- Tillbake

manuskrift nr 121, 14. oktober 1903 - »Farorna blir större fram tills Jesus kommer«

En allvarlig varning
Förhärdelsen har tagit överhand över somliga som tidigare har haft en framträdande ställning i Guds verk. På deras sida har det satt sig en ödesdiger hårdhet i hjärtat, ett förhärdat motstånd mot Andens enträgna vädjan. Om döden drabbade dem i deras nuvarande tillstånd, skulle följande fruktansvärda ord uttalas över dem: Vägda på en våg och funna för lätta.”

För människor är det möjligt att ge Frälsaren den yttre hyllningen, att de är bekännande kristna, och att ha en formell gudsfruktan, trots att det hjärta vars lojalitet Han värderar högre än något annat, är främmande för Honom. Dessa har namnet om sig att de lever, men de är döda.

Jag upplever en stor inre kamp och sorg när jag ser hur beslutsamma somliga människor är, som ofta har blivit varnade för att de inte lyssnar till de enträgna orden. De har kedjat sina armar till bedragarens armar, och har blivit fångar under hans vilja. Jag hör orden uttalas: ”De har varit genomsyrade så länge av fiendens liv och vanor att de inte har någon önskan om att bryta med hans sällskap.”

Vid Lammets bröllopsmåltid skall det komma en del som inte har bröllopskläder på sig, - den fotsida dräkt som är köpt till dem för Hans livs blod. Från läppar som aldrig gör några misstag kommer orden: ”Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder?” De som tilltalas säger inget. De vet att ord inte kommer att tjäna något till. Sanningen med sin helgande kraft, har inte förts in i själen, och den tunga som tidigare så gärna talade om sanningen är nu tyst. Då uttalas orden: ”Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret härutanför. Ta bort dem från min närvaro. De är inte värdiga att smaka min måltid.”

Medan de skiljs från de lojala, ser Kristus på dem med djup sorg. De innehade höga positioner i Guds verk, men de har inte den livförsäkring som skulle ge dem rätt till evigt liv. Från Kristi skälvande läppar kommer de sorgliga beklagande orden: ”Jag älskade dem. Jag gav mitt liv för dem, men de fortsatte att avvisa mina vädjande böner, och fortsatte att synda. Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.” (Luk 19: 41 - 42)

I dag ser Kristus med bedrövelse på dem vilkas karaktär Han till sist måste vägra att acceptera. Uppblåsta av självtillräcklighet, hoppas de att det kommer att stå väl till med deras själar. Men på den sista stora dagen visar avslöjandets spegel det onda för dem som deras hjärtan har utövat, och visar dem samtidigt att det är omöjligt för dem att reformera sina liv. Allt har gjorts för att få dem att ångra sig. Men de vägrade att ödmjuka sina hjärtan. Nu hörs den bittraste klagan: ”Skörden är förbi, sommaren är slut, och min själ är inte frälst.”

Satan och hans änglar kommer att visa sig på denna jord som människor, och kommer att blanda sig med dem om vilka Guds ord förklarar att somliga kommer att ”avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.” (1 Tim, 4:1) Världen är full av män och kvinnor som Satan använder som sina agenter. Kristus har köpt dem för ett pris, - just Hans livs blod. Men de har överlämnat sig till Satans kontroll. De är blinda och har glömt att rena sig från sina synder.

I Sin bergspredikan sörjer Guds Son över förlorade själar. Miljoner av ännu inte födda själar passerar förbi Hans ögon, som kommer att mångdubbla sina onda gärningar, förkasta Hans förböner och beröva Honom all den ära som Han skulle ha fått, om de hade tillåtit Honom att göra dem delaktiga av den gudomliga naturen.

Kristus berättar för oss hur predikanter, äldste, evangelister, läkare, lärare kommer att stå ansikte mot ansikte inför Honom med sina anspråk, på den sista stora dagen. De kommer att försvara sig med hur de lett sångare i deras lovprisningssånger, hur de har vajat med palmkvistar, hur de har talat om Honom inför tusentals. ”Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn,” säger de, ”och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med ditt namn gjort många kraftgärningar?” (Matt. 7:22)

Men Kristus kommer att säga: ”Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni laglösa!” Ack, om ni hade känt, just på er hemsökelses dag, hur nådens stämma, som den ljuvligaste musik, föll över era öron, de ting som hörde till er frid! Men ni var inte beredda. Om ni hade varit trofasta mot Ordets varningar; om ni hade visat bort Satan, i stället för att kedja er arm till hans, om ni hade följt de rätta principerna fläckfria, om ni hade lytt Mina bud, brutit kontakten med ogudaktiga fiender, föraktat deras ogudaktiga lockelser, som frestade er med världslig ära, om ni hade tagit på er korset, och följt Jesus i självförnekelse, då kunde Jag ha hälsat er välkomna in i Min närhet. Men ni har inte brytt er om Mitt sällskap, och nu har ni inte kraft att lämna snaran.

“Jag gav er min frälsande nåd, men ni vägrade att ta emot den, och valde fiendens sida, precis som prästerna och härskarna gjorde. Ni avvisade att bli berörda av min dödskamp på korset, och gjorde er lustiga över min förödmjukelse. Därför kommer Jag att vägra att erkänna er. Jag gråter över framtiden, men ni har inte brytt er om att gråta över er själva. Jag förband Mig att bära er och visa er omsorg, liksom en far bär och älskar sin egen son, som tjänar honom. Men ni ville inte leva i harmoni med Mig.

”Den dyrbara inbjudan gavs ofta: ’Låt honom ta emot Min styrka, så att han sluter fred med Mig, och han skall sluta fred med mig.’ Men ni ville inte ha något av mina råd. Ni har fått många till att följa era syndiga vägar, och nu har ert straff kommit. Ni kommer att få i förhållande till hur era gärningar har varit. Ni måste gå miste om evigt liv. Ni har valt era egna vägar, och med sådana vägar, sådana uppfattningar, sådana karaktärer, skulle ni inte kunna komma in genom den heliga stadens portar.”

Vilket sceneri är inte detta! Jag går över grunden om och om igen, böjer mig ner i en inre kamp som ingen tunga kan ge uttryck för, när jag ser slutet för de många, många som har vägrat att ta emot sin Frälsare. Rättfärdighet kommer att inta tronen, och den arm som är stark att frälsa, kommer att visa sig själv stark till att slå och förinta fienderna till Guds rike. Kristus kommer att avslöja vars och ens motiv och handlingar. Varje dold handling kommer att framstå lika tydligt för den som har gjort den, som den proklameras inför universet.
Ellen G. White
Sanatoriet, Cal.,
1. oktober, 1903.
Manuskrift 121, 14. oktober, 1903.