Review and Herald d. 6. januari 1885

tillbaka

Gå till vingården ni också

Var och en av oss har ett arbete att göra i Herrens vingård. Han har anförtrottoss talenter och vi är ansvariga för hur vi använder dem.

När dagens arbete var gjort och han hade sänt i väg sina lärjungar för att de skulle få nödvändig vila, drog han sig alltid tillbaka till ett ensligt berg eller till en tyst skogsdunge och där tillbringade han natten i bön och lät sina böneönskningar stiga upp till Gud under staka rop och tårar. Det var inte för sin egen skull han vakade, men för dem han kom för att frälsa. Han stod mellan de levande och de döda. Hans hjärta rördes av medlidande med dem, som var ”illa medfarna och hjälplösa, som får utan here”. (Bibel 2000)

Vår Frälsare gick omkring och gjorde gott. ......Det finns tjänster som de skulle kunna utföra på ett godtagbart sätt och där de skulle kunna göra ett gott arbete för Gud och för sina medmänniskor, men de drar sig undan, eftersom det skulle kosta dem besvär och ansträngning att utföra det tillfredsställande. Om de vore säkra på att de skulle kunna göra sitt arbete perfekt och att de bara skulle få beröm för det, skulle de kanske förmås att sätta igång, men deras hjärtan är fyllda av stolthet. De vill inte riskera att misslyckas och få kritik. De vill inte uthärda svårigheter som Jesu soldater och därför är de svaga där de skulle kunna vara starka. Om Jesus vore på jorden nu, skulle han säga till tusentals människor, som har sina namn i församlingens matrikel: ”Varför står ni här hela dagen?....Gå till min vingård ni också”. Matt 20: 6,7

Varje kristen borde studera Kristi liv och borde arbeta som han arbetade med samma osjälviskhet och hängivenhet, som karaktäriserade hela hans liv från krubban till korset på Golgata........ Arbeta då, medan det är dag, och kom ihåg att ”natten kommer, när ingen kan arbeta.” Detta är Guds dag och ni är hans lejda tjänare. Det spelar ingen roll hur långt hans planer och avsikter kan vara från att stämma överens med era egna. Ni borde göra det han befaller er och svara ja på varje kallelse och tålmodigt ta fatt på varje plikt som kommer i er väg.

Det borde vara varje medlems sak att göra gott med tålmodig uthållighet. Predikanter har sitt arbete att utföra, men de kan inte göra det som är lekmännens uppgift. Gud önskar arbetare i sin vingård och var och en som har fått del av den himmelska gåvan är förpliktad att svara ja på hans kallelse. Det finns oanvända talenter ibland oss, som borde tas i bruk i tjänst för andra. Många som har begränsade förmågor uträttar ett mycket större arbete än andra, som är stolta över sina intellektuella gåvor. Gud kommer att godta de ansträngningar som görs av dem som använder de förmågot han har gett dem för att göra gott. Undan för undan kommer de att bli belönade för sitt arbete.

Många gläder sig över den breda, djupa floden, som rör sig så majestätiskt i sitt lopp mot oceanen. Den är värd beundran, eftersom den utför det som den är avsedd för, men vad kan vi säga om de tusentals bäckarna, som rinner utför bergsluttningarna och bidrar till den fina flodens breda flöde? Det är sant att de är små och att deras fåror är trånga, men utan dem blev det ingen flod. Gemensamt göder de jorden. Det är den uppgift de har fått. Deras fåror genom fält och ängar lägger man märke till på grund av strändrens levande grönska. På så sätt verkställer de Guds plan och ökar världens välstånd. Den mäktiga floden har banat en väg genom kullarna, men för dess lopp är bäckarnas vatten lika viktigt som flodens.

Vi har inte alla kallats att göra något storverk. Alla kan kanske inte vara upptagna av att lägga stora planer genom att göra något, som ger det egna jaget en framträdande plats. Det finns små platser som måste fyllas, små plikter som måste utföras. Mycket beror på trofastheten i dessa små ting, som binder ihop och får den övergripande planen att fungera.. Om de små plikterna försummas kommer de stora planerna inte att ge de avsedda resultaten, eftersom detaljerna, som framgången beror på, inte fick den rätta uppmärksamheten. Kristus säger: ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort.” Luk 16: 10

Det behövs människor som vill arbeta för att ge Gud ära. De ska vara helt inställda på det. Enkelhet i tron är en kraft i den troende. Den ger honom Kristi sinne och gör honom till en som bär bördor för Kristi sak. Det finns de som är beredda att bära bördor och ta på sig ansvar, som någon måste ta. Det är sådana, som inte drar sig undan – inte under några omständigheter. Ändå finns det jämförelsevis få arbetare, inte en där det skulle vara hundra.

Gud kallar på unga män, som inte är självtillräckliga och skrytsamma – unga män, som studerar Bibeln och är ärliga och gudfruktiga. Det behövs volontärer som har respekt för de gråa håren och som hedrar dem som Gud hedrar.. De kommer inte att känna sig förolämpade, om de får råd från erfarna män. De kommer att vara ivriga arbetare, eftersom deras drivkraft är kärlek till Gud och intresse för medmänniskorna. De närmar sig Herrens mått på manlig mognad och då deras förmågor är välsignade av Gud, kan de bli mycket framstående intellektuellt och moraliskt. Det är en ära för vilken människa som helst att vara en som Gud kan godkänna och använda för sin sak. Ämbete, välstånd och social ställning förlorar sin betydelse i jämförelse med detta.

Den unge man, som inte klarar av att motsvara Guds ändamål genom att förbattra och utveckla sina förmågor, uppfyller plikten mot sig själv på ett bristfälligt sätt. Sinnet är det bästa vi äger, men det måste tränas genom studium och eftertanke. Denna träning ges i Kristi skola. Han är den bäste och sannaste lärare, som världen någonsin lärt känna. Den kristne arbetaren måste växa. Han måste bygga upp en karaktär för att bli användbar. Han måste utbilda sig i att uthärda påfrestningar och bli vis, så att han kan planera och utföra Guds verk. Han måste vara en man med ett oskuldsfullt sinne och ett rent språk – en som vill avstå från varje tillstymmelse till det onda. Han bör inte ge något tillfälle till kritik på grund av ett tanklöst sätt att handla. Han måste ha sanningen i sitt hjärta. I hans mun får det inte finnas något svek..

Hur ofullkomliga och ensidiga är inte mångas karaktärer, fast de påstår att de är gudfruktiga. De visar att de har lärt sina läxor mycket ofullständigt i Kristi skola.. En del, som har lärt sig att likna Jesus i hans ödmjukhet och saktmod, har inte lärt sig att bli lika honom i iver att göra gott.. Andra är mycket arbetsamma och nitiska, men de är skrytsamma och har aldrig lärt sig ödmjukhet. Så har vi andra som är flitiga, men som inte låter Jesus vara med i sitt arbete. De kan ha lätt för att knyta kontakter och har ett tilltalande sätt precis som Jesus, syndarnas vän. De kan visa prov på medkänsla och kärlek till sina medmänniskor, men deras hjärtan har inte Jesus som mittpunkt och de har inte lärt sig himlens språk. De ber inte som Jesus bad och värderar inte själar som han. De vet ingenting om hans självuppoffrande liv. De har inte lärt sig att uthärda det som är obekvämt och påfrestande i sina ansträngningar att rädda själar från att gå under.

Hur nitiskt man än måtte försvara sanningen, tjänar det ingenting till, om det dagliga livet och karaktären inte samtidigt vittnar om sanningens helgande kraft. Ett sådant handlingssätt gör hjärtat hårt och sinnet inskränkt. Det har ett sken av gudsfruktan, men saknar dess kraft. Några, som bekänner sig till sanningen, men inte vet någonting om nådens förvandlande verk i hjärtat, blir egoistiska, kritiska, barska och stränga. De stöter människor ifrån sig. Andra blir mjuka och undfallande och anpassar sig än hit och än dit för att vara var och en till lags.När hjärtat förvandlas från att vara syndigt till att bli heligt, kommer det att finnas en fruktan där för att förnärma Gud. Ett sådant nådens verk kommer att driva människor att göra det som är rätt, att älska barmhärtighet och vandra ödmjukt inför sin Gud. Det kommer att göra det möjligt för predikanter att i sitt arbete utveckla fasta, bestämda principer, som inte vacklar eller går att muta från det som är rättskaffens för att få jordiska fördelar.

Predikanten arbetar för Gud och företräder Jesus Kristus. Han är ställd under heliga förpliktelser för att vara ett exempel för den flock, som han är underherde för. Han skulle på ett särskilt sätt sörja för fåren i sin fålla. Han skulle vaka över själarna som en av dem som måste avlägga räkenskap. Men alla som älskar Jesus i uppriktighet och sanning kommer att vara arbetare i hans vingård. Det är en av de stora synderna i församlingen, att det finns så många som inte gör någonting. De är en belastning för jorden – förtorkade grenar, som inte bär någon frukt. De utövar inte något hälsosamt inflytande i församlingen, eftersom deras anda och exempel är smittsamt och de förlamade vänds bort från vägen. De lata i församlingen är Satans duktigaste medhjälpare.

Jag har försökt att framställa för er, kära bröder och systrar, hur nödvändigt det är med personlig ansträngning för att rädda själar. Varje enskild medlem har ansvar för församlingens framgång. Världen är full av arbete som ska utföras för Herren.Varje dag för med sig sin börda av omsorg och ansvar och om bara en försummar det arbete som han har tilldelats, blir någon helig del lidande.

Herren har en fullständig lista på på arbetare och i den bibliska historien har han gett oss namnen på några. Bland dem som var trofasta förvaltare nämns Abraham, Josef, Mose, Elia, Daniel, Nehemja, Johannes och Paulus. Deras livserfarenheter har berättats för att vi ska ta lärdom, så att vi kan efterlikna deras goda egenskaper. Arbetarna i Herrens vingård har goda människors exempel från alla tider för att bli stimulerade av dem.. De måste hjälpa dem fram till Guds kärlek, heliga änglars tjänande, Jesu Kristi medkänsla, och hoppet att vinna dyrbara själar, som skiner som stjärnor i deras kronor för evigt. ”De förståndig kall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnor, alltid och för evigt.” Dan 12:3