- Tillbake

manuskrift nr 33, . 1903 - »Instruktioner till män i ansvarsfulla positioner«

Frigivet manuskript nr. 1098, sid. 99
Även om en man anförtros ett stort ansvar, kan hans höga anställning inte vara ett mått på hans karaktär. Det ansvar som han åtar sig gör honom inte fullkomlig eller trovärdig. Att han accepteras av Gud beror på hans fruktan för att förolämpa eller såra och på hans lydnad mot Guds krav. Om han överger Guds råd, står han inte längre under den Helige Andes inflytande.

Män som bekänner sig hålla Guds bud, och som ofta uppehåller sig vid vikten av att hålla Guds lag, handlar inte rättfärdigt utan vandrar mot Guds lag. Han sänder budskap för att varna dem och vända dem till rättfärdighetens stigar. Men många som inte har den tro som verkar genom kärlek och renar själen kommer att vägra att ge akt på Guds varningar.

För alla som söker Honom kommer Gud att tillåta särskilda manifestationer av Hans närvaro och ynnest. Men de som överger Honom ger Han varningar att Han kommer att överge dem. Tidvis sänder Herren Sina budbärare för att varna Sina tjänare att inte göra det som de själva tror är bäst. Gud ser slutet från början, och Han kommer att frälsa dem ur svårigheter och förvecklingar, som beror på deras egen planering. Han vill att deras inflytande skall hållas rent, vara kraftfullt för det goda, och inte skadas av mänskliga fel och brister.

En människa kan göra upp planer som så vitt hon själv kan se är felfria. Hur nådig är då inte Gud, då Han sträcker ut en styrande hand, och säger: Följ inte den vägen, ty det kommer att ge dig problem för din egen själ och skapa förvirring och rådvillhet för andra människors sinnen, och leda dem till att dra felaktiga slutsatser. Om Herren har sagt: ”Gå framåt i den riktningen”, och människan inte fäster något avseende varningen, då kommer de onda konsekvenserna helt säkert att infinna sig, som Gud ville skona honom från.

Herren vill att alla människor skall vandra i ödmjukhet inför Gud. Om människor vill engagera sig i Hans tjänst och endast utföra goda gärningar under mycket bön, kommer Herren rikligt att belöna dem. Deras tillit till visdomen i Guds vägledning kommer att öka. De kommer inte att överlämnas till osäkerhet, utan vandra på Herrens väg. De kommer att bli ståndaktiga, orubbliga och alltid stanna kvar i Herrens verk. Gud är mycket nöjd med deras lydnad mot alla Hans krav.

Om en människa vill vandra i fruktan för Herren, med fullständig respekt för alla Hans råd, kommer Herren att göra så att Hans inflytande kommer att kunna märkas. Om människan, trots en tungsint inställning, väljer det rätta i stället för det felaktiga, kommer Herren att låta Sin påverkan märkas. När han ser Guds godhet i utförandet av det handlingssätt som ledde till förvirring, kommer han att ge Gud den heder och ära som tillkommer Hans heliga namn.

Vår naturliga hängivenhet till släktingar och vänner bör inte få oss att se det minsta genom fingrarna med deras synder, och inte heller att, när de handlar fel, hindra oss från att vidta beslutsamma åtgärder för att ändra deras kurs och hindra det onda inflytandet av deras misstag från att kännas. När människor följer sitt eget sätt att handla, och därigenom blir inblandade i problem, litar de ofta på att människor skall göra situationen lättare, och känner sig förolämpade om deras förväntningar inte förverkligas. Men Gud blir inte nöjd med att de får hjälp, eftersom de måste straffas för sin olydnad. [2 Krön. 17:3, 7, 9. 10 citeras:].]

“HERREN var med Josafat, ty han vandrade de vägar som hans fader David hade gått i sin första tid. Han sökte inte baalerna, utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel. HERREN stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Josafat, och han fick stor rikedom och ära. Han var stolt över att gå HERRENS vägar och avlägsnade offerhöjderna och aserorna i Juda. I sitt tredje regeringsår sände Josafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer. ... Dessa undervisade i Juda och hade HERRENS lagbok med sig. Fruktan för HERREN kom över alla kungdömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Josafat.” [2. Krön. 17:3 - 10.]

Lydnad mot Herren medför alltid ynnest, och om rättfärdiga principer troget levs ut, kommer det att medföra gudomliga legitimationer. Däremot vanäras Herren när de som sätts som förvaltare och vägledare av Guds hjord, stöder och gillar ett ont verk.

De yttre tecken på fasta och bön, utan en bruten och förkrossad ande, har inget värde i Guds ögon. Det inre nådearbetet behövs. Själens ödmjukhet är väsentlig. Detta är vad Gud ser på. Han kommer nådigt att ta emot dem som ödmjukar sina hjärtan för Honom. Han kommer att höra deras böner och hela deras avfall.

Predikanter och folk behöver utföra ett arbete för att rena sina själar, så att Guds domar kan vändas bort från dem. Gud väntar, väntar på ödmjukhet och ånger. Han kommer att ta emot alla som vänder sig till Honom av hela sitt hjärta.

Guds mål för Hans församling
Gud ger människor ljus, men många är fyllda av en självtillräcklig, mästerlig ande, och de strävar efter att få genomföra sina egna idéer för att nå upp till den höjd där de kommer att vara som Gud. De sätter sin egen uppfattning främst, som om Gud måste tjäna dem. Det är där risken ligger med detta: Om Gud på något sätt får dessa människor att förstå att det är Han som är Gud och att de skall tjäna Honom, kommer människors påhitt att föras in som kommer att leda bort från Bibelns sanning, trots alla de varningar som har getts.

Herren Jesus kommer alltid att ha ett utvalt folk som tjänar Honom. När judiska folket förkastade Kristus, Livets Furste, tog Han Guds rike från dem och gav det till hedningarna. Gud kommer att fortsätta att arbeta efter denna princip med alla grenarna i Sitt verk. När en församling visar sig som opålitlig gentemot Herrens ord, oavsett vilken ställning den har, oavsett hur hög och helig dess kallelse är, kan Herren inte längre arbeta tillsammans med den. Då väljs andra till att ta ansvar för viktiga uppgifter. Men om dessa i sin tur inte renar sina liv från alla felaktiga handlingar; om de inte etablerar rena och heliga principer på alla sina områden, kommer Herren bittert att hemsöka och förödmjuka dem, och om de inte ångrar sig, kommer de att avlägsnas från sin plats och tillrättavisas.

När föräldrar tillåter och därigenom för framtiden låter sina barns fel fortsätta, som Eli gjorde, kommer Gud säkerligen att föra dem till den plats där de ser att de inte enbart har ruinerat sitt eget inflytande, utan också de ungas inflytande, vilket de borde ha förhindrat. Och när barnen gillar och för all framtid bevarar sina fäders synder, kommer Herren att vedergälla dem båda tillsammans. De kommer att få lära sig bittra läxor.

Gud låter Sig inte heller ”betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.” [Apg 17:25]. Inget framhävande av det yttre kan behaga Gud, när hjärtat tjänar avgudar och händerna är förorenade av synd. Den Helige Ande kommer i församlingen att förena Sig med dem i kyrkan, som med förkrossade hjärtan vandrar ödmjukt tillsammans med Gud. Alla som ser upp till Honom och vandrar i Kristi fotspår, erkänner och tröstar Han och låter dem övervinna världen. Guds folk, Hans utvalda rike, är inte som ett stillastående vatten. De är som en flod, som hela tiden flyter, och ju längre den kommer fram desto djupare och bredare blir den tills dess livgivande vattenmassor sprids över hela jorden. Var Guds evangelium än tas emot, botar dess nåd de sjukdomar som synden har skapat. Rättfärdighetens Sol går upp med sina läkande strålar. Ljus, kraft och vederkvickelse kommer från Herren, och den goda frukt det gett vittnar om ett rättfärdigt arbete. — Manuskrift 33, 1903.
Ellen G. White Estate
Washington, D. C.,
9 oktober, 1984.
Hela manuskriptet.