- Tillbake

manuskrift nr 78, 15. maj 1899 - »”Han driver ut djävlar”«

NP, den 15. Maj, 1899 [skrivet på maskin] – Delar av detta manuskript har getts ut i 5BC, sidorna 1092-1093.
”Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. Men några av dem sade: ’Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.’” [Lukasevangeliet 11:14, 15.] Denna anklagelse mot Kristus var hädelse. Hade inte judarna varit övertygade hade deras synd inte varit så stor. Men de hade sett Guds stora kraft. De hade känt den Helige Andes omvändande kraft och hade gjort sig redo för motstånd. De hade fått tillräckligt med bevis för att övertyga dem om att Jesus var Guds Son, men de anklagade Honom för att arbeta genom sataniska myndigheter.

Jesus ”visste vad de tänkte och sade till dem: ’Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er.” [Verserna 17-20.]

Genom en liknelse kungjorde Kristus för Sina åhörare Satans subtilitet eller hårklyverier och bedrägliga verk, varigenom han styr människornas kroppar och sinnen med sin kraft. ”När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet.” [Verserna 21, 22.] Hur sann är inte denna liknelse, som visar vilken människa som står under Satans förmyndarskap!

De som inte känner Gud och Jesus Kristus som Han har sänt står under fiendens styre, i träldom under hans vilja. Han styr sinnet och tillgivenheterna med sin sataniska anda. Men Satan kom att förstå innebörden av orden som talades i Eden: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.’” [Första Moseboken 3:15.] Kvinnans avkomma som han helst skulle ha krossat till döds för gott, sade Gud skulle krossa hans huvud. Kristus kom till världen för att bestrida Satans anspråk. En starkare än den starke beväpnade mannen var på stridsfältet. Han ensam kunde ta bort från honom hans vapen och begränsa hans makt.

”När en oren ande har farit ut ur en människa”, fortsatte Kristus, ”vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När han så kommer och finner det städat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första.’” [Lukasevangeliet 11:24-26.] Kristus visar att det inte kan finnas något sådant som neutralitet i Hans tjänst. Själen får inte nöja sig med något annat än hel vigning eller helgelse – vigning eller högtidligt överlämnande åt Gud av tanke, röst, ande och varje organ i sinnet och kroppen. Det räcker inte med att kärlet töms; det måste fyllas med Kristi nåd.

Varje person som är upplyst genom sanningen måste representera Kristus. Han skall formas inombords, hoppet om härlighet. Människan kan inte acceptera Kristi rättfärdighet som en levande, bestående princip i själen om den inte tillåts att förvandla hela karaktären. Hon måste äta Guds Sons kött och dricka Hans blod, vilket är evigt liv för alla som tar emot det. De som är övertygade om att Jesus är Kristus eller den Smorde och är omvända till Gud, måste förstå att de skall använda alla sina krafter i samarbete med sin Återlösare. De skall bära Hans ok. Den person i vars hjärta Kristus förblir i tro måste förstå att han eller hon äger förmånen att vara i ett sådant välsignat sällskap.

De som bär Kristi ok av återhållsamhet och lydnad mot Guds bud samlar med Kristus. De verkar enligt Kristi riktlinjer. Liksom den samaritiska kvinnan, så snart som de är övertygade om att de har hittat Messias, arbetar de för Honom och prisar de Hans namn. De blir grenar i den levande vinstocken. ”Förbli i mig, så förblir jag i er”, sade Kristus. ”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.” [Johannesevangeliet 15:4-6.]

”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” [Lukasevangeliet 11:23.] Den som är förenad med Kristus, håller fast vid Hans enhet, låter Honom sitta på sitt hjärtas tron och lyder Hans befallningar. Därmed går han trygg för den Ondes snaror. Den som förenas med Kristus erhåller Kristi nådegåvor, och verkar genom Herrens styrka, verksamma kraft och energi genom att vinna själar till Kristus. När Kristus tar själens fästningsverk i besittning, blir det mänskliga redskapet ett med Honom. Genom samarbete med Frälsaren, blir personen det instrument som Gud verkar genom. När Satan kommer och strider för att ta själen i besittning, märker han att Kristus har gjort personen starkare, än den mäktigast beväpnade man.

Det pyntade huset representerar den självgoda själen. Satan drivs ut av Kristus. Men han återvänder, i hopp om att hitta entré. Han finner huset tomt, sopat och pyntat. Endast självrättfärdighet finns där. Sedan ”tar {han} med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första.’” [Vers 26.]

Självrättfärdighet är en förbannelse, en mänsklig utsmyckning, som Satan använder för sin ära. De som pryder själen med självberöm och smicker bereder vägen för de sju andra andarna som är mer onda än den förste. I själva mottagandet av sanningen bedrar dessa själar sig själva. De bygger på en grund av självrättfärdighet. Församlingarnas böner kan framföras till Gud under en omgång ceremonier, men om de framförs i självrättfärdighet blir Gud inte hedrad av dem.

Herren tillkännager: ”Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet och med dina verk; de skall inte hjälpa dig.” [Jesaja 57:12.] Trots all deras uppvisning, deras pyntade boning, kommer Satan in med en trupp onda änglar och tar sin plats i själen för att hjälpa till med självbedrägerierna. Aposteln skriver: ”Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.” [Andra Petrusbrevet 2:20, 21.]

De som inte har helgat sig åt Herren tillhör den klass som bekänner sig till rättfärdighet men inte upprätthåller goda gärningar. Dessa presenteras i första kapitlet i Andra Petrusbrevet. Det finns många som de skriftlärda och fariséerna som saknar dessa saker, de är ”närsynt{a}, ja, blind{a}”, de har glömt att de har varit renade från sina gamla synder. [Vers 9.] Eftersom de inte samlar med Kristus förlorar de sina intryck för gott. Som otrogna förvaltare vaktar de inte sitt eget hus. Om de som har varit under Guds Andes särskilda övertygelse, som har känt till sanningen och förstår skälen till vår tro, vill bli välsignade genom de medel som har tillhandahållits till oändlig kostnad, kommer de inte att upphöra med sina ivriga böner förrän Rättfärdighetens Sol förblir i deras hjärtan genom tro.

Aposteln Petrus uppmuntrar alla som förblir i Kristus och söker kunskap om Hans vägar. Dem, ”som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi”, uppmanar han att växa till i kunskapen om Gud. ”Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del”, säger han, ”genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus. Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.

Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. ... Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.” [Verserna 1-8, 10, 11.]

Om Kristi bekännande efterföljare ägde en levande tro på en personlig Frälsare, om de skulle se upp till Honom i fullständigt beroende, Den i vilken deras förhoppningar om evigt liv är centrerade, skulle de vara rena, heliga och obefläckade. De skulle vandra med Gud. ”Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” [Hebréerbrevet 4:15, 16.]

Två klasser ställs framför oss i Guds Ord, de som följer ”dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas”, och de vilka med Paulus kan säga: ”Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.” [Andra Petrusbrevet 2:2; Andra Korintierbrevet 2:17.] Det förväntas av oss, att vi väljer mellan det falska och det riktiga.

Måtte Herren hjälpa Sitt folk att få klar urskillning, att leva och tala och agera som ljusets barn och i allt försöka att behaga Honom som gav Sitt liv så att vi skulle bli Hans representanter i världen. ”Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.” [Första Korintierbrevet 4:9.] ”Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. Om detta vittnar också den helige Ande för oss.” [Hebréerbrevet 10:14, 15.] Bär dessa människor träldomens ok? De känner inget annat ok än Kristi, som i Sitt mänskliga liv förklarade: ”jag har hållit min Faders bud”. [Johannesevangeliet 15:10.]

Angående Sitt folk säger Han: ”deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.” ”och då vi har en stor överstepräst över Guds hus, så låt oss gå fram med ett sannfärdigt hjärta i full trosfrihet, med våra hjärtan bestänkta och renade från ett ont samvete och med kroppen tvättad med rent vatten. Och låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty han som har gett löftet är trofast. Och låt oss ge akt på varandra så att vi uppmuntrar till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra sammankomster, som somliga har för vana, utan förmana varandra och detta så mycket mer som ni ser {att} dagen närmar sig.” [Hebréerbrevet 10:17, 21-25. Kursivering i vers 17 i Svenska Folk-Bibeln 98. Verserna 21-25 ur Reformations-Bibeln.]