- Tillbake

brev nr 3, 01. januari 1900 - »Bror och syster Irwin«

Kära bror och syster Irwin:
Ett gott nytt år till er, min bror och syster. Jag är tacksam mot Herren för all Hans godhet, Hans nådegåvor och Hans kärlek till mig. Jag älskar min Frälsare därför att Han först har älskat mig. Jag älskar Herren därför att Han är min himmelske Fader.

Hittills har tolv tagit ståndpunkt i Maitland. Vi måste emellertid ha fler, och skall ha många nyomvända som tror. Det bästa dörr-till-dörr-arbetet är i gång. Där finns en stor umgängeskrets som skall bearbetas. En sådan vänlighet och artighet som den vi mötte från folk, gör oss mer brinnande för deras själar, och vi kommer att arbeta efter allra bästa förmåga. Dessa människor är inte så fördärvade, utan deras själar har lika stort värde som de mest frigjorda själarna har. Om Satan kan arbeta på att vända allt Livets vatten in i de förorenade kanalerna, kommer det att vara honom en fröjd att se hela sjundedags-adventist-folket ta del i detta. Han önskar att vi skall förbruka alla tillgängliga resurser så att det inte finns något kvar för att kunna bedriva mission i utlandet. Men Gud vill att Hans verk skall utföras på det sätt som Han har föreskrivit. Han har inte påbörjat någon ny plan eller något nytt arrangement för att frälsa världen.

Jag är mycket intresserad av det arbete som jag har berättat för dig att det presenterats för mig. Jag såg stora sällskap och små sällskap sträcka ut sina händer och säga: “Kom och hjälp oss. Vi önskar att du skall öppna Guds Ord för oss.” I hela min erfarenhet har jag aldrig sett en så allmän efterfrågan om att bli undervisad om sanningen. Det har funits några bakslag, men Herren har inte övergett Sitt folk. Jag har just tagit emot ett brev från syster Wilson, som bekräftar att en man och hans hustru har tagit ställning för sabbaten, och en ung kvinna likaså. På det sättet fattas beslut och arbetet går framåt.

Jag ser att era svårigheter blir allt starkare och alltmer uttalade, därför att dr. Kellogg vägrar att rådgöra och välja att göra sådana saker som Gud har befallt honom att göra. Men Herren Gud regerar allsmäktigt. Om dr. Kellogg inte vill ändra arbetsmetoder, så kommer det säkra resultatet att infinna sig. (se min bifogade bilaga.)

Försök att rädda dr. Kellogg från honom själv. Han har inte uppmärksammat det råd som han borde varit uppmärksam på. Han har inte helgats därför att Herren har specificerat att missionsarbete inte enbart gäller bakgårdarna i Chicargo. Trots att detta arbete anses vara stort och viktigt att utföra, är mycket bristfälligt och dyrt. Det har förbrukat resurser, och berövat våra fattigare missionsfält i utlandet den hjälp som Gud har planerat att de skulle ha. De resurser som krävs till arbete inom hälsomissionen, måste mycket grundligt undersökas. Det har använts medel och medel kommer även i fortsättningen att slukas i ett arbete, som inte är det största och viktigaste att utföra i vår värld.

Gud kallar Sin kyrka som känner sanningen, till att träda fram och lysa, ty dess ljus har kommit, och Herrens härlighet har uppgått över den.

Herren har i detalj redovisat att missionen, det evangelium som återupprättar hälsan, aldrig skall skiljas från förkunnelsen av Ordet. Herren Jesus har med Sitt eget exempel visat oss det sätt som Hans verk skall utföras på, för att återupprätta den lidande mänskligheten. Det är Herrens avsikt att våra hälsoinstitutioner skall upprättas i alla delar av världen, som en del av evangeliets tjänst.

Om människor känner att Gud har kallat dem till att helga allt deras missionsarbete i de värsta delarna av städerna, skall ingen förbjuda dem att arbeta. Men Herren har i Sin egen visdom upprättat sanatorier, som en särskild illustration av det evangeliska arbetet med att framhålla sanningen. Men hälsomissionsarbetet skall inte vara ett särskilt arbete, under en särskild organisation som är skild från förkunnelsen av evangeliet, enligt en mans tankegång och en mans omdömesförmåga. Guds verk skall i alla sina förgreningar vara ett. Det hälsomissionsarbete som Gud har satt i gång är som en illustration till evangeliet, men ingenstans skall jättestora verksamheter sättas i gång som behöver sin försörjning, samtidigt som många andra platser har samma behov av att få evangeliets sanning utbredd.

Anläggningar måste göras i alla delar av världen. Amerika är inte hela världen. Användandet av medel för hälsomissionsarbetet, som det står nu, har inte utförts under gudomlig teokrati. Det krävs en avgjord förändring. De pengar som används på en gren har medfört en stor brist på medel på andra grenar, där det borde investeras för att göra hälsomissionsarbetet till vad Gud vill att det skall vara.

Dr. Kellogg måste förstå att Gud inte förhärligas genom hans allt uppslukande intresse för hälsomissionsarbete förr, nu och i framtiden, efter samma praxis. Sanatoriet behöver allt som finns där från honom, för att hålla det i en sund ställning och ett sunt tillstånd. Detta är sorgligt försummat, på grund av att en verksamhet har utförts som Gud inte har förordnat. Medlen som kommer in i Sanatoriet har använts till ett arbete som inte överensstämmer med Herrens befallning. Det är därför jag förbjöds att kräva sanatoriet på resurser, för att upprätta en hälsoinstitution i den här nya världen. Med dessa medel skulle vi ha kunnat utföra ett missionsarbete, som skulle tala med stor kraft i detta land.

Stora och mycket generösa donationer har kommit i dr Kelloggs händer. Detta borde inte ha uppslukats genom att man gjorde så som världen i stor skala skulle ha gjort, eftersom världen inte vill utföra det verk som Gud har anförtrott Sitt folk. Han kräver att vi skall vara klarvakna då vi bereder väg för Kristi andra ankomst. Denna verksamhet är inräknad i det uppdrag som Kristus gav till Sina lärjungar. Han ber oss: ”Ropa högt med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” (Jes. 58:1)

Tänk igenom det sceneri som visas i Hesekiels nionde kapitel. En sådan beskrivning behöver noggrant begrundas. När de, som sätts som försvarare av sann religion i vår värld, blir medlare, som leder folk till en kunskap om sanningen, men misslyckas med att visa sanningens helgande inflytande på sina egna hjärtan, riskerar sjundedags - adventisternas församlingar att fördärvas och genom sin bristfälliga karaktär leder de andra vilse. Trots den sorgliga bristen på livsviktig gudsfruktan finns det emellertid en trofast kvarleva som suckar och ropar på grund av de avskyvärdheter som utförts i ett land som bekänner sig äga kunskap och fromhet.

God håller redan på att skriva “obotlig” vid nedtecknandet av en del fall. “Han har slutit sig till sina avgudar, lämna honom ifred.” (Hosea 4:17.) Den tid kommer snart då Guds undersökande dom kommer att börja i Hans helgedom. Gud drar nu Själv skiljelinjen. Han säger, “Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden.” (Hesekiel 9:10.) Hur omsorgsfullt skulle inte detta verk utföras i varje själ som eftersträvar evigt liv? “

”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig”, säger Kristus. (Joh. 15:4.) Lägg detta på minnet. Varje levande gren bär frukt. Vilken karaktär utmärker den frukt som grenen bär? Det är den värdefullaste frukt man kan tänka sig - kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.

afsn nr:1
afsn nr:2
afsn nr:3
afsn nr:4
afsn nr:5
afsn nr:6
afsn nr:7
afsn nr:8
afsn nr:9
afsn nr:10
afsn nr:11
afsn nr:12
afsn nr:13
afsn nr:14