Review and Herald d. 26. januari 1886

tillbaka

Uppvaktning och äktenskap.

I våra dagar, då många faror och mycket fördärv råder, är de unga utsatta för stora prövningar och frestelser. Många seglar in i en farlig hamn. De behöver en lots, men de underlåter att ta emot den hjälp, som de så väl behöver. De tror nämligen, att de är kompetenta att själva styra sin egen skuta. De förstår inte, att de är nära att stöta på en dold klippa, som kan få deras tro och lycka att lida skeppsbrott. När det gäller uppvaktning och äktenskap är de ganska förblindade. Det som de helst av allt vill, är att gå sin egen väg. I denna den mest betydelsefulla perioden i sitt liv har de behov av en rådgivare, som inte tar miste utan är en säker vägvisare. Denne kommer de att finna i Guds Ord. Om de inte flitigt studerar detta Ord, kommer de att begå stora fel, som kommer att ödelägga deras lycka såväl som andras, både för det nuvarande och det tillkommande livet.

Det finns en benägenhet hos många att bli häftig och envis. De har inte tagit emot Guds Ords kloka råd. De har inte kämpat med sitt eget jag och vunnit en dyrbar seger och deras stolta, obändiga vilja har drivit dem bort från pliktens och lydnadens stig. Se tillbaka på de liv ni har levt, unga vänner, och tänk noggrant igenom er väg i ljuset av Guds Ord. Har ni hyst den samvetsgranna aktning för era föräldrar som Bibeln ålägger oss? Har ni behandlat den mor med vänlighet och kärlek, som har haft omsorg om er från det ni var små? Har ni tagit hänsyn till hennes önskningar? Eller har ni vållat hennes hjärta smärta och bedrövelse genom att följa era egna önskningar och planer? Har den sanning, som ni bekänner er tro på, fått era hjärtan på andra tankar och besegrat er vilja? Om inte, har ni ett stort arbete att utföra för att rätta till tidigare fel.

Bibeln framhåller en fullkomlig standard för karaktären. Denna heliga bok, inspirerad av Gud och skriven av heliga människor, är en fullkomlig vägledare under livets alla omständigheter. Den framhåller tydligt både de ungas och de gamlas plikter. Om man gör den till vägvisare för livet, kommer dess lära att leda själen uppåt. Den kommer att förädla sinnet, stärka karaktären och skapa frid och glädje i hjärtat. Men många av de unga har valt att vara sina egna rådgivare och vägvisare. Sådana unga behöver studera Bibelns lära mer ingående. På dess blad kommer de att finna, att deras plikt mot deras föräldrar och deras bröder i tron har uppenbarats. Det femte budet lyder: ”Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig”. (2M 20:12) Återigen läser vi: ”Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt”. (Ef. 6:1) Ett av de tecken som visar, att vi lever i de sista dagarna är detta, att barnen är olydiga mot sina föräldrar, olydiga och vanhelgande. Det finns ett överflöd av föreskrifter och råd i Guds Ord rörande detta att ha respekt för sina föräldrar. Dessa gör det klart för de unga, att de har en helig plikt att älska och glädja dem, som har väglett dem från det de var späda genom barndomen och ungdomen ända tills de blev män och kvinnor, och som nu till en stor del är beroende av dem, vad gäller deras egen frid och lycka. Bibeln talar tydligt nog om detta. Ändå har dess undervisning i hög grad blivit försummad.

De unga har många läxor att lära sig och den mest betydelsefulla är den att lära känna sig själv. De bör ha en rätt förståelse för sina plikter mot sina föräldrar. De bör i Kristi skola också alltid lära sig att vara ödmjuka och saktmodiga i hjärtat. Samtidigt som de skall älska och ära sina föräldrar, skall de också respektera sådana erfarna människors omdömen, som de har kontakt med i församlingen. När en ung man söker sällskap med en ung dam och vinner hennes vänskap, utan att hennes föräldrar vet något om det, handlar han inte som en nobel kristen vare sig mot henne eller mot hennes föräldrar. Genom hemliga möten, kan han vinna inflytande över hennes sinne. När han gör detta, uppenbarar han emellertid inte den själens ädelhet och ärlighet, som varje Guds barn bör äga. För att uppnå sina avsikter, uppträder de inte öppet och fritt efter Bibelns norm och handlar inte ärligt mot dem, som älskar dem och försöker vara deras trofasta beskyddare. Äktenskap som kommer till stånd på ett sådant sätt, står inte i överensstämmelse med Guds ord. En man, som ville leda en dotter bort från pliktens väg, som förvirrar hennes tankar när det gäller Guds enkla och tydliga befallningar om att lyda och ära sina föräldrar, kommer inte heller att bli trogen i sina äktenskapliga plikter.

Bibeln frågar: ”Hur kan en ung man bevara sitt liv rent”? Och svaret lyder: ”När han håller sig till ditt Ord”. (Ps. 119:9) Den unge man, som gör Bibeln till sin vägvisare, behöver inte irra sig bort från pliktens och trygghetens väg. Den välsignade boken kommer att lära honom att bevare sin karaktärs renhet, att vara trofast och att inte bedra. ”Du skall inte stjäla”, skrevs med Guds eget finger på stentavlorna, men hur många stölder begås och ursäktas inte trots detta, när det gäller att vinna en människas tillgivenhet. En bedräglig uppvaktning upprätthålls, hemliga möten fortsätter, tills sinnesrörelserna och känslostämningarna hos någon som är oerfaren och inte vet vad dessa saker kan utvecklas till, till en viss grad dras bort från hennes föräldrar och riktas mot honom, som just genom sitt tillvägagångssätt visar, att han egentligen är ovärdig hennes kärlek. Bibeln fördömer varje slags oärlighet och kräver, att man skall handla rätt under alla omständigheter. Den, som gör Bibeln till sin ungdoms vägvisare och till ljuset på sin stig, kommer att följa dess lära i allting. Han kommer inte att överträda en bokstav eller en stavelse av lagen för att uppnå ett bestämt mål, inte ens om han på grund av detta måste göra stora uppoffringar. Om han tror på Bibeln, vet han, att Guds välsignelse inte kommer att vila honom, om han avviker från den rätta vägen. Även om det en tid kan se ut som om det går honom väl, kommer han med säkerhet att skörda frukterna av sina handlingar.

Guds förbannelse vilar över många av de illa planerade och olämpliga förbindelser, som bildas i den här världens sista tid. Om Bibeln lämnade oss i ett vagt och osäkert ljus när det gäller dessa spörsmål, så skulle den livsstil, som många av de unga i dag visar i sin tillgivenhet för varandra, vara mer ursäktlig. Bibelns krav består emellertid inte av några oklara föreskrifter. Nej, de kräver fullkomlig renhet, vad gäller tankar, ord och handlingar. Vi är tacksamma mot Gud, för att Hans Ord är ett ljus för våra fötter och att ingen behöver ta miste på pliktens väg. De unga borde hämta råd från den heliga Skrift och ge akt på dessa råd, ty vi begår alltid stora misstag, när vi avviker från dess föreskrifter.

Om det finns något ämne, som borde övervägas med klart förstånd och en omdömesförmåga, som inte är påverkad av känslorna, är det ämnet äktenskapet. Om vi någonsin behöver Bibeln som rådgivare, är det, när vi står inför det steget att förena två personer för livet. Men den åsikten gör sig i allmänhet gällande, när det gäller den här saken, att känslorna måste få avgöra saken. I alltför många fall kommer älskogssjuk sentimentalitet att styra rodret och leda till säker undergång. I detta avseende visar ungdomen mindre intelligens än i någon annan sak. På detta område vägrar de att låta sig resoneras med. Frågan om äktenskap verkar ha en förtrollande makt över dem. De överlämnar sig inte till Gud. Deras sinnen är bundna och de går framåt i hemlighet, som om de fruktade, att deras planer skulle bli korsade av en eller annan.

Detta hemlighetsfulla sätt, på vilket man inleder en uppvaktning och ett äktenskap, förorsakar en hel del elände, vars utsträckning bara Gud känner. På denna klippa har tusentals själar lidit skeppsbrott. Kristna, vilkas liv utmärks av stor redbarhet och som förefaller förnuftiga och kloka när det gäller vilket annat ämne som helst, begår ofta stora fel på detta område. De visar en fast, beslutsam vilja i detta avseende, som inget förnuft kan ändra på. De blir så absorberade av mänskliga känslor och impulser, att de inte har någon önskan om att gå igenom Bibeln och försöka komma i någon kontakt med Gud. Satan vet mycket väl, vad slags naturkrafter han har att arbeta med och han använder sin djävulska visdom på olika sätt för att fånga själar och föra dem mot fördärvet. Han ger akt på varje steg, som tas och kommer med många förslag. Ofta följer man hellre dessa förslag än Guds Ords råd. Detta fint vävda och farliga nät har på ett skickligt sätt gjorts i ordning för att fånga de unga och oförsiktiga. Det framställs ofta i en falsk dager under ett täcke av ljus, men de som blir dess offer, genomborrar sig själva med många sorger. Som resultat ser vi överallt människor som lidit skeppsbrott.

När skall vår ungdom bli förståndig? Hur länge skall detta slags verk fortsätta? Skall barn rådfråga bara sin egen vilja och sina egna benägenheter och vara likgiltiga för sina föräldrars råd och omdöme? Det finns somliga, som aldrig tycks ägna en tanke åt sina föräldrars önskningar eller åt vad de föredrar, inte heller tar de hänsyn till deras mer mogna omdömesförmåga. Egenkärlek har stängt dörren till deras hjärtan för att som son eller dotter visa tillgivenhet. De ungas sinnen behöver väckas i detta avseende. Det femte budet är det enda budet, till vilket ett löfte är knutet, men man tar lätt på den saken. Ja, det blir till och med helt satt åt sidan för det, som de i sin förälskelse har lust till. Att visa likgiltighet för en mors kärlek och att vanära en fars omsorg är synder, som står uppskrivna mot många unga.

En av de största villfarelserna i samband med detta är, att de unga och oerfarna inte får störas i sin kärlek och att man inte får blanda sig i deras kärlekshistorier. Men om det finns något ämne, som borde betraktas från alla möjliga sidor, är det just detta. Det är absolut nödvändigt att ta emot den hjälp, som andras erfarenhet och ett lugnt, noggrant övervägande av saken från båda sidor medför. Detta är en sak, som behandlas alldeles för lätt av de allra flesta människor. Ta med Gud och era gudfruktiga föräldrar i er överläggning, unga vänner! Be över saken. Väg in varje känsla och ge akt på karaktärsutvecklingen hos den, som du tänker knyta ditt livsöde till. Det steg, som du är i färd med att ta, är ett av de allra viktigaste i ditt liv och borde inte tas för snabbt. Även om du älskar, så var inte blind i din kärlek.

Tänk noga över, om ditt äktenskapliga liv kommer att bli lyckligt eller oharmoniskt och förfelat. Ställ den frågan: ”Kommer denna förening att hjälpa mig att komma till himlen? Kommer den att göra min kärlek till Gud starkare? Kommer den att göra mig mer duglig i detta livet?” Om du efter dessa överväganden finner, att förbindelsen inte leder dig tillbaka eller nedåt, så gå framåt i Guds namn. Även om du har förlovat dig utan att ha haft en klar uppfattning om den persons karaktär, som du har för avsikt att förena dig med, så tro inte, att denna förlovning gör det absolut nödvändigt att du tar på dig äktenskapslöftet och binder dig för livet till en människa, som du inte kan älska och respektera. Var mycket försiktig, innan du ingår en förlovning. Men bättre, långt bättre, är det att bryta en förlovning före äktenskapet än att efteråt ta ut skilsmässa som många gör.

Sann kärlek är en planta, som behöver vårdas. Den kvinna, som önskar sig en fridfull och lycklig förbindelse och som vill slippa framtida sorger och bekymmer, bör innan hon ger efter för sina känslor ställa sig frågan: ”Har han, som jag håller av, en mor? Hurdan är hennes karaktär? Hur förhåller han sig till de plikter, som han har mot henne? Är han tillmöteskommande mot hennes önskningar? Och ser han till hennes bästa? Om han inte respekterar och ärar sin mor, kommer han då att visa respekt och kärlek, vänlighet och tillgivenhet mot sin hustru? När nyhetens behag genom äktenskapet är förbi, kommer han då i fortsättningen att älska mig? Kommer han att vara överseende med mina fel eller kommer han att vara kritisk och härsklysten?” Sann tillgivenhet kommer att överse med många fel. Kärlek kommer inte att upptäcka dem.

De unga litar alltför mycket på känslor. De skulle inte så lätt ge sig hän och inte allt för snabbt låta sig erövras av den älskades vinnande yttre. Den uppvaktning, som är vanlig i vår tid, är en listig plan för bedrägeri och hyckleri, som själafienden har mer att göra med än Herren. Om man någonsin behöver sunt förnuft, så är det i denna sak, men det är ett känt faktum, att förnuftet har litet att göra med den här saken.

Om barnen ville hysa större förtroende för sina föräldrar, så att de ville lita på dem och berätta för dem om sina glädjeämnen och sorger, skulle de bespara sig själva många framtida hjärtesorger. När de står frågande inför, vilken väg de skall gå, borde de berätta för sina föräldrar, precis som de ser på det och be dem om råd. Vem är så väl förberedd för att peka på deras faror som gudfruktiga föräldrar? Vem kan bättre förstå deras särskilda temperament, än de? Barn, som är kristna, kommer att uppskatta sina gudfruktiga föräldrars kärlek och godkännande mer än varje jordisk välsignelse. Föräldrarna kan sympatisera med barnen och be för och med dem om att Gud skall beskydda dem och leda dem. Framför allt annat vill de leda dem till deras aldrig svikande vän och rådgivare, som känner för dem och känner deras svagheter. Han, som var frestad i allting på samma sätt som vi, men utan synd, Han vet, hur Han skall komma till deras hjälp, som frestas.
Basel, Schweiz