- Tillbake

manuskrift nr 11, 05. februari 1901 - »Undervisande ord till församlingen i Healdsburg«

St. Helena, California, den 5. Februari, 1901
I Sin vidunderliga bön, som Kristus frambar för Sina lärjungar och för oss strax före Sin korsfästelse, sade Han: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och att du har sänt mig. Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. Jag är inte längre kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.”

”Detta är evigt liv att de känner dig, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” Dessa ord är av den största betydelse för oss. Varje medlem av Guds församling bör uppvisa en djup, uppriktig längtan efter likhet i karaktären med Återlösaren. De troende bör stanna upp inför Kristus och Hans sinnelag. Härigenom kommer de att övergå i Hans likhet. Var och en skall rannsaka sig själv, för att utröna, huruvida han – i församlingen och i världen – uppenbarar sann likhet med Kristus, så att Frälsaren om honom kan yttra ”Jag är förhärligad i honom.”

”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen”, fortsatte Kristus, ”utan att du skall bevara dem för det onda.” Församlingens medlemmar bör använda sig av varje förmåga Gud har gett dem, för att Kristus skall bli bönhörd härvidlag. Det är meningen, att de uppriktigt och ofta skall be Gud om, att hålla dem borta från ondskan i världen. Kristus har befallt Sina efterföljare, att be utan uppehåll. Försumma aldrig, att tigga och be Gud vid enskild bön. Upphör aldrig att åkalla Honom; ty när man glömmer bort att göra det, förlorar man kraften till att stå emot Satans frestelser.

Vår helgelse är Faderns, Sonens och den Helige Andens verk. Den är uppfyllelsen av det förbund Gud har ingått med dem, som förenar sig med Honom, för att stå med Honom, Hans Son och Hans Ande i helig gemenskap. Har Du blivit född på nytt? Har Du blivit en ny människa i Kristus Jesus? Samarbeta då med himmelens tre mäktiga krafter, som verkar å Dina vägnar. På så sätt kommer Du att visa rättfärdighetens principer för världen.

När vi strävar efter att representera Kristus inför världen, måste vi visa tro på Honom. Han säger: ”Som ni tror skall det ske med er.” Det var genom tro som Hanok vandrade med Gud. Be inte andra, att visa tro åt Dig. Du måste själv vinna en daglig erfarenhet av Guds ting. Du måste själv inse sanningen i orden ”Allt förmår den som tror.”

När man tar emot Kristus, blir man på sätt och vis avskuren från världen. Man omfattar ej längre dess äregirighet, dess fikande efter fördelar gentemot bröderna och nästan. Gud säger: ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” Så lyder Faderns, Sonens och den Helige Andes löfte, som De avlagt till en, under förutsättning att man håller sitt doplöfte och inte rör vid det orena. Man skall vända ryggen åt allt, som skulle förvränga sanningens rena, helgade grundsatser. Man skall inte ge sig in i ordstrid. Oärligheter, mot troende eller icke troende, utgör en styggelse i Guds ögon. Sådant är en synd, som rankar överträdarna i samma klass som all synds upphovsman.

Det ankommer på varje son och dotter åt Gud, att dagligen komma ihåg, att ett fel begånget mot en medvarelse gör den skyldige till lagöverträdare. Han måste förstå innebörden av orden ”HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv”, den förvandlar karaktären, från olydnad till lydnad.

De, som kommer ut ur världen andligt och beträffande alla sina vanor, kan betrakta sig själva som Guds söner och döttrar. De kan lita på Hans ord på samma sätt som ett barn litar på varje ord från sina föräldrar. Varje löfte är säkert för den, som tror. De, som förenar sig med Fadern, Sonen och den Helige Ande, som visar genom sina liv att de inte längre följer den kurs de hade innan de förenades med dessa gudomliga medhjälpare, kommer att få visdom från ovan. De kommer inte att vara beroende av mänsklig visdom. För att kunna behandla världen på ett rättfärdigt sätt, som medlemmar av den kungliga familjen, barn till den himmelske Kungen, måste kristna känna sitt behov av kraft, som bara kommer från de himmelska medhjälpare, som lovat att arbeta för deras skull. När vi förenat oss med den mäktiga, trefaldiga kraften, skall vi se på vår plikt mot medlemmarna i Guds familj med en mycket mer helgad respekt, än vi någonsin gjort tidigare. Detta är en fas av den religiösa tillväxten, som väldigt få är medvetna om. De, som försöker att svara på bönen ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”, kommer genom sina rena och helgade liv att försöka att visa världen, hur Guds vilja sker i himmelen.

”Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.” Och när Gud tar medlemmarna av Sin församling till himmelen, kommer det att vara för att de har vandrat med Honom här på denna jord, där de från ovan tagit emot styrka och visdom, som gjort det möjligt för dem, att tjäna Honom på rätt sätt. De, som tas upp till Gud, kommer att vara män och kvinnor, som nu ber i ödmjukhet och sann syndaånger, vars hjärtan inte påverkas av fåfänga. I sitt umgänge med troende och icke troende företräder de Kristus. De, som vanärar Gud inom församlingen, och uppträder som världen, är ett med världen. På den sista, stora dagen kommer de att befinnas ingå i den skara, som visst kände till sin Herres vilja, men inte utförde den. Själva är de fulla av ondska till hjärta och gärning, ändå är de snara till, att upptäcka fel hos andra. De är elaka mot sina egna, dyrbara själar. De litar egentligen inte på sig själva, varför de är så snabba med, att skönja misstag begångna av andra. De drar mesta möjliga nytta av sina bröders felsteg. Såsom de dömer andra, kommer de själva att bli dömda.

Fadern, Sonen och den Helige Ande kallar dem, som har förenat sig med dem, som har förbundit sig att dö från världen och leva för Gud, att verkligen stå för sin trosbekännelse. Om de tagit del av den gudomliga naturen, kommer det heliga broderskapets principer att hållas heliga av dem. De kommer att visa ömsinthet, sympati och medkänsla för barnen och ungdomarna. De kommer att behandla dem som yngre medlemmar i Herrens familj. Med hjärtan fyllda av Kristuslik kärlek, kommer de att komma troendes och icke troendes barn nära. Genom tålamod, hopp och uthålliga ansträngningar, kommer de att vinna dem för Jesus Kristus. De kommer att behandla dem, som åldrats i tron, med kristen artighet och hövlighet. Detta kommer inte att vara bara världslig artighet, utan en artighet, som liknar den gudomliga. De kommer att avslöja Kristi längtan efter, att ta emot medlemmarna i Sin familj och mätta deras hungriga själar med livets bröd. Det är lika nödvändigt att vara uppmärksam på själens rop efter andlig föda, som att uppmärksamma ett hungrigt barns rop efter jordisk föda.

Det är Guds önskan, att större vikt skall läggas vid, hur barnen och ungdomarna vid skolan i Healdsburg och våra övriga skolor mår andligt. När föreståndarna för våra skolor beslutar sig för, att förverkliga de grundsatser, som Gud i åratal har påmint dem om, kommer de att bli långt bättre beredda, att ge akt på studenternas andliga behov. Om de ansvariga vid skolan i Healdsburg i det svunna hade ägt andligt förutseende, skulle de ha köpt marken nära skolhemmet, som nu är bebyggd. Försummandet, att tillhandahålla studenterna med sysselsättning utomhus, med jordens uppodling, gör deras andliga framåtskridande väldigt långsamt och bristfälligt. Följden av denna försummelse borde medföra, att lärarna skärper sig ordentligt. Det är ett misstag, att så många bostadshus förlagts nära skolhemmet. Det här är, att sätta krokben för studenterna. Bristande klokhet visades i och med försummelsen, att köpa marken runt om skolhemmet. Detta kommer att onödigtvis försvåra bibehållandet av ordning och upprätthållandet av disciplin. Likväl måste ordning och reda bibehållas till varje pris, och de anställda vid skolan måste räkna ut, hur det skall utföras mera framgångsrikt.

Herren kommer att ge all behövlig visdom till dem, som ber Honom härom på rätt sätt. Undervisarna vid våra skolor skall vara rena och ädla till karaktär och läggning. De skall stå över all småskuren otålighet. I sina liv skall de ge prov på de kristna dygderna. Deras enda trygghet ligger i, att dagligen vandra ödmjukt med Gud, varvid de troget fullgör Hans vilja.

Lärare, håll i minnet att Ni, som Guds medarbetare, måste visa Ert sanna förhållande till Honom, genom att göra Hans vilja. De, som tar emot Kristus, som tror på Honom som Herren deras Rättfärdighet, som förtjust gör Hans vilja, kommer aldrig att bli besvikna, när de ber om vishet. De kommer att finna, att Kristus är en sann hjälpare i varje brydsam stund. Låt oss visa mera ren, levande tro på Kristus. Det förvånar himmelens värld storligen, att vi är så litet beroende av Kristus. Bara de, som vandrar med Kristus, kan vandra tryggt. Det är bara sådana, som inte låter sina själar sväva i väg upp i det blå, till fåfängans land. Vi borde leva som om vi såge Honom, som är osynlig för oss. Ingenting annat, än Kristi rättfärdighet kommer att ge oss rättighet till välsignelserna hos nådens fridsförbund.

Herren manar Sitt folk till enighet. Detta är särskilt av nöden i Healdsburg, därför att på den platsen har den insikten till stor del saknats. ”Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.” Första kapitlet av Andra Petrusbrevet innehåller sådana mängder med dyrbar undervisning, att de som inte försätter sig själva i ett läge, där de förmår att skilja mellan principerna för Guds rike och dem för världen, skulle dömas, i fall Guds Ord i övrigt vore tomt på undervisning. Aposteln säger: ”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.”

Varför försätter inte män och kvinnor sig i det läget, där de hamnar under Kristi herravälde? Många bekännande kristna är så okunniga om praktisk gudsfruktan, att de i sina vardagssysslor snarare står på världens sida, än på Kristi.

De största händelserna i världshistorien har hängt på synbarligen små saker. Önskan om, att vid ett enda tillfälle tillfredsställa aptiten, förde in synden i vår värld, med alla därtill fruktansvärda följder. På grund av trots mot Guds uttryckliga vilja blev Adam och Eva fördrivna från paradiset. Olydnad kom den gamla världen att gå under i en översvämning. Vår frälsning är avhängig vår fullständiga och allomfattande lydnad. Vi behöver andligt vetande, för att lyda, och detta vetande kan vi endast säkra, genom att studera Guds levande visdomsord. Lärare måste rannsaka detta Ord, om de skall vinna andlig insikt. Och för att hos andra ingjuta det, som de tar emot, måste de ta sig tid till, att samtala med lärjungarna.

Lärare, studera följande ord: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.” Betrakta gången historia, och upprepa inte begångna misstag. Låt inga felaktiga intryck nästla sig in i studenternas sinnen. Kom ihåg de här orden: ”Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.” Vittnesbördet, som tvättäkta kristna avlägger, kommer att föra många till tro på sanningen.

”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” Dessa ord visar enhetens sköna frukt. De troende skall vara ett i Kristus. Genom sin enhet vittnar de för världen om, att Kristus är Guds Utsände. Alla sanna lärjungar kommer att inse, att detta är den standard de måste uppnå. De kommer ständigt att sträva efter, att hjälpa varandra.

Kristus är den störste Lärare, som världen någonsin sett. Av Honom måste lärare lära sig, hur de skall undervisa, för att de genom sina lektioner skall kunna visa, att de strävar efter att besvara Hans bön. Frukterna av Hans rika nåd kommer att uppenbaras, när de får Hans härlighet eller karaktär. Deras enhet kommer att vara fullkomlig. Deras liv, dolda med Kristus i Gud, kommer att fullkomnas i enighet. Faderns, Sonens och den Helige Andes enastående egenskaper kommer att uppträda hos dem, när de i enlighet med sina doplöften ger sig själva, för att lyda Guds vilja. Frälsaren ger dem den härlighet, som getts till Honom. Himmelens tre medhjälpare samarbetar för deras fullständiga och fullkomliga enhet, så att världen skall kunna se himmelens frukt och sanningens principers överlägsenhet i deras liv.

Människor må påstå sig tro på sanningens teori, men med mindre de helgar sig, så att andra genom deras goda föredöme också blir helgade, kommer de att misslyckas lika kapitalt, som forntidens Israel i rollen som Guds ljusbärare. Det är med hjälp av demonstrerandet av ren och ofläckad gudstro, som själar vinns för Kristus. Praktisk erfarenhet av Honom, som är Vägen, Sanningen och Livet, sägs medföra evigt liv för mottagaren, om han håller fast vid trons grundpelare till slutet.

Kristus säger: ”Jag är livets bröd. ... Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. ... Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. ... Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” Vi har getts möjligheten, att äta Människosonens kött och dricka Hans blod. De, som gör det, växer upp till mäns och kvinnors fullständiga gestalt i Kristus Jesus.

Själen behöver andlig föda och dryck. Detta tillhandahålls genom Kristi ord. De, som tar emot Honom som en personlig Frälsare, och ständigt blickar hän till Honom, erhåller tillräcklig näring för själens samlade behov. De, som är förbundna med Kristus genom att varje dag och varje timme utöva den tro, som fungerar genom kärlek och renar själen, får sina synders förlåtelse, och blir helgade till evigt liv.

Dessa är de sanningar, som krävs för denna tid. Låt oss vandra i ljuset, som strålar över vår stig. Kristus uttalade ett fruktansvärt ve över de städer, vari många av Hans mäktiga gärningar hade utförts, eftersom de hade getts varje tillfälle och fördel och ändå inte förändrats till det bättre. Deras erkännande av de underbara sanningar de hörde medförde ingen invärtes förändring. De tog emot Kristus artigt, och lyssnade till Hans ord med synbart intresse, men de lyssnade ej i levande tro. Vi kan äga Bibeln och allt ljus, som Gud sänder genom Sin Andes vittnesbörd, och trots det aldrig uppenbara Kristus i våra liv. I dag är många ovetande om kunskapen rörande Gud och Kristus och Andens uppenbarelse, som gestaltar och formar karaktären enligt den gudomliga förebilden. Det beror inte på, att de inte har varnats och förmanats, eller för att de inte känner till vägen till evigt liv, utan för att de är av en eldfängd anda, och motsätter sig allt, som inte passar med deras orättfärdiga, ohelgade vanor. De är blinda. Deras hjärtans känslighet har gått förlorad. Hjärtat är inte ödmjukt och känner ingen riktig syndaånger. De låter sig styras av själveftergivenhet och en önskan om, att tävla och komma först. De käbblar om Skrifterna, fastän den enda insatsen är deras egna uppfattningar. Genom att debattera och kverulera, går de miste om tillfällen till, att ta emot sanningens dyrbara juvelsmycken, som skulle göra dem evigt rika.

Vägen till himmelen går genom Jesus Kristus. Han är ljuset, som lyser upp varje människa, som kommer till världen. Han har skänkt oss de dyrbaraste sanningar. Men det finns många, som saknar klar insikt om, vad de verkligen behöver känna till och utöva. Måtte inte Guds folk ödsla tid på oväsentligheter. Måtte inte lärarna vid våra skolor lägga fram dessa oväsentligheter för studenterna. Låt oss i stället eftersträva, att uppenbara för världen, att kärlek till Kristus och sanningen har förbundit våra hjärtan i enighet och kärlek, och att detta medför att vi lyder Guds bud.

Den enda fråga, som kommer att ställas vid domen, kommer att bli: ”Har de varit lydiga mot Mina bud?” Strider om futtigheter och bråk om oväsentliga spörsmål är en utbildning, som vårt folk inte behöver. Måtte de i stället söka, att höra Kristi bön: ”de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.”

”Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.” Varför är då människor inte rädda för, att ställa sig på fiendens sida genom sina bråk och käbbel över frågor, som saknar betydelse? Kunskapen om Gud och om Jesus Kristus, det är, vad alla behöver vinna genom praktisk erfarenhet.

”Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig.” De står på Min sida. De står under Min fana. Genom att ha tagit emot Mig som sin personlige Frälsare, har de lovat att hålla Min heliga lag, att uppenbara Mig i allt sitt handlande i församlingen och i världen. Jag har köpt dem, genom att å deras vägnar uppenbara Min kraft och kärlek. Jag har helgat Mig för dem åt det verk, som Du har tilldelat Mig, så att även de måtte bli hängivna det verk, som Du har tilldelat dem. Genom sitt förbund med Mig och med varandra skall de visa världen, att Du visst sänt Mig i världen, för att frälsa syndare.

Det är en plikt för dem, som har tagit emot kunskap om sanningen, att försöka att förstå det stora ansvar, som vilar på dem, att sprida sanningen till sina familjemedlemmar, ord för ord, påbud efter påbud, litet grand här och litet grand där. De kristnas första uppgift är, att bli ett inom familjen. Sedan skall de utbreda sin verksamhet till att omfatta sina medmänniskor när och fjärran. Ljusets mottagare skall sprida ljuset i klara strålar. Deras ord, laddade med väldoften från Kristi kärlek, skall fungera som en vällukt från liv till liv.

Vänligen lägg på hjärtat, det som Gud har gett mig att framföra åt Er. Mycket behöver ställas i ordning, inte bara i församlingen i Healdsburg, utan också i övriga Californiaförsamlingar. Missionsarbete skall bedrivas i all sin renhet. Det skall omfatta varje familj och märkas av i varje församling. Kristus är den störste Läkare, både för kroppen och för själen, som världen någonsin har känt till. Han kom, för att skänka hälsa åt sjuka kristna. Jag har getts i uppdrag, att säga till våra Californiainrättningar, att de behöver denna dyrbara läkedom fullt ut. De botemedel, som himmelen har tillhandahållit, är tillfyllest. Församlingen måste förlita sig på den store Läkaren. I det förflutna har de inte löst in receptet, som utfärdats av Gud i Hans Ord, eller annars har de motverkat dess kraft med sin försumlighet i, att uträtta det arbete Gud har gett dem. De har öppnat själens fönster mot jorden, då de hellre skulle ha öppnat dem mot himmelen.

När församlingen har renats från allt sladdrande, kommer den att växa till i nåd. Om själen blir närd genom en förnuftsmässig tro på sanningen, om den personligen tillägnar sig sanningens grundbultar, ger den inför familjen, församlingen och världen prov på dessa grundbultars värde i livet.

I Paulus’ brev till Titus har den Helige Ande gett församlingen väsentliga instruktioner. Aposteln skriver: ”Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.”

Församlingsmedlemmarna i Healdsburg förväntas eftersträva ständig förbättring, så att det, på orten där vår skola ligger, märks andlig hälsa. Församlingsmedlemmarnas själar förväntas bli helgade genom sanningen. Utövandet av den rena sanningen hos Guds Ord gör aldrig en person sämre; i stället upphöjer och förfinar detta honom. Gud uppmanar församlingen i Healdsburg, att göra sig redo för Kristi ankomst. Där är många, som vid en hastig död inte vore redo, att avsluta sin jordiska bana. På den stora domedagen skulle de vägas i vågskålen och befinnas vara för lätta. Gud förbjude, att de genom sina fula ovanor skulle fortsätta, att förvränga Hans Ord.

Världen måste erhålla en sund framställning av grundsatserna hos evangeliet. I egenskap av Guds folk, är det vår allvarstyngda skyldighet, att genom vår enighet visa, att sanningens principer upphöjer och helgar. Vi har ett omfattande verk att uträtta, och hur grundligt behöver vi inte tillsluta själens fönster för det jordiska och öppna dem för det himmelska! Gud kommer att se till, att Hans nåd fortsätter att strömma mot jorden, till dem, som blir kanaler för ljuset.

Tänker församlingen i Healdsburg gräva djupare och göra sin grundval stadig, tänker de fästa sina själar vid den eviga Klippan? I det att de strävar efter, att älska Gud till det yttersta, kommer de att erfara betydelsen av, att älska nästan som sig själva. Rika välsignelser kommer att flöda till dem från Guds tron. Alla kommer då att anstränga sig, för att nå de själar, som håller på att gå under. Broder Leininger kommer då att bli rättvist behandlad.

Vad beträffar broder Leininger, har jag gjorts uppmärksam på historien om David. Han hade nästan nått slutet på sin kungatid, men han kände att han inte kunde vila i graven, förrän han kommit med en vädjan rörande helgedomen, som skulle uppföras för Herren. Efter att ha sagt folket, vad som behövdes, yttrade han: ”Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt HERREN?’”

”Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.” Folket svarade på Davids maning likt en samling hängivna krigare skulle reagera på en trumpetstöt uppfordrande till trofasthet.

Det här var en god dag för Israel. Pris- och tacksägelsesånger genljöd genom församlingen. Davids hjärta gladdes, då han förnamn tecknen på folkets villighet att ge. Han insåg, att Gud påverkade deras hjärtan till att ge tillbaka åt Honom Hans eget, och Gud tillskrev han hela äran. Han prisade Gud med orden ”Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn.”

Guds folk i Healdsburg skulle ha erhållit stor välsignelse, om de hade visat mindre själviskhet och större kärlek till bröderna. Gud blir inte förhärligad genom deras överträdelser. De bör nu gottgöra det flydda genom verklig syndaånger och bekännelse. När de har blivit helgade genom sanningen, kommer de att uppvisa en villighet att ge något tillbaka åt Honom av, vad Han har skänkt dem, sägande med David: ”från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.”

Om en person skänker en annan något, upphör hans anspråk på det givna. Men när en person skänker till Guds sak, och senare hamnar på obestånd, utan medel till sitt uppehälle, bör hans bröder underlätta ekonomiskt för honom, ihågkommande att han är Guds barn. De bör säga: Han är vår broder, och vi måste dela med oss av de välsignelser vår Fader har tilldelat oss. Vår broder har skänkt många gåvor till Guds verk. Vi tänker nu återgälda honom en smula för de fördelar vi har åtnjutit tack vare hans givande.

Så här resonerade Guds folk, sedan Anden hade fallit över dem på Pingstdagen. ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.”

De, som skänker till Guds sak, tillhör Gud, och Han förtryts, när Han blickar ned från himmelen och ser, att en, som har gett rundhänt till Hans verk, då detta verkligen har behövts, har tillåtits att bli fattig, eftersom bröderna har låtit honom ta det ena förödmjukande steget efter det andra, utan att räcka honom en hjälpande hand. Tänker våra bröder förbarma sig över broder Leininger? Tänker de behandla honom, såsom de skulle önska, att deras bröder skulle behandla dem, vore de i hans belägenhet?