tror att om du och Emma reser till Loma Linda och ger denna plats en chans, kommer ni att finna att ni kommer att vara till välsignelse där, och de kommer att vara till välsignelse för er. Jag har en mycket stark önskan om att träffa dig och Emma; och är ibland rädd för att jag inte skall se er igen. Jag har det väldigt bekvämt här på sanatoriet. Varför skall du och Emma då inte besöka oss? Vi kommer att bli glada om ni kunde göra detta.

I flera veckor fick jag röngtenbehandling för den svarta fläcken på min panna. Jag fick sammanlagt 23 behandlingar, och detta fortsatte ända tills fläcken var borta. Detta är jag mycket tacksam för.

Ett ämne som jag särskilt uppehöll mig vid, när jag var i Loma Linda, var betydelsen av att det finns kvinnliga läkare som är närvarande vid förlossningar. Jag visade att män på våra instiutioner måste lära sig att ta hand om män, och kvinnor att ta hand om kvinnor. Och vid dessa tillfällen som jag omnämnt borde vi vara noga med att ta hjälp av kvinnliga läkare, snarare än män. Vi har kommit till en tid i vår erfarenhet, där avgörande förändringar borde göras i den här saken.

Som ett folk behöver vi en större tro på Guds ord. Var och en av oss behöver ett verk utfört för oss av den Helige Ande. Alla som är engagerade i evangelisk förkunnelse behöver av Kristus lära sig Hans saktmod och ödmjukhet i hjärtat. Då kan de vittna om Kristi kraft som den stora Återupprättaren.

Kristus var den store Läkarmissionären. Läs det andra kapitlet i Markus och det femte kapitlet i Lukas om Hans gärningar för dem som sökte Hans hjälp för sina andliga och fysiska behov. Där är dyrbar undervisning att lära sig genom studiet av Kristi helbrägdagörande tjänst.

Jag skulle vilja säga till dig, Edson, försök finna din plats i Guds verk. Det finns behov av läkarmissionärer överallt, till att utföra det verk som Kristus gjorde då Han var på jorden. Till var och en av Sina ombud säger Herren: Inta din plats på pliktens post, och stå fast och arbeta tåligt för att Kristi rättfärdighet måtte uppenbaras. Det berikande ljus som kommer från Guds eviga tron kommer att tilldelas dem som försöker uppenbara rättfärdighetens principer för behövande själar.

Vi behöver mer av den himmelska nåden, och denna nåd tilldelar Kristus alla som söker efter den. Han säger: »Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.« [Matt. 11:28-30]

Det är Herrens önskan att vi skall anstränga oss på nytt på många platser och små plantor skall etableras. Ett arbete skall utföras, som skall öppna vägen för sanningens främjande och detta kommer att föröka själars tro. Världen är Herrens vingård; men märkligt nog är Han utestängd. Nu kräver Han att vingården skall få särskild uppmärksamhet. Det arbete som vi är kallade till genom att ge ljuset, har uttryckts i orden för Frälsarens befallning: »Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.«

Det finns många fält att bearbeta, och det bör inte kalkyleras med att sätta stora verksamheter på några få goda lokaliteter. Herren har lärt mig att vi inte skall upprätta många stora centra, ty på alla fält bör det finnas förutsättningar för att arbetet framgångsrikt skall kunna fortsättas. Av den anledningen bör några få stora institutioner inte få lov tära på alla inkomna medel. I små och stora städer och på boplatser som ligger utanför städerna, bör små centra bevaras, där trogna väktare är utstationerade, som vill arbeta för själar. Oavsett vart missionsarbetaren tar vägen, bör hans arbete med att etablera små planteringar följas upp, så att arbetets framgång kan påskyndas. När Guds tjänare utför sitt arbete trofast, kommer Försynen att öppna vägen för dessa förhållanden på många platser.

Ihärdiga ansträngningar bör göras på huvudvägar och stigar. Vi skall inte utveckla arbetet efter de bästa planerna. Vi bör planera att dela upp och göra underavdelningar av våra arbetande styrkor, så att vi kan bearbeta nya fält. Vid särskilda tillfällen kan medarbetarna samlas för att rådgöra med varandra och få andlig hjälp. I anden omfattade Kristi missionsarbete hela världen, och Hans missionsbefallning pekar ut på våra missionsfält.

Lägg samma seriösa ansträngning i dagen oberoende av var du är, och var folk är. Guds ord har varit dolt under en skäppa, som det var. Ordet måste förklaras för dem som inte känner till dess krav nu. Rannsaka Skrifterna tillsammans med dem som gärna vill lära sig. Arbetet kan börja i liten skala, men andra kommer att delta då det går framåt och allteftersom det arbetas seriöst i tro och beroende av Gud, för att upplysa och undervisa folk i Ordets enkla sanningar, kommer de som lyssnar att få förståelse för sant lärjungaskap.

Hos de färgade folken och utlänningar som nu befinner sig i detta land, finns ett främmande fält – ett brett och nästan obearbetat fält som förts till våra dörrar. På grund av deras brist på kunskap om Gud och av att de inte är medvetna om sitt stora behov, bör dessa folk appellera starkt till oss, om att påbörja undervisningsarbetet. Kan någon av oss ge uttryck för den storhet som är nedlagd i Guds gåva till vår värld, med ord som den förtjänar? Det kan vi inte; men vi kan berätta för dem, som inte känner till Hans kärlek, att Han sände Sin enfödde Son till världen, för att ta på Sig straffet för människors synd. Vi kan vittna om att Gud så ”älskade världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”; och att Gud ” inte sände Sin Son för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.”