- Tillbake

manuskrift nr 1, . januari 1908 - »Arbete bland judarna.«

Detta manuskript har publicerats i sin helhet i 14MR sid. 136-138.
Angående arbetet för det judiska folket som bror [F. C.] Gilbert utför, har jag fått instruktioner att säga: Ge honom all möjlig uppmuntran. Bind inte upp hans arbete med många förbud. Hjälp honom så att många av Israels avkomma, genom hans och hans medarbetares ansträngningar, kan ympas in i den sanna vinstocken, Jesus Kristus. Herren kommer att arbeta genom människor av olika nationaliteter och utföra ett arbete för sina landsmän.

Till bror Gilbert vill jag säga: Du måste vara på din vakt. Ansträng inte dina krafter så hårt. Hittills har Herren varit med dig, och Han kommer att fortsätta att välsigna dina ansträngningar och kommer att leda andra till att förena sig med dig i ditt arbete. Men du befinner dig i fara från mer än ett håll. Dina fiender kommer att reta sig på dig för att denna sanning förs till judarna. Min bror, det judiska folket är inte de enda som blir hjälpta genom det du gör. Vårt eget folk har behov av ett föredöme.

Jag uppmanar dig att vara vid gott mod. Vänta inte på någon stor och märklig inledning till din tjänst, utan ta vara på de tillfällen som kommer. Sanningens kraft kommer att tas till vara då Guds tjänare trofast använder de tillfällen de får till att arbeta.

Vi är nära den tidpunkt som profeten Daniel talade om: ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för sina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet kommer att lysa som stjärnor, alltid och för evigt.” [Daniel 12:1-3].

Herren håller på att utföra ett kort och effektivt arbete på jorden. O, om våra ledande medarbetare ville inse detta, och undvika att kritisera och förbjuda. När hela jordens domare skall komma och ge alla deras lön, kommer de som har gjort upp planer för att förhindra sanningens sak, att ställas till ansvar för sina handlingar, med allt ont som blir resultatet av detta.

Jag har fått instruktioner att hänvisa våra medarbetare till det tionde kapitlet i Apostlagärningarna. Läs detta kapitel, och bed över det. När du har förstått det och inser vad denna instruktion betyder för dig, kommer du att börja arbeta allvarligt för själar i din hemtrakt. Om inte vårt folk vaknar upp till att göra sina plikter för missionerna där hemma, kommer de att visa sig vara för lätta på Guds dag.

Aposteln skriver: [Apg. 10:1-35, citat]: I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. En dag vid omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade. ”Kornelius!” Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad är det, Herre?” Ängeln sade: ”Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet.” När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.”

”Förkunna evangeliet,” är den befallning som Gud har gett. Förkunna evangeliet, inte med ett högtravande språk, utan i enkelhet. Detta saliga evangelium från vår Herre är det enda budskap som leder till evigt liv. Jag har blivit visad att det är hedningarna i vårt eget land som måste instrueras som om de var små barn. Våra lampor måste hållas i ordning och brinnande. Skolor måste etableras, där den okunnige kan instrueras på ett enkelt sätt. Evangeliet måste förkunnas av lärare som uppenbarar sin omsorg i sina hjärtan i form av kärleksfulla gärningar.

“Nästa dag medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be. Han blev då hungrig, och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fast i sina fyra hörn och sänktes ner till Jorden, och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.

Och en röst kom till honom: “Stig upp, Petrus, slakta och ät!” Petrus svarade; “Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.” Då sade en röst för andra gången till honom: “Vad Gud har förklarat för rent skall du inte anse för orent.” Detta hände tre gånger, och sedan togs duken upp till himlen.

“Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som KOrnelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst.

Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom; “Se, tre män söker dig. Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem.” Petrus gick ner till männen och sade:”Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?” De svarade: “Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.” Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.

Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner. När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad. Men Petrus reste honom upp och sade: “Stig upp! Också jag är en människa.”

”Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade. Han sade till dem: “Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sändebud efter mig. Och nu vill jag veta, varför ni har bett mig komma hit.”

“Kornelius svarade: “För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder, stod framför mig och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjort väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga”.

Då började Petrus tala: “nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.

Jag presenterar för er denna erfarenhet, I vilken Herren var verksam för en som fruktade Hans namn. Vi kan av detta stadium lära oss en läxa om den väg på vilken Gud arbetar på människors sinnen. Jag och min make, som nu sover i Jesus, har genomgått liknande scener. Vi har sett Guds arm bryta ner förtryckets och tyranniets makt, och fördriva okunnighetens och vidskepelsens mörka moln från människors sinnen.}

Vi kan se att ett betydligt mer beslutsamt verk utförs i våra städer i dag än tidigare. Vi måste predika evangeliet för judarna lika väl som för hedningarna. Guds krafts härliga frälsningsbudskap måste göras känt för alla människor. Vi måste alla förmedla mycket mer enkelhet och biblisk gudsfruktan i vår tjänst för Herren. Vi får inte lov att bygga upp barriärer, inte göra någon beroende av mänskliga ombud för att nå visdom. Vårt uppdrag måste fritt ges till judarna lika väl som till hedningarna.

“Predika evangeliet,” är det ord som getts av Gud. Predika evangeliet, inte med ett högtravande ord, utan enkelt. Detta Herrens välsignade evangelium är det enda budskap som ger evigt liv. Jag har blivit visad att det finns hedningar i vårt eget land som måste undervisas som om de var små barn. Våra lampor måste ständigt trimmas och hållas brinnande. Skolor måste etableras där de okunniga kan få undervisning med enkla metoder. Evangeliet måste predikas av lärare som uppenbara sina hjärtans godhet genom kärleksfulla gärningar.

Så fort en arbetare överger enkelheten i sanningen, slutar Herren att använda honom och börjar verka genom dem som är ödmjuka och anspråkslösa i sina hjärtan. Han som är evangeliets liv och ljus blev gjord till kött och tog sin boning ibland oss. Han sympatiserade med mänskligheten, Han gav de hungriga mat, botade de sjuka, och gick omkring i alla landets städer och gjorde gott mot människor. Alla våra gärningar måste utföras i Kristus. Hans efterföljare måste utföra Hans uppdrag genom att bli delaktiga av Hans natur. Kristi verk för människor var tolkningen av Hans stora befallning till lärjungarna: “Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” (Mark 16:15)

“Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från Jorden är av Jorden, och av Jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.

Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand.” (Joh. 2:31-35)