- Tillbake

manuskrift nr 1, . januari 1889 - »Rättfärdighet genom tro«

Text. - Joh. 3:1 - 16. Om det finns någon text i hela den Heliga Skrift som mycket klart pekar på vägen till Himlen, så har vi det här i dessa ord. De berättar för oss vad omvändelse är. De talar om vad man måste göra för att bli frälst. Och, mina vänner, jag vill tala om för er, att detta direkt träffar roten till den ytliga verksamheten i den religiösa världen. Dessa ord slår direkt mot den tanken, att du kan bli ett Guds barn, utan att någon särskild förändring sker med dig. Om Guds sanning har funnit en plats i våra hjärtan, sker en avgörande förändring i oss, ty den utövar ett helgande inflytande på liv och på karaktär. Och när vi ser rättfärdighetens frukter hos dem som påstår att de har en stor insikt i sanningen, vilket vi ju gör anspråk på att ha, då kommer våra handlingar att visa, att vi har lärt oss av Kristus.

När Kristus, Israels hopp, hängts upp på korset och lyfts upp, som Han hade sagt till Nikodemus att honom skulle bli, då dog lärjungarnas hopp med Jesus. De kunde inte förklara, vad som skedde. De föstod ingenting av det, aom Jesus hade berättat för dem i förväg.

Efter uppståndelsen vaknade emellertid deras hopp och tro till liv på nytt, och de gick ut och förkunnade Kristus och Honom som korsfäst. De berättade hur syndiga händer hade gripit Honom och korsfäst Livets och Härlighetens Herre, men att Han hade uppstått från de döda. Så förkunnade de med stor frimodighet Livets ord, vilket folket blev mycket förvånat över.

Fariséerna och de som hade hört lärjungarna frimodigt förkunna Jesus som Messias tolkade det så att dessa hade varit tillsammans med Jesus och lärt av Honom. De talade på samma sätt som Jesus talade. Detta avgjorde det i deras sinnen att de hade lärt av Honom. Hur har det varit med Hans lärjungar här i världen under alla tider? Hur har de lärt sig av Jesus? Jo, de har varit i Hans skola, de har varit Hans elever, och de har tagit till sig innehållet i Kristi lektioner genom själens levande förbindelse med Gud, denna levande tro som är avgörande för vår frälsning, att vi skall gripa tag i den förtjänst som vanns av den korsfäste och uppståndne Frälsaren, Kristus, vår rättfärdighet.

Det förefaller som om en atmosfär av tjocka moln har samlats omkring människans själ, och det har stängt inne sinnet. Det är nästan omöjligt att bryta igenom denna atmosfär av tvivel och otro.

Det är nästan omöjligt att väcka hennes livsnödvändiga intressen, så att hon kan förstå vad han måste göra för att bli frälst.

Den, som vill gripa tag i Kristi rättfärdighet, behöver inte ett ögonblick förvänta sig att han själv skall kunna utradera sin egen synd. Han behöver inte vänta tills han har åstadkommit en lämplig ånger innan han griper tag i Kristi rättfärdighet. Vi förstår inte frälsningens natur. Den är lika enkel som ABC. Men vi förstår den inte.

Kan en människa överhuvudtaget ångra sig själv? Har människan någon som helst möjlighet till det? Nej, ty det naturliga hjärtat är fiende till Gud. Hur kan då det naturliga hjärtat sätta sig självt i rörelse för att ångra sig när det inte har någon förmåga att göra det? Vad är det som för människan fram till ånger? Det är Jesus Kristus. Hur för Han människan fram till ånger? Det finns tusen vägar som Han kan göra det på.

Himlens Gud arbetar hela tiden på mänskliga sinnen. En inbjudan har getts i Guds Ord, och den har inte bara getts där, utan har getts genom alla dem som tror på Jesus Kristus och uppenbarar Kristus i sina karaktärer. Även om de inte håller någon predikan, och även om de inte kommer direkt till en person och talar med honom med tanke på hans obotfärdiga tillstånd, så märker en sådan person ändå, då han kommer i kontakt med någon av Jesu Kristi lärjungar, att det finns någonting som denne har som han inte själv har. Fariséerna såg att det fanns något i lärjungarna som de inte kunde tolka. De såg något underbart och drog sig till minnes att lärjungarna hade lyssnat till Jesus och att de hade tagit emot undervisning från Honom.

Hela tiden påverkas människan av olika intryck. Det finns en atmosfär som omger människans själ. Den atmosfären är antingen en himmelsk atmosfär eller en helvetisk. Det finns endast två olika linjer. Frågan för oss alla är om vi befinner oss på Kristi sida eller på fiendens sid. Och om vi ständigt drar till oss strålar av härlighet, om änglar omger oss och där finns en atmosfär som omger människosjälen. Varje attityd, vartenda ord hos oss bär vittnesbörd om en genuin konversation med alla som kommer inom räckhåll för vår påverkan. Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Och den som vill, må ta emot livets vatten för intet. (Upp. 22:17) Den levande trons ståndpunkt
Eftersom vi nu är levande grenar på det Levande vinträdet, kommer vi att hämta näring från den sav som strömmar från vinträdet. Den strömmar hela tiden till alla grenarna, och varje gren kommer att bära frukt till Guds ära. Det är Faderns vilja, att ni skall bära mycket frukt. Hur ställer då vi oss? Vi måste ta ställning utifrån en levande tro. ”Jag vill överväga den här saken mycket noga”, säger någon. Ja, överväg den om du kan! Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Lika litet kan du förklara, hur Gud verkar på människohjärtat. Du kan inte förklara den tro som tillägnar sig den förtjänst som vår korsfäste och uppståndne Frälsare vann med Sitt blod, för att föra Kristi rättfärdighet in i ditt liv, så att du kan bli klädd i Kristi rättfärdighet i stället för din egen rättfärdighet, helt oberoende av, vad du kan göra, eller vad du vill göra. Varför? Vet du inte, att du inte kan göra någonting utan Kristus. ”Utan mig kan ni ingenting göra”, säger Han. O, ser du inte, att du aldrig kan sätta dig till bords utan att det är ett uttryck för Kristi kärlek till dig. Den mat du äter är ett uttryck för Kristi kärlek. Och när vi lyssnar till Guds sannings ord, som det ljuder från talarstolen, så är det ett budskap som sänds för att kungöra Livets Ord för oss. Vem har varit upptagen av att samla alla de tvivel och invändningar som skulle kunna finnas och användas mot denna Kristi rättfärdighet? Vem har gjort detta? På vilken sida har vi arbetat? Har vi tagit emot dessa dyrbara sanningar, punkt för punkt, allteftersom de har uppenbarats för oss, eller har ni tänkt följa era egna föreställningar och åsikter och läsa och bedöma Guds Ord utifrån era egna uppfattningar och teorier? Eller vill ni ta era egna föreställningar och teorier till Guds Ord och låta dess aldrig svikande visdom uppenbara för dig det bristfälliga och felaktiga i dina egna föreställningar och teorier? Vi kan inte inta en ställning som kommer att bedöma Guds Ord därför att vi tror på det ena eller andra sättet. ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem. (Jes. 8:20) Grip tag i Allmaktens oändliga arm
Om någonsin ett folk har haft behov av ljus, så är det just de som lever i de avslutande dagarna av den här jordens historia. Vi behöver veta vad Skrifterna säger. Vi önskar att komma till Guds levande orakelsvar. Vi önskar finna den levande tro som griper tag i den gränslösa maktens arm, och vi önskar att med hela vår varelse sätta vår tillit till Jesus Kristus, vår Rättfärdighet. Och vi kan göra det. Ja, vi gör det fruktbart för vår egen själs bästa. Du kan förenas med det levande vinträdet, ja, hela din själ och hela din varelse kan bli ett med vinträdet, tills den sav och näring som stiger upp genom stammen, blir näring för den gren som är på trädet, tills du är ett med Kristus, precis som Han var ett med Fadern. På det sättet kommer Hans välsignelse dig till del. Men, bröder, vi har inte haft denna tro. Vi har länge nog vanärat Gud genom vår otro. Tänk på den lame mannen, som inte hade kunnat använda sina lemmar på många år! Vad skulle han ta sig till? Han hade kallat på prästerna, ledarna och de skriftlärda. De hade undersökt hans fall och förklarat det för hopplöst och sagt, att det var hans egna synder som hade fört honom in i detta tillstånd, och det fanns inget hopp för honom. Men då kom det bud till honom, att en man vid namn Jesus, som utförde mäktiga gärningar, botade de sjuka, ja, Han hade till och med uppväckt döda. Men hur kan jag komma till Honom? frågade han. O, vi skall bära dig till Jesus, svarade hans vänner. ”Vi skall hjälpa dig att komma nära Honom. Vi har hört, att Han har kommit till en sådan plats. Och så tog de denne förtvivlade man och bar honom till den plats där de visste att Jesus var. Folkhopen stod emellertid så tätt omkring byggnaden där Jesus var, att de inte hade någon chans att komma så nära att de kunde komma till dörren. Vad skulle de göra? Den lame föreslog att de skulle gå upp på taket och ta bort takplattorna och fira ned honom på båren genom taket. På det sättet visade han sin uppriktiga tro. Vännerna gjorde som de blev tillsagda, och han fördes ända fram till Jesus, så att Jesus kunde se på honom. När Jesus såg på honom, fylldes Han av medkänsla med honom och sade: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” (Mark. 2:5) Vilken glädje väckte inte detta? Jesus visste precis vad denna sjuka själ behövde. Han visste, att han hade plågats på grund av sitt eget samvete, så Han sade: “Dina synder är förlåtna.” Vilken lättnad detta gav hans sinne! Vilket hopp det fyllde hans hjärta med! Då vaknade känslorna i fariséernas hjärtan: ”Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” (Mark 2:7) Då sade Jesus till dem: “Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.” Sedan sade han till den lame: ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!” (Luk. 5:24). Vad då? Ta sin bår med sina förlamade armar? Vad då? Gå på sina fötter med sina förlamade ben! Vad gjorde han? Han gjorde precis som han blev tillsagd. Han gjorde vad Herren sade till honom att göra. Viljans kraft sattes in för att röra hans förlamade ben och armar, och de svarade, efter att inte ha svarat på lång tid. Denna manifestation klargjorde för folket, att det fanns Någon mitt ibland dem som inte bara kunde förlåta synder utan också kunde bota sjuka. Men detta mäktiga vittnesbörd, som gavs inför fariséerna, omvände dem inte. Människor kan omge sig med så mycket otro, tvivel och trolöshet, att de inte vill låta sig överbevisas, även om någon uppstod från de döda. De skulle fortfarande befinna sig i samma icke-troende tillstånd, oomvända, de skulle inte låta sig överbevisas på grund av sin otro. Men alla de som hade hjärtan att ta emot sanningen och hade öron att höra med - de upphöjde Gud: ”Det vi har sett i dag är ofattbart:” Tänk på den sjuke mannen vid Betesda damm. Kristus talade med honom, och han berättade för Kristus den sorgliga berättelsen, att så snart han skulle stiga ned i vattnet för att bli botad, var det alltid någon som hann före honom. Kristus frågade honom, om han ville bli frisk. Vilken fråga! Det var ju därför, han befann sig där, men Frälsaren ville väcka längtan i den mannens hjärta efter att bli frisk. Och då Kristus bad honom stå upp, ta sin säng och gå, då gjorde han just vad Kristus sade, att han skulle göra. Han sade inte, ”Jamen, jag har ju varit här i trettio år och har inte tagit ett enda steg under hela den tiden.” Han började inte argumentera överhuvudtaget, utan gjorde just det som han uppmanades att göra. Han reste sig och tog upp sin säng och i samma stund blev han botad.

Detta är den tro vi behöver. Om du däremot stannar upp för att förklara allt och resonera om allting, kommer du att dö i dina synder, ty du kommer aldrig att bli nöjd.

Här är ett annat fall, där Han visar Nikodemus, att som ormen blev upphöjd i öknen, så skall Människosonen upphöjas. Och om Han är upphöjd, kommer Han att dra alla till Sig: ”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh. 3:14-15) Se bara upp mot kopparormen. Israels barn hade inte förstått, att Gud hade bevarat dem genom Sina änglar, som Han hade sänt till deras hjälp och beskydd, så att de inte hade dött på grund av ormar under deras långa vandringar genom öknen. De hade varit ett otacksamt folk.

Det är just sådana vi är. Vi inser inte de tusentals faror som vår himmelske Fader har bevarat oss från. Vi förstår inte de stora välsignelser som Han har gett oss genom att ge oss mat och kläder, genom att bevara våra liv och ha omsorg om oss genom att sända Sina beskyddande änglar till att vaka över oss. Vi borde vara tacksamma över detta varenda dag. Våra hjärtan borde bli rörda av tacksamhet till Gud, och vi skulle frambära våra tackoffer till Gud varenda dag. Vi borde samlas kring familjealtaret varje dag och prisa Honom för att Han håller Sina vakande ögon över oss. Israels barn hade förlorat ur sikte, att Gud var villig att göra vad som helst för att beskydda dem mot dessa giftiga kräldjur, men då Gud drog tillbaka Sin hand, drabbades Israels barn av deras giftiga bett.

Vad skulle de göra? Jo, Kristus själv sade till Mose att sätta upp en påle och göra en orm av koppar och sätta upp den på pålen och resa den inom synhåll för israeliterna. Då skulle var och en som såg upp mot den bli vid liv. De skulle inte utföra något stort arbete. De måste titta därför att Gud sade att de skulle göra det.

Se och leva
Antag nu att de hade stannat för att resonera och hade sagt: ”Ja, men vi kan ju inte bli botade genom att se på denna kopparorm. Det finns inget liv i den.” Trons blick botade dem emellertid, precis som Gud hade sagt, att den skulle göra. De som såg upp levde. De som stannade för att argumentera och förklara det dog. Vad skall då vi göra? Se och leva. Ty liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. (Joh. 3:14-15) Vad slags tro var detta? Är det en enkel tillit, eller är det bara ett erkännande av att man tror att det är så? Det är många av oss, som har en liknande tro. Vi tror, att Jesus var Guds Son, men har du en personlig tro på din egen frälsning? Att Han är just din Frälsare. Att Han dog på Golgatas kors för att återlösa just dig. Att Han har erbjudit dig det eviga livets gåva, under förutsättning att du tror på Honom? Och vad innebär det att tro? Det är att fullständigt acceptera och lita på, att Jesus Kristus har dött som offer för vår skull. Att Han utsattes för förbannelsen i vårt ställe, syndens förbannelse, och tog våra synder på Sig själv och tillräknade oss Sin rättfärdighet. Tack vare detta kan vi göra anspråk på Kristi rättfärdighet, vi litar på den och den är vår rättfärdighet. Han är vår Frälsare. Han frälser oss, därför att Han sade, att Han ville göra det. Tänker du försöka tänka ut alla förklaringar till hur Han kan frälsa oss? Är vi i oss själva så goda att vi klarar att förbättra oss själva och rena oss från syndens fläckar, så att vi därigenom förmår komma till Gud? Det kan vi helt enkelt inte. Vet du inte, att när den rike unge mannen kom till Kristus och frågade, vad han skulle göra för att få evigt liv, befallde Kristus honom att hålla buden. ”Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?”, sade han. ”Vad är det mer som fattas? Jag är fullkomlig när det gäller att hålla buden.” (Se Matt. 19) Den unge mannen kunde inte se att det fanns någonting i hans liv som kunde hindra honom att få evigt liv. Då ville Jesus göra Sin undervisning riktigt tydlig. Nu rör Kristus vid hans ömma punkt. Han säger: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” Vad gjorde den unge mannen då? Han gick bedrövad bort, ty han ägde mycket.

Han hade ju inte hållit buden överhuvudtaget. Han skulle ha tagit emot Jesus Kristus som sin Frälsare, och tagit emot Hans rättfärdighet. Sedan, när han hade tagit emot Hans rättfärdighet, kunde han ha hållit Guds lag. Den unge mannen kunde inte trampa Guds lag under fötterna. Han måste först respektera den och älska den. Då skulle Kristus förena Sin gudomliga makt med mannens ansträngningar.

Kristus klädde Sig i mänsklig gestalt för vår skull. Han klädde Sin gudomlighet med mänsklighet och det gudomliga och det mänskliga förenades. Han visade, att den lag som Satan förklarade var omöjlig att hålla, trots allt kunde hållas. Kristus tog på Sig mänsklighet för att ställa Sig mitt i vår värld för att visa, att Satan hade talat osanning. Han tog på Sig mänsklighet för att demonstrera att med gudomlighet och mänsklighet förenade, kunde Guds lag hållas. Skilj mänsklighet från gudomlighet och försök att åstadkomma din egen rättfärdighet och det kommer inte att leda till någonting annat än ett misslyckande.

Genom levande tro, genom allvarlig bön till Gud och genom att lita på Jesu meriter, är vi klädda i Hans rättfärdighet, och vi är frälsta. “Javisst”, säger somliga “vi blir frälsta utan att göra någonting. Faktum är att jag är frälst. Jag behöver inte hålla Guds lag. Jag är frälst genom Jesu Kristi rättfärdighet.” Kristus kom till vår värld för att föra alla tillbaka till trohet mot Gud. Att ha den inställningen att du kan bryta mot Guds lag, på grund av att Kristus har gjort allt, är en inställning som leder till död, eftersom du verkligen är en lagöverträdare som alla andra.

Vad är då avsikten? Det är att höra och se, att med Kristi rättfärdighet som du tar emot i tro, en rättfärdighet som du tillräknas på grund av Kristi förtjänster och genom Hans gudomliga makt, kan du hålla Guds bud.

Vi behöver den tro som är verksam i kärlek
Det är den tro vi behöver. Men kommer människan att bli frälst i lättja och maklighet? Aldrig! Aldrig! Kan människan bli frälst genom att inte göra någonting? Människan måste vara en Jesu Kristi medarbetare. Människan kan inte frälsa sig själv. ”Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.” (1 Kor. 3:9) Hurdå? Hela Himlen strävar efter att lyfta upp mänskligheten ur syndens förnedring. Hela Himlen står öppen för jordens invånare. Guds änglar har sänts för att tjäna dem som skall ärva frälsning. ”Ty Gud är den som verkar i er både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” (Fil. 2:13)

Och det är denna tro som är verksam, som du saknar och behöver. Hur verkar den? Den är verksam i kärlek. Vilken kärlek? Jo, den kärlek som lyser fram från Golgata kors. Korset har rests mellan Jord och Himmel, och frälsning tas emot genom att se upp till detta kors. Fadern har accepterat det, änglaskaran har kommit till det korset, och Gud själv har böjt Sig ned och antagit offret. Det uppfyller Himlens krav, och vi kan bli frälsta genom Jesus Kristus om vi bara hyser tillit till Honom. Människan är försonad med Gud och Gud med människan genom det fullständiga, fullkomliga och enda offret.

Bröder, vi behöver tro, vi behöver lära själen tro. Vi vill att varje steg skall vara ett steg i tro. Vi behöver tro på detta offer som har gjorts för oss. ”Nåd och sanning skall där mötas, rättfärdighet och frid kyssas. (Psalm 85:11) Det, vi nu behöver, när vi ser en ljusstråle, är att gripa den, ty djävulen motarbetar detta hela tiden. Det är den tro som är verksam i kärlek som bevisas av Jesus Kristus på Golgata kors. Det är den kärlek som Han har burit till min själ. Han har dött i mitt ställe. Han har köpt mig för ett gränslöst högt pris och Han har gottgjort allt som är anstötligt och kränkande för Honom. Jag måste bli Hans medarbetare, jag måste ta Hans ok på mig. Jag måste bära Kristi ok. Jag måste bära Hans bördor. Jag måste lära andra, hur de kan lyftas upp från det syndiga tillstånd som jag befann mig i, och hur de genom en levande tro kan gripa den rättfärdighet som finns i Kristus. Det är det enda sätt på vilket en syndare kan bli frälst.

Du kanske klamrar dig fast vi din egen rättfärdighet och kanske tänker, att du har försökt att leva nästan rättfärdigt, och att du så småningom kan bli frälst genom att göra så. Du kan inte se, att Kristus gör alltsammans. ”Jag måste först ångra och omvända mig,” säger somliga. ”Jag måste gå så och så långt utan Kristus, och då möter Kristus mig och tar emot mig.”

Man kan inte tänka en enda tanke utan Kristus. Man kan inte känna den minsta lust att komma till Honom, om inte Han sätter intryck i rörelse och verkar på det mänskliga sinnet genom Sin Helige ande. Och om det finns en människa på Jordens yta, som känner den minsta dragning till Gud, är det på grund av de många intryck som satts i rörelse för att verka på människans sinne och hjärta. Dessa intryck kallar till trohet och lydnad mot Gud och en uppskattning av det stora verk som Gud har utfört för henne.

Låt oss därför inte mera säga, att vi kan omvände oss av oss själva, och att Kristus därefter kommer att förlåta oss. Nej, verkligen inte. Det är av barmhärtighet som Gud förlåter. Alltsammans kommer från Jesus Kristus, allt beror på Honom, och man vill helt enkelt ge Gud ära tillbaka till Gud. Varför ger ni inte större respons när ni möts på era möten? Varför har ni inte den Helige Andes livgivande inflytande, när Hans frälsning och Jesu kärlek framställs för er? Det beror på att ni inte ser att Kristus är den Förste och den Siste och den Bäste, Alfa och Omega, Början och Slutet, trons Upphovsman och Fullkomnare. Du inser det inte, och därför blir du kvar i dina synder. Vad beror det på? Det beror på att Satan kämpar för att brottas och kämpar för att vinna människosjälar. Han kastar sin skugga från Helvetet tvärs över vår väg, så att vi endast kan se fienden och fiendens makt.

Se bort från satans makt upp till Honom som har makt att frälsa till det allra bästa. Varför plöjer sig inte er tro genom skuggan till den plats där Kristus är? Han har lett fångar till frihet och gett människorna gåvor. Han vill lära oss att Satan gör anspråk på varje själ, som inte vill vara Kristi egendom.

Satan är dödens upphovsman. Vad gjorde Kristus sedan Han fört Satan in under dödens herravälde? De allra sista orden från Kristus, medan Han gav upp andan på korset, var: ”Det är fullbordat.” Djävulen insåg, att han hade gått för långt. Genom Sin död uppnådde Kristus Satans dödsdom och förde liv och oförgänglighet fram i ljuset.

Och vad gjorde Kristus efter Sin uppståndelse? Han intog Sin maktställning och Sitt kungarike. Han öppnade graven och förde ut mängden fångar, och vittnade därigenom för var och en i vår värld och för skapelsen, att Han hade makt över döden och att Han räddade fångarna från döden.

Alla som trodde på Jesus uppväcktes inte vid det här tillfället. Det var endast en försmak av vad som skall hända, för att vi skall veta, att döden och graven inte kan behålla de fångna, eftersom Kristus förde dem till Himlen. Och när Han kommer tillbaka med kraft och stor härlighet, kommer Han att öppna gravarna. Fängelset öppnas, och de döda kommer fram till härlighet och odödlighet.

De är det segertecken som Han tar med Sig hem och presenterar för Himlens universum, inför alla de världar som Gud har skapat. Varje känsla av hängivenhet som de någonsin har hyst för honom som en gång var den skärmande keruben, är nu borta. Gud gav honom möjligheten att utveckla sin karaktär. Om Han inte hade gjort det, kunde somliga ha tyckt, att den anklagelse han riktade mot Gud, att Han inte hade gett honom en rimlig chans, var berättigad.

Det var Livets furste och mörkrets furste som kämpade mot varandra. Livets furste segrade, men för ett gränslöst högt pris, och Hans triumf är vår frälsning. Han är vår ställföreträdare och garant, och det som Han säger till den som segrar talar om huruvida människan har något att uträtta eller inte. Vad säger Han? .”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” (Upp. 3;21)

Hade inte vår Frälsare något att vinna seger över? Kämpade Han inte mot mörkrets furste, tills segern hade vunnits på alla punkter, och denna strid överlämnade Han i Sina efterföljares händer. Vi har något att uträtta. Har vi inte segrarens öde, att arbeta på och vinna segern? Måste vi då inte steg för steg följa efter för att lära känna Herren tills vi kommer att veta att Hans framgångar är förberedda som morgonen? Deras ljus kommer att lysa från Guds orakelsvar när ni ödmjukt bönfaller Himlens Gud.

Jakob var fångad i snaran. Han bedrog sin bror på hans förstfödslorätt. När han brottades med Kristus, blev hans synder levande för honom. Och ängeln brottades med honom och sade: Släpp mig och Jakob sade: Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!” (1 Mos. 32:26)

Gud har banat en väg
Nåväl, Jakob vann seger, och han fick ett nytt namn samma dag. Det var, då han vann seger över Gud. Jag är så tacksam för att Gud har banat en väg, så att vi helt och fullt kan bli frälsta. Vi behöver inte se på de skuggor som Satan kastar över vår väg. Han skulle vilja förmörka Himlen och Jesus och Himlens ljus och kraft för oss, och vi fortsätter att tala om Satan. Men vi behöver inte tala om det. Jesaja lägger fram följande: ”Ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud Evig Fader, Fridsfurste.” (Jes. 9: 6) Säger inte detta att ”jag och Fadern är ett?” Vill du göra detsamma? Vilt du kämpa med Gud vid detta möte, tills du vet, att Han själv uppenbarar Sig för dig? Där finns synder som plågar din själ. Dina synder gör dig bekymrad. Kommer du att säga: Herre, jag måste få ordet 'förlåtet' skrivet vid mitt namn,” och kommer du att brottas med Gud och anropa Honom och därigenom tillägna dig Kristi rättfärdighet? Han måste frälsa mig, jag tar Honom på Hans ord. Bröder, vad skall vi göra?

Gud hjälpe oss, bröder, att vakna och skynda oss att göra som den lame mannen gjorde! Att göra lika mycket som den kraftlöse mannen gjorde, och lika mycket som han med den förlamade armen, nämligen att göra just det som de blev tillsagda. Gud hjälpe oss att tro på Guds Son och att Han kan frälsa oss helt och fullt, och vi skall ha evigt liv.

Många av er handlar emellertid som om det inte fanns tillräckligt liv i era själar för att kunna reagera på sanningen. Somliga handlar som om ni trodde att Jesus är inlåst i Josefs nya grav. Han är inte här. Han har uppstått från de döda. Och vi har i dag en levande Frälsare som medlar för oss.

Tala då om Hans kärlek, tala om Hans makt, prisa Honom! Har du en röst, kan du säga något. Tala då om Gud, tala om Himlen, tala om det eviga livet, prisa Honom! Jag har hört några personer tala så högt i sina hem, när de var hemma hos sig själva, att grannarna kunde höra, vad de sade. När det var vittnesbördsmöte, kunde de däremot bara mumla några få ord, som ingen kunde höra.

Ni vill visa, att ni har gått i Kristi skola, och att ni har gjort framsteg. ”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, och med munnen bekänner man och blir frälst.” (Rom. 10:10) Hur många tror de sanningar som de har hört här i dag? Vill ni vänta några månader, innan ni vill tacka för att det finns ljus i det? Önskar ni stanna upp och tänka igenom det hela? Ni kan vara döda innan dess!

Lita på det därför att det är sanningen, därför att Gud säger det, och tillägna er en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänstfulla blod. Han är ert enda hopp. Han är din rättfärdighet, din ställföreträdare och garant, ert allt i allo. Och när ni erkänner detta, kan ni endast ge Honom ett lovprisningsoffer. Men när ni inte är villiga att komma till Kristus och erkänna, att Han gör alltsammans, utan ni först vill ta några få steg själva och anser, att Gud då kommer att möta er, när ni har kommit så långt, o nej, det är omöjligt. Det är Kains offer på nytt. Han kände inte Jesus, ville inte erkänna, att Jesu blod kunde rena honom från hans synder och göra hans offer godtagbart för Gud, Det finns mer än en, som likt Kain bär fram besmittade offer och utan Jesu blod. Låt oss sträva efter att komma Kristus närmare för vartenda steg. Lägg fram era böner och önskningar inför Gud, renade i Jesu blod och i dess renande kraft, be uppriktigt och läs era biblar som aldrig förr.

Frågan är, vad är sanning? [Joh. 18:38]. Det är inte det antal år som jag har trott på en sak, som gör den till sanning. Ni måste gå med er tro till Bibeln och låta Bibelns ljus definiera er tro och visa var den kommer till korta och var svårigheten finns. Bibeln måste vara er norm, Jehovas levande orakelsvar skall vara er vägledare. Ni måste gräv efter sanningen som efter dolda skatter. Ni måste finna var skatten finns, och ni måste plöja er fram genom varje tum av den marken för att få juvelerna. Ni måste arbeta i sanningens gruvor efter nya ädelstenar, efter nya diamanter, och ni kommer att finna dem.

Ni vet, hur det förhåller sig med påvemakten. Folk har inte rätt att tolka Skriften själva. De måste ha någon annan till att tolka Skrifterna för dem. Har ni inget intellekt? Har ni inget förstånd? Har ni ingen omdömesförmåga? Har inte Gud gett omdömesförmåga till vanligt folk, lika väl som till prästerna och dem som styr? De skulle aldrig ha korsfäst Kristus, Livets och Härlighetens Herre, när Han kom till vår värld, om de hade känt Honom. Hade inte Gud gett dem befallning att rannsaka Skrifterna? ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” (Joh. 5:39)

De hade det Gamla Testamentet, och vi har det Nya, och dess härlighet återspeglar hela den judiska tidsåldern. Det visar, att Kristus är grundvalen för hela den judiska hushållningen. Vi har både det Gamle och det Nya Testamentet, och det är Guds ord, som skall döma oss i de sista dagarna.

Måtte Gud hjälpa oss att rannsaka bibeltexterna. Låt ingen levande människa tolka Bibeln för er, ty ni kan själva inse, att detta är rätt, att så säger Herren i den heliga Skrift. Och när ni kan inse detta, vet ni, att det är sant, ni vet, att det är Guds sanning. Du säger: ”Jag har läst det, jag har sett det, och det är den sanning som Gud har talat till mig i Sitt ord.”

Detta är, vad vi skall vara, kristna utifrån vår egen överbevisning. Vi behöver nå fram till vår egen personliga erfarenhet. Vi har behov av omvändelse precis som judarna. Om ni ser ett litet ljus, skall ni inte dra dig tillbaka och säga: Jag vill vänta och se, vad bröderna säger! Att göra detta är detsamma som att glida in i mörkret.

Måtte Gud hjälpa oss till kunskap om sanningen, och om du har sett Guds sanning, då skall du tränga fram mot ljuset och lämna hindren bakom dig. Gör inte kött till er arm, utan tillägna er er egen personliga erfarenhet, och era ansikten kommer att lysa av Guds härlighet. Ni har vandrat med Honom, och Han har uppehållit er. Ni har kämpat med Honom och enträget bett Honom, och Han har låtit Sitt ljus lysa över er.

Bröder, ni har övat er så mycket i tvivel och misstänksamhet, att ni måste öva era själar i att tro under alla förhållanden. Ni måste tala tro, ni måste leva i tro, ni måste handla i tro, för att ni skall få mer tro. Medan ni på så sätt utövar den levande tron, kommer ni att växa upp till starka män och kvinnor i Kristus Jesus. Måtte Gud ge, att detta möte, som nu pågår, må bli ett möte, där Rättfärdighetens Sol går upp över er och lyser in i era hjärtan med Sina klara strålar och gör er alla till ljus i världen, så att ni kan bli just det som Kristus sade, att Hans lärjungar skulle vara: ”väldens ljus!” (Matt. 5:14)

Ni skulle sprida detta ljus, hopp och tro till andra. Ni skall inte gå suckande fram i Hans tjänst, som om Han var en hård arbetsgivare, som lade bördor på er, som ni inte kunde bära. Det gör Han inte. Han vill, att ni skall fyllas med glädje och med Guds välsignelser, så att ni kan lära känna längden och bredden och höjden och djupet av Guds kärlek, som övergår allt vårt förstånd. Han vill, att när Hans namn nämns, skall en grundton slås an så att ett gensvar uppstår i era hjärtan. Då kan ni offra tacksägelse och lov och pris och ära och härlighet till Honom som sitter på tronen, och Lammet."

Ni borde lära er sjunga den sången här, så att ni, när ni förvandlas i ett nu, på ett ögonblick, är beredda att stämma in i segersången med himmelska änglar och med de återlösta. Vi skall få Himlens valv att genljuda av helig lovsång. Låt samma ton klinga här! Låt denna plats väckas av lovsången i era hjärtan! När ni befinner er på denna plats, låt då er blick vila på de höga träden och den gröna gräsmattan och låt lovprisningen stiga upp i era hjärtan. Tacka Gud för privilegiet att vara i denna värld, så god och vacker som den är. Vi är på väg till en bättre värld. Denna Jord skall renas, upplösas och bli utan synd.

Har vi inte allt som behövs för att göra oss himmelskt sinnade? Har vi inte allt som krävs för att höja oss upp från jordiskhet och sensualitet, detta billiga och meningslösa prat, detta skämtande och skojande, dessa falska ryktesspridande, detta babblande, denna onda misstanke. Lägg bort det! Det är en skam för församlingen! Det försvagar församlingen och gör den kraftlös. Låt era samtal vara heliga! Låt oss vara heliga inom vårt område, såsom Gud är helig inom sitt område, och låt oss glädja oss i vår dyrbare Frälsare, som dog för att återlösa oss, och återspegla Guds härlighet, så att vi förenar oss med Himlen i vår lovprisning härnere och stämmer in i den lovsång som Himlens änglar sjunger i vår Guds stad.