Review and Herald d. 1. januari 1889

tillbaka

Den nuvarande Krisen

Vi känner djupt angående församlingens nuvarande tillstånd, vars medlemmar länge har känt till de händelser, som kommer att ske under den profetiska historiens fullbordan i ändens tid. Kristus kommer i kraft och stor härlighet, och de döda skall ”{dömas} efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.” {Uppenbarelseboken 20:12.} Han, som fungerar som vår medlare; som hör alla ångerfulla böner och bekännelser; som framställs tillsammans med en regnbåge, symbolen för nåd och kärlek, som omgärdar hans huvud, skall snart avbryta sitt arbete i den himmelska helgedomen. Så kommer nåd och barmhärtighet att stiga ned från tronen, och rättfärdighet att inta deras plats. Han, som de kristna har väntat på, kommer att ikläda sig sin rätt – ämbetet som Högste Domare. ”Fadern... hela domen har han överlämnat åt Sonen... Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.” {Johannesevangeliet 5:22, 27.} Det är han, säger Petrus, som har förordnats till, att ”döma levande och döda.” ”... han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det”. {Första Petrusbrevet 4:5; Apostlagärningarna 17:31.}

De länge väntandes tro och tålamod har prövats starkt. ”Förlängd väntan tär på hjärtat”; och ropet har nått fram till Gud: ”HERRE, hur länge?” {Ordspråksboken 13:12; Psaltaren 6:4.} Men nu uppfylls tecknen – folk reser sig emot folk, uppjagande katastrofer på land och i havet, hungersnöd, pest, förfärliga stormar, förödande översvämningar, jättestora bränder. Allt detta vittnar om, att vi närmar oss det stora fullbordandet. Ropet, som stiger upp till Gud från de väntande människorna, kommer inte att vara förgäves. Svaret skall komma: ”’Det har skett.’” ”... den orene {må fortsätta} att orena sig,... den helige att helga sig.’” {Uppenbarelseboken 16:17; 22:11.} Kan församlingen betrakta denna stund med stilla liknöjdhet?

Krisen är nu över oss. Slaget skall avgöras mellan Bibelns kristendom och människotraditioners kristendom. Är inte vårt nuvarande sovande tillstånd en brottslig försummelse? Det måste till avgjort framåtskridande rörelser ibland oss. Vi måste visa världen, att vi känner igen de händelser, som nu sker i anknytning till den Nationella Reformrörelsen, varigenom profetian uppfylls. Det, som vi under de trettio eller fyrtio senaste åren har sagt skall komma, är nu här; och basunen åt varje väktare på Sions murar måste ge larmsignal.

Profetian framställer protestantismen med horn, som liknar ett lamm, men talar som en drake. Vi håller redan på, att höra drakens röst. Det är en satanisk kraft, som driver Söndagsrörelsen, men detta är dolt. Rent av de personer, som är engagerade i arbetet, är blinda för utfallet, som kommer att följa på deras verksamhet. Måtte ej Guds laglydiga folk vara tysta på denna tidpunkt, som om vi funne situationen acceptabel. Våra utsikter är ständigt krig, med risk för fängelse, förlorade tillhörigheter och även livet självt, för att försvara Guds lag, som har gjorts ogiltig av människors lagar. Denna Bibeltext kommer att citeras för oss: ”Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig... och den som finns är insatt av honom {Gud}.” {Romarbrevet 13:1.}

Då lärjungarna förkunnade Kristus och honom korsfäst, efter hans uppståndelse, befallde myndigheterna dem, att inte säga något mera eller undervisa i Jesu namn. ”Men Peter och Johannes svarade dem: ’Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.’” {Apostlagärningarna 4:19-20.} De fortsatte med, att förkunna Jesus och honom korsfäst, och därefter upprest från de döda. De sjuka botades, och tusentals fogades till församlingen. ”Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti, uppfylldes av avund och grep apostlarna och satte dem i fängelse.” {Kapitel 5:17.}

Men himmelens Gud, universums mäktige Härskare, tog saken i sina egna händer, för människor förde krig emot hans verk. Han visade dem tydligt, att det finns en härskare över människorna, vars myndighet måste respekteras. Herren sände sin ängel om natten, för att öppna fängelsets portar; och han förde ut dessa män, som Gud hade värvat till, att utföra hans verk. På detta ser vi, att dessa styresmän inte var i samklang med Guds ord. Hade de lyssnat till honom i sitt rådslag, skulle de inte ha befallit lärjungarna, att gå emot hans vilja. Rådsherrarna sade: ”’Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet?”, men den himmelske budbäraren sändes ut av Gud med orden: ”’Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv.’” {Kapitel 5:28, 20.}

De, som försöker att tvinga människor till, att iaktta en påvlig institution, och trampa på Guds myndighet, uträttar samma sak, som de skriftlärde, fariséerna och sadducéerna i apostlarnas dagar. När jordiska härskares lagar kolliderar med universums Högste Härskares lagar, då kommer Guds trogna undersåtar att vara lojala mot honom.

Den Nationella Reformrörelsen, som upprättats i samröre mellan världen och kyrkan, kommer att visa samma motstånd, arrogans och intolerans, som har varit förhärskande i svunnen tid. Då iförde mänskliga råds makter sig gudomlig rätt, krossade under sitt despotiska styre samvetsfriheten och den enskildes självansvar; och fängslande, landsförvisning och död blev följden för alla, som motsatte sig deras diktat.

Många skulle säga, att det inte är några utsikter till, att påvemakten någonsin kommer att återupplivas. Men om den kommer att återta sitt herravälde, kommer det att ske med hjälp av protestantismens högra hand. Om den ges juridisk makt genom mänsklig undfallenhet, kommer förföljelsens flammor åter att blossa upp mot dem, som inte tänker offra samvetet och sanningen till fördel för påvemaktens villfarelser. Väl den kristna världens tankar har vänts bort ifrån Gud, och hans lag har nedvärderats, genom att människorna trampar på hans heliga dag, då kommer de att bli villiga till, att ta varje steg på den väg, som Satan måtte önska.

En del hävdar, att den katolska religionen inte är det, som den tidigare var; att de principer, som protestanterna inte kunde gå med på, och gick i krig mot, framhöll katolikerna i sin okunskaps och sitt barbaris dagar. De säger, att folks nuvarande höga mentala utveckling aldrig skulle låta dem genomföra forntidens planer – att tvinga samvetet på religionens område. Men det är intet i Skriften, som försäkrar oss emot påvedömets återinsättande. I dag är protestanter ett självtillräckligt och världsälskande folk; men de måste ha en religion, och föredrar en, som består av formväsende och yttre uppvisning, framför Jesu Kristi enkla religion. De är för kloka i sin inbilskhet, för att söka Gud om råd och vägledning – och öppna den Vägledningsbok, som pekar ut för dem till den enda himlavägen. De stänger till sina hjärtan mot Jesus i hans ödmjukhet, självförnekelse, självuppoffring, och öppnar dörren för Satans bedrägeri.

Medan den protestantiska världen, med sin inställning, gör eftergifter för Rom, bör vi vakna upp och förstå situationen, och betrakta kampens egentliga innebörd. Medan människor har sovit, har Satan i all hemlighet sått ogräs. Måtte väktarna nu höja rösten likt en basun, och ge det budskap, som är den närvarande sanningen för denna tid. Måtte de veta, var vi är i den profetiska historien, för att den sanna protestantismens anda måtte väcka hela världen till, att märka värdet av religiös frihet, som så länge har åtnjutits.

Detta folk har blivit högt favoriserat av Gud. Det har varit det största navet för religiöst ljus och frihet. Oh, sov icke nu, och mena inte i Er passivitet, att Ni gör Guds vilja! Guds laglydiga folks erfarenhet skall motsvara de händelser, som tornar upp sig över oss.

Det bör vara angeläget för alla rättfärdiga i detta land, när de ser tecknen på fara nalkas, att resa sig till handling, och inte stillasittande invänta fördärvet, tröstande sig med tron, att denna sak måste ske, därför att profetian har förutsagt den, och att Herren kommer att skydda sitt folk på trångmålets dag. Verksamma, innerliga böner bör stiga upp till Himmelen, att denna olycka måtte avvärjas; ty vi är inte beredda på den.

För varje timme, som går, råder det aktivitet i de himmelska salarna, för att göra ett folk redo på jorden, att uträtta sin del under det väldiga skådespel, som snart kommer att bryta lös över oss. Dessa flyktiga ögonblick, som verkar vara av så litet värde för oss, innefattar stora, eviga intressen. De formar våra själars öde till evigt liv eller evig död. De ord vi säger i dag i folks öron, de gärningar vi utför, andan hos det budskap vi frambär, kommer att vara en smak av liv till liv eller av död till död för människornas själar. Vi måste tvätta våra karaktärskläder i Lammets blod. Om vi ämnar vara heliga där uppe, måste vi först vara heliga här nere.

Vi har mist mycken tid på passivitet, eftersom vi ej har insett, vilken tid vi lever i. Det gör oss bestörta, och vi ödmjukar våra själar inför Gud, samt ber honom om tillgivelse för, att vi har sovit på vår plikts post, och har låtit fienden vinna försprång före oss. Många har valt, att ingenting göra, fastän de borde vara ihärdiga, för att avvisa fienden. Se nu till, att helga Er tjänst till Gud. Ta på rustningen för ihärdigt arbete, och säg: ”Här är jag, Herre, sänd mig.”

Det är väsentligt, att vi ber mycket till Gud, så att hans stämma och kraft kommer till uttryck för hans folks skull, och att änglarna kan hålla de fyra vindarna tillbaka, tills sanningen har förkunnats fullt ut, och Guds tjänare är beseglade i pannan. Gud är icke tillfreds med sitt folks uppträdande. Satan tar världen tillfånga, och vakterna åt Gud och sanningen låter honom göra det. ”Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka.” {Första Korintierbrevet 16:13.} Stå upp, och kom till fronten. Var trofasta, och försvara Er religiösa frihet.

Många av vårt folk står uppförda i himmelens böcker som varande slöa tjänare. De har begravt sina talenter i form av pengar och förmågor i världen, och det arbete, de skulle ha gjort, har inte blivit utfört. Vissa, som Herren har betrott med medel, har älskat ett behagligt liv och har fördenskull inte utfört ett arbete i vördnad för och kärlek till Gud. Många har lämnat de små församlingarna, för att ansluta sig till de stora, där de inte tar på sig något ansvar och endast är i vägen. De mister sin andliga kraft, eftersom de gör så litet för sanningens utbredande. Vad kommer de att kunna svara Mästaren, när han säger: ”Lämna räkenskap för Din förvaltning”?

Vi är oförberedda på det stora prov, som Söndagslagens genomförande kommer att innebära för oss. Måtte medlemmarna i våra kyrkor bli missionärer för Mästaren; måtte de inte förbli sittande i maklighet och likgiltighet; utan måtte de gå ut och arbeta för Gud. Deras andliga muskler är nästan helt förvinade av passivitet. Lämna lägret, dela Kristi och sanningens smälek. Arbeta i dag i Herrens vingård. Gå ut på huvudvägarna och bivägarna, och uppmana folk till, att rannsaka sanningen. Ve över alla, som bekänner sig att vandra i ljuset, men som likväl latar sig i Sion! De suger åt sig de från Gud utskickade strålarna av rättfärdighet, men sprider inte ljuset till andra. Liknelsen om den otrogne tjänaren, som grävde ned sin herres pengar, fördömer dem, och de klassificeras ibland dem, som vägrar att samarbeta med Jesus Kristus, och själviskt sörjer för sitt eget behag, och låter dem, som Kristus dött för, gå förtappade utan kunskap om den sanning, som Gud allra nådigast har gett dem. De, som har tagit emot andligt ljus, kan bli mörkrets förvaringskärl, på vilka Kristi ord går att tillämpa: ”Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!” {Matteusevangeliet 6:23.}

”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.” {Första Tessalonikerbrevet 5:4.} Måtte detta utlåtande stämma in på Guds folk, som han har betrott med en helig skatt – kännedomen om hans lag! ”Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: ”Frid och trygghet”, då drabbas de av undergång”. {Verserna 2-3.} Just då, när många mottagare av ljus och bevis yttrar: ””Hur går det med löftet om hans återkomst?” {Andra Petrusbrevet 3:4} och hävdar, att allting fortsätter, såsom det har gjort från begynnelsen, bryter Guds dags ohyggliga realiteter lös över dem. Folks blindhet i detta släkte är obeskrivlig.

Varje sant Guds barn bör nu fråga: ”vad vill du att jag skall göra?” {Apostlagärningarna 9:6, Reformations-Bibeln.} Bröder, gör något för Kristi skull, och gör det nu. Det förekommer satanisk påverkan överallt omkring oss, och den måste mötas och stås emot. Ogräset är blandat med vetet, villfarelse med sanning, köld med iver, mörker med ljus. Vi måste återvända till vår första kärlek. Vi måste kämpa ädelt i motgång och fara, i trångmål och prövningar från Gud. Vi måste vara rika på tro och goda gärningar. Budskapet till Laodiceaförsamlingen går att tillämpa på dem, som har gjorts till den rika sanningens förvaltare. Denna kyrka skiljer sig från mängden genom sin bekännelse av större ljus; likväl är den full av andlig stolthet och religiös ljumhet. De äger en religiös teori, men saknar moralisk kraft och helgelse. De förklaras vara eländiga, fattiga, blinda och nakna. Oh, om vårt folk ville medge faran, och ge akt på det Sanna Vittnets råd: ”att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med,... och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” {Uppenbarelseboken 3:18.}

Avser vi nu, med så stort ljus, att göra ett offer för Jesus, som blev fattig för vår skull, så att vi genom hans armod kan bli rika? Vi måste stå upp, och genom fromhet allvarligt verka för Mästaren, ta del av hans kärlek till själar, av hans tro på Gud, så att han kan verka med oss, hos oss, och genom oss.