- Tillbake

manuskrift nr 21, 29. december 1895 - »Dagbok/”På juldagen kom jag...” 29 12 1895«

Cooranbong, N. S. W., Australien, 29 december, 1895
Delar av detta manuskrift har getts ut i Ev 95, 652.
Juldagen kom jag, tillsammans med W. C. White och syster Sarah Belden, till Avondale, Cooranbong. Efter två månaders frånvaro från New South Wales, då vi deltog i lägermöten i Melbourne och Hobart, ser vi att der har skett en avgörande förändring i skogarna här. Torkan har varit allmänt utbredd i N.S.W. såväl som nästan överallt i Australien. Då vi reste, led boskapen av brist på mat. Men himlens dyrbara välsignelse har kommit i form av regnskurar, och när vi lämnade stationen med häst och vagn, för att färdas 4 mil till vårt hem i skogen, märkte vi att boskapen befann sig i ett gott tillstånd. Galläppleträden blomstrade, och nästan allt i naturen var fräscht och vackert. På min egendom fann vi en bekväm och behaglig mindre bostad, som byggts under bror Shannons ledning. Där står tre tält i närheten, mitt stora familjetält, mitt mattält, och ett annat. Och vi är nöjda med våra lokaler. Det verkar rogivande att vara här bland träden.

Sedan vi kom hit har vi rådslagit och hållit bönemöten om det förestående byggandet av vår skola. Vi kände att ingen tid får förspillas. Vi måste ha en plats för tillbedjan. På sabbaten samlas vi i byggnadens spisrum som har använts av ungdomshemmet, men nu är vädret för varmt för detta. Vi kan inte inbjuda våra grannar till att delta i mötena, för det finns inte plats för dem. Vi måste uppföra en byggnad som kommer att kunna rymma tillbedjarna på sabbaten, så att vi kan hälsa var och en välkommen som vill komma. I dessa skogar skall vi inte ställa i ordning för aristokratiska människor, som efterlyser en populär religion, en världslig kärlek. Vi måste ställa in oss på att utveckla en from kärlek som Gud kan erkänna.

Vi har små resurser, men måste bygga med omsorg och stabilt. Vi måste vara mycket sparsamma, men alltid ha allas eviga intressen för ögonen, som skall bygga sig ett hem här i Cooranbong. Vi vill öppna en väg för alla, som bosätter sig i den här delen för att kunna ge sina barn möjlighet att få den rätta utbildningen för ett högre liv.

Vi skall inte försöka härma några människor genom byggnader som ser stora och lyxiga ut, utan vi behöver enkla och sunda byggnader, sådana som Gud kan godkänna, och som kommer att passa för det arbete som skall utföras. Vi bör tänka på att byggnaderna skall se trevliga, bekväma och hälsosamma ut, ty det kräver Gud av oss.

Tro och uthållighet kommer att övervinna allvarliga problem. Hittills har landområdet inte tidigare varit uppodlat, efterom det första försöket inte gav de resultat man hoppats på, men vi anser inte att vi är skyldiga att göra på samma sätt på nytt. Herren gav Adam en trädgård, och en uppgift att sysselsätta sig med. Han fick som uppgift att lägga marken under sig och bruka den. Det är exakt vad vi fått som uppgift att göra. Samtidigt som vi ber om Guds välsignelse, skall vi stödja våra böner genom ett ihärdigt och omsorgsfullt arbete.

Herren vill att alla som är i Hans tjänst skall lära av Honom. Jordbrukarna, mekanikerna och handelsmännen, som har lärt sig sitt yrke, måste ständigt lära sig bättre metoder, expandera och tänka ut större planer. De som inte tror att de kan lära sig något är inte de som kan vara till välsignelse i vad de håller på med. Nu vill vi utan dröjsmål ge allt som Gud har gett Sina mänskliga ombud, för att föra arbetet framåt. De som är villiga att lära finns det användning för, ty Gud informerar och vägleder ständigt. Genom Kristi medling är kommunikationen med himlen fortfarande öppen.

»Ty så säger den högt Upphöjde, som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. Jag skall inte gå till rätta för evigt, inte ständigt för att vredgas, ty då skulle deras ande försmälta inför mig, de själar som jag själv har skapat. För hans girighetssynd var jag vred. Jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville. Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom och ge honom och hans sörjande tröst.” [Jes. 57:15 - 18.]

Här behövs unga människor som kommer att kombinera sina fysiska arbetsuppgifter i lantbruket med att använda sina tankar och sina muskler i uppbyggnadsarbetet. Det är de som kommer att kunna hjälpa oss nu, om de är villiga att lägga ner hjärta och själ och osjälvisk ansträngning i arbetet. Det behövs genialitet, förmåga att tänka, planera och att arbeta harmoniskt. Vi önskar dem som inte bara kommer att arbeta för att hjälpa sig själva, för att få så mycket som möjligt för sitt arbete, utan som kommer att arbeta med Guds ära för sina ögon, och för att utföra arbetet inom dess olika grenar. Här finns ett dyrbart tillfälle för dem att visa sin hängivenhet för Herrens verk, och sina förmågor att utföra den. Varje människa har fått sin uppgift, inte för att förhärliga sig själv, utan till att förhärliga Gud med. Och alla skall inte bara sätta in resurserna, utan också de förmågor som Gud har gett dem.

Som medarbetare till Gud, skall vi inte kritiskt granska hur vi skall kunna lägga ned så och så mycket kraft, och mäta vår tid till en viss gräns, och begränsa våra intressen och vår ansträngning till särskilda saker, som förväntas av oss individuellt. Vi bör vara beredda att kunna se det som skall utföras inom alla grenar, och utföra vår plikt som om hela universum såg på. Låt ingen komma bara för att få alla fördelar som de kan få för egen del. Detta är själviskhet och begär. Gud kan inte sätta Sitt sigill på det arbete, som utförs i själviskhet. Vad som än skall göras, skall göras till Guds ära. Vi går i en skola, och skall utveckla vår karaktär var och en för sig.

Herren väger det moraliska värdet. Han iakttar den anda som kommer med i arbetet. Det finns mängder av män och kvinnor som väntar på att bli hjälpta, men som inte är osjälviska och seriösa och omsorgsfulla och trofasta i det uppdrag som skall utföras. Vid den här tidpunkten i den ekonomiska depressionen, är det mycket svårt att finna resurser för att kunna bygga skolor, hus att mötas i, och att utföra det arbete som måste utföras. Arbetare och medarbetare som bara skulle vilja mäta ut litet grand och just den punktinsats som de anser är deras andel, och inte gör något mer, även om det finns behov av att utföra en mängd olika saker, tillhör den klass som ursäktas slipper delta i denna verksamhet.

Alla som har en hand med i uppdraget behöver arbeta för att främja Guds verk, behöver hela tiden lära sig hur de kan tjäna på bästa möjliga sätt. Det är till den seriöse och trofaste medarbetaren som det kommer att sägas ”bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” [Matt. 25:21.]

“Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.” [Lukas 16:10.] Vi är alla ålagda att använda tiden och utföra vårt arbete på bästa sätt. De som skolkar från sitt ansvar är inte de som Gud kan se välvilligt på. De som försöker dra sig undan från sitt ansvar tillhör inte dem som Gud kan hjälpa.

Alla som osjälviskt viger sig själva till Guds verk kommer att få en ständig välsignelse, eftersom de hela tiden lär sig hur de kan utföra en bättre och pålitligare tjänst. De som har mer erfarenhet kommer att vara en förebild för de yngre medarbetarna. När det fysiska arbetet utförs på rätt sätt finns där en värdefull utbildning att uppnå. Alla medarbetare står under den store Mästerarbetarens uppsyn och omsorg. Kristus har aldrig tagit med en enda självisk tråd in i Sitt arbete, och de som ställer sig själva under Hans vägledning kommer att lära sig hur de skall arbeta för att främja Hans verk. De kommer att få högre tankar om vad som utmärker en trogen tjänst, och medan de arbetar i vanligt affärsliv där Försynen har placerat dem, kommer de att samla en breddad uppfattning om sina plikter och privilegier i det gudomliga livet. De som undviker alla plikter som inte är direkt tilldelade dem kommer att utveckla samma läggning, att utföra så litet som möjligt, i sina andliga liv.

Just samma anda och samma principer som leder en in i vardagslivets uppgifter för ens arbetsgivare, kommer att tas med in i hela livsuppgiften och Guds verk. Om de anställda var lika noggranna och flitiga och visade lika stor omsorg under alla sina arbetstimmar, som de är när de gäller att inte överskrida den bestämda tiden, skulle det bli ett helt annat resultat än det vanligen blir.

De som vill hjälpa till i Guds verk i någon nödsituation kommer att bli uppskattade. De som vårdar sin självupphöjelse, och tänker ut hur de kan ge så litet som möjligt av sin fysiska, mentala och moraliska kraft tillhör inte dem som Gud kan välsigna. Deras föredöme är smittsamt. Egenintressen är det förhärskande motivet. Det vore bättre om inte sådana hade varit verksamma på denna plats, som behöver bevakas, och som endast går in för arbetet så som uppgiften har specificerats för dem. Det behövs unga människor som bär rättskaffenhetens och trofasthetens prägel, och som tar på sig den ena arbetsuppgiften efter den andra, beredda att göra allt som kan göras. Självet är en fruktansvärd tyrann. Det stänger in själen inom ett mycket snävare utrymme. Exemplet är inte värt att efterlikna, och kommer att göra stor skada om det efterföljs.

Vi skall alla vara trogna i det minsta, och se oss omkring för att se hur var och en kan använda sin tid till eftertänksam tjänst för att kunna vara till nytta.

Oavsett vilket arbete vi åtar oss, så låt var och en avgöra sitt öde. Karaktären skrivs noggrant ned i himlens böcker, eftersom ansiktet är en återspegling av konstnärens polerade metallplatta. Gud regerar överallt. I vilken position du än måtte tjäna i det här livet, så utvecklar du en karaktär, som avslöjar motivet. Om du gör Gud till din vägledare, om du tar emot Hans Ord som en levnadsregel för ditt liv, så kommer du, oavsett inom vilket område du arbetar, att vara trofast i det minsta. Kristus och samvetet skall rådfrågas. Det finns inte någon tjänst där du kan vara utanför Guds område.

Det finns en mängd falska bevekelsegrunder för, att vi inte behöver göra något som inte i detalj har redovisats som vår personliga uppgift. Om detta omsätts i praktiken innebär det att man tänker ut sitt öde utan vägledning från Gud. Man har tagit sin sak i sina egna händer. Vad du än ser som behöver göras för dens intressen som har anställt dig, så är det din plikt att göra det. Din arbetsgivare förväntar sig att du arbetar i överensstämmelse med hans intressen på alla områden. Sann religion kommer att visa sig trofast i allt sådant. Unga människors ställning och framgång avgörs av om de är till nytta och om de är trogna. De som är trofasta och flitiga kommer alltid att vara efterfrågade. De som är likgiltiga för en sak därför att de kan, kommer inte att höra ett ”Bra, du gode och trogne tjänare.” [Matt. 25:21.] Herren har massor av arbete för trofasta och samvetsgranna medarbetare. De unga människor som har gudsfruktan för ögonen och vill hålla sig till Herrens vägar i rättfärdighet och omdömesförmåga, kan vara säkra på att det behövs hjälp som var och en kan ge

Pengar är i dess fullaste innebörd en anförtrodd talent från Gud, och vi har fått förtroendet att använda dem på det sätt som Hans verk kräver det. Varje öre vi hanterar är Herrens. Allt vi äger tillhör Herren. Han har visat Sin kärlek till oss genom att anförtro oss Sitt goda. Allt vi behöver förser Han oss med. ”Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet, säger HERREN Sebaot.” [Haggai 2:9.] Kommer alla som kan nu att hjälpa till i det verk som behöver göras inom detta område, att säga ”att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor?” [1 Krön. 29:14.]

När det uppstår ett behov av pengar till Herrens verk, kan somliga uppleva det som om denna vädjan inte har mycket med dem att göra, därför att de har mycket litet av denna världens gods, men om varje troende vill studera ekonomi när det gäller att använda att använda sina mynt och be Gud om vishet, skulle alla finna att de kan lägga något i den nuvarande nödsituationens skattkammare. De som verkligen tror på sanningen för vår tid kommer att göra vad de kan, och varje ansträngning kommer att ge dem en djupare känsla av deras privilegium och tydliga plikt i detta avseende. De kan inte låta bli att ge Herren Hans egna pengar för att främja det verk som innebär själars frälsning.

”Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever, inte mer skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.” [2 Kor. 5:14 - 15.] ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik, men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. ... Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har.” [2 Kor. 8:9, 12.]

Herren kräver äkta frivilliga gåvor, och givaren får inget annat tillbaka än Guds löften. Och de som inte kan ge detta, låt dem låna pengar utan ränta. Vi tror inte att pengar eller gåvor som dragits från folk mot deras fria vilja är acceptabla för Gud. Det finns många som kan finna pengar till att stilla sina önskningar om helgdagsutflykter, men Herren inbjuder Sitt folk till att pröva Honom och att föra hela sitt tionde in i förrådskammaren, och se om Han inte kommer att öppna himlens fönster, och utgjuta en välsignelse över dem så att det inte kommer att finnas tillräcklig plats för att ta emot den. Vi kallar alla vilkas hjärta är i verket att göra sitt bästa.