Review and Herald d. 24. januari 1893

tillbaka

Sök först Guds Rike

”’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” {Uppenbarelseboken 22:12.} Herren Jesus kommer att noga undersöka varje talent, och förvänta sig ränta på insatt kapital. Genom sin förödmjukelse och pina har Kristus erlagt lösepenningen för vår frälsning, och han har rätt till våra tjänster. Själva ordet tjänare antyder, att utföra arbete, att bära ansvar. Vi har blivit betrodda alla våra förmågor, och alla våra möjligheter, för att använda dem på ett klokt sätt, så att Kristus kan erhålla sitt med ränta. Den himmelske Mästaren steg upp i höjden, tog fångar och skänkte människorna gåvor – sanningens dyrbara rikedomar, som skall spridas vidare till hela världen. {Se Efésierbrevet 4:8. Övers. anm.} Vilket bruk gör vi av dessa gåvor och talanger, som har lagts i våra händer? Är vi som den okloke och opålitlige tjänaren, som begravde sina talenter i världen, så att Gud gick miste om avkastningen? Det ankommer på alla, att ihärdigt nyttja alla betrodda talenter; ty talenterna ökar i antal, när de används för människornas bästa och till Guds ära.

Varje själ bör först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Vi skall inte förbruka all hjärn-, ben- och muskelkraft på världsliga sysslor; för gör vi det, sätter vi våra andliga intressen i fara, och då mister vi lycksalighetens evighet. Hela det icke fallna universum är intresserat av det stora arbete, som Jesus kom till vår värld, för att uträtta, nämligen själars frälsning. Och skall då människor på jorden inte samarbeta med vår Återlösare, som steg upp till himmelen, för att medla för oss? Skall vi undlåta, att visa särskild iver och helgat intresse för det verk, som himmelen har planerat skall utföras i världen, för människornas bästa? Skall vi, som har blivit köpta för Kristi dyrbara blod, vägra att utföra det oss tilldelade arbetet – vägra, att samarbeta med himmelska redskap i frälsningsarbetet för de fallna? Skall vi inte uppsöka jordens yttersta ända, för att låta det sanningsljus vi har fått av himmelen, stråla över våra medmänniskor?

Vi skall vara flitiga, en slöfock är en ynklig person. Men vilken ursäkt kan man anföra, för att inte vara upptagen av den stora gärning, som Kristus gav sitt liv, för att få utförd? De andliga förmågorna upphör att fungera, om de inte hålls i gång och Satans avsikt är, att göra dem obrukbara. Hela himmelen är aktivt engagerad i, att få ett folk berett för Kristi återkomst till vår jord och ”vi är Guds medarbetare”. {Första Korintierbrevet 3:9.} Alltings slut är nära. Nu har vi tillfälle till, att arbeta. ”Natten kommer, då ingen kan arbeta.” {Johannesevangeliet 9:4.} Vi bör proklamera Kristus och honom korsfäst, och därigenom bereda väg för hans andra ankomst. Lyft fram Mannen från Golgata. Sätt Er själva, där Ni andas in den himmelska luften och visar den trötte, under tunga bördor dignande, sönderbrutne och förtvivlade själen till Jesus, källan till all andlig styrka. Stå alltid redo, att yttra hans pris, som har kallat Er ut från mörkret till sitt fantastiska ljus. Förkunna med penna och röst, att Jesus lever, för att medla för oss. Gå samman med den store Mästerarbetaren, följ Återlösarens självförnekande exempel genom hans pilgrimsväg i kärlek på jorden. Samme Jesus, som vandrade med sina lärjungar, som undervisade dem på jorden, som slet och led i sin människonatur, är hos oss i sin gudomliga kraft. Han är vid vår högra sida, för att hjälpa i varje nödsituation. Låt oss upphöja Jesus, och ta fram det bibliska grundlaget för vår tro. Vi skall alla proklamera Guds bud och Jesu tro. Jesus kom, för att upphöja lagen, och göra den ärevördig. Han dog, för att upphöja Guds lag, vittna om dess oföränderliga karaktär, och när vi proklamerar Guds lag, kan vi se på Jesus och tröstas med förvissningen: ”se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” {Matteusevangeliet 28:20.}

Med all sin list och förledande makt arbetar Satan nu på, att föra människorna bort från den tredje ängelns budskap, som skall förkunnas med stor kraft. När fienden ser, hur Herren välsignar sitt folk och hjälper dem, att uppdaga Djävulens bedrägeri, gör han sitt värsta, för att införa fanatism å ena sidan och kall formalism å andra, så att han kan vinna själar. Nu är det dags, att ständigt vaka. Var uppmärksamma på första framstöt, som Satan utför ibland oss!

Det förekommer faror både till höger och vänster att undvika. De oerfarna, som nyligen har omfattat tron, behöver styrka, och att visas ett korrekt exempel. Somliga kommer inte att rätt använda läran om rättfärdiggörelse genom tro. De kommer att framställa den på ensidigt sätt, där tron är allt, medan de förringar gärningarna. Andra kommer att anamma läror, som lutar åt villfarelse, och överse gärningar på hela taget. Nåväl, äkta tro verkar alltid genom kärlek, som är en motiverande faktor. Tron är inget sömnmedel, utan en stimulans. Att se på Golgata gör ej själen passiv, utan skapar en tro, som verkar och renar själen från all själviskhet. När vi har famnat Kristus i tro, har blott vårt arbetet inletts. Alla människor har fördärvade och syndiga vanor, som måste övervinnas i ett energiskt krig. Varje själ måste utkämpa trons strid. Han, som är en Kristi efterföljare, kan inte handla svekfullt; han kan inte vara hårdhjärtad och sakna medkänsla. Han är inte grov i sitt tal. Han kan inte tänka onda tankar, vara en brödernas anklagare. Han kan inte vara helt uppblåst och självgod. Han kan inte vara högdragen, bruka hårda ord, och kritisera och fördöma dem i omgivningen.

Kärlekens verk är ett utfall av trons gärningar. Ni skall låta ”ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” {Matteusevangeliet 5:16.} ”... arbeta med fruktan och bävan på er frälsning,... Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” {Filipperbrevet 2:12.} Vi skall vara uppfyllda ”av iver att göra goda gärningar”, ja, vinnlägga oss ”om att göra goda gärningar.” {Titusbrevet 2:14; 3:8.} Och det Sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar.” {Uppenbarelseboken 3:15.} När det är sant, att våra idoga aktiviteter inte säkrar oss frälsning i sig själva, är det också riktigt, att tro, som förenar oss med Kristus, eggar själen till aktivitet; och god frukt, som är goda gärningar, är utfallet av tro.

De, som inte har tid till, att vara uppmärksamma på sina egna själar, till att rannsaka sig själva dagligen, för att utröna, om de befinner sig i Guds kärlek, och till att försätta sig själva i ljusets kanal, kommer att ha tid för Satans antydningar, och förverkliga hans planer. Satan kommer med gradvisa antydningar, tills han tar full kontroll över själen, och påverkar människor gradvis till, att anta en värdslig inriktning. Satans falska påfund kommer att tillgripas, för att göra Guds verk tandlöst.

Det finns personer, som inte bryr sig om, vilken inställning de styrs av i förvärvslivet. De döljer sitt ljus under en skäppa. De säger: ”Religion är religion, och affärer är affärer.” Men allt vårt arbete i världen, också inom affärsvärlden, tillhör Guds verk, och bör göras med ett hjärta fullt av hans kärlek, och himmelsk upplysning. Men i fall vi behöver den himmelska upplysningen i våra affärsförbindelser i världen, hur mycket mera behöver vi då inte hans nåd och hjälp i affärer, som särskilt berör hans dyrbara sak! Det får icke förekomma kyla, formalitet, okänslighet inom hans verk. Hjärtats hårdhet, som visar sig i affärstransaktioner i vår krets som ett folk, är ett hån mot Gud.

Män knutna till våra institutioner i ansvarsställning, har blivit betrodda med heliga intressen, och de befinner sig inte på den säkra sidan, med mindre de förlitar sig på Gud varje ögonblick, med mindre de är allvarliga män, som ber och är brinnande fromma i familjelivet, i arbetet de har fått sig tilldelat, i alla sina göranden. Dessa män riskerar, att lura sina själar och inte ta emot den Helige Andes ständigt tillgängliga hjälp, eftersom de saknar en sann förnimmelse av den egna svagheten. De underlåter, att bli ljuskanaler, och därest de fortsatt är ljuslösa, kommer de att förlora den eviga saligheten sedan. Ingen går trygg på neutral mark.

Medarbetarna på våra institutioner behöver den gudomliga upplysningen dagligen. Men i stället för att dra sig närmare Gud, när de bekläder förtroendeposter, anser sig många vara så strängt upptagna, att de inte hinner med religiösa möten, och deras röster hörs sällan i de heligas församling. De uppför sig, som om de vore så långt framme, att de inte behöver be innerligt till Gud. De märker inte sitt ständiga behov av, att läras upp och övas i Kristi skola, så att de kan anamma hans saktmod och ödmjukhet, och i stället upphöjer de sig själva. Okristliga karaktärsdrag uppenbaras hos dem. De måste förvandlas, eljest kommer de att förorsaka skada; ty med sina okristliga egenskaper är de inte lämpliga för uppgiften. De måste bringa sina krafter under Guds Andes kontroll, så att de inser nödvändigheten av, att söka andlig hjälp, av att inte ”överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” {Hebréerbrevet 10:25.} De, som önskar sig visdom från Gud, som vill följa Jesus vid varje steg, kommer att söka ljuset, och det kommer att skina i deras hjärtan. ”Men då talade de som fruktar HERREN med varandra, och HERREN gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn.” {Malaki 3:16.}

Satan arbetar hela tiden på, att såra och förgifta själen. För att motstå hans ansträngningar, måste vi andas in himmelens atmosfär. Vi måste var och en själv gripa fatt i och hålla fast om Kristus. Vi är på säker mark, om Guds sanning bor i hjärtat, och leder livet. Har vi sanningen i besittning, kan vi ödmjukt och i fasthet rycka fram från ljus till större ljus, och då skall vi komma att ledas i allt gott och på helighetens väg. I fall Guds sanning inte förvandlar karaktären, saknar den värde för mottagaren. De, som tar det framtida livet på allvar, försummar inte tillfällena inom räckhåll under det nuvarande livet. De sätter sig inte endast i sanningssökarnas sällskap, utan lägger märke till, att de står under förpliktelse mot Gud, att lära sig allt, som går, för att förstå andliga och himmelska ting; de för fram allt till Gud i bön.

Den själ, som drar sig nära Gud, vinner tillit och eldas till handling. Kroppen dör, om den berövas all näring, och likadant förhåller det sig med själen: För att få andlig styrka, eller ens liv, måste den erhålla näring av ordet, som är ande och liv. Själen måste hela tiden få näring genom sanningen, som knyter själen till Honom, i vilken vi har liv, och rör oss, samt har hela vår varelse förankrad. Alla personer med ansvarstunga ställningar behöver solstrålarna från Kristi rättfärdighet hela tiden för själens upplysning. Annars orsakar de mycken skada med sitt handlande. Varje person i befallande ställning skall oftast möjligt umgås med gudsdyrkande församlingar, så att de blir omgivna av en andlig atmosfär, och vinner djupare erfarenhet av det andliga.

För att bihålla själen i Guds kärlek, måste Ni försätta Er i ljusets kanal, och andas in en helig atmosfär; ty försummar Ni någon av de nådegåvor, som Gud har förordnat, för att ombesörja andlig kraft och nåd, ådrar Ni Era själar blindhet, och orsakar hårdhet i Era hjärtan. Härigenom kommer Satan att få Er, att betrakta saker och ting i förvanskat ljus. I fall Ni saknar aktning för de budskap, som Gud sänder Er genom sina utvalda tjänare, vilken kraft återstår då för honom, att ta sig an Era fall och rätta till Era fel, så att Ni inte hamnar på falska stigar? Era hjärtans trädgårdar måste odlas upp. Satans giftiga planer måste ryckas upp med rötterna, jorden måste beredas, grundligt plöjas upp av Guds ord, och sanningens dyrbara frön måste sås och bevakas av en klok och duktig trädgårdsmästare.

”När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När han så kommer och finner det städat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första.’” {Lukasevangeliet 11:24-25.} Liknelsen om mannen, som lämnades av en ond, fördriven ande, och som inte fyllde själen med Kristi kärlek, illustrerar nödvändigheten av, att inte endast tömma hjärtat, utan att fylla tomrummet med gudomlig påverkan. Demonen ville vända åter till hjärtat, som den hade fördrivits ifrån. Den kom, och ehuru där var fejat och pyntat, var där fortsatt tomt. Då gick den in med sju andra andar, som överträffade dess ondska, så att personens tillstånd blev värre, än tidigare. Mannen i liknelsen vägrade, att göra Satans arbete, men hans fel var, att väl hjärtat hade fejats och putsats, underlät han, att bjuda in de himmelska gästerna att närvara. Det räcker inte med, att tömma hjärtat, vi måste fylla tomrummet med Guds kärlek. Själen måste utrustas med Guds Andes nådesgåvor. Vi må lägga bort många dåliga vanor, och likväl inte vara verkligt helgade, eftersom vi saknar förbindelse med Gud. Vi skall förena oss med Kristus. Vi äger befallningsrätt över en mängd krafter, och vi skall inte stanna kvar i vantrons mörka, kalla och sollösa håla, annars kan vi inte uppfånga strålarna från Rättfärdighetens Sol.

Att vara kristen, kräver mera, än en trosbekännelse. Man måste enträget anstränga sig, för att segra genom den nåd, som Gud fritt tillhandahåller. Allt omkring oss måste göras till hjälpmedel i växandet i Kristi nåd och vinnandet av kunskap om honom. Satan, den store upprorsmakaren, försöker alltid, att få människor att synda emot Gud. Han för in falska föreställningar, för att sopa bort insikten om Guds uppenbarade vilja, och vända lidelserna emot renhet och självförnekelse, det oberoende omdömet emot Guds beslut, visdomen från nedan emot visdomen från ovan. Men den Helige Ande har kommit till världen, för att underlägga sig allt. Skall då Guds vilja sättas i bakgrunden och människans vilja sättas i förgrunden? Kan människans vilja vara den styrande kraften i Guds stora kamp, för att återupprätta sina egna? – Nej, för Guds medarbetare måste äga Kristi sinnelag, och arbeta med penna och stämma i Kristi Ande och anda, för att bemöta felaktiga inriktningar, och rätta till de fel, som har kommit in ibland oss. Sanningen får inte längre hållas låst ute på den yttre förgården, utan föras in i själens innersta helgedom. Kristi religion kräver inte endast, att stolthet, onda tankar, äregirighet, orättfärdighet läggs åt sidan, utan att ödmjukhetens, osjälviskhetens, vänlighetens, kärlekens och ädelmodets själsliga nådegåvor uppammas. Den kristne bör hela tiden eftersträva, att gå från nåd till nåd, från tro till större tro, från härlighet till större härlighet.
Fortsättning följer.