- Tillbake

brev nr 58, 16. januari 1906 - »Washburn, J.; Prescott, W. W.; Daniells, A. G.; Colcord, W. A.«

Kära bröder Washburn, Prescott, Daniells och Colcord,
Jag har fått brev från broder Colcord angående hans arbete. Jag hoppas att basunen kommer att ge en tydlig signal när det gäller denna Söndagslags-rörelse. Jag tycker att det bästa vore om Guds lags oföränderlighet belystes särskilt i våra tidningar. Borde det inte ges ut en tidning eller en pamflett för att ersätta ”The Sentinel”? Jag har inte kunnat se att det var ett klokt beslut att lägga ner den tidningen. Den utgjorde en röst som ständigt talade till religionsfrihetens försvar. Sanningen borde presenteras i korta artiklar, på ett klart och tydligt sätt med speciella kommentarerom Herrens sabbat. Artiklarna borde visa att de som stiftar lagar för att tvinga fram helighållande av veckans första dag är illojala mot himlens Herre, som gav sin helighet åt den sjunde dagen. Gör vi allt vi kan för att upphöja Jehovas lag?

Vi borde nu göra vårt allra bästa för att bekämpa denna söndagslag. Det bästa sättet att göra det är att upphöja Guds lag och föra fram den i all dess helighet. Detta måste göras om sanningen segrar.

Det är inte dags för oss att sova. De sovande jungfrurna måste vakna, trimma sina lampor och fylla sina kärl med olja, för vårt ljus ska lysa klart nu. Vi ska väcka upp sanningen. Bevisen för den behöver upprepas. Vi ska helga oss själva för Gud på nytt. Må alla Guds förvaltare och utvalda budbärare vara klarvakna nu. Låt evangeliets budskap lysa och bekräfta sanningen. Vi måste vara klarvakna, och de bästa arbetarna kommer att ha fullt upp att göra.

Jag har inte hört av någon i Battle Creek på senare tid. Jag hoppas att pastor Farnsworth kommer att få mycket av den helige Ande och utföra just det arbete som bör göras. Må Herren skänka sin nåd, det är min ständiga bön. Vår tro måste fokuseras på Kristus som den enda som kan hjälpa oss. Han är den ende som alla knän kommer att böja sig för och som varje tunga kommer att bekänna, när människor ser hans upphöjda härlighet. Han är den som kommer att få allas lydnad. Legioner av änglar står redo att lyda hans befallning. Se på honom i tro. Han är vår Återlösare, den som ska krönas, äras och tillbedjas. Och han är den som sa till sina lärjungar, ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matt. 16:24) Han sa också, ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. För mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11:28-30)

Tjänande utgjorde en viktig del i Kristi undervisning. I sin förkunnelse och lära har han gett oss en fullkomlig förebild för tjänande. Hans liv är ett exempel på de rena och upphöjda principer som alla som vill gå in genom pärleportarna måste värdesätta. Ingen som är ovärdig kommer att komma in i himlen. De som blir frälsta måste få sina karaktärsklädnader befriade från varje fläck och skrynkla. De som pärleportarna kommer att öppnas för, de som kommer att välkomnas till den heliga staden, måste bli renade här från allt som orenar.

Gud gjorde det bästa han kunde för oss när han sände en Syndfri Varelse för att visa för denna syndiga värld vad de som blir frälsta måste vara när det gäller karaktären – rena, heliga och fläckfria, med Kristus formad invärtes. Han sände sin Förebild i form av sin Son och bjöd människor forma karaktärer i harmoni med denna förebild. Och under hela sitt tjänande, när han förnekade och offrade sig själv, hade Kristus som mål att uppenbara Gud för världen. Det var inte bara en teori om den gudomliga nådens upphöjdhet som skulle presenteras för världen. Kristus kom och som människa utvecklade han en perfekt karaktär inför världen, så att världen skulle vara utan ursäkt.

Gud gav sin lag med de tio buden som skulle följas i jordens grundskola, för att människor skulle bli kvalificerade för den högre skolan. Män och kvinnor ska ge exempel på Kristi karaktär här på jorden. Därefter, som frälsta, ska de träda in genom portarna till Guds stad, för att äta av livets träd som är till läkedom för folken. Men de frälstas karaktärer måste formas här efter den gudomliga förebilden. De ska bli delaktiga av den gudomliga naturen, och på sätt undkomma det fördärv som på grund av begäret finns i världen. De måste hålla Guds lag, för att verkligen uppenbara hans karaktär som varje knä ska böjas för. Detta måste de troende göra i detta liv, för att de som inte tror ska kunna se hur medlemmarna i Herrens familj i himlen ska vara.

Kristus kom till denna värld för att uttrycka Guds karaktär. Och det uppdrag han gav sina lärjungar var, ”Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt. 28:19, 20) Det är inte meningen att man ska begränsa evangeliets tjänst, uppehålla sig i de församlingar som redan känner sanningen eller samla ett stort antal troende på en plats. Med den helige Andes smörjelse kommer evangeliet att förkunnas i Andens kraft.

Hela Kristi tjänande utfördes i lydnad för tjänandets lag. De som verkligen är helgade kommer att få språk och ord så att de kan förmedla frälsningsbudskapet till människor som håller på att gå under i synd. Människor skulle vara mindre själviska än de är, om de lärde sig av Guds Son själv hur de ska tjäna andra. Kristus, Guds Son, var syndfri, ren och ädel, och han kom till denna värld som är under syndens förbannelse för att uttrycka Guds karaktär. Vilken underbar bön han bad för den fallna mänskligheten:

”Såsom du har sänt mig till världen, så har också jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig själv för dem, för att också de ska vara helgade genom sanningen. Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig, att de alla ska vara ett, såsom du Fader är i mig, och jag i dig, att också de ska vara ett i oss, för att världen ska tro att du har sänt mig.

Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de ska vara ett, liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, för att de ska bli fullkomligt till ett, och för att världen ska förstå att du har sänt mig och att du har älskat dem såsom du har älskat mig.

Fader, jag vill att där jag är, ska också de vara med mig som du har gett mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig innan världens grund blev lagd. O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig, men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig. Och jag har gjort ditt namn känt för dem och ska göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.” (Joh. 17:18-26)

Trots att Kristus var rik blev han fattig för vår skull. Han kom inte för att bli tjänad, utan för att tjäna. ”Jag är mitt ibland er,” sa han, ” som den som tjänar.” (Luk. 22:27) Han kom för att ge exempel på Guds lag i sin karaktär. Han gjorde ingenting slumpmässigt i sitt tjänande. Han undervisade om himmelrikets lag och praktiserade den. När hans föräldrar tappade bort honom och gick tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom, fann de honom bland de skriftlärda och lagkloka i templet, där han lyssnade till dem och ställde frågor till dem. De judiska lärarna var förvånade över hans frågor, som ledde deras tankar in i mycket betydelsefulla tankebanor. När hans mor frågade honom, ”Son, varför har du gjort detta mot oss?” svarade han, med handen lyft och på ett mycket vördnadsfullt sätt, och med ansiktet lysande, ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” (Luk. 2:48, 49) Dessa ord ljöd tydligt och bestämt. Han talade som en som förstod syftet med sitt liv.

I en värld av lagbrytare, en värld som gör uppror mot Gud och vägrar att lyda hans lag som skapade jorden, skulle Kristus upphöja lagen och göra den ärofull. Han kom för att visa att lagen kunde följas. ”Tro inte” sa han,”att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.” (Matt. 5:17) ”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.” (Joh. 6:39) ”Jag är mitt ibland er som den som tjänar.” (Luk. 22:27) Allt hans arbete gjordes för att tjäna, för att rädda en förlorad värld. Hans tjänande hade inte en tillstymmelse av själviskhet.

Om våra församlingar hade lytt Herrens budbärares ord, som de fått via penna och röst, om de hade tagit ställning som sanna troende, då skulle vi ha sett en underbar skörd som skulle ha övertygat världen om att vi har sanningen. Guds lag skulle ha blivit upphöjd och söndagslagen, som ledande män försöker införa, skulle inte kunnat få något stort inflytande. Men hinder som funnits ibland oss har motverkat Guds syften. Jag blir nästan helt förkrossad när jag tänker på vad Herren har visat för mig när det gäller hur det kunde ha varit, men inte är.

När jag ser hur man vidtar fel åtgärder, när jag ser hur Guds planer motverkas, när jag ser dem som har sanningen men som inte förkunnar den som de borde, då drar jag mig till minnes orden i Matteus elfte kapitel:

”Sedan började han gå till rätta med de städer i vilka de flesta av hans under hade skett, eftersom de inte hade omvänt sig: Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! För om sådana under som blivit gjorda i er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: För Tyrus och Sidon ska det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du Kapernaum, som blivit upphöjd ända till himlen, du ska störtas ner till dödsriket. För hade sådana under skett i Sodom, som blivit gjorda i dig, så hade det stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land ska det bli lindrigare på domens dag än för dig.

”Vid den tiden talade Jesus och sa: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, att du har dolt detta för de visa och kloka men har uppenbarat det för små barn. Ja, Fader, så har varit behagligt inför dig.Allt har blivit överlämnat åt mig av min Fader. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen, och den som Sonen vill uppenbara det för.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila.Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar.För mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11:20-30)

Jesus Kristus är den störste läraren i världen. Jag har testat och prövat de välsignade bevisen på det. Han har gjort mig till sin budbärare, för att förkunna stora andliga sanningar för många tusen människor. Med penna och röst har jag gjort det under ett halvt århundrade. Jag längtar så mycket efter att framföra hans instruktioner så att många människor blir ledda till honom. Jag ifrågasätter aldrig hans ledning, och jag vet att jag upprätthålls av honom som uppmanade sina lärjungar att gå och förkunna evangeliets budskap, ”Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt. 28:19, 20)

Sedan 1844 har jag varit engagerad i offentligt arbete. Jag får alltid styrka från Herren. Jag inser att jag får kraft från ovan, som gör att jag kan prestera fysiskt, mentalt och andligt. Jag är fullt förvissad om att Kristus ger mig sin upprätthållande nåd och bevis för att han är världens ljus. Jag upplever hans kraft. Jag vill göra allt jag kan för honom så länge jag lever. Jag vill anförtro min själ åt Gud, i lugn och fullständig förtröstan, till den dagen. När mitt arbete här är slut ska jag vila. Jag är inte rädd för att sova i Jesus. På uppståndelsens morgon ska jag se honom så som han är. Jag prisar Herren för den tröst som hans nåd ger.

Mina bröder, jag vill säga till er att inte lägga all er kraft på att angripa någon människas teorier, och på så sätt sprida dem. Låt bevisen från sanningen lysa i deras himmelska klarhet, och kalla irrlärorna vid deras rätta namn.

Låt oss be i tro. Låt oss minnas Moses förbön för Israel efter att de hade avfallit genom att tillbe guldkalven, hur enträget han vädjade till Gud att ändra sitt beslut att förgöra det folk som han hade gjort så mycket för. Och Herren hörde hans bön. Tänk om vi bad mer, och bevisade att vi har rätt att vädja för de dyrbara själar som i åratal har varit förvirrade. Herren har tydligt visad dem deras fel, men de har varit för stolta för att bekänna och överge sina synder. Gud kan inte förlåta dem om de inte bekänner och överger sina synder. Att ha sådana personer som ledare framstår som ett stort misstag. Gud leder dem inte, för de vägrar att bli ledda.

Låt oss försäkra oss om att det står rätt till mellan oss själva och Gud, så att Herren kan undervisa oss och leda oss och uppenbara sin vilja för oss. Jag önskar att ni vill begrunda dessa saker. Låt oss tillbringa mycket tid tillsammans med Gud i bön. Herren är vår hjälpare, vår styrka och vår borg. Om vi vandrar ödmjukt med Gud, och fruktar och förhärligar hans namn, då kommer han att finnas i våra tankar och hjärtan, och vi kommer att bli lika honom. Låt oss noga granska våra egna hjärtan och få den visdom som bara Gud kan ge.

Låt oss hålla i minnet att tvivel är farliga. Om man underhåller dem leder de till otro. ”Gå in genom den trånga porten. För den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. För den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” (Matt. 7:13, 14) Vi ska tala tydligt och ge kloka varningar. Hela vårt folk behöver nu försöka få den helige Ande. Ge er inte in i några argumentationer, utan lägg bort oenighet och strider, och försök svara på den bön som finns återgiven i Johannes evangeliums sjuttonde kapitel. Jag vädjar till er att be, be, med hjärta, själ och röst.

afsn nr:1
afsn nr:2
afsn nr:3
afsn nr:4
afsn nr:5
afsn nr:6
afsn nr:7
afsn nr:8
afsn nr:9
afsn nr:10
afsn nr:11
afsn nr:12
afsn nr:13
afsn nr:14
afsn nr:15
afsn nr:16
afsn nr:17
afsn nr:18
afsn nr:19
afsn nr:20
afsn nr:21
afsn nr:22
afsn nr:23
afsn nr:24
afsn nr:25