- Tillbake

manuskrift nr 15, . maj 1914 - »“Låt detta arbete gå framåt”«

NP - Maj, 1914 – Inte tidigare publicerat. – Ett uttalande av Ellen White som ett kvitto på detta utdrag:
Utdrag ur ett brev skrivet av Dr. J. Taylor Stratton, Förman för Davidson - områdets utbildningsstyrelse, Madison, Tennessee, daterat 11 maj 1914. Detta brev är adresserat till Dr. P. E. Claxton, Förenta Staternas kommissionär för utbildning.

Detta manuskript har offentliggjorts i sin helhet i 11MR 82-91.

Jag är blivit visad att människor tidigare har begått allvarliga fel. Somliga som har anförtrotts heliga ställningar har besudlat sin integritet. De har inte, med sitt personliga ansvar, stått moraliskt starka inför Gud. De som inte var värdiga har smickrats, medan de som stod fasta i sanningen och för rättfärdigheten, därför att deras idéer inte stämde överens med deras bröders åsikter, har kritiserats, misskrediterats och felbedömts. De har misstänkts för onda saker.

”Privata skolor kommer upp till en hittills okänd kompetens, och det kanske mest anmärkningsvärda är att skolorna organiseras och styrs av dem som är knutna till Sjundedags adventistsamfundet. Deras centrala skolor är placerade nio miles från Nashville, och nära mitt hem, och den praktiska sidan av deras skolarbete har varit en ständig demonstration av saker som är önskvärda för detta samfund.

Storhet utan godhet är värdelös. Det är som en klingande cymbal. Den man som inte samlar de ljusstrålar omkring sig som Gud har låtit lysa över hans väg, kommer förvisso att omge sig själv med mörkrets skuggor. Gud vill att Hans folk skall pressa sig allt närmare ljuset. Då kommer de att gå framåt och uppåt.

“Utifrån detta centrum, har välutrustade unga män och kvinnor begett sig till våra bergstrakter och högre liggande områden och upprättat skolor som har visat sig som de mest fantastiska redskapen för moraliskt, förnuftsmässigt och fysiskt stärka dessa folk. De bygger sina hem hos dessa folk och lär dem vad som är bäst i livet såväl genom sitt föredöme som genom regler.

”Ljus strålar fram för den rättfärdige, och glädje för de rättfärdiga. [Psalm 97:11.] Det finns överhuvudtaget alldeles för litet sökande efter sanningen med minituös ansträngning, som då man letar efter en dold skatt. Med hjärtan som genom Guds nåd har blivit mjuka och underordnat sig, och samveten som fått nytt liv genom vana att bedja och granska Bibeln, kommer hela själen att bli förtrogen med himmelsk sanning. Dessa kommer att stå fasta för det rätta därför att det är rätt. Ren och obesmittad religion kommer att vävas samman med det praktiska livet. De kommer att ära Gud, och Gud kommer att ära dem.

Jag har blivit visad att det är ett fel med oss. Vi ärar och smickrar mänskliga varelser, accepterar deras åsikter och deras omdömesförmåga som Guds röst. Vi försvarar deras sak. De är emellertid inte alltid pålitliga att följa. Deras omdöme är felaktigt, en villfarelse.

”Även om dessa skolor inte är utrustade som en modern högskola, finner jag att de trots detta betonar och framgångsrikt undervisar i hemmets vetenskap, manuell undervisning, och lantbruk varigenom deras inflytande når in i hemmen och märkbart främjar samhällslivet.”
Er tillgivne
J. Taylor Stratton

Ellen Whites uttalande:
”Lita på och bevara detta så att det görs för att utföra det arbete som måste göras för att utbilda och undervisa studerande. Det behövs uppmuntran till att föra detta stora arbete framåt, som måste uträttas. Jag är djupt intresserad. Låt detta verk skrida framåt. Tillåt inget som hindrar detta verk. Det är Herrens verk, och låt oss alla göra vår personliga del. Vi kan alla engagera oss i denna verksamhet. Min själ är djupt intresserad.”

Gud vill att vi alltid skall vägra att be emot sanningen. Hans rynkade panna står över alla som är falska eller illojala. Detta bör vara varje enskilds ståndpunkt som ställer upp för att tjäna i sin Mästares tjänst. Ty om någon som Gud har anförtrott heliga ansvarsfyllda uppdrag tillåter avund, onda tankar, fördomar och svartsjuka i sitt hjärta, är han skyldig till överträdelse av Guds lag. Hans ord, hans tankar och hans villfarelse kommer därför att spridas lika långt som hans inflytande når.

Gud säger till var och en som Han har anförtrott ansvar: ”Förbannad är den man som förtröstar på människor, och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN.” [Jer. 17:5.] Se på Gud. Lita på Hans ofelbara visdom. Betrakta den vana som synd som är så vanlig även bland Sjundedags Adventister, att göra sig till ett eko av någon människa, oavsett hur hög ställning han har. Lyssna till den store Herdens röst, och du kommer aldrig att föras vilse. Rannsaka Skriften för dig själv, och bli stärkt inför plikter och svårigheter genom Guds ord. Låt ingen vänskap, inget inflytande, ingen enträgen vädjan från människor, deras leende, tillit eller belöning från någon påverka dig till att avvika från den väg som Herren skulle leda dig på. Låt en Kristus-liknande integritet och konsekvens kontrollera ditt livs handlingar. Den man som mest sitter vid Jesu fötter, och blir undervisad av Frälsarens Ande, kommer att bli beredd att utbrista: ”Jag är svag och ovärdig, men Kristus är min styrka och min rättfärdighet.”

Gudsfruktan, måttlighet och pålitlighet kommer att utmärka liv och föredöme hos varje sann kristen. Den tjänst som Kristus håller på att utföra i helgedomen där ovan, kommer att sysselsätta tankarna och vara bördan i hans samtal, eftersom han genom tro har gått in i helgedomen. Han är på jorden, men hans deltagande överensstämmer med den tjänst som Kristus utför i himlen. Kristus renar den himmelska helgedomen från folkets synder, och för var och en som samarbetar med Gud, är det deras uppgift att rena själens tempel från allt som är motbjudande för Honom. Allt, såsom ond misstanke, avund, svartsjuka, fiendskap och hat kommer att läggas bort, ty sådana saker bedrövar Guds helige Ande och utsätter Kristus för öppen skam. Själviskhet kommer inte att existera, inte heller kommer någon som är engagerad i denna verksamhet att vara uppblåst. Kristi livs föredöme, Hans karaktärs pålitlighet kommer att göra hans inflytande vidsträckt. Han kommer att vara ett levande brev, känt och läst av alla människor.

”Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. Ty den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den. Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda. (1 Petr. 3: 8 - 12).

Vi kan inte vara trygga om vi öppnar vårt sinne och vårt hjärta för avund och ont tal. Guds Andes frukter står tydligt specificerade, så att vi inte behöver värna om de egenskaper som kommer från Guds och människors fiende. Den falska tungan bedrar den oförsiktige, och erövrar lätt dem som inte är stärkta, stabiliserade och befästa, och har sin rot i sig själva. Kristi försoning skall vara ankaret för vårt hopp och Guds Ord en lampa för våra fötter och ett ljus på vår stig. Då kommer inte våra ord från självet, utan från Kristus och från den allra viktigaste tjänsten i vår tid.

Många har endast läst de heliga Skrifterna mycket ofullständigt. Där har man inte uppehållit sig vid sanningen, och resultatet är att det inte har gjorts till ett tema om omvändelse. Det är tydligt att Kristus inte förblir i hjärtat. Våra tungor bör tala mera om Jesu oförlikneliga kärlek. [Rom. 11:17-22 citeras.]

Herren har visat mig att vi som ett folk måste ha en renare moral. Ibland oss finns ett respektlöst återgivande av argument som kommer från andra hjärnor än våra, medan den person som först sade det, inte har använt timmar på allvarliga dagliga studier, för att lära känna sanningen. I sin självtillräcklighet har han vänt sig bort från sanningen till fablerna. Han har inte utgjutit sin allvarliga bön inför Gud, om att han måtte lära känna de dolda mysterierna i Guds ord, och att han måtte förmedla nya och gamla saker till folk, som han, med smärta, har grävt fram ur sanningens gruva.

Mysterier som har dolts genom tiderna har uppenbarats i dessa sista dagar för ödmjuka människor, som lutar sig mot den allsmäktiga kraftens arm. Sanning kommer att öppnas för den ödmjuke sökande, om liv är dolt med Kristus i Gud.

Vi lever i en tidsålder då man på ett uppseendeväckande sätt förkastar den Guds nåd som har getts till Hans folk, för att de under de sista dagarnas faror inte måtte blir besegrade av den orättvisa som råder och förena sig med världens fiendskap mot Guds kvarlevande folk. Under en kappa av kristen tro och helgelse kommer en vidsträckt och tydlig ogudaktighet att råda i fruktansvärt hög grad och kommer att fortsätta tills Kristus kommer för att förhärligas i alla dem som tror. Just i templets förgårdar kommer scener att utspelas som få inser. Guds folk kommer att prövas och testas, och Han får ”se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige”. (Mal. 3:18)

Hämnd kommer att verkställas mot dem som sitter i porten och fattar beslut om vad människor skall ha och vad de inte skall ha. Dessa tar bort nyckeln. De vägrar att själva gå in, och hindrar dem som skulle vilja gå in. Dessa bär inte den levande Gudens sigill. Alla som nu är verksamma på ansvarsfyllda poster borde uppleva en högtidlig och fruktansvärd rädsla, för att de under denna tid skall befinnas vara otrogna tjänare.

Satan har kommit ned med stor kraft, och vet att hans tid är kort. Det fortsatta avfallet, överflödande syndigheten som får mångas tro och ståndaktighet att svalna, borde kalla de trofaste fram till fronten. Där kommer att ges rena, klara och beslutsamma vittnesbörd, fyllda med ljus för vår tid. Sanning, som inte mattats av den brinnande ugnen, kommer att lysa allt klarare ända till fulländningens dag. Anden och kraften hos Honom som kommer, skall i rikligt mått tilldelas dem som förbereder sig för att kunna bestå på Guds dag, som påskyndar vår Herres och Frälsares Jesu Kristi återkomst. Dessa trofasta kallar Kristus till att vara kristna i tanke, ord och handling. Han talar med dem som Han talade med Sina lärjungar innan Han lämnade dem. Sanningens Ande kommer att vägleda dem till hela sanningen.

Gud sänder budskap till världen i dag. Genom Sina utvalda ombud, talar Han till det folk som Han renar, varnar och uppmuntrar. Där finns de som lyssnar med öppna öron och de öppnar sitt förstånd för de tillrättavisande och uppmuntrande ord som talas till dem. Men Satan är alltid på vakt för att dessa rådgivande ord inte ska få någon effekt. Han försöker stänga alla inkörsportar, genom vilka folk får sanningen. De som har skall ha mer, men från dem som inte har, skall tagas även det de har. Om öronen är slöa till att höra, om ögonen är stängda för det ljus som Gud låter glimma på vägen, kommer det ljus som de tidigare har fått att blandas med kätterier, osäkerhet och mörker, så att ljuset inte kan skiljas från mörkret.

Det finns de som vi i vår tro har älskat, som har vänt sig bort från dem och tagit emot de förledande andarna. ”Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.” (1 Joh. 2:19)

Kristi kärlek och ömma medkänsla, Hans förunderliga respekt för Sina lärjungar saknar motstycke. Han gjorde dem till förvaltare av helig sanning, allteftersom de kunde förstå den. Men Han talade om för dem, att ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.” [Joh. 16:12.] Även om Kristus var hos dem, som deras lärare, hade deras tidigare lära format deras tankar och åsikter så mycket att om Kristus skulle avslöja de många saker som Han längtade efter att få förmedla till dem, skulle de ha missförstått Hans ord. När Han var hos dem, försökte Han att påverka dem med den kunskap som för dem annars tillhörde Guds rikes hemligheter. Han ville att de skulle se att det fanns bevis för Hans kärlek till dem då Han ville lyfta upp framtidens slöja och sätta dem till att förvalta kunskaper om kommande händelser. Men mycket av det som Han hade talat om för dem blev endast vagt uppfattat, och mycket skulle glömmas bort. Han talade om för dem, att efter Hans korsfästelse och himmelsfärd, skulle den Helige Ande uppenbara många saker för dem och ge dem en bättre förståelse för vad Han försökte berätta för dem. [Vers 13.] Han ville ständigt fortsätta att uppenbara helig sanning för dem, och Hans Ande skulle förkunna hela sanningen för dem.

Då Kristus avslöjade den orättfärdighet och sorg som måste komma till Hans lärjungar, de förföljelser och prövningar som de måste gå igenom, och deras vittnesbörd avvisades, var det inte Hans avsikt att de skulle fördystra sina liv genom att se på den mörka sidan. Han försäkrade dem, att de inte skulle lämnas ensamma, utan få stöd genom Hans Helige Ande, som skulle leda dem in i hela sanningen. ”Men Hjälparen, den Helige Ande,” sade Han, ”som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” Joh. 14:26.

“Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bär det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er allt vad som kommer att ske.” Joh. 16:12, 13.

Här är ett dyrbart löfte. Guds avsikter och planer skall uppenbaras för Hans lärjungar. Vad är en lärjunge? – En elev, som alltid lär. Kommande händelser av allvarlig karaktär, öppnas för oss. Gud vill inte att någon av oss skall tro, att det i dessa sista dagar inte finns något mer som vi behöver veta. Detta är en ständig snara från Satan. Gud vill inte att vi skall möta kommande händelser, utan att vara förberedda på det sätt som krävs, så att Han skall kunna leda oss genom alla svårigheter. Han vill inte att någon skall snubbla på sin väg på grund av bristande kunskap, så att fåfänga, självupphöjelse och självtillfredsställelse kan ta plats i stället för sann kunskap. Ju mer tillfreds någon är med sig själv och sin nuvarande kunskap, desto mindre allvarligt och ödmjukt kommer han att försöka bli vägledd till hela sanningen. Ju mindre han har av Guds Helige Ande, desto mer självbelåten och nöjd med sig själv kommer han att känna sig. Han vill inte på allvar och med djupt intresse att försöka lära känna mer av sanningen. Men om han inte är tillfreds med den ledare som leder honom fram till hela sanningen, kommer han att överlämnas åt sig själv, försenad, förblindad, förvirrad, därför att han inte vandrar i ljuset.

Alla som följer Kristus kommer att vandra i ljuset, liksom Han är i ljuset. Då kommer de inte att betrakta ljuset med likgiltighet, inte heller kommer de att missbruka ljuset, eller snubbla över det som judarna hade gjort?

Somliga som känner sig kallade att vara uttolkare av Skrifterna på grund av sin kallelse eller ställning, kommer att acceptera ett falskt ljus i stället för sanning. Lyx, oärlighet, bedrägeri, fräckhet blandas med heliga saker, tills det inte finns någon skillnad mellan det heliga och det generella. Många som påstår sig förkunna Ordet betraktar några delar av Skriftens sanning, men tillämpar det inte av hjärtat och med sin karaktär. De utbreder sig över frälsningsplanen och över Guds lag, och somliga talar för något av dessa härliga ämnen, men de intresserar sig inte personligen för saken. Kristus förs inte in i deras liv. Är det då underligt att det finns predikanter som faller för frestelser och synd, och vanärar den sak som de försvarade efter bekännelse? Kan vi förvånas över att det förekommer avfall, när människor som försöker övertala andra till omvändelse inte själva är omvända, när de till andra rekommenderar Kristi kärlek som inte glöder i deras egna själar, när de predikar ånger som de själva inte har praktiserat, och tro som de inte har någon erfarenhetsmässig kunskap om, och talar om en Frälsare som de aldrig har känt till annat än genom rykten? De är människor som har bedragit sig själva, människor som inte befinner sig långt från sin egen undergång. De är faktiskt ömkansvärda sin situation. Allt må förefalla dem fridfullt, därför att dödens förlamning är över dem.

Vi är helt medvetna om att oärliga män, omoraliska män som förkunnar Ordet, inte alltid tillrättavisas och varnas. De avslöjas inte. De lär sig i sin orättfärdighet att hålla tyst om sanningen och kan trampa på den utan att hjärtat skälver och tillrättavisar samvetet. O, att vi med penna och röst måtte kunna vägleda folk som påstår sig vara den heliga och eviga sanningens förvaltare så att de inser nödvändigheten av att upphöja Guds ord i sina hjärtan, och att lägga varje tanke, ord och handling under Jesus Kristus. Det är ett oerhört stort ansvar att stå i daglig kontakt med Guds sanning, och berätta för andra om evig sanning och trots detta inte vara helgad genom sanningen.

Det är inte att låta människor intaga den position som Gud skulle ha, ty man kan inte sätta sin tillit till människor. Om de inte ständigt lever som i Guds närvaro, om de inte vandrar ödmjukt inför Gud och sina medmänniskor, kommer de nästan omärkligt och i till synes obetydlig grad att avvika från den raka vägen i Guds verk. I tillit till sin egen vishet kommer de att bedra sig själva och sina medmänniskor. Deras idéer blir så förvirrade att de offra främmande eld inför Herren.

Guds ord måste vara det som ger människor råd. Med penna och röst kungör jag för alla som är legitimerade, till alla auktoritetsutövare, till alla kolportörer och ombud, att Bibeln, och endast Bibeln, kan bli ert skydd och er garanti, när ni har studerat den på knä, lagt dess ord på era hjärtan och praktiserat den i era liv, i den Helige Andes kraft. Endast den kan göra er rättfärdiga och heliga och bevara er sådana. Varje mänskligt inflytande är svagt och varierande, såvida inte Guds Ords sanning förmedlas hem till själen och sätts på tronen. Inte förrän detta har skett kommer hjärtat att helgas, renas och göras heligt. Den är en källa ur vilken livsfrågorna kommer.

Föredrag som har mycket litet med Kristus och Hans rättfärdighet att göra, ges från talarstolen. Det är gudstjänster utan Kristus. Att predika i Andens överbevisning är helt utanför deras förmåga, som är utan Kristus. De är svaga, tomma och utan näring. De har ingen Kristus att ta med sig in i sitt innersta liv. De är fulla av skryt, av stolthet, och egen värdighet, och talar illa om de saker som de verkligen inte vet något om. De visar en otålighet mot allt som inte följer deras linje. De kommer också att håna och göra narr av heliga saker, på grund av att de inte inser att andliga saker urskiljs på ett andligt sätt. De förödmjukar sig själva genom att förvanska och förfalska sanning.

Genom Sin Helige Ande, kommer Herren att visa, att Hans Ord är det enda som kan upprätta människor och bevara dem rättfärdiga. Jag har blivit visad, att endast Guds uppenbarade sanning kan hålla människor kvar på den ödmjuka lydnadens väg. Standar-bärare faller runt omkring oss, inte endast genom döden, utan genom Satans bedrägeri. Hela himlen iakttar Guds kvarleva, för att se om de kommer att göra sanningen till sin enda sköld och sitt värn. Om inte sanningen framställs sådan som den är i Jesus och planteras i hjärtat genom Guds Andes kraft, kommer ändå predikanter att driva bort från Kristus, bort från medkänsla, bort från religiösa principer. De kommer att bli blinda ledare för de blinda.

Vår tro kan inte tillhöra någon människa. Vi behöver Kristi rättfärdighet. Vi behöver alltid Jesus vid vår sida. Han är vår Klippa. Det är genom Hans makt som vi vinner seger och det är genom Hans rättfärdighet vi blir frälsta. När jag ser att människor upphöjs, får beröm och höjs till skyarna som nästan ofelbara, vet jag att det måste komma en fruktansvärd skakning. När Livets lampa från Gud lyser in i hjärtat med klara och ständiga strålar, kommer mörkret genast att skingras. Varje avgud kommer att falla, och Guds frid som övergår allt förstånd kommer att regera i hjärtat. Sanning, dyrbar sanning, kommer att märkas, uppskattas och åtlydas. Standaren kommer att höjas, och många kommer att samlas omkring det.

[EGW not, 1897:] (Denna skrift kom tillsammans med ett annat manuskript till mig omkring tio dagar efter att jag anlände från Amerika; och eftersom det verkade beskriva den situation vi befinner oss i, har jag kopierat det och sänt det till församlingen i Adelaide.)