Brev från Syster Harmon
Falmouth, Massachussetts,
den 15. Februari, 1846.
Broder Jacobs!
Min syn, som Du publicerede i Day-Star, skrevs under djup förnimmelse av plikt gentemot Dig, och jag förväntade mig inte, att Du skulle publicera den. Hade jag trott, att den skulle spridas till många läsare av Din tidning, skulle jag ha varit mera nogräknad, och tagit med vissa saker, som blev uteslutna. Eftersom Day-Stars läsare har sett en del av det, som Gud har uppenbarat för mig, och då den del, som jag inte har skrivit, är av stor betydelse för de heliga; anmodar jag ödmjukt om, att Du också måtte publicera detta i Din tidning. Gud visade mig följande för ett år sedan denna månad: Jag såg en tron, och på den satt Fadern och hans Son Jesus Kristus. Jag såg länge på Jesu ansiktsuttryck och beundrade hans älskvärda person. Faderns person kunde jag inte se, för en sky med härligt ljus skylde honom. Jag frågade Jesus om hans Fader hade en gestalt, som han själv gjorde; Jesus svarade, att det hade han, men jag fick inte se den; för, sade han, den gång Du ser härligheten från hans person, upphör Du att finnas till. Framför tronen stod adventfolket, församlingen och världen. Jag såg en grupp böjd ned framför tronen, djupt intresserade, medan de flesta stod likgiltiga och obekymrade. De, som hade böjt sig ned framför tronen, sände upp sina böner och såg på Jesus, varpå han blickade hän till sin Fader och visade sig i förbön hos honom. Så kom ett ljus från Fadern till Sonen och från honom till den bedjande gruppen. Sedan såg jag ett väldigt klart ljus komma från Fadern till Sonen och från Sonen böljade det hän över folket framför tronen. Men få ville ta emot detta stora ljus. Många kom ut från under det och motsatte sig det genast. Andra var oförsiktiga och tog inte ljuset till sig, och det flyttade sig bort från dem. Några tog det till sig och gick och böjde sig ned framför tronen, med den lilla, bedjande gruppen. Hela denna grupp tog emot ljuset, och gladde sig över det, samtidigt som deras ansiktsuttryck sken av härlighet. Därpå såg jag Fadern resa sig från tronen och i en flammande stridsvagn bege sig till det allra heligaste innanför förhänget, och sätta sig där. Där såg jag troner, som jag inte hade sett tidigare. Då reste Jesus sig upp från tronen, och de flesta av de knäböjande reste sig upp samtidigt med honom. Och jag såg inte en enda ljusstråle komma från Jesus till den obekymrade skaran, sedan han hade rest sig upp, och de lämnades i fullständigt mörker. De, som reste sig upp, då Jesus gjorde det, höll blicken fästad vid honom, då han lämnade tronen, och ledde dem ut på en liten väg. Där lyfte han högerarmen och vi hörde hans älskliga stämma: Vänta här, jag går till min Fader, för att ta emot riket. Håll Era kläder fläckfria och om en liten stund skall jag återvända från vigseln, och ta Er till mig. Och jag såg en himmelsvagn med hjul som flammande eld. Änglar var överallt omkring vagnen, då den kom dit, där Jesus var; han steg i den och togs till det heligaste, där Fadern satt. Så såg jag Jesus, då han trädde fram inför Fadern som en stor Överstepräst. På bården på hans klädnad var det en bjällra och ett granatäpple, en bjällra och ett granatäpple. Då visade Jesus mig skillnaden mellan tro och känsla. Och jag såg dem, som hade rest sig upp med Jesus, sända sin tro upp till Jesus i det heligaste, och be: Fader, ge oss Din Ande. Så andades Jesus den Helige Ande över dem. Däri fanns ljus, kraft och mycken kärlek, glädje och frid. Sedan vände jag mig om, för att se på den grupp, som fortsatt knäböjde inför tronen. De visste inte, att Jesus hade lämnat den. Satan visade sig vid tronen, och låtsade, att han genomförde Guds verk. Jag såg dem blicka upp till tronen och be: Vår Fader, ge oss Din Ande. Då utandades Satan ett oheligt inflytande över dem. Däri fanns det ljus och mycken kraft, men ingen livlig kärlek, glädje och frid. Satans avsikt var, att hålla dem bedragna och undandragna samt att bedra Guds barn. Jag såg den ene efter den andre lämna gruppen, som bad till Jesus i det heligaste, och ansluta sig dem framför tronen, och de tog genast emot Satans oheliga inflytande.
För omkring fyra månader sedan fick jag en syn om framtida händelser. Och jag såg den tid av nöd, som hittills aldrig har förekommit. Jesus berättade för mig, att det var tidpunkten för Jakobs strid, och att vi skulle befrias ur den genom Guds röst. Strax innan vi trädde in i den, tog vi alla emot den levande Gudens insegel. Sedan såg jag de fyra änglarna släppa lös de fyra vindarna. Och jag såg hungersnöd, pest och svärd, folk resa sig emot folk, och hela välden vara i förvirring. Därefter ropade vi till Gud om befrielse dag och natt, tills vi uppfattade ljudet från bjällrorna på Jesu klädnad. Och jag såg Jesus resa sig upp i det heligaste, och då han kom ut, hörde vi de ringande bjällrorna, och visste, att vår Överstepräst var på väg ut. Så hörde vi Guds röst, som kom himlarna och jorden att skaka, och ange för de 144 000 dagen och timmen för Jesu ankomst. Så befriades de heliga. De var förenade och fulla av Guds härlighet, och han vände deras fångenskap. Och jag såg en flammande sky komma dit, där Jesus stod. Han lade ifrån sig sin prästdräkt och iförde sig sin kungamantel, intog sin plats på skyn, som bragt honom till jorden. Det första, som visade sig för de heliga på jorden, var en liten, mörk sky, som var Människosonens tecken. Medan skyn rörde sig från det heligaste till öster, vilket tog ett antal dagar, tillbad Satans synagoga inför de heligas fötter.
Ellen G. Harmon