- Tillbake

manuskrift nr 24, . 1892 - »»Kärlek, församlingens behov««

NP 1892 – Detta manuskript har publicerats i sin helhet i 11MR 261 - 269.
”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.” [1 Kor. 13:4. - 5.] Problem förekommer mellan bröderna i församlingen därför att de inte förstår innebörden av kristen kärlek, broderlig tillgivenhet och kristuslik kärlek. Egenkärlek, självaktning leder bekännande kristna till att bedöma sig själva utifrån sig själva. De tar för givet att alla deras antaganden och misstankar mot andra är riktiga. Men det är på grund av onda aningar och fördomar som det förekommer disharmoni, ordväxlingar och ett osunt tillstånd i kyrkan.

Om våra bröder skulle samlas en eller två gånger i veckan, och med ödmjukt sinnelag känna sin svaghet och inse sina fel och brister, då skulle de be Herren att upplysa deras förstånd och fylla deras hjärtan med Sin kärlek, och inte undersöka varandra utan Skrifterna. Då skulle Satan övervinnas. Många obetydliga problem, mindre kullar som har uppförstorats till stora berg, och som har skapat barriärer mellan bröder, skulle försvinna och kärlek, medkänsla och respekt skulle ersätta gnissel och anklagelser. När ni börjar döma era bröder, utför ni i ett uppdrag som inte Gud har gett er. Ni samarbetar inte med Kristus. Gud har inte satt er på domarsätet för att mäta ut och meddela dom över era bröder.

Satan är brödernas anklagare, och när han kan sätta i gång missnöjets surdeg i människornas hjärtan, då jublar han. När han kan splittra bröder, jublar han på helvetiskt sätt. Jag tror att om våra bröder kunde se det som jag har sett av hur felaktigt man handlar då man talar ont om våra bröder, skulle vårt sätt att behandla varandra ändras fullständigt. Ni förstår inte er själva, ni misstolkar ord och handlingar, och ni bedömer dem utifrån er egen begränsade ståndpunkt. Er inbillning leder er in på villospår. Era ohelgade känslor och tankar används i en tjänst och ett uppdrag som är allt annat än heligt och Kristus-likt.

Vi bör föra in Kristi tilldragande kraft in i vår kristna tjänst. De milda strålarna från Rättfärdighetens Sol bör lysa in i våra hjärtan, så att vi kan vara tillfreds och glada, och få ett starkt och välsignande inflytande över alla omkring oss. Jesu Kristi sanning syftar inte till tungsinthet och bedrövelse. Glöm inte, mina bröder, att vi i Kristi skola skall lära oss sanningens och kärlekens lektioner. I denna skola skall vi lära oss att hysa tillit till vår Återlösare. Vi bör omsorgsfullt ge akt på våra egna själars behov, och utnyttja varje privilegium som ges oss att tillägna oss Kristi saktmod och ödmjukhet.

Vi måste lära oss att prövningar är välgörande oss, och att vi inte skall misströsta på grund av dem. Hjärtat måste disciplineras, tron måste vårdas, själens uthållighet måste prövas. Den enkla tron och fullkomliga tilliten till Gud måste uppmuntras i era hjärtan. Ni måste hela tiden se och tala hoppfullt, och när den enskilde kristne utför ett uppdrag som kräver disciplin av oss själva, bör det utföras på ett sådant sätt att det upphöjer och förädlar, och inte gör att sinnet sluter sig och kretsar kring små ting. Era tankar bör ha utvecklats genom heliga principer. Inrikta inte era tankar på anstötliga saker så att de gör en broder till brottsling för ett ords skull. Döm honom inte med era egna snäva kriterier. Låt den enkla, tillitsfulla rösten höras i allvarlig bön där ni bor.

När våra systrar besöker varandra, så låt dem inte säga kritiserande ord om sina bröder. Låt era sinnen uppehålla sig vid Guds egenskaper och berätta era erfarenheter av Jesu kärlek. Den kärlekens rikedom kommer att trösta hjärtat och få oss att glömma obehagliga händelser.

Hur mycket frid går vi inte miste om därför att vi öser ur oss obehagliga ämnen för oss själva och för våra bröder. Vi måste bortse från det obehagliga och se upp till Jesus. Vi måste lära oss att älska Honom mer, och få mer av den tilldragande skönheten och nåden i Hans karaktär, och sluta uppehålla oss över andras fel och villfarelser. Vi bör komma ihåg att våra egna vägar inte är felfria. Vi begår ständigt på nytt misstag, och skulle andra uppmärksamma alla våra ord och handlingar lika flitigt som vi håller dem under uppsikt, kommer de att fylla en hel lista som är lika mörk som vi kan presentera mot våra bröder och systrar. Ingen är så perfekt som Jesus. Tänk på Honom och låt dig behagas så att du glömmer dig själv och alla obehagliga saker, ty genom att granska våra fel försvagas vår tro. Gud och Hans löften förloras ur sikte.

Ni behöver mer av Jesus och mindre av självet. Tänk inte ont, tala inte illa om någon. Bevara era läppar som i ett betsel. Du kan inte jämföra andras erfarenhet med din egen. Det skulle vara ytterst beklagligt om alla tänkte på samma sätt. Vad händer om vi i något avseende begår misstag? Kommer Herren att överge oss, och glömma oss, och lämna oss åt oss själva? Nej, Herren behandlar oss som vi behandlar andra. Må Herren hjälpa er alla att ångra er och bekänna, och låta Jesu kärlek helt uppfylla era hjärtan. Avundsjuka är beredd att öka vid minsta provokation. Avund och onda antaganden är beredda att blomstra, beredda att ta överhand då de vårdas. O, hur många är det inte som skadar Kristi hjärta därför att de saknar sin egen väg och sin egen vilja. Kämpa mot dessa olika karaktärsdrag, motarbeta inte varandra.

Om de saker existerade i församlingen som existerade i Kristi liv, skulle en omsorgsfullt vårdad harmoni finnas mellan Hans bekännande efterföljare. Världen motarbetar församlingen och försöker försvaga och ödelägga den. Skall kyrkan efterlikna världen i detta avseende? Skall vi som församlingsmedlemmar förstöra tilliten till andra medlemmar i församlingen därför att de inte lever upp till en viss standard. Ängelns budskap till oss är: ”Dra närmare, dra närmare, dra närmare.” Låt inte Satan tränga sig in mellan församlingens medlemmar. Rikta inte ett slag från fiendens håll genom att försvaga inflytandet från någon av församlingens medlemmar. Själarnas store fiende kommer alltid att ha agenter, som utför deras mästares uppdrag genom att anklaga dem som bekänner sig tro på sanningen. De kommer att berätta något som återspeglar attityden och karaktären hos dem som bekänner sig vara kristna.

Fröna från onda tankar läggs ofta i beredd jord, och ger en skörd av sitt slag. De som borde ge akt på intressena hos dem som har en liknande tro, gömmer på antydningar och berättelser från dem som är fiender till Gud och sanningen, och bitterhetens rötter förorenar många. Om varje hjärtas tillstånd som anses framstående då det gäller helighet, undersöks och visas, skulle några mörka kapitel ses hos de högst värderades erfarenheter. Vilka felaktiga tankar och idéer om kristet liv skulle vi inte finna! Vilka falska idéer om Guds privilegier och Hans moraliska regering! Vilka begränsade idéer om Israels Heliges kraft och makt, vilka snäva idéer om den Helige Andes verksamhet!

Jag vet att många kämpar med stort allvar för att nå det högre livet och söker efter en klarare uppfattning om de himmelska tingen, men trots detta växer de långsamt! Hur svårt är det inte för sinnet att nå fram till full visshet om det hopp som inte kommer på skam! Trots alla våra ansträngningar, blir vi ofta modlösa eftersom köttet för krig mot anden. Låt inte billiga, tarvliga och jordiska saker uppta sinnet så att Jesu närvaro dras tillbaka. Församlingens liv förmedlas av Kristus, och vi hjälper församlingen när vi arbetar i harmoni med den levande kraften, förlorar oss själva ur sikte, och försöker bygga upp varandra på den heligaste tro.

Gud kan välja de redskap som vi inte accepterar, därför att de inte riktigt kommer våra idéer tillmötes. De är inte verksamma exakt på det sätt som har bedömts som fullkomligt, och i stället för att överlämna dem till Gud, så att Hans Ande får arbeta med dem, börjar många komma med problem, barrikadera vägen, och känna sig sårade eftersom att de ser att de utför ett uppdrag som inte har utförts. Sedan börjar analyserandet av karaktären och man samlar på godbitarna av klagomål, finner fel och skvallrar och uppförstorar småsaker till något stort och allvarliga synder. Detta har pågått inom församlingen tills vi har blivit försvagade, och vi kommer alltid att vara svaga tills denna snäva ordning för saker och ting förändras. Måtte Herren visa dig allt vad som behöver göras, så att du kan uppfyllas av tacksamhet och prisa Gud för den dyrbara gåvan, Guds Son, och lägga bort all avund, svartsjuka och rivalitet, så att kärlek och enhet kan existera.

Kristus bad att Hans lärjungar måtte vara ett liksom Han och Hans Fader är ett. [Joh. 17:22.] Vari består denna enhet? Enheten beror inte på att var och en har samma läggning, samma temperament och tänker i samma banor. Alla har inte lika hög intelligens. Alla har inte samma erfarenhet.

I en församling finns det olika begåvningar och erfarenheter. I timliga saker är det stor skillnad på ledarstil, men trots detta skapar dessa olika arbetsmetoder inte splittring och oenighet när gåvorna används.

Den ene kan vara väl bevandrad i Bibeln, och någon viss del av Skriften kan vara särskilt uppskattad av honom. Andra ser andra delar som mycket viktiga, och därigenom kan den ene förmedla en idé, och någon annan en annan tanke, och båda kan vara mycket värdefulla. Detta är helt enligt Guds ord. Men om någon går vilse i sin tolkning av Bibeln, skall detta då skapa splittring och oenighet? Må Gud förbjuda det! Vi kan alltså inte inta en ståndpunkt som innebär att enighet i församlingen beror på att se alla bibelskriftställen i samma ljus.

Församlingen kan fatta den ena resolutionen efter den andra för att lägga ned alla oeniga synpunkter, men vi kan inte tvinga sinne och vilja, och på det sättet rycka upp oenigheten med rötterna. Dessa resolutioner kan dölja disharmonin, men de kan inte släcka den och skapa fullkomlig enighet. Inget annat än den kristusliknande fördragsamheten. Satan kan så ut disharmoni. Endast Kristus kan få de obehagliga elementen att passa tillsammans. Låt då varje själ sitta ned i Kristi skola och lära av Kristus, som säger om Sig Själv, att Han är saktmodig och ödmjuk i hjärtat. Kristus säger att om vi lär av Honom, skall våra bekymmer upphöra och vi ”skall finna ro för våra själar”. [Matt. 11:29.]

De stora sanningarna i Guds Ord står så tydliga att ingen ta miste då det gäller att förstå dem. När ni som enskilda medlemmar i församlingen älskar Gud över allting och er nästa som er själva, kommer inte enhet att behöva arbetas fram, ty det kommer att vara enhet i Kristus som ett naturligt resultat. Öronen kommer inte längre att vara öppna för rapporter som kommer att skada din nästa, och ingen vill ta upp en tillrättavisning av sin broder.

Medlemmarna i församlingen kommer att vårda kärlek och enhet, och kommer att vara en stor familj. Då kommer vi att bära de gudomliga kriterier till världen som bär vittne om att Gud har sänt Sin Son till världen. Kristus har sagt: ”Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” [Joh. 13:35.] Kristi gudomlighet bekräftas genom Guds barns enhet.

Bröder, när ni ödmjukar era hjärtan inför Gud, kommer ni att kunna se risken med fariseism i varje församling, risk för att tänka och bedja som de självrättfärdiga fariséerna gjorde: “Jag tackar dig, Gud, att jag inte är som andra människor.” [Luk. 18:11.] O, att den mark i hjärtat som ligger i träda måtte brytas upp, så att sanningens frö kan slå djupa rötter och spirar upp och bär mycket frukt till Guds ära! Mina bröder, när ni anklagar någon av bröderna, så tänk på Jesu ord: »Den som är utan synd må kasta den första stenen.« [Joh. 8:7.] Din synd behöver inte vara en särskild synd som undersöks närmare, utan Jesu ord innebär, att när ni är fria från synd, så kan ni kasta den första stenen.

När Jesus talade dessa ord till dem som anklagade, väcktes deras skuldkänsla. De kunde inte svara Honom. De blev var och en överbevisade av sitt samvete, och gick bort den ene efter den andra, från den äldste ända till den yngste. Vad kan Kristus, som är så förlåtande, som är så tålig med alla våra fel, så rik på barmhärtighet och kärlek, tänka om vår hårdhjärtade kritik och vårt klagande? Kärlek mot våra felande bröder kommer att vara långt effektivare i deras omvändelse, än hård kritik. Låt alla fel och känslor i era hjärtan vara enligt Kristi ordning. Lämna självet ur sikte.

Herren skulle vilja att tankarna och språket och det kristna livets erfarenhet var långt mer tilldragande än det är i dag. Om de inte blir mer lika Jesus kan de aldrig bli världens ljus. Vårt uppdrag är mellan Gud och våra egna personliga själar. Vad tänker ni på, mina bröder? Där finns ett uppdrag att utföra med att frälsa själar omkring er, och den dyrbara tiden går. Själar går under, medan Satan manar oss till att finna fel ibland oss själva. Prövningstiden kommer snart att vara slut. Är er tjänst för Mästaren sådan, att ni kommer att kunna höra orden: ”Bra gjort, du gode och trogne tjänare”? [Matt. 25:21.]

Kom ihåg, att varje själ som strävar efter att göra framsteg i det gudomliga livet, finner att varje tum av den mark han beträder ifrågasätts av en antagonistisk makt, och han måste omgjorda sig själv inför striden genom allvarlig bön, och kämpa trons goda kamp. Han kallas till att strida, ”inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” [Efes. 6:12.] Vi kan inte tillåta oss att kämpa mot varandra. Om vi växer andligt, måste vi omgjorda vårt sinnes länder med sanningen, vi måste ha rättfärdighetens bröstsköld på oss. Vi måste ta emot frälsningens hjälm, och Andens svärd. Bröder, sök Gud. Sök Honom så länge Han kan finnas, kalla på Honom, medan Han är nära.

O, vilka djupa och rika erfarenheter vi kan få om vi helgade hela vår av Gud givna förmåga till att få kunskap och andlig styrka från Gud, i stället för att använda krafter till att skada varandra. Bröder, älska varandra såsom Kristus har älskat er. Hur litet är det i själva verket inte som vi känner till om den härliga gemenskapen med Gud! Hur litet är det inte som vi känner till om det framtida livets mysterier! Vi kan veta långt mer än vi gör, om vi väljer att använda alla våra krafter till att kunna se och urskilja Kristi karaktär. Det finns höjder för oss att uppnå, djupa erfarenheter att tala om, om vi skall vara världens ljus. Varför då vanära Gud med oenigheter och stridigheter? Varför ifrågasätta och finna fel hos varandra? Varför feltolka och missförstå era bröders ord och handlingar?

Finns där inte något bättre att göra än att göra varandra modlösa och att försöka släcka ljuset för era bröder? O, låt hellre sinnet växa till, så att ni kan ta in de välsignade löftenas himmelska skönheter. Tro bara på Jesus och lär i den störste Lärares skola, som världen någonsin har känt, och Hans nåd kommer att mäktigt verka på människornas förstånd och hjärta. Hans lära kommer att ge klarhet över den mentala visionen. Det kommer att omfatta dina tankar. Din själs hunger kommer att mättas. Hjärtat kommer att mjukna och underordna sig och fyllas av glödande kärlek som varken modlöshet, förtvivlan, svårigheter eller prövningar kan släcka. Gud kommer att öppna sinnets ögon för Hans dyrbarhet och Hans fullhet. Låt oss då älska och arbeta. Jag hänvisar er till Kristus, alla tidsåldrarnas klippa. Endast genom Honom kan du bli frälst. Låt lovprisning av Gud vara på era läppar, när ni samlas i små grupper för att tillbedja Gud. Låt alla få delta.

Han som hörde Kristi röst och gjorde Hans vilja var den kloke man som byggde på en klippa, och varken storm eller oväder kunde ödelägga den byggnaden. Låt oss vara medarbetare till Kristus för tid och evighet. Älska varandra, förlåt varandra, liksom Gud för Kristi skull har förlåtit er.