- Tillbake

manuskrift nr 21, . januari 1893 - » ”De som har publicerat Det höga ropet… ”«

Detta manuskript utarbetades av Ellen G. White år 1893 i Wellington, New Zealand. Det innehåller ett avslöjande av två män, som hade utarbetat och gett ut DET HÖGA ROPET, en traktat, som anklagade Sjunde Dags Adventisternas församling för att vara Babylon. Hennes budskap-gavs först ut i sin helhet i REVIEW AND HERALD år 1956. På uppmaning av flera återges det här i lätt förkortad form. RED.

De, som har gett ut Det höga ropet, har inte bett mig om råd. De har i stor utsträckning citerat från mina skrifter och tolkat dem på sitt eget sätt. De påstår att de har ett speciellt budskap från Gud, när de dömer ut Sjunde Dags Adventisternas församling som Babylon, förklarar offentligt dess fall, kallar Guds folk till att gå ut ur den, och försöker använda Vittnesbörden till stöd för sina teorier. Dessa publikationer vilseleder sinnena och stärker den fördom som redan finns, och gör det svårare att framföra det budskap som Gud har gett som en varning till världen, och som är av en ganska annorlunda karaktär än de idéer, som framställs i dessa brochyrer.

Jag stod upp kl. halv tre på natten; jag kunde inte sova, ty jag var djupt bekymrad.

"Israels barns historia trängde sig in i mitt sinne, och många saker gjorde ett sådant intryck på mig, att jag inte vågade hålla mig tyst. Jag skrev 23 sidor mellan kl. tre och kl. halv tolv. Min ande var i uppror i mitt inre. Jag kände en börda för Guds folk, inte bara på grund av denna enda trycksak, utan på grund av många sådana saker, som kommer till folket och gör anspråk på att vara budskap från Gud. ”Av deras frukt skall ni känna dem.”

Dessa män som anser sig utföra en tjänst för Gud, är verksamma på fiendens sida, inte på Guds. I går sände jag 23 sidor manuskript till för att göras klara för att ges ut till folk. Före dessa sände jag ett antal sidor som behandlade samma ämne. Jag vill inte gå in på den här månadens post.

En liten surdeg av falsk lära kan, under påverkan från sataniska makter, åstadkomma stor skada hos sådana, som ännu inte är rotade och orubbligt baserade i sanningen för vår tid. Ingen kan vara säker nu, om han inte har ett säkert fäste hos den eviga Klippan. Vi har all anledning att vara tacksamma och tillitsfulla gentemot Gud. Herren Jesus känner de sina. Han dog för att frälsa en förtappad värld, och från den samlar Han en här under Sitt baner. Han kommer också att ställa fram för Sig en församling i härlighet, utan fläck eller rynka eller lyte.

Ett antal av dessa pamfletter kom till postkontoret, med instuktion till postmästaren att överlämna dem till Sjunde Dags Adventister. Folket i Wellington är fulla av fördomar. Cirkulerandet av D. M. Canright’s lögner har skapat fördomar och det är nästan omöjligt att nå folket, och allt av denna karaktär skapar en misstänksamhet om att vi verkar under täckmantel. Dessa pamfletter och telegrafmeddelanden från Broder Caldwell är av sådan karaktär att det stärker deras misstankar. Alla dessa saker stänger folks dörrar emot oss. Vägen spärras av sådana saker.

"Jag har förstått att båda dessa män, S och C, var närvarande vid generalkonferensen (hållen i Battle Creek, 17. februar - 6. mars 1893). Kunde de där inte urskilja Guds helige Andes uppenbarelser? Märkte de inte att Gud öppnade Himlens förråd och öste ut välsignelse? Varför hände detta? Vittnesbörd hade getts som ställde till rätta och vägledde församlingen, och många hade tagit budskapet till intäkt och tillämpat det på församlingen i Laodicea. De bekände sina synder och omvände sig i uppriktig ånger. De höre Jesu röst som sade: ”Se, jag står för dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp. 3:20)

Dessa bröder, som påstod sig ha ett så förunderligt ljus, hade samma arbete att utföra som de övriga i församlingen, nämligen i form av ånger och bekännelse, och därigenom avlägsna allt skräp framför sitt eget hjärtas dörr och öppna dörren och bjuda den himmelske gästen välkommen. Om de hade placerat sig själva i kanalen av ljus, skulle de ha fått ta emot himlens mest värdefulla välsignelser. De skulle ha förstått, att Herren verkligen är nådig och uppenbarar Sig för Sitt folk, och att Rättfärdighetens Sol hade gått upp över dem. Det var en dyrbar köpenskap som aktivt bedrevs. Det handlades enligt Kristi råd till församlingen i Laodicea, och alla som kände sin fattigdom, köpte guld (tro och kärlek), vita kläder (Kristi rättfärdighet) och ögonsalva (sann andlig omdömesförmåga).

Varför var dessa bröder inte tillsammans med de andra och placerade sig i ljusets kanal? De var andligt utfattiga och visste det inte. De arbetade inte i Kristi led, var inte dämpade och undergivna Hans helige Ande, utan de var så förblindade, att de inte kunde se de starka ljusstrålar som kom från Guds tron över Hans folk. De hörde inte den gode Herdens röst. De lyssnade till rösten från en främmande.

"”Jag känner djup sorg. . . ”
När jag tänker på dessa vilseledda bröders svaghet, känner jag en djup sorg i mitt hjärta över att de inte gick till Gud och bekände: ”Välsigna mig, o Gud, välsigna mig, så att jag må kunna se min villfarelse. Du ger Ditt folk de dyrbaraste sanningar som någonsin har anförtrotts åt dödliga människor. Dessa människor är inte Babylon, ty Du har gett dem rättfärdighet och frid, för att deras glädje skall bli fullkomlig!”

O, varför öppnade de inte sitt hjärtas dörr för Jesus? Varför avlägsnade de inte just där allt det som hindrade Rättfärdighetens Sol att lysa över dem, så att de själva kunde lysa för världen. Varför placerade de inte sina själar i ljusets kanal, när Guds välsignelse strömmade överallt, när själar invigdes och helgades till Herren? Det berodde på att Satan hade kastat sin skugga från helvetet tvärs över deras stig för att hindra varje stråle av ljus. ...

Hur kunde de lämna det möte där Guds kraft så tydligt uppenbarades och offentligt förklara att det höga ropet var, att det folk som håller buden var Babylon? Satan påstod samma sak till Kristus, när Joshua stod framför ängeln. Satan förklarade att hans synder var så stora, att han inte skulle hindras från att fördärva honom. Kristi ord kan tillämpas på dessa bröder, och på alla som ger uttryck åt liknande uppfattningar. ”Men HERREN sade till Satan; ´Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?´” (Sak. 3:2 - 3)

Vem klädde honom i orena kläder? “Och Ängeln sade till dem som stod inför honom: ´Tag av honom de orena kläderna.´ Sedan sade han till Josua: ´Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.´ Då sade jag: ´Sätt också en ren bindel på hans huvud.´ Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan HERRENS ängel stod där. Och HERRENS ängel försäkrade Josua och sade: ´Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så skall du får styra mitt hus och vakta mina förgårdar. Du skall få en plats att vandra på bland dem som står här.” [Sak. 3:4 - 7.]

Satans uppgift är att klä Guds folk i orena kläder, då det ångrar sig, kommer till tro och håller Guds bud. Vad har våra bröder Stanton and Caldwell gjort? Om de hade fått i uppdrag av Gud att utföra detta verk, hade de inte behövt tillägna sig Sister Whites skrifter utan att rådfråga henne eller säga något till henne. Om de har så stort förtroende för de verk som Herren har gett henne att utföra, varför rådgjorde de så inte med henne för att se om detta underbara budskap stod i överensstämmelse med den instruktion som getts henne av Herren? Varför var de inte tillräckligt visa för att arbeta på rätt sätt? Detta är emellertid ett falskt budskap, av samma karaktär som liknande budskap som människor har påstått sig ha fått från Herren. Det liknar inte det ljusa skenet från en ljusstake från det gudomliga altaret.

När Herren ger sitt folk ljus, då är det ljust. Det är inte mörker och misstag som leder direkt bort från det ljus som Gud har sänt för att stärka och välsigna och förmedla hopp till Hans folk. [Dessa män hade inte någon rätt till att tillägna sig] Herrens tillhörigheter som getts till Hans ödmjuke tjänare för att dra fördel av och förbättra genom att utnyttja dem, [och ] för att placera [dem] inom ramen för sina felaktigheter, för att låta det se ut för alla som kommer att läsa dessa framställningar att det är Guds röst från himlen som ger det “Höga ropet,” och förespegla att församlingen, Hans utvalda folk, som håller Hans bud, är Babylon, och att Hans folk kallas att lämna henne.

Jag har inte något sådant budskap att ge, utan ett av en helt annan karaktär. Mitt uppdrag består i att försöka frälsa förlorade själar, som håller på att fördärvas, och att lära dem liksom Paulus, då han säger: Jag har inte försummat något som kunde ha varit till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus. ... Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag lämnar er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden.” [Apg 20:20, 21, 26 - 29.]

Nu beskriver han för dem en annan grupp: “Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.” [Apg.20:30 - 31.]

Det har i alla tider funnits människor i världen, som menar, att de har en uppgift att utföra för Herren, och som inte visar någon respekt för dem som Herren har använt. De tillämpar inte Skrifterna på rätt sätt. De pressar fram sina egna uppfattningar ur Skrifterna. Vad de än må påstå, dessa som drar människor bort från församlingen för att förkunna teorier som de själva hittat på, så är de i Satans tjänst. De hittar på någon ny list för att leda själar bort från sanningen för vår tid. Akta er för dem som framträder med en stor börda för att anklaga och fördöma kyrkan.

De utvalda som vågar stå upp och trotsa stormen från världens mostånd, och lyfter fram Guds förtrampade budord för att upphöja dem som heliga och värda att ära, de är verkligen världens ljus.

Hur vågar dödliga människor utfärda en dom och kalla församlingen Babylon, en rövarkula, en boning för alla slags orena och avskyvärda fåglar, demoners boning, en sköka, som har gjort alla folkslag druckna av sin otukts vin, och som har bedrivit otukt med jordens kungar och stormän, som har blivit rika av hennes vällevnad? Vem vågar hävda att hennes synder har nått upp till himlen och att Gud har kommit ihåg hennes orättfärdigheter?

Är detta det budskap, vi har att förmedla till sjunde dags adventister? Nej och åter nej! Gud har aldrig gett någon människa ett sådant budskap. Låt dessa män ödmjuka sig i sina hjärtan inför Gud och i sann ånger bekänna, att de, om så bara för en tid, stod på hans sida som är brödernas anklagare och som anklagar dem inför Gud dag och natt. ...

Vi är ledsna över att tvingas lämna uppgiften att förbereda manuskript för Kristi Liv.

Det verkar nästan omöjligt, att någon med en äkta erfarenhet i tron kan tolka dessa profetior så felaktigt, att de använder dem på Guds laglydiga folk. Om nu församlingen var Babylon, och alla människor skulle höra budskapet om att dra ut från henne, vart skulle vi då gå? Var kan vi finna renhet, godhet och helighet? Var kan vi vara säkra? Var finns den fålla där ingen varg kommer att bryta sig in?

Gud har organiserat en församling.
Jag säger er, bröder, att Herren har en organiserad församling, som Han ständigt är verksam genom. Det finns kanske många Judas-gestalter i församlingen. Där finns kanske en obetänksam Petrus som under prövande omständigheter kommer att förneka sin Herre. Där finns kanske personer, som kan liknas vid den älskade Johannes, som kallade ner eld från himlen för att fördärva Kristi fiender. Men den stora Läraren försökte den gången att vägleda och rätta till dessa faktiska fel, och Han gör det i dag också i Sin församling. Han visar dem riskerna. Han ställer fram Laodiceabudskapet för dem.

Han visar dem att all själviskhet, all stolthet, all självupphöjelse, all otro och fördom, som leder till motstånd mot sanningen och bort från det sanna ljuset, är farligt och att de som inte avstår från dessa saker, kommer att lämnas kvar i mörkret som den judiska nationen tidigare. Låt varje själ nu försöka besvara Kristi bön. Låt varje själ upprepa denna bön för sig själv, att de alla må vara ett, liksom Kristus är ett med Fadern, och låt oss arbeta i riktning mot detta. Låt inte våra vapen riktas mot trons egna, utan låt dem vändas mot Guds och sanningens fiender.

Upprepa Kristi bön av hela era hjärtan: ”Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. . . Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Upprepa också den bön som Han ber för att förklara, hur Hans efterföljare bli helgade: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17)

Hjärtats dörr måste öppnas för den Helige Ande, ty Han är den som helgar, och sanningen är medlet. Sanningen måste tas emot sådan som den är i Jesus. Detta är den enda äkta helgelsen. Be Kristi bön om enhet: ”Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.” (Joh. 17:11)

Denna Kristi bön gällde inte endast för dem som den gången var Hans lärjungar, utan den gäller alla dem, som skall komma till tro på Kristus genom Hans lärjungars ord, ända fram till världens ände. Det var strax innan Jesus skulle offra sig själv för att föra liv och odödlighet fram i ljuset. Medan Kristus står mitt uppe i Sina lidanden och dagligen blir förnekad av människor, ser Han två tusen år ner genom historien till Sin församling i de sista dagarna av den här jordens historia.

Herren har haft en församling genom alla livets skiftningar ända från den gången och fram till nu. Bibeln visar oss en bild av den idealiska församlingen. De skall ha gemenskap med varandra och med Gud. När de troende är förenade med det levande vinträdet, Kristus, fylls de med sympati, mildhet och kärlek. När någon dras bort från Guds laglydiga folks församling, när han börjar mäta församlingen med en mänsklig måttstock, och han dömer den, då skall ni veta, att det inte är Gud, som leder honom. Han har kommit in på en ond väg.

Satan är verksam genom människans rastlöshet
Det uppstår ständigt män och kvinnor som blir rastlösa och oroliga och vill komma fram med ett eller annat nytt påfund, något uppseendeväckande. Satan ser ett tillfälle att använda sådana människor i sina planer.

Församlingen behöver förnyelse och inspiration från män som inandas atmosfären från själva Himlenr, så att församlingen kanfå nytt liv, trots ogräset bland vetet.

Om goda och ödmjuka män vill ta på sig plikten just där det är mest krävande, genom att hjälpa dem som håller på att dö, kommer de att bli till stor välsignelse för församlingen.

Ni är Guds medarbetare, inte för att bryta ner och ödelägga, utan för att bygga upp och ge stöd. Det finns människor i församlingen som inte är omvända, och om de som längtar efter att visa sin iver för Herren vill söka upp dessa fattiga själar och tåligt och uthålligt arbeta för att vinna dem för Kristus, kommer Gud att arbeta genom dem. ”Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.” (1 Kor. 3:9) ”Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad.” (Hebr. 12:13).

Ett stort arbete behöver utföras i form av mission i hemmen, genom att vi använder och på ett klokt sätt ökar de talenter som Gud har gett oss. Vi kan kanske bli duktiga arbetare och hantverkare på ett eller annat ställe i Guds verk. Vi kan kanske uppnå stor färdighet i den välsignelserika gärningen att frälsa själar för Kristus. Detta kräver bön och uppriktig, ihärdig ansträngning och villighet att verka på ett ödmjukt sätt.

Om de pengar som onödigt har använts i ett arbete som Gud överhuvudtaget inte har satt någon människa till att utföra, i stället hade använts på ekonomiskt försvarbara sätt som är enkla och säkra för att förbättra och bygga upp Kristi rike på jorden, i stället för att hjälpa Satan att anklaga Kristi rike och klä Hans församling i orena kläder som Satan gör, och man genom att att använda de förebråelser och tillrättavisningar som Gud har gett dem som befinner sig i felaktiga positioner för att visa dem deras synd, vilket stort arbete skulle då inte ha lagts ner ovanpå grunden?!

Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens arbete är skall elden pröva.” (1 Kor. 12 – 13) Jag skulle vilja varna alla troende och uppmana er att lära er bevara en ängslig vaksamhet mot er själva, så att inte Satan stjäl era hjärtan från Gud, och ni kanske omedvetet kommer att arbeta på Satans sida, och inte inser att ni har bytt ledare, och befinner er i en tyranns svekfulla makt.

"Vi bör som en församling vara klarvakna och vara verksamma för de felande bland oss som Guds medarbetare. Vi är utrustade med andliga vapen, mäktiga att bryta ner fiendens försvarsverk. Det är inte vår sak att slunga blixtar mot Kristi kämpande församling. Satan gör allt som står i hans makt i den riktningen, och du, som gör anspråk på att tillhöra ”en rest” eller en ”kvarleva av Guds folk”, bör inte hjälpa honom, som fördömer, anklagar och förstör: Försök att bygga upp i stället för att bryta ner och sprida modlöshet och ödeläggelse!