- Tillbake

brev nr , 1. 1 1894 - »Till vänner på Pitcairnöarna«

George’s Terrace, St. Kilda Road, Melbourne, Australien
Den 1. Januari, 1894
Kära vänner på Pitcairnöarna!
Det gjorde oss ont, då vi förra Torsdagen fick höra om Er djupa sorg. Det smärtade oss att höra om dem, som dött i vår käre bror (J.R.) McCoys familj. Vi känner för alla dem, som sörjer på grund av denna prövning. Vi hyser medlidande med barnen och medlemmar av familjen, som har lidit denna smärtsamma förlust, men vi vill hänvisa Er till Jesus som Ert enda hopp och tröst. Vår prövade bror McCoys kära livsledsagarinna, och mor till de efterlämnade barn som hon älskade, är stilla i döden. Medan vi sörjer med dem som sörjer, råder det glädje i våra hjärtan, ty denna älskade mor och dotter samt bror Young, Er församlingsföreståndare, och andra som gått bort i döden, trodde på Jesus och älskade honom.

Låt aposteln Paulus’ ord trösta Er: ”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hop. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord” (l Tess. 4:13-18).

Vi är inte som hedningarna, som tillbringar dagar och nätter i sorg, medan det inte hörs annat än ett trist mässande för den döde, för att väcka mänsklig medkänsla. Vi bör inte klä oss i sorgdräkt och visa ett sorgset ansikte, som om vi skilts för alltid från våra vänner och släktingar. Johannes utbrister: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. Och jag hörde en röst från himlen säga: ’Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem” (Upp. 14:12,13).

Hur passande är inte Johannes’ ord, när det gäller dessa kära, som sover i Jesus! Herren älskade dem. De ord, som de talade medan de levde, och deras kärleksgärningar, kommer att bli ihågkomna och upprepas av andra. Deras uppriktiga hängivenhet i Guds verk är ett exempel för andra att ta efter, ty den Helige Ande har verkat i dem till att vilja och göra enligt Hans goda vilja.

”Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kruppar levande genom sin Ande som bor i er” (Rom. 8:11). Hur dyrbara är inte dessa ord för alla, som sörjer! Kristus är vår vägledare och tröstare, som tröstar oss i alla våra svårigheter. När han ger oss en bitter dryck, håller han också upp en välsignelsens bägare till våra läppar. Han fyller hjärtat med vilja till att inordna oss under Gud, med glädje och frid i tron, och sätter oss i stånd till att säga: Ske inte min vilja, utan Din, Gud. ”HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!” (Job 1:21). Med en dylik undergivenhet inför Gud, återuppväcks hoppet, och trons hand griper tag i den obegränsade maktens hand. ”Han som uppväckte Kristus från de döda {skall} göra också era dödliga kruppar levande genom sin Ande som bor i er” (Rom. 8:11).

Samma kroppar, som sås i förgänglighet, kommer att väckas upp till oförgänglighet. Det, som sås i vanära, kommer att resas upp i härlighet. En naturlig kropp sås, och det kommer att stå upp en andlig kropp. De dödliga kropparna får liv genom hans Ande, som bor i Er.

Kristus gör krav på alla, som har trott på hans namn som sina. Kristi Andes livgivande kraft bor i den dödliga kroppen och knyter varje troende person till Jesus Kristus. De, som tror på honom, är heliga för hans hjärta, ty deras liv är dolt med Kristus i Gud. Livgivaren kommer att ge denna befallning: ”Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade” (Jes. 26:19).

I den första uppståndelsen kommer livgivaren att kalla fram sina egna, som han har lösköpt. Intill den triumfens stund, när den sista basunen skall ljuda, och den oräkneliga hären skall träda fram till evig seger, kommer varje sovande helig att vara bevarad i säkerhet och bevakas som en dyrbar juvel, som Gud känner namnet på. Genom Frälsarens kraft, som var i dem medan de levde, och eftersom de hade fått del av gudomlig natur, kommer de att resas upp från de döda.

Kristus gjorde krav på att vara Faderns enfödde Son. Men människor, som omgav sig med vantro och barrikaderade sig med fördom, förnekade honom, som är helig och rättfärdig. Han anklagades för hädelse och dömdes till en gruvlig död, men han slet sönder gravens länkar och stod segrande upp från Josefs öppnade grav. Han tillkännagav: ”’Jag är uppståndelsen och livet” (Joh. 11:25). Han tilldelades all makt i himmel och på jord. De rättfärdiga skall också komma fram ur graven frigjorda i Jesus. De kommer att betraktas som värdiga delaktighet i den eviga världen och i uppståndelsen från de döda. ”Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!” (Matt. 13:43).

Hur härlig uppståndelsens morgon kommer att bli! Vilken vidunderlig syn vi kommer att skåda, när Kristus kommer och blir beundrad av dem, som tror! Alla, som har deltagit med Kristus i hans förödmjukelse och lidanden, kommer att få del i hans härlighet. Tack vare Kristi uppståndelse från de döda kommer varje troende helig, som somnar in i Jesus, att träda fram i triumf från sitt fängelse. De uppståndna heliga kommer att utropa: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” (1 Kor. 15:55).

Jesus Kristus har segrat över döden och har krossat gravens länkar, och alla heliga, som sover i graven, kommer att bli delaktiga i segern. De kommer att träda fram ur sina gravar såsom segerherren gjorde. ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.”

Kära sörjande, Ni, som har lidit den smärtsamma förlusten: Gud har inte överlåtit Er till att bli ett byte för Satans frestelser. Lås upp Era sorgfyllda hjärtan, så att Ni förmår att ta emot tröstens ord från Er medlidsamme Förlossare. Jesus älskar Er. Ta emot de klara strålarna från rättfärdighetens sol och fatta mod. Tacka honom, som har stått upp ifrån de döda, och som alltid lever för att gå i förbön för Er. Jesus Kristus är en levande Frälsare. Han ligger icke i Josefs nya grav. Han har stått upp, han är uppstånden! Fröjda Er likväl på denna dag mitt i sorgen och den smärtsamma förlusten, ty Ni har en Frälsare, som kan hysa medlidande med Er i sorgens och saknadens djupa smärta. Han grät vid Lasarus’ grav, och han identifierar sig i sin sorg med sina sörjande barns smärta.

Sök råd hos Gud i alla Era vanskligheter och prövningar samt i den vånda, som livet för med sig. Lydighetens väg gentemot Gud är som ett skimrande ljus, som blir klarare och klarare ända till dess middagens sol strålar. Följ pliktens väg steg för steg. Branta partier måste Ni klättra över, men gå framåt på ödmjukhetens, trons och självförsakelsens väg, samtidigt som lämnar tvivlets skyar bakom Er. Sörj inte som om Ni vore utan hopp, för de levande behöver Er omsorg och kärlek. Ni är inskrivna i Herrens här. Var Jesu Kristi tappra soldater. Låt ord av botfärdighet och tacksägelsens pris stiga upp inför Gud som välbehaglig rökelse i hans himmelska helgedom.

Ni må vara besvikna, och Er vilja och väg må förhånas av andra, men var förvissade om, att Herren älskar Er. Ni kanske blir utsatta för ugnens flammor, inte för att Ni skall omkomma, utan för att slagget skall brännas upp, så att Ni träder fram likt guld luttrat sju gånger. Kom ihåg, att Gud kommer att fylla natten med sång. Mörkret kan tyckas omsluta Er, men se inte på skyarna. Bakom det mörkaste moln strålar det alltid ett ljus. Herren har ljus för alla och envar. Lås upp hjärtats dörr för hoppet, friden och glädjen. Jesus säger: ”Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig” (Joh. 15:11).

Gud har en särskild gärning för var och en att utföra, och envar av oss kan på ett gott sätt utföra det arbete, som Gud har tilldelat oss. Det enda vi har att frukta, är att vi inte hela tiden har blicken fästad vid Jesus, att vi inte sätter Guds ära allena främst. Därmed riskerar vi, att när vi blir kallade till att lägga av oss vår rustning och somna in i döden, att inte vara redo att avlägga räkenskap för det han har betrott oss med. Glöm inte för ett ögonblick, att Ni är Kristi egendom, köpt till ett oändligt pris, och att Ni skall förhärliga honom i Er ande och kropp, som tillhör honom.

Till dem, som sörjer, vill jag säga: Var vid gott mod i hoppet om uppståndelsens morgon. Det vatten Ni har druckit, smakar lika bittert för Er, som Maras vatten gjorde för israeliterna i ödemarken. Men Jesus kan göra det gott igen genom sin kärlek. Då Mose lade fram för Herren de bedrövliga vanskligheter, som israeliterna hade, gav Herren dem inte något nytt hjälpmedel. Han riktade deras uppmärksamhet till det, som var för handen. En buske eller ett snår, som han hade skapat, gick att kasta i vattnet. Då skulle vattnet bli rent och gott. Då detta var gjort, kunde folket tryggt och med glädje dricka av vattnet.

Gud har ordnat lindring för varje sår. Det förekommer balsam i Gilead, det är en läkare där. Visst tänker Ni granska Skriften mer, än någonsin tidigare? Sök Herrens visdom i varje nödläge. Be innerligt till Jesus om, att visa Er en väg ut ur svårigheterna. Då kommer Era ögon att öppnas, så att Ni får syn på läkemedlet och i sinom tid använder de läkande löftena, som finns i hans ord. På detta sätt kommer fienden inte att få tillfälle till, att förlama Er i sorg och vantro. I stället kommer Ni att ha tro, hopp och mod i Herren. Den Helige Ande kommer att skänka Er klar insikt, så att Ni kan se och bruka varje välsignelse, som kommer att verka som motgift mot smärta, som en läkande gren för varje bitter dryck, som lyfts till Era läppar. Den bittra drycken blir blandad med Jesu kärlek. I stället för att klaga över bitterheten, kommer Ni att uppleva, hur Jesu kärlek och nåd så uppgår i sorgen, att den vänds till stilla och helig glädje.

Då Henry White, vår äldste son, låg för döden, sade han: ”Ett smärtans läger är en dyrbar plats, när vi har Jesus hos oss.” När vi måste dricka av det bittra vattnet, bör vi vända oss bort ifrån det bittra till det, som är dyrbart och ljust. Under prövningen kan nåden ge själen visshet. När vi står vid sjuksängen och kan se, hur den kristne förmår att bära lidanden och gå genom dödsskuggans dal, får vi styrka och mod till att verka. Vi sviktar inte, ej heller blir vi modlösa, när det gäller att föra människor till Jesus.

afsn nr:1
afsn nr:2
afsn nr:3
afsn nr:4
afsn nr:5
afsn nr:6
afsn nr:7
afsn nr:8
afsn nr:9
afsn nr:10
afsn nr:11
afsn nr:12
afsn nr:13
afsn nr:14
afsn nr:15
afsn nr:16
afsn nr:17
afsn nr:18